Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Bo Gustavsson

Kristendomens spöke går igen



I en debattartikel i Dagens nyheter (8/5) skriver prästen Kent Wisti att Svenska kyrkan håller på att dö. Det är bra, tillägger han. Jag kan bara hålla med. Men faktum är att Svenska kyrkan redan är död. 
Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Den lever ett postumt liv och spökar i kyrkorna runt om i landet om söndagarna. Det är inte bara Svenska kyrkan som är död utan kristendomen är också död. 2000 år är en lång tid för en religion att överleva men nu är det dags att skriva dödsrunan. Den blir inte nådig utan består av en lång lista av förföljelser, krig och maktmissbruk. För att inte tala om sådana absurda dogmer som jungfrufödsel, uppståndelsen från de döda eller treenigheten. Att dessa mytologiska idéer styrt människors liv och tankar under så lång tid är häpnadsväckande. Men Dostojevskijs storinkvisitor har rätt då han menar att friheten är den svåraste börda att bära för människor. Vi lever av illusioner.

Frågan är om vi idag har vi modet att ta på oss vår andliga frihet som människor. Om vi ser på historien, upptäcker vi en massdöd av gudar från det forntida Egypten över antiken till vår egen vikingatid. Varje civilisation som försvunnit har haft sina gudar. Varför skulle inte då också den kristne guden dö och försvinna? Religioner är ett uttryck för människan sätt att förhålla sig till historiska situationer. De är fantasiprodukter skapade av hennes andlighet. Redan i början av 1800-talet skrev Hegel sin berömda bok om den mänskliga andens avtryck i historien genom skapandet av kulturer och religioner.  

Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Nu finns möjlighet för det andliga livet att äntligen blomma ut befriat från kristendomens absurditeter. Det andliga livet är vår inre och yttre existens i denna världen. Den mänskliga anden har flytt från Guds rike där det känts för kvavt och instängt. Nu kan den andas ut i det fria och börja tänka på att skapa sig sin egen värld. Kulturen är det främsta medlet för människans andliga kreativitet – litteratur, konst, musik, film. Även samhället är ett uttryck för den kreativa anden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I år är det 500 år sedan Luther startade reformationen genom att spika upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Men inte ens han skulle i våra dagar kunna reformera Svenska kyrkan. Försök att göra den kristna religionen giltig för dagens människor är patetiska. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (7/5) citerar ärkebiskop Antje Jackelén Barnkonventionen där det talas om barns andliga behov. Visst har barn andliga behov men Svenska kyrkan kan inte ta patent på andlig fostran. Rör inte våra barns andliga liv! Det tillhör framtidens nya Sverige.

Kristendomens spöke går igen och kan inte komma till ro. Kent Wisti skriver i sin artikel att Svenska kyrkan måste ha modet att slutgiltigt dö och låta människor upprätta sin egen relation till det andliga och heliga. Kanske kan dessa ord från en präst få kristendomens spöke att sluta spöka. Låt oss hoppas det. Men risken är nog snarare att spöket blir en zombie som kommer att hemsöka det svenska samhället än en tid i form av en social indignationsrörelse. Det är synd om kyrkan som förlorat sin tro och bara kan engagera sig socialt.

På kristendomens gravsten kommer det att stå: ”Svenska kyrkan dödade mig!”

 

 

 

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.