Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Jag är både och

Porträtt av Azita Ghahreman Azita Ghahreman, född 1962 i Iran, bor sedan 2006 i Sverige. På persiska har hon gett ut fem diktsamlingar. Hennes poesi har publicerats i svensk översättning ...

Av: Maria Küchen | 10 mars, 2010
Litteraturens porträtt

Musikkrönika i maj

”Vad gäller kulturturism är Tyskland ledande i Europa”, sa Petra Hedorfer, chef för det tyska turistrådet, när hon talade vid årets tyska turistmässa, som hölls i anrika kulturstaden Weimar – ...

Av: Björn Gustavsson | 27 maj, 2015
Gästkrönikör

Arbetaren i maktens skuggor och dagrar

   Ernst Jünger och Carl Schmitt i roddbåt. Arbetaren i maktens skuggor och dagrar Ernst Jünger upplevde två världskrig, Wilhelm II-riket, Weimarrepubliken, Hitlerdiktaturen, det tudelade efterkristyskland och ett återförenat och formellt demokratiskt Tyskland ...

Av: Bo I. Cavefors | 09 november, 2006
Litteraturens porträtt

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider




Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London. Stationen heter Paddington - därifrån fick den lille björnen sitt namn.  
Filmerna Paddington och Paddington 2 lyckas ändå med konststycket att vara charmiga och fartfyllda samtidigt som de predikar tolerans och en inkluderade filosofi. Barnen tar Paddington till sina hjärtan omedelbart!
Paddington i ettan - hunden Paddington håller i är förresten också en invandrare. Från Mexico.

Paddington i ettan - hunden Paddington håller i är förresten också en invandrare. Från Mexico.

Annons:

Michael Bond skrev Paddington med andra världskrigets lappförsedda barn i färskt mindre. Barnen i London förseddes med lappar med adresser runt halsen, precis som paket (och precis som Paddington långt senare) och skickades ut på landet för att undkomma nazisternas fruktansvärda bombningar av den brittiska huvudstaden. 

Det fanns fullt av lappförsedda barn på tågstationerna. För många barn var det mer traumatiskt att skickas bort än att stanna i London och utsättas för livsfara. 

Efter andra världskriget kom flyktingströmmarna. Ett minnesvärt porträtt av en flykting i Paddington-böckerna är Herr Grüber. Man kan bara tänka sig de fasor och den förföljelse han utstått i sitt hemland - böckerna går inte in på detta i detalj, men man förstår ändå. Många flyktingar vill inte berätta om sitt förflutna, de vill leva här och nu och se framåt och glädja sig över att de kommit till ett fredligt och vänligt land. För det här landet är väl fredligt och vänligt? Läsare av Paddington lärde sig älska Herr Grüber, Paddingtons bäste vän, och förhoppningsvis tog de med sig den kärleken och toleransen även ut i verkliga livet.

Hans namn var Bond - Michael Bond

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Paddingtons skapare Michael Bond gick nyligen bort, 91 år gammal. Han stod fast vid sina ideal, de ideal han visade i Paddington hela sitt liv. När Paddington skulle filmatiseras var han noga med att han ville ha invandrare representerade i rollistan. Herr Grüber skulle definitivt spelas av en person med flyktingbakgrund. Detta var Michael Bonds sista önskan. Nu blev det inte så. Herr Grüber spelas av en britt. Men man kan ju knappast klaga på Jim Broadbent som skådespelare - han utstrålar ju en sådan Grüber-liknande vänlighet! Dessutom kopplar man redan ihop Broadbent med två andra klassiska barnboksserier - Björnbärsstigen och Narnia. Paddington själv har en urbrittisk röst - gjord av Q-skådespelaren Ben Whishaw. Men man kan heller inte klaga på Ben Whishaw som skådespelare - han är urbra i allt han gör! Han har en fantastisk röst. Vare sig han spelar Shakespeare-kung eller söt nallebjörn. Hans näsa påminner också om Paddingtons nos.

Men ... Det är ändå lite synd att man inte brydde sig om författarens önskningar. Visst, man kan inte alltid hålla sig till boken, bok är bok och film är film - men Bonds önskningar är inget som skulle ha gjort filmen längre eller sämre på något sätt.  

Filmerna Paddington och Paddington 2 lyckas ändå med konststycket att vara charmiga och fartfyllda samtidigt som de predikar tolerans och en inkluderade filosofi. Barnen tar Paddington till sina hjärtan omedelbart! 

Många bildrutor känner man direkt igen från Peggy Fortnums klassiska illustrationer - som den där Paddington kämpar med att gå, med ena tassen fast i en blomkruka! Barnskratt ekar i salongen och alla har hejdlöst roligt.

Marmelad och honung och snällhet

Det finns många tillägg i de nya filmerna - saker som aldrig fanns med i böckerna - som en elak skådespelare som spelas av Hugh Grant. Han nästan stjäl showen! Ibland har man intrycket av att Paddington filmerna gärna vill ha en amerikansk modell med hjälte och skurk, istället för att följa den gamla Michael Bond modellen, om att det lönar sig att vara snäll.

Det är inte konstigt att barnen blandar ihop Paddington och Bamse. De har vara-snäll-filosofin gemensam. Förutom att de båda två är björnar. Och förutom att de båda två alltid klarar sig, mot alla odds, och med lite hjälp från många små - och stora - vänner. För vänner är bra att ha, då är man rik på riktigt!

Enda skillnaden verkar vara att en av björnarna gillar marmelad och den andra gillar honung ...

Sensmoralen med Paddington har aldrig förändrats genom åren: Det lönar sig att vara snäll. Det lönar sig att ha vänner. Det är alltid bra att  ha en marmeladmacka i reserv!

Det kommer att bli en Paddington 3. Den lille björnen med marmeladmackorna gör comeback igen, och lär ännu en generation att bli lite snällare och lite mer toleranta och lite mer öppna ... 

Det skulle Michael Bond ha gillat. 

Filmmakarna har läst noga på lappen kring Paddingtons hals. Det stod: Please look after this bear.

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Entreprenörsamhället och den nya rättvisan

André Hansson om det revolutionära tänkandet bakom det nya entreprenörsamhället. Entreprenörsamhället - ett samhälle som sjuder av levande och växande småföretag i evig tillväxt. Nya inventioner och nya marknader skapar försörjnings- och konsumtionsmöjligheter för ...

Av: André Hansson | Essäer om samhället | 15 augusti, 2008

Jag är ju Putin

jag är ju Putin, Vladimir den andre danar mitt Ryssland, Pusjkin är död det finns bara en som jag sårad stolthet är vår väg     Tjetjenien, Ossetien, Georgien och Ukraina nya söta Ryssland Estland, Lettland och glesa ...

Av: Mats Waltre | Gästkrönikör | 08 september, 2014

Hebriana Alainentalo

Illustration: Hebriana Alainentalo Den ena nattens stund vidrör tystnaden mellan framfötternas tjusning där en värld sänker sig till en verklighet av ljud Bomber faller oberörda i mättnaden där hungertjuvarna lirkat ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 27 augusti, 2008

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Till Natanya A Pemberton + andra Rapport från filmregissörens besök här för Hammarén-film

Slafsigt skriven rapport här, men mötte regissören, begåvningen, personligheten, röksvampen, som skall göra hammarénbokbaserad långfilm. Jag kommer fram i tid till Skatudden, han kommer med vikingfärjan. Min synska förmåga säger ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 augusti, 2011

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Metafysik eller materialism? Finns det en lösning?

I begrundan av John Landquists levnadsöde och mitt eget kom jag att läsa Svante Nordins Från Hägerström till Hedenius. Den moderna svenska filosofin från 1984. Det är en fascinerande läsning ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 08 november, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.