Vincent van Gogh och orientalismen – Del 2

Vincent van Gogh var japonist – inte orientalist. I artonhundratalets Japan finner man en konst som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Den typ av japansk konst som här är ...

Av: Allan Persson | 31 december, 2012
Essäer om konst

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | 06 juli, 2010
Essäer

Vidskepelsernas segertåg



 

Image
Illustration: Guido Zeccola
Jag är förföljd av andar och övernaturliga fenomen. Nästa omöjliga att undkomma. Dyker upp i alla former av underhållningsmedia. Lånar jag en bok på biblioteket av en ny deckarförfattare måste jag först se efter om hans huvudperson är ett medium som löser brottsgåtan den vägen. - Usch, tillbaks med boken i hyllan.

Skulle kunna vara roligt att se de tv-serier som kommer under det nya året. Men de flesta innehåller antagligen döda som "går igen" eller ett "medium" som storyn kretsar kring. Programmen för mig omöjliga att acceptera som intressanta; deras "andar" äcklar mig. Att lyckas att undvika tv-programmens "andligheter" är ett jobb i sig. De dyker upp överallt - ibland dolda under  andra rubriker.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En söndagskväll  sände Sveriges Television ett en timme långt program   om en man i Värmland som är "medium" för en egyptisk ande. En egyptier död för tretusen år sedan. Anden Ambres. Som talar genom mannen i Värmland. Här kan vi till en början vara överens om att döda människor är döda och talar således inte. Varken "genom" någon eller på något annat sätt. Döda människor är döda. Vi är en djurart bland andra djurarter och vi brukar inte få för oss att döda hundar eller hästar tar "andlig kontakt". - Vår intelligens och våra framgångar skiljer ut oss. Men inte mer än så.  

Att den absurda historien kunde få visas i SVT på bästa sändningstid är en skandal . Att något sådant alls kan ske opåtalat säger en del om tillståndet hos nationens intellektuella elit. Att man genom tyst acceptans (eller rentav stöd) låter ett sådant program passera utan större kommentarer eller motstånd. Och många, många  liknande. Andar och vidskepelse som sagt ständiga gäster hos de kommersiella tv-kanalerna och har de senaste åren även trängt hos in SVT. Jag tar upp just "anden Ambres" eftersom jag anser att ledningen för SVT med det programmet gått över anständighetens gräns. - Att på detta sätt öppet göra propaganda för vidskepelse.

Vidskepelserna har trängt in hos alla media. Även dagstidningar. Beredvilligt ges plats för olika positiva presentationer av New Age-flum, indiska "vishetsläror", healing, häxtro, buddism osv.osv. Så en energisk propaganda kring Svenska Kyrkan och andra kristna grupper. (De stackars muslimerna ganska styvmoderligt behandlade i detta. Men släpps fram även de.) Denna våg av vidskepelse har drabbat oss under de senaste tjugo åren. Arbetat sig starkare och starkare. Många som är icke-troende och icke-vidskepliga rycker på axlarna och menar "låt de stackars människorna hållas. De skadar ju ingen".

 Jo, religiositet och annan vidskepelse skadar. Skadar oss alla och hela samhället genom att ta resurser i anspråk. Ockuperar sändningstider i tv-program, läkare får på olika sätt "ta hänsyn" till vad som kallas alternativ medicin, kristna grupper tränger sig in i de kommunala skolorna och kräver därtill "friskolor". Och jag har en otäck känsla av att pengar som skulle gått till seriös forskning kanaliseras till vidskepligheternas favör. Man håller t.ex. på med forskning kring parapsykologi.(!)

Att vidskepelse de sista årtiondena fått så kraftig uppbackning och stöd måste  betyda att de som stöder har ett syfte. Kanske vill etablissemanget att vi dränker oss i andligheten och den vägen blir helt fördummade. Att vi inte längre finner engagemang i samhällsfrågor viktigt.I ställetsveper andarna in allt i sina dimmor.

En kristen fanatiker (Mike Huckabee) är en av republikanernas presidentkandidater i USAs primärvalet. Förs fram som seriös kandidat. Mannen är homofob, abortmotståndare, kreationist. Tanken att en sådan person kanske tar makten i ett land vi alla är så beroende av borde skrämma oss.  

Tony Blair uttalade sig om sin kristna tro. Att han alltid frågade sin gud till råds i politiska frågor och sedan under det svaret gick ut i det politiska arbetet. Detta sätt att arbeta politiskt är så skrämmande att man inte ens orkar kommentera den f.d premiärministerns uttalanden. Medeltidsmörkret har tydligen härskat lång tid över England. Med ett "korståg" och hundratusentals mördade irakier som följd.

Religiositeten och andeskådandet har ibland förklarats med att vi är så olyckliga i det moderna samhället med all konkurrens hets och stress att vi därför måste ta vår till flykt till "andligheten". Det är nog sant att många av oss mår verkligt dåligt. Men svaret på det är knappast andar och gudar. Allt som drabbar oss hör hemma i verklighetens värld och det är väl där vi skall ta ifatt med våra problem. Ta makten över våra liv och vår jordiska tillvaro - någon annan får vi inte.

Den tv-kväll jag plågat mig igenom det kvalmiga programmet om anden Ambres började jag senare att se ett vetenskapsprogram. Så tillförlitligt, så skönt svalt och balanserat. Den verkliga lisan för själen. Förnuft och upplysning. Och även fantasieggande och lockande. Både atomernas inre och Vintergatans strukturer.  

 

Ulla Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Livsmotet

Forord Å ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2012

Stjärnhängningen

”Lite till höger Eva”, Erika höll varsamt i stjärnan och kände dess värme fortplanta sig i sin tunna, men ändamålsenligt formade kropp. ”Annars blir pappa arg.” Orden var inte särskilt allvarligt ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 25 december, 2013

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.