Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | 13 oktober, 2017
Konstens porträtt

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Stranger Visions (2012-2013) av Heather Dewey-Hagborg

Självlysande kaniner och kvantkonst

Mathias Jansson med en essä om konst vid den yttersta gränsen för forskningen.

Av: Mathias Jansson | 18 september, 2015
Essäer om konst

Hur påverkades Ingmar Bergman av August Strindberg?

År 1986 fick Ingmar Bergman stora problem med en uppsättning av August Strindbergs Ett Drömspel. Sjuka skådespelare och annat elände försvårade repetitionerna. Makterna tog över, tyckte han. Den där djävla ...

Av: Kurt Bäckström | 28 mars, 2012
Essäer om film

Mikael Mansén

Nästan kärlek



Det var sommar och väldigt varmt. Jag var sexton år. Hela natten hade jag och en kompis dragit runt på Stockholms gator. Då gryningen kom var vi väldigt hungriga. Vi hade strosat runt i city och hamnade uppe vid Malmskillnadsgatan där frälsningsarmén hade ställt upp ett kaffebord för uteliggare och prostituerade. I närheten av bordet stod en otroligt söt flicka i vår ålder. Svartklädd, mörkögd, med korpsvart hår och en kopp choklad i händerna. 
Om vi mot alla förmodan ser eller misstänker så ska vi anmäla.
Maria ungdom: 08-123 474 10
Polisen: 114 14

Hon sneglade blygt mot oss och log. Vi släntrade fram och började att tala med henne. Eller jag började att tala. Min kompis satte sig vid sidan av och kisade mot oss i det tilltagande ljuset.

Med några trevande, klumpiga ord inledde jag. Hon log och svarade. Sedan tog det inte många sekunder innan vi förde ett samtal. Vi satte oss på en betongklump, sippade varm choklad och babblade.

Hon berättade att hon var hemlös och sov hos olika kompisar. Jag berättade att vi hade dragit runt på stan av ingen anledning alls. Att det bara hade blivit så. Men att vi snart skulle åka hem.

Så här i efterhand, många år senare minns jag det som att vi pratade i ett par timmar. Solen gick upp och gryningen blev till het sommarmorgon. Cia hette hon och ännu minns jag hennes stora mörka pupiller och bleka ansikte. Det fanns något mycket äldre hos henne än flickorna i skolan. Sminkningen var vanare, rörelserna vuxnare, rösten lite mognare. Men inget av det berättade någonting om verkligheten för mig. Allt jag såg var den vackra varelsen som liksom jag dragit runt på stan en natt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi gillade samma musik. Imperiet, Ebba grön, KSMB. I den åldern gjorde det mycket och vi hade massor av saker att reflektera över i olika låttexter. Min vän var bortglömd. Jag bjöd henne på cigaretter och hon kupade sina händer runt tändaren, så att våra händer snuddade, trots att det inte fanns någon vind.

Medan vi rökte och kisade mot varandra fick jag höra att hon hade växt upp söder om stan och att hon hade rymt hemifrån för att hennes mammas kille tafsade på henne. När socialen hittade henne hamnade hon på fosterhem. Där hade hon bott i ett halvår, men rymde då pappan i familjen gjorde samma sak som mammans kille. Sedan våren hade flyttat mellan olika kompisar.

Jag minns att Cia var förtrollande och att vi hela tiden såg in i varandras ögon, att vi inte kunde släppa varandra med blickarna. Som om vi på något magiskt vis fann varandra. Jag såg hennes läppar röra sig, såg röken sila ut mellan dem, hörde rösten och orden. Men samtidigt var hela världen fångad i hennes ögon.

Just som jag skulle fråga om hon hade något nummer till en av kompisarna som hon bodde hos, gled en bil upp framför oss. Den saktade in och stannade. Rutan var nervevad. En vithårig, rynkig man med gula tänder stack ut huvudet och ropade på henne. Ansiktet förändrades. Hon reste sig hastigt, gav mig en desperat och sorgsen blick och bet sig i underläppen.

”Det där är en kompis… Jag måste åka med honom… Jag kommer tillbaka om en stund. Är du kvar då?”

Det var först då som jag insåg varför hon var på Malmskillnadsgatan. Tills dess hade jag aldrig kunnat föreställa mig det. Hon var så ung. Lika gammal som jag. Bara sexton år. Jag minns en fallande känsla då jag fattade vad mannen i billen var och vad han skulle göra med henne. Blicken pendlade mellan henne och honom.

Hon gav mig med en blick som att hon förstod, skämdes och som att hon bad om ursäkt. Inte ens då tyckte jag att hon hade något att be om ursäkt för. Mannen och jag stirrade på varandra. Jag med avsky och han likgiltigt.

”Snälla du kan väl stanna tills jag kommer tillbaka”, bad hon innan hon gick bort till bilen, klev in och åkte iväg.

Min vän och jag såg på varandra. Båda visste och båda var illa berörda. Vi stod kvar en liten stund, tittade på de som flockades kring frälsningsarmés kaffebord sedan gick vi därifrån.

Troligtvis är hon död nu. Men ibland tänker jag på henne. Hur gärna hon ville att jag skulle stanna och fortsätta att prata med henne. Kanske var vi något verkligt i overkligheten. Något vanligt i hennes trasiga värld. Nu vet jag såklart vad hon gjorde där och idag vet jag vad stora pupiller i gryningsljuset betyder. Idag vet jag mycket mer om hur deras värld ser ut, de unga flickorna som hamnar på gatan, utan någonstans att bo. Med droger som enda vägen bort från smärtan de inombords.

Det är annorlunda idag

Cia är helt säkert död. Men det finns andra flickor i hennes ålder och säkert yngre, som säljer sina kroppar. Såklart ser det annorlunda ut idag. Man ser dem inte på stan längre. Nu finns de unga flickorna på nätet eller inlåsta i någon lägenhet. Torskarna är mer hemliga och det är svårare för polisen. Men det är fortfarande en avskyvärd sak, att utnyttja unga flickor för sex. För där inne finns det ett väldigt trasigt barn som samhället struntat i och som föll genom socialens allt för grovmaskiga nät. Men om vi mot alla förmodan ser eller misstänker så ska vi anmäla.

 

 

Mikael Mansén

Ur arkivet

view_module reorder

Ungdomlig revolt i bildningsromanen Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 18 januari, 2014

Vikingatiden slår tillbaka- med ”den nye Röde Orm”

“The Empire Strikes Back” är en klassiker bland alla Star Wars fans. Imperiet kommer alltid tillbaka! Även om Sverige faktiskt en gång varit Stormakt och haft ett Imperium är det ...

Av: Belinda Graham | Essäer | 15 oktober, 2013

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Ryttarstatyn - Några anteckningar om August Strindberg

Året är 1887. Natten är sen. Men på Rydbergs Kælder är stämningen hög. Röster sorlar, skratten rungar. Champagnen och spriten flödar. Lokalen är full av människor, trots den sena timmen ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 01 maj, 2010

Vet nagon hur det gick för "brassen"i fotbolls-VM i somras?

Jag brukar nogsamt undvika sportevenemang i TV. Av misstag rakade jag jag hamna i en uppgörelse pa liv och död mellan Brasilien och Colombia? Jag tvingades bevittna en scen som ...

Av: Eva-Karin Josefson | Gästkrönikör | 18 november, 2014

Hönö Fiskemuseum- en resa tillbaka till storfiskets tid och en inblick i en…

En halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 28 augusti, 2014

Mademoiselle Oiseau

Paris ske pris

Sedan Conan Doyle skrivit flera romaner och många berättelser om Sherlock Holmes blev han grundligt trött på honom och hans morfinsprutor, pipor och fiol. För att bli av med sin ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 november, 2015

Mitt i Köpenhamn

1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 03 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.