Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | 15 april, 2012
Jessica Johansson

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 24 december, 2017
Essäer om religionen

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | 27 november, 2007
Teratologisk sondering

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider




Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London. Stationen heter Paddington - därifrån fick den lille björnen sitt namn.  
Filmerna Paddington och Paddington 2 lyckas ändå med konststycket att vara charmiga och fartfyllda samtidigt som de predikar tolerans och en inkluderade filosofi. Barnen tar Paddington till sina hjärtan omedelbart!
Paddington i ettan - hunden Paddington håller i är förresten också en invandrare. Från Mexico.

Paddington i ettan - hunden Paddington håller i är förresten också en invandrare. Från Mexico.

Annons:

Michael Bond skrev Paddington med andra världskrigets lappförsedda barn i färskt mindre. Barnen i London förseddes med lappar med adresser runt halsen, precis som paket (och precis som Paddington långt senare) och skickades ut på landet för att undkomma nazisternas fruktansvärda bombningar av den brittiska huvudstaden. 

Det fanns fullt av lappförsedda barn på tågstationerna. För många barn var det mer traumatiskt att skickas bort än att stanna i London och utsättas för livsfara. 

Efter andra världskriget kom flyktingströmmarna. Ett minnesvärt porträtt av en flykting i Paddington-böckerna är Herr Grüber. Man kan bara tänka sig de fasor och den förföljelse han utstått i sitt hemland - böckerna går inte in på detta i detalj, men man förstår ändå. Många flyktingar vill inte berätta om sitt förflutna, de vill leva här och nu och se framåt och glädja sig över att de kommit till ett fredligt och vänligt land. För det här landet är väl fredligt och vänligt? Läsare av Paddington lärde sig älska Herr Grüber, Paddingtons bäste vän, och förhoppningsvis tog de med sig den kärleken och toleransen även ut i verkliga livet.

Hans namn var Bond - Michael Bond

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Paddingtons skapare Michael Bond gick nyligen bort, 91 år gammal. Han stod fast vid sina ideal, de ideal han visade i Paddington hela sitt liv. När Paddington skulle filmatiseras var han noga med att han ville ha invandrare representerade i rollistan. Herr Grüber skulle definitivt spelas av en person med flyktingbakgrund. Detta var Michael Bonds sista önskan. Nu blev det inte så. Herr Grüber spelas av en britt. Men man kan ju knappast klaga på Jim Broadbent som skådespelare - han utstrålar ju en sådan Grüber-liknande vänlighet! Dessutom kopplar man redan ihop Broadbent med två andra klassiska barnboksserier - Björnbärsstigen och Narnia. Paddington själv har en urbrittisk röst - gjord av Q-skådespelaren Ben Whishaw. Men man kan heller inte klaga på Ben Whishaw som skådespelare - han är urbra i allt han gör! Han har en fantastisk röst. Vare sig han spelar Shakespeare-kung eller söt nallebjörn. Hans näsa påminner också om Paddingtons nos.

Men ... Det är ändå lite synd att man inte brydde sig om författarens önskningar. Visst, man kan inte alltid hålla sig till boken, bok är bok och film är film - men Bonds önskningar är inget som skulle ha gjort filmen längre eller sämre på något sätt.  

Filmerna Paddington och Paddington 2 lyckas ändå med konststycket att vara charmiga och fartfyllda samtidigt som de predikar tolerans och en inkluderade filosofi. Barnen tar Paddington till sina hjärtan omedelbart! 

Många bildrutor känner man direkt igen från Peggy Fortnums klassiska illustrationer - som den där Paddington kämpar med att gå, med ena tassen fast i en blomkruka! Barnskratt ekar i salongen och alla har hejdlöst roligt.

Marmelad och honung och snällhet

Det finns många tillägg i de nya filmerna - saker som aldrig fanns med i böckerna - som en elak skådespelare som spelas av Hugh Grant. Han nästan stjäl showen! Ibland har man intrycket av att Paddington filmerna gärna vill ha en amerikansk modell med hjälte och skurk, istället för att följa den gamla Michael Bond modellen, om att det lönar sig att vara snäll.

Det är inte konstigt att barnen blandar ihop Paddington och Bamse. De har vara-snäll-filosofin gemensam. Förutom att de båda två är björnar. Och förutom att de båda två alltid klarar sig, mot alla odds, och med lite hjälp från många små - och stora - vänner. För vänner är bra att ha, då är man rik på riktigt!

Enda skillnaden verkar vara att en av björnarna gillar marmelad och den andra gillar honung ...

Sensmoralen med Paddington har aldrig förändrats genom åren: Det lönar sig att vara snäll. Det lönar sig att ha vänner. Det är alltid bra att  ha en marmeladmacka i reserv!

Det kommer att bli en Paddington 3. Den lille björnen med marmeladmackorna gör comeback igen, och lär ännu en generation att bli lite snällare och lite mer toleranta och lite mer öppna ... 

Det skulle Michael Bond ha gillat. 

Filmmakarna har läst noga på lappen kring Paddingtons hals. Det stod: Please look after this bear.

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Umeå som jag minns det

Mats Myrstener om Umeå som stad och kulturstad. I år celebrerar Umeå, ”Kvarkens pärla”, att man blivit utnämnd till kulturhuvudstad inom Europeiska unionen. Inget fel i det – Umeå har alltid ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 17 januari, 2014

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 oktober, 2017

Abdel-Qader Yassine

Om Albert Einstein hade invandrat till Sverige!

För tre månader sedan var jag i Malmö, Sveriges mest mångkulturella stad, för att föreläsa. I Malmö har över 40 procent av invånarna sina rötter i ett annat land. När ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 16 december, 2017

Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 01 juni, 2011

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 Maj, 2011

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Där kommer ju Dylan, sa pappa

Vi stod vid våra cyklar utanför Trädgårdsföreningens norra entré när Bob Dylan kom gående, österifrån, på Slussgatan. När han var ett tjugotal meter ifrån oss hoppade han in i en ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 19 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.