Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Vidskepelsernas segertåg



 

Image
Illustration: Guido Zeccola
Jag är förföljd av andar och övernaturliga fenomen. Nästa omöjliga att undkomma. Dyker upp i alla former av underhållningsmedia. Lånar jag en bok på biblioteket av en ny deckarförfattare måste jag först se efter om hans huvudperson är ett medium som löser brottsgåtan den vägen. - Usch, tillbaks med boken i hyllan.

Skulle kunna vara roligt att se de tv-serier som kommer under det nya året. Men de flesta innehåller antagligen döda som "går igen" eller ett "medium" som storyn kretsar kring. Programmen för mig omöjliga att acceptera som intressanta; deras "andar" äcklar mig. Att lyckas att undvika tv-programmens "andligheter" är ett jobb i sig. De dyker upp överallt - ibland dolda under  andra rubriker.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En söndagskväll  sände Sveriges Television ett en timme långt program   om en man i Värmland som är "medium" för en egyptisk ande. En egyptier död för tretusen år sedan. Anden Ambres. Som talar genom mannen i Värmland. Här kan vi till en början vara överens om att döda människor är döda och talar således inte. Varken "genom" någon eller på något annat sätt. Döda människor är döda. Vi är en djurart bland andra djurarter och vi brukar inte få för oss att döda hundar eller hästar tar "andlig kontakt". - Vår intelligens och våra framgångar skiljer ut oss. Men inte mer än så.  

Att den absurda historien kunde få visas i SVT på bästa sändningstid är en skandal . Att något sådant alls kan ske opåtalat säger en del om tillståndet hos nationens intellektuella elit. Att man genom tyst acceptans (eller rentav stöd) låter ett sådant program passera utan större kommentarer eller motstånd. Och många, många  liknande. Andar och vidskepelse som sagt ständiga gäster hos de kommersiella tv-kanalerna och har de senaste åren även trängt hos in SVT. Jag tar upp just "anden Ambres" eftersom jag anser att ledningen för SVT med det programmet gått över anständighetens gräns. - Att på detta sätt öppet göra propaganda för vidskepelse.

Vidskepelserna har trängt in hos alla media. Även dagstidningar. Beredvilligt ges plats för olika positiva presentationer av New Age-flum, indiska "vishetsläror", healing, häxtro, buddism osv.osv. Så en energisk propaganda kring Svenska Kyrkan och andra kristna grupper. (De stackars muslimerna ganska styvmoderligt behandlade i detta. Men släpps fram även de.) Denna våg av vidskepelse har drabbat oss under de senaste tjugo åren. Arbetat sig starkare och starkare. Många som är icke-troende och icke-vidskepliga rycker på axlarna och menar "låt de stackars människorna hållas. De skadar ju ingen".

 Jo, religiositet och annan vidskepelse skadar. Skadar oss alla och hela samhället genom att ta resurser i anspråk. Ockuperar sändningstider i tv-program, läkare får på olika sätt "ta hänsyn" till vad som kallas alternativ medicin, kristna grupper tränger sig in i de kommunala skolorna och kräver därtill "friskolor". Och jag har en otäck känsla av att pengar som skulle gått till seriös forskning kanaliseras till vidskepligheternas favör. Man håller t.ex. på med forskning kring parapsykologi.(!)

Att vidskepelse de sista årtiondena fått så kraftig uppbackning och stöd måste  betyda att de som stöder har ett syfte. Kanske vill etablissemanget att vi dränker oss i andligheten och den vägen blir helt fördummade. Att vi inte längre finner engagemang i samhällsfrågor viktigt.I ställetsveper andarna in allt i sina dimmor.

En kristen fanatiker (Mike Huckabee) är en av republikanernas presidentkandidater i USAs primärvalet. Förs fram som seriös kandidat. Mannen är homofob, abortmotståndare, kreationist. Tanken att en sådan person kanske tar makten i ett land vi alla är så beroende av borde skrämma oss.  

Tony Blair uttalade sig om sin kristna tro. Att han alltid frågade sin gud till råds i politiska frågor och sedan under det svaret gick ut i det politiska arbetet. Detta sätt att arbeta politiskt är så skrämmande att man inte ens orkar kommentera den f.d premiärministerns uttalanden. Medeltidsmörkret har tydligen härskat lång tid över England. Med ett "korståg" och hundratusentals mördade irakier som följd.

Religiositeten och andeskådandet har ibland förklarats med att vi är så olyckliga i det moderna samhället med all konkurrens hets och stress att vi därför måste ta vår till flykt till "andligheten". Det är nog sant att många av oss mår verkligt dåligt. Men svaret på det är knappast andar och gudar. Allt som drabbar oss hör hemma i verklighetens värld och det är väl där vi skall ta ifatt med våra problem. Ta makten över våra liv och vår jordiska tillvaro - någon annan får vi inte.

Den tv-kväll jag plågat mig igenom det kvalmiga programmet om anden Ambres började jag senare att se ett vetenskapsprogram. Så tillförlitligt, så skönt svalt och balanserat. Den verkliga lisan för själen. Förnuft och upplysning. Och även fantasieggande och lockande. Både atomernas inre och Vintergatans strukturer.  

 

Ulla Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.