Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

Bo Gustavsson

Kristendomens spöke går igen



I en debattartikel i Dagens nyheter (8/5) skriver prästen Kent Wisti att Svenska kyrkan håller på att dö. Det är bra, tillägger han. Jag kan bara hålla med. Men faktum är att Svenska kyrkan redan är död. 
Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Den lever ett postumt liv och spökar i kyrkorna runt om i landet om söndagarna. Det är inte bara Svenska kyrkan som är död utan kristendomen är också död. 2000 år är en lång tid för en religion att överleva men nu är det dags att skriva dödsrunan. Den blir inte nådig utan består av en lång lista av förföljelser, krig och maktmissbruk. För att inte tala om sådana absurda dogmer som jungfrufödsel, uppståndelsen från de döda eller treenigheten. Att dessa mytologiska idéer styrt människors liv och tankar under så lång tid är häpnadsväckande. Men Dostojevskijs storinkvisitor har rätt då han menar att friheten är den svåraste börda att bära för människor. Vi lever av illusioner.

Frågan är om vi idag har vi modet att ta på oss vår andliga frihet som människor. Om vi ser på historien, upptäcker vi en massdöd av gudar från det forntida Egypten över antiken till vår egen vikingatid. Varje civilisation som försvunnit har haft sina gudar. Varför skulle inte då också den kristne guden dö och försvinna? Religioner är ett uttryck för människan sätt att förhålla sig till historiska situationer. De är fantasiprodukter skapade av hennes andlighet. Redan i början av 1800-talet skrev Hegel sin berömda bok om den mänskliga andens avtryck i historien genom skapandet av kulturer och religioner.  

Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Nu finns möjlighet för det andliga livet att äntligen blomma ut befriat från kristendomens absurditeter. Det andliga livet är vår inre och yttre existens i denna världen. Den mänskliga anden har flytt från Guds rike där det känts för kvavt och instängt. Nu kan den andas ut i det fria och börja tänka på att skapa sig sin egen värld. Kulturen är det främsta medlet för människans andliga kreativitet – litteratur, konst, musik, film. Även samhället är ett uttryck för den kreativa anden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I år är det 500 år sedan Luther startade reformationen genom att spika upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Men inte ens han skulle i våra dagar kunna reformera Svenska kyrkan. Försök att göra den kristna religionen giltig för dagens människor är patetiska. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (7/5) citerar ärkebiskop Antje Jackelén Barnkonventionen där det talas om barns andliga behov. Visst har barn andliga behov men Svenska kyrkan kan inte ta patent på andlig fostran. Rör inte våra barns andliga liv! Det tillhör framtidens nya Sverige.

Kristendomens spöke går igen och kan inte komma till ro. Kent Wisti skriver i sin artikel att Svenska kyrkan måste ha modet att slutgiltigt dö och låta människor upprätta sin egen relation till det andliga och heliga. Kanske kan dessa ord från en präst få kristendomens spöke att sluta spöka. Låt oss hoppas det. Men risken är nog snarare att spöket blir en zombie som kommer att hemsöka det svenska samhället än en tid i form av en social indignationsrörelse. Det är synd om kyrkan som förlorat sin tro och bara kan engagera sig socialt.

På kristendomens gravsten kommer det att stå: ”Svenska kyrkan dödade mig!”

 

 

 

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.