Victorias extraordinära gentlemän

Den tid som inspirerar det mesta med steampunken är en blandning av 1800-talet och 1900-talet, där den tekniska utvecklingen tar en lite annorlunda väg än i den vanliga världen. I ...

Av: Alexander Sanchez | 08 juni, 2011
Essäer

Fredrik Rådberg präst och romantisk aktivist

Den svenske prästen Fredrik Rådberg, född revolutionsåret 1789, nöjde sig inte med att predika de kristna idealen: han ville även se dem förverkligade: samhället borde realisera urkristendomen och dess idéer ...

Av: Björn Gustavsson | 17 oktober, 2009
Litteraturens porträtt

Månmuseet, 1969.

Månmuseet och andra konstverk i omloppsbana

När man står ute en kall vinternatt och tittar upp mot den stjärnklara himlen kan man inte låta bli att ställa sig en av de stora existentiella frågorna: Finns det ...

Av: Mathias Jansson | 02 februari, 2016
Essäer om konst

Kipling foto ivo holmqvist

Engelska mil 2

Som den förste engelske och fortfarande i dag den yngste mottagaren av Nobelpris i litteratur fick den 42-årige Rudyard Kipling både vackra ord, pengar, och en medalj 1907. Den kan ...

Av: Ivo Holmqvist | 13 november, 2016
Litteraturens porträtt

Konflikträdsla - civiliserad debatt



Sverigekännaren Susan Sontag ansåg att gemene svensk präglades av konflikträdsla. Varje civiliserad debatt kräver en åtminstone rudimentär förmåga att uttrycka sig både ärligt och nyanserat. Jag finner dels att Sontags bedömning alltjämt gäller samt att få offentliga debattörer förmår upprätthålla ett slags intellektuell hederlighet, dvs. att säga vad man faktiskt tycker och att att göra det med oftast nödvändiga reservationer. 
Jag är inte särskilt konflikträdd – men jag vet vad man i mina kretsar skall tycka. Samtidigt kan man få igång en civiliserad debatt såvitt man bibehåller sin respekt och inte börjar skrika. Varför är det inte fler som gör det?

Detta är ett hot mot demokratin, eftersom denna kräver mångfald – inte minst ideologisk sådan.

Lyss exempelvis till vilken partiledardebatt som helst på TV. Hur många kan dagen efter återge vad kombattanterna egentligen sa, och var de mer finstilta skiljelinjerna gick? Få är min gissning. Läs debattartiklarna i våra mer framträdande tidningar. Hur många kan egentligen peka på argument som är av samma styrka som tonläget? Få är min gissning.

Och hur är det med ideologin? Enligt min uppfattning tycks de flesta politiker snarare eftersträva väljarstöd än ge uttryck för sin egentliga ideologi, såsom den i alla fall fragmentariskt kan framträda i partiprogram och policydokument. Det skall väl ändå vara ideologin – i synnerhet på nationell nivå – som styr? Jag tycker personligen att det mer än ofta handlar om taktiska manövrer och rena motsägelser visavi programmet snarare än om ideologi.

Men om nu någon faktiskt tillkännager sin ståndpunkt, även om den rentav skulle orsaka interna stridigheter, eller i respektfull anda råkar hålla med motståndaren? Eller – för att knyta an till den s.k. ”Westerbergeffekten” - helt enkelt och frankt medge att man inte vet? Ja, herregud! Då ”förlorar man debatten” (som om debatten vore en idrottstävling), trots att just ”Westerbergeffekten” handlade om att Bengt Westerberg svarade ”Jag vet inte”. Flera procentenheter renderade detta det forna socialliberala folkpartiet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag är inte särskilt konflikträdd – men jag vet vad man i mina kretsar skall tycka. Samtidigt kan man få igång en civiliserad debatt såvitt man bibehåller sin respekt och inte börjar skrika. Varför är det inte fler som gör det?

Min tro är att det handlar om självförtroende (i bemärkelsen att man är övertygad om att man kan någonting ganska väl) och självkänsla (i bemärkelsen att man saknar en sorts inre mental stadga). Där den relativa avsaknaden av inre stadga kommer i konflikt med den relativa kunskapen, eftersom denna kunskap kanske inte är helt comme il faut inom ”gruppen”, och alltmer saknar betydelse. Verklig integritet och ”mod” är sålunda, enligt min mening, idag en bristvara. Samtidigt som jag är övertygad om att en uppvisning av integritet och mod – i det långa loppet – nog skulle ge pluspoäng hos ”gemene man”.

Själv är jag kristen socialist. Detta innebär, att jag kan tala med en del, ofta på ”chattar” och vid sidan om, medan ett uppriktigt erkännande av vad en representant från min bubblas ”fiender” i dagsljus ofta leder till hummanden och/eller uteslutning. För tillfället åtminstone. Men kan vi då inte ge varandra den demokratiska och diplomatiska möjligheten att uttrycka vad vi själva inte initialt står för? Jo, jag både tror och hoppas på det. Jag pläderar därför för mer ”civiliserade konflikter”. 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Bo Cavefors om Sexualitet - i ett historiskt perspektiv

Människans sexualitet diskuteras alltför ofta i alltför upphetsade former. Historiska fakta förtiges eller förlöjligas, allt för att göra nutida fobier mer acceptabla. Värdeomdömen om sexuell praxis är alltför ofta alltför ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 02 juni, 2013

Min yngsta dotter hittills, fyller trettio – hurra, hurra

I en synnerligen underhållande film utspelar sig följande dialog mellan en psykolog, (som, jag svär, inte är min hustru), och terapeutens nytillkomne patient Dave, sittandes tillsammans i en grupp andra ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 26 augusti, 2016

Norrland – en myt som brottas med verkligheten

TEMA VÄSTERBOTTEN Västerbotten ingår i det kulturella begreppet ”Norrland”. Men var ligger Norrland? Är begreppet en myt, som hålls vid liv av dunkla krafter? Någon delade upp Sverige i Götaland, Svealand, Norrland. Södra halvan ...

Av: Signe Rudberg | Essäer om samhället | 02 februari, 2008

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 14 oktober, 2010

Guillaume Apollinaire

Försök till en konstlitterär analogi

I vår samtid är de olika nivåerna gällande vårt formspråk ett oöverskådligt faktum och ställer författaren/poeten inför både ett dilemma och ett val: alltså ett ställningstagande som provocerar fram en ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om konst | 28 juni, 2017

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 3

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 05 juli, 2013

Kattens lag på brinnande bakgator

Katterna jamar, dem skriker som små barn, rännandes mellan ruiner, sophögar och barn som leker bland eldar. Musiken dundrar mellan husen, denna arabiska, sällsamma, sorgliga musik, som klagar, önskar, väntar ...

Av: Linda Johansson | Resereportage | 19 december, 2009

Svartmetall i teori och praktik: En essä kring några aktuella böcker om black…

”Bathory” är namnet på ett svenskt rockband som ofta hyllas som föregångare inom black metal. ”Bathory” är också namnet på en ungersk grevinna, Elisabeth Báthory (1560-1614), som enligt legenden bokstavligen ...

Av: Jonas Andersson | Essäer | 21 november, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.