I huvudet på Björn Gustavsson

I denna sommarkrönika: tre starka diktsamlingar plus en minst lika stark monografi om tyska nazisoldater. Sistnämnda fungerar som viktig påminnelse om ondska: det finns krafter som kan sammantagna kan förvandla ...

Av: Björn Gustavsson | 20 juni, 2014
Gästkrönikör

 LOVE dataprogram ur David Ahls bok BASIC Computer Games (1978)

Den tidiga datakonsten

LOVE fyra bokstäver för kärlek är popkonstnären Robert Indianas mest kända verk. Det skapades 1964 som ett julkort för Museum of Modern Art. På vykortet ser man de röda bokstäverna ...

Av: Mathias Jansson | 31 mars, 2016
Essäer om konst

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | 19 januari, 2011
Essäer om religionen

Vatikanen – en stat med ständiga skandaler

Katolska kyrkan växte långsamt fram när det som sedan skulle bli Sverige började kristnas på 800-talet och etablerades på allvar i och med att den förste kristne kungen Olof Skötkonung ...

Av: Christer Nilsson | 29 Maj, 2013
Essäer om religionen

Sara Lidmans naturförståelse i Jernbanans slagskugga



Image

Sara Lidman har starkt bidragit till att tillbakablickande och kanske tillrättaläggande forma Västerbottensmyten för många svärmiska litteratörer som inte själva känner trakterna hon diktar om. Men är det så att den vilda naturen behandlas styvmoderligt och föga inkännande i det hon skrev?

Sara Lidmans beskrivning av och känsla för naturen i vad som kom att bli Jernbanesviten, bestående av böckerna Din tjänare hör(DTH), Vredens barn(VB), Nabots sten(NS), Den underbare mannen(DUM), Järnkronan(JK), Lifsens rot(LR) och Oskuldens minut(OM), är på sätt och vis egenartad. Jag upplever hennes naturåtergivelse som lite blek och tam i jämförelse med de käcka och måleriska upptågen i hemman och stugor och på offentliga samlingsplatser. Den norrländska inlandsnaturen har i Jernbaneböckerna måhända språkligt berövats sin egenmäktiga självhärlighet, den finns där endast som en sporadiskt framskymtande och föga djupverkande antydd scen på vilken människorna tultar omkring och är så där gulligt truliga och vadmaligt genuina som den auktoriserade norrlandsmyten föreskriver.

Naturen finns i dessa böcker mest som ett hinder att överskrida och ett material att bruka: de långsamvuxna skrintallarna ska bli syllar för ”Intåget och Invigningen” av Jernbanan (DUM), ”barnmorske-ved, skollärar-hö och kyrktaksnäver” (VB) införskaffas, grus till järnvägen grävas fram och malmfyndigheter prospekteras. Allt mycket matter of fact-skildrat, med kostnadsberäkningar o.d., samtidigt med en naiv framstegsoptimism som påminner om den socialrealistiska genren.

Varför avförtrollas, domesticeras och utiliseras naturen så i böckerna, varför tar den så lite textplats i jäm förelse med interiörerna och pratet och mellanhavandena och funderingarna i Månliden och Ecksträsk och Basnäs och Plass’n? Om det kan jag bara förmoda. Hon skriver utifrån ett kvinnligt perspektiv och har kanske inte upplevt samma behållning som jag av att vandra och vistas i skog och mark, jag som är son till en skogsinspektor och jägare som trivdes bäst i Västerbottensskogen eller fjällen? Sara Lidmans natur är inte heller densamma som den där jag växte upp, vid Bottenvikens kust norr om Skellefteå, inte heller densamma som den där jag nu bor, några mil från kusten men ändå inte i det egentliga inlandet, söder om Skjellet, staden där ”småtasken spela herrkarlar” (VB). I Missenträsktraktens vidsträckta myrland finns knappt några fiskrika sjöar, ”bara myrvatten, grunt,  stillastående.”(VB) Skogen är också eländigare, vattusjuk: ofta ”hängig, lastgammal, skäggig gran” (VB) som mest duger att hämta ”husvirke, vedbrand och tjärstubbar” ur. (DTH) Vintersnön och blötmyran betecknas av Didrik som ”våra arvfiender”,”oländigheten, folkbristen, allt det vilda som förvärrades norrut” (DTH) som ska besegras genom ”Stockholms tidningar, kaffe, kunskaper – ja siden!” (NS) I våra dagar är den av Didrik Mårtensson så ivrigt åtrådda Jernbanan, Norra Stambanan, förstås sedan länge betydelselös. Nu är det Bredbandet som frälser byarna, som närmare kusten förresten ter sig tämligen livskraftiga.

Mina improviserade randanmärkningar blir nog egentligen lite väl kritiska: jag gillar Jernbaneböckerna, de är behagliga att läsa, underhållande och sympatiska. De innehåller även kärleksfulla beskrivningar av det naturvuxna, från humlan som bebådar att försommaren inträtt och hästarna, karlarnas stolthet, kan släppas på skogen till den friströvande Nicke, ljekatten (hermelinen), som på något vis lyckas försörja hustru och barn genom att jaga och snara ekorre, ripa och räv, och någon gång tjuvskjuta en älg.

Personen Sara Lidman träffade jag aldrig och vet inte så mycket om, men hon hade i vart fall ofta civilkurage och en benägenhet till frispråkighet som jag kan uppskatta. Hon kallade Kissinger krigsförbrytare, jag instämmer helhjärtat och lägger till att vår samtid vimlar av amerikanska krigsförbrytare. En av de värsta heter Wolfowitz.

Nikanor Teratologen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vem får uttrycka sig 2012?

Det pågår ett omfattande arbete på andra sidan sundet. Lokaler, Hotel och hyrbilar bokas. Röda mattan putsas, redo att rullas fram. Danmark tar över den europeiska unionens ordförandeklubba i januari 2012 ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 22 november, 2011

Georg Brandes, en av Nordens ledande intellektuella under 1800-talets sista decennier

Det händer inte så ofta att en doktorsdisputation drar horder av besökare, inte bara släkt och vänner, utan personer ur de mest skilda läger. Så var dock fallet då Pil Dahlerup 1983 vid ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 14 Maj, 2014

Av det ni lämnar i ruiner ska jag bygga ett tempel

Det känns som att det svenska litteraturklimatet blir alltmer fientligt gentemot poesin. Att den litterära jordmånen dödar dess rötter. Att den inte längre tillåts växa. Den har blivit en fridlyst ...

Av: Tim Sterner | Gästkrönikör | 24 november, 2011

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 januari, 2013

DIKTER i AUGUSTI

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 08 augusti, 2017

Konungens ring

Fransmännen slår vakt om sina äventyrsförfattare. Victor Hugo räknas som en klassiker. Hans Samhällets olycksbarn läses också hos oss. Och den har blivit en jättesuccé som musikal. Men vem omhuldar ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 09 december, 2013

Nordiska musikdagarna

Karin Hellqvist, Anna Lindal och Lene Grenager spelar Bandroom 5 av Öyvind Torvund. Medverkade gjorde också Håkon Stene basgitarr och Anders Förisdal gitarr. Nordiska musikdagarna i Norrköping "Vafför ...

Av: Sophie Malmros | Kulturreportage | 18 september, 2007

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.