Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Skendränkning i demokratins namn



Image
Foto: Uniforum

Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier.

I en intervju i det amerikanska tv-programmet The O’Reilly factor ställer programledaren Bill O’Reilly president George W Bush frågan huruvida förhörstekniken ”waterboarding” (skendränkning) är tortyr.

President Bush svarar:

– Vi håller oss inom lagen. Och vi torterar inte. Jag har hela tiden sagt till det amerikanska folket att vi inte torterar, men att vi måste ha möjlighet att förhöra dessa personer. [...] Underrättelsetjänsten har starka skäl att tro att den information vi fått från vårt förhörsprogram av interner givit information som gjort Amerika säkrare, att vi stoppat attacker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Detta var 2006. Samme Bush lade nyligen in sitt veto mot ett totalt stopp för förhörstekniker som waterboarding. Att waterboarding och dylika metoder, oavsett lagens bokstav, kan anses moraliskt tveksamma är tydligt. Spektakulära förhörstekniker är inte de enda tveksamheterna i ”kriget mot terrorismen”. Nämnas kan även de ”black sites” där så kallade spökfångar sitter inlåsta. Moralfilosofen Thomas Pogge har omtalat dessa som ”unknown numbers of unknown persons for unknown reasons under unknown conditions.” Även om USA och Storbritannien agerar härförare är det viktigt att se att det inte är någon enskild nation, utan en samlad västerländsk nationssfär som står som avsändare, och därmed också är moraliskt ansvarig, för dessa metoder. Det finns uppmärksammade exempel där även Sverige agerat i enlighet med det regelverk terrorkriget bidragit till.

Väst legitimerar sin ambition att sprida sina ”västliga”, liberala, värderingar på övertygelsen om att representera ett högre, mer upplyst samhälle; ett samhälle som inte producerar terrorister. Man lyfter fram ideal som frihet, jämlikhet, transparens och sekulär rättvisa som särskiljande för västerlandet. Trots att man på goda grunder kan anta att tortyr ligger utanför vad som normalt ryms under dessa värden, verkar detta i praktiken accepteras så länge ”resultat” uppnås. Det primära är att terrorattacker förhindras, medan hur är av delvis underordnat intresse.

Någon kanske här vill invända: ”Kriget handlar inte alls om att sprida liberala värden, utan om kontroll över fossila bränslen” (eller maktpolitik, eller en familjevendetta, eller att stötta Israel, eller kristen mission, eller någon annan av de otaliga ”egentliga” agendor som torgförs). Jag har dock inte för avsikt att reflektera över kriget som sådant eller dess ”egentliga syften”. Vad jag finner intressant är hur lätt logiska tveksamheter fått passera i legitimeringen av kriget mot terrorismen.

Hur kan metoder som uppenbart skadar oskyldiga brukas samtidigt som kriget rättfärdigas genom en avsky just mot metoder som skadar och dödar oskyldiga?

Thomas Pogge fokuserar i marsnumret av tidsskriften Journal of political philosphy just på denna problematik och avkräver västvärlden en fördjupad moraldebatt som når bortom målrationalitetens godtycke.

Pogges artikel tar fasta på att västvärlden använder moraliska argument för att vinna sympati för sitt agerande, utan att för den skull låta implikationerna av en dylik moral genomsyra dess handling.

För att kunna skänka en handling legitimitet med hjälp av moralens vokabulär bör ord och handling ha grund i ett genomarbetat rättsmedvetande. Handlingar bör stå i samklang med detta för att skänka legitimitet. Att precisera vad det är som gör en handling felaktig och ond, inte bara konstatera att en handling är felaktig och ond, är fundamentalt. Man bör sedan i möjligaste mån undvika handlingar som själva äger detta fel. Först i detta läge blir ett moraliskt språk giltigt, även för utomstående och framtida bedömare.

Ett sekulariserat samhälle kräver legitimerande principer sprungna ur andra källor än sed och religiösa urkunder. Skall västvärlden med fog kunna slå sig för bröstet som en rättfärdig aktör måste den moraliska diskussionen tas på allvar och nya legitimeringsprinciper skapas. Pogge går så långt som att hävda att bristen av utrymme för kvalificerad moraldebatt i längden riskerar vara lika förödande som terrorismen, då moralisk konsekvens ligger till grund för tillit, och tillit utgör en basal förutsättning för fred som något mer än ett bräckligt vapenstillestånd och konstant misstro.

Formerna för hur detta skall gå till utgör en viktig strömning inom den moderna politiska teorin. Pogge lyfter fram sin tidigare mentor John Rawls metod med fokus på individuell förnuftig överläggning i syfte att nå en rimlig moralisk hållning i vad han kallar ”reflexiv jämvikt”.

En mer kollektivistisk procedur, baserad främst på Jürgen Habermas och Karl-Otto Apels tankar om det rationella samtalet som alternativ grund för moralisk princip, bör även nämnas. Genom en särskild form av konstant rationellt samtal är tanken att moralprinciper baserade på det goda argumentets primat utarbetas kollektivt. Med goda argument snarare än retorik är tanken att var och en kan bli övertygad snarare än övertalad om en handlings eller princips riktighet. Makthavares definitionsföreträde minskar rimligen då en fri och kritisk debatt pågår i samhället. Forskningen kring denna mer radikala ”deliberativa” modell har växt sig allt starkare under 2000-talet och ett flertal experiment bär dess spår.

Det finns här inte utrymme att närmare precisera dessa metoder utan jag nöjer mig med att konstatera att alternativ och möjligheter finns. Av vikt verkar dock vara att en seriös moralisk diskussion etableras ute i samhället, och att argument och definitioner utsätts för den offentliga argumentationens stålbad. Det verkar rimligt att man först då kan tala om västerländska värderingar som något trovärdigt och legitimt.

Hänvisar man till stolta deviser då ens handlingar utförs å ett kollektivs vägnar bör dessa deviser definieras, legitimeras samt fyllas med kropp och mening av just detta kollektiv. Det kan inte anses legitimt med övertalning i normativa frågor som, med Pogges ord, skriker efter moraliskt rättfärdigande. Då bör övertygelse eftersträvas. I och med president Bushs veto läggs nu korten på bordet. Vilken linje vill vi skall råda i praktiken? Det finns anledning att kräva en institutionaliserad och kvalificerad moraldebatt i denna fråga. 

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.