Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 augusti, 2013
Gästkrönikör

Konsten att läsa är en i grunden mirakulös process.

Vi ser framför oss ett antal tecken, grupperade i konstellationer – och genom att tolka dessa figurationer vinner vi kunskap. Vi kan också få privilegiet att träda in i parallella ...

Av: Björn Gustavsson | 26 februari, 2016
Björn Gustavsson

Daniel Letho. Dikter

FörgängligtJag tror ej på astrologieller sånt där med siffror iMen jag troratt allt är förgängligtJag tror ej på mentalisteroch deras jävla klisterMen jag troratt allt är förgängligtJag tror ej på ...

Av: Daniel Letho | 06 juli, 2014
Utopiska geografier

Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | 18 april, 2014
Essäer

Bo Gustavsson

Kristendomens spöke går igen



I en debattartikel i Dagens nyheter (8/5) skriver prästen Kent Wisti att Svenska kyrkan håller på att dö. Det är bra, tillägger han. Jag kan bara hålla med. Men faktum är att Svenska kyrkan redan är död. 
Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Den lever ett postumt liv och spökar i kyrkorna runt om i landet om söndagarna. Det är inte bara Svenska kyrkan som är död utan kristendomen är också död. 2000 år är en lång tid för en religion att överleva men nu är det dags att skriva dödsrunan. Den blir inte nådig utan består av en lång lista av förföljelser, krig och maktmissbruk. För att inte tala om sådana absurda dogmer som jungfrufödsel, uppståndelsen från de döda eller treenigheten. Att dessa mytologiska idéer styrt människors liv och tankar under så lång tid är häpnadsväckande. Men Dostojevskijs storinkvisitor har rätt då han menar att friheten är den svåraste börda att bära för människor. Vi lever av illusioner.

Frågan är om vi idag har vi modet att ta på oss vår andliga frihet som människor. Om vi ser på historien, upptäcker vi en massdöd av gudar från det forntida Egypten över antiken till vår egen vikingatid. Varje civilisation som försvunnit har haft sina gudar. Varför skulle inte då också den kristne guden dö och försvinna? Religioner är ett uttryck för människan sätt att förhålla sig till historiska situationer. De är fantasiprodukter skapade av hennes andlighet. Redan i början av 1800-talet skrev Hegel sin berömda bok om den mänskliga andens avtryck i historien genom skapandet av kulturer och religioner.  

Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Nu finns möjlighet för det andliga livet att äntligen blomma ut befriat från kristendomens absurditeter. Det andliga livet är vår inre och yttre existens i denna världen. Den mänskliga anden har flytt från Guds rike där det känts för kvavt och instängt. Nu kan den andas ut i det fria och börja tänka på att skapa sig sin egen värld. Kulturen är det främsta medlet för människans andliga kreativitet – litteratur, konst, musik, film. Även samhället är ett uttryck för den kreativa anden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I år är det 500 år sedan Luther startade reformationen genom att spika upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Men inte ens han skulle i våra dagar kunna reformera Svenska kyrkan. Försök att göra den kristna religionen giltig för dagens människor är patetiska. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (7/5) citerar ärkebiskop Antje Jackelén Barnkonventionen där det talas om barns andliga behov. Visst har barn andliga behov men Svenska kyrkan kan inte ta patent på andlig fostran. Rör inte våra barns andliga liv! Det tillhör framtidens nya Sverige.

Kristendomens spöke går igen och kan inte komma till ro. Kent Wisti skriver i sin artikel att Svenska kyrkan måste ha modet att slutgiltigt dö och låta människor upprätta sin egen relation till det andliga och heliga. Kanske kan dessa ord från en präst få kristendomens spöke att sluta spöka. Låt oss hoppas det. Men risken är nog snarare att spöket blir en zombie som kommer att hemsöka det svenska samhället än en tid i form av en social indignationsrörelse. Det är synd om kyrkan som förlorat sin tro och bara kan engagera sig socialt.

På kristendomens gravsten kommer det att stå: ”Svenska kyrkan dödade mig!”

 

 

 

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Den apofantiska utsagan i Heideggers Varat och tiden

  Martin Heidegger på promenad Vad innebär det att förstå något? För den som förstår? Är vi desamma före och efter? I en spännande läsning av Martin Heideggers filosofiska reflektion om förståelsens ...

Av: Peter Worland | Agora - filosofiska essäer | 04 januari, 2011

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Emmakrönika XXIII, Avamposto emmatico con mostri

nog när man ehuru älskar en annan, i det tagna afton slagna tillståndets skeden, hur ofta har man så helt rätt bild alls av den andra, kanské aldrig någonsin totalt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 augusti, 2009

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 03 april, 2016

 Kyrkorummet i Sofia kyrka med Hilding Linnqvists väggmålning. Foto: Wikipedia

Den naiva konsten i Sverige

Tidningen Kulturens Lena Månsson om den svenska naivismen.

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 19 augusti, 2015

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Emmakrönika XXV. Mammolina blev sur

Mungipan marginalen i leendet åter fanns, fått dem exempel generaldokument lokomotivtavlor, hos det med rött Eduwardsgips avloss lämnat när kritfärger satts in, ock rätt var falsk ock smink gjort botten ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 27 augusti, 2009

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.