Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem



ImageVi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om sanningen nu tvungen skall fram, ja då verken är jag eller har jag egentligen någonsin varit fattig. Nog hade vi under hela min uppväxt fått lära oss att spara, endast åkt på en utlandssemester på mina sjutton hemmaboende år och ofta valt bort den finare nötfärsen. Men fattig, nej knappas.

Först i släktens obildade historia var jag då jag studerade vid universitet och högskolor, inget unikt för min generation. Under studietiden fick jag precis som alla andra både lån och bidrag, pengar som räckte väl och som med bostadsbidrag räckte alldeles utmärkt. Visst var det mer regel än undantag att mina vänner fick pengar och ibland hela hyror betalda av sina föräldrar, men vad gjorde det mig. Lite sund avundsjuka har ingen skadats av.

Den första riktiga fattigdomen drabbade mig först i samband med min första fasta anställning som jag skrytsamt fick några månader innan jag tog examen. Min filmläraretjänst skulle inledas i augusti, min högskoleexamen togs i mitten av juni. Det visade sig att det denna sommar var svårt att hitta någon villig att anställa mig i juli och någon vecka i juni, det tycktes inte attrahera arbetsgivarna särskilt mycket.

Arbetena uteblev och hyran hotades, socialbidrag söktes men avslogs, pengar lånades av familj och vänner. Paragrafen förklarade för mig att jag i mars månad varit allt för rik för att få socialbidrag under en månad denna sommar. Flitigt sparande under de sista två årens studier med flera extrajobb hade byggt upp ett kapital för köp av en arbetsdator till mig själv som examenspresent. Denna hade köps. Paragrafen ansåg att mitt sparande varit en synd, borde ha supit upp pengarna kommenterade jag, handläggaren på försäkringskassan nickade instämmande.

Fastanställningen som filmlärare tog vid, jag fick pengar på mitt konto. Fyratusenfemhundra kronor sparades. Köpte den dyra osten och den ekologiska mjölken, jag var rik. Paragrafen höll åter igen med om min rikedom, jag var nu inte bara rik utan för rik. Snart skulle jag få betala. Mitt två år tidigare bostadsbidragsmottagande hade i och med min nyfunna rikedom förvandlats till bostadslån. Fyratusenfemhundra kronor sparade jag under mitt första år som anställd, fyratusenfemhundra kronor fick jag betala till paragrafen för tidigare mottagna bostadslån. Fyra månaders avbetalningar gjordes, jag betalade, det kunde jag för jag var rik. För rik.

Ett år senare gick det upp för mig, en bitter sanning gjorde sig påmind. Under ett helt år hade jag levt i synd. Tvåtusenfemhundra kronor hade jag tagit utan lov, tvåtusenfemhundra kronor hade jag spenderat på mat. Den goda osten och den ekologiska mjölken, den från de glada korna. Men samvetet mitt skulle snart lättas från den börda jag inte visste att jag burit inom mig under ett års tid. Tvåtusenfemhundra kronor för rik på o inbetalda skattepengar förklarade paragrafen. Med inbetalning genom autogiro slapp jag undan min skuld. Tre månaders avbetalningar med ränta betalades utan försening. Lätt som en plätt för den som är rik, åt helvete för rik.

Tretusen kronor ligger i en burk i mitt hem. Jag sparar inte längre på banken, för kanske blir jag då för rik och måste betala. Tretusen kronor har jag gömt i korgen på hyllan i mitt kök. Jag har ont i min visdomstand, mina skor läcker in höstregnet och jag har precis fått besked att mitt andrahandskontrakt inte längre godkänns av Sandbergs fastigheters ägare. 

Men jag är rik på många sätt och det kan inte ens paragrafen ta ifrån mig, tror jag.

Fredrik Rubin                                                                      

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.