Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | 10 december, 2009
Gästkrönikör

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | 02 april, 2014
Gästkrönikör

Albert Herranz – Dikter

Albert Herranz (Stockholm, 1970). Jag har bott hela mitt liv på en medelhavsö och detta har präglat mitt skrivande. Min värld är liten, en människas mått, så liten att du ...

Av: Albert Herranz | 26 mars, 2012
Utopiska geografier

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | 28 december, 2012
Lund har allt utom vatten

Syrad dub



Image

En dag i en urban nomads liv. Förflyttningar i skimrande neonblänkande öknar. Sanden är vacker asfalt som äter upp huden inte med blänkande hetta. Putsad med apati och likgiltighet. Med livlösa plattor som skymmer för grässtrån. Här i Paradiset är stegen taktfasta och slaviska. Tillryggalagda efter förutbestämda rörelsemönster. Där hjärtat en gång satt sitter ett schema.

Kalendern är mentorn.

Gympasset terapeuten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arbetstvånget livets röda tråd.

Studiecirklarna verklighetsflykten.

Besök vid likurnan vart fjärde år rättvisan.

Tatuerade kroppar skriker efter hjälp. Efter en plats. Efter tid eftersom det aldrig finns någon. Templen är raserade och inget ler längs de numera tomma ytorna. Kontemplationen det största hotet mot lugnet. Den som försvinner inåt förlorar sitt yttre värde. De enda munkar som lever i den här världen är troende utan att vare sej veta det eller förstå det. Utan att erkänna det. Men tron är modern och ytorna för trosyttringar pryder nattduksbordet.

Facebookkontot vår allsmäktige.

Peking-OS vår vägvisare.

Folkhögskolor vår alternativa brunn.

Comviq Kompis vårt radband.

Ett glas rött vår gudstjänst.

En tro med mening är ingenting värd. Den meningslösa värd allt. Men dit söker sej ingen längre. Det finns andra stigar att vandra längs kring dessa ökenstäpper. De är utstakade och inbjudande. Menyerna bär våra namn. Således blir det ingen vandring. Bara en transportsträcka och vid slutet av alltsammans står det enda främmande man någonsin fått uppleva och väntar på en. Blir man förvånad eller ledsen? Blir man upprörd eller hoppfull? Blir man bedrövad när man inser att allt varit för inget?

Att bonuspoängen på H&M.

Med Air France.

Med NK.

Med Ängsbacka.

Med campingsällskapet.

Image Att inget blir bonuspoäng värda det minsta längs den okända väg som väntar och allt man företagit sej med sina mödosamma steg. Sina trimmade frisyrer. Sina schacklistiga jobbansökningsformuleringar. Och självprofetior är bara frekvenser av systemen som lurade oss alla till att ge upp oss själva och satsa på den färdigutstakade vägen. Det som kallas livet. Men är nåt helt annat. Inga bonuspoäng får vi ta med oss dit vi ska härnäst. Liksom forntidens kungar pryder vi istället våra gravar vackrare och mer triumferande än våra kryddar våra liv. Baktanken är kanske inte lika självklar som uppriktig. Ärligheten i anpassningen. Manifesten skrivna av logotyper. Punchlines. Löneavier. Har du inte F-Skattsedel? Hade ingen aning om att man gick under utan en sån. Tydligen gör man det och jag kan inte annat än tro på det. Utan anpassning går man under.

Ett.

Två.

Tre.

Fyra.

Fem.

Sen tappar man räkningen av stjärnor vid åsynen av ett stjärnfall. Rädslan för att vi är en del av nåt större trycker oss bryskt och skoningslöst tillbaka till Paradisets sköte. Här är vi säkra. Här vinner tryggheten. Följ aldrig den vita kaninen. Eller i folkmun ditt eget hjärta. Rytmen förlorad. Stegen mekaniska. Friheten i löddret efter en tvål som älskar med en handflata. Syrad dub.

Allt som finns när urbana nomader förflyttar sej längs minerade drottninggator.

Klas Lundström (text och bild)

Ur arkivet

view_module reorder

Benjiamin 2

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 augusti, 2011

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Jelinek mellan brutalitet och skärpa Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Av: Anders Forsberg | Litteraturens porträtt | 03 september, 2006

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Succé igen för ”Så mycket bättre”?

Timbuktu sa det egentligen redan i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” för ett tag sedan: ”Tänk dig E-Type tolka Wiehe!”.   Och det är precis den tanken som kittlar mest med uppföljaren ...

Av: Johan Svensson | Gästkrönikör | 27 oktober, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Glenn Ford - Hjälte både på film och i verkligheten

Glenn Ford - hjälte både på film och i verkligheten Som Tidningen Kulturen berättat i notisform tidigare, så avled skådespelaren Glenn Ford vid 90 års ålder den 30 augusti ...

Av: Niclas Samuelsson | Filmens porträtt | 19 september, 2006

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 11 januari, 2007

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.