Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Bo Gustavsson

Kristendomens spöke går igen



I en debattartikel i Dagens nyheter (8/5) skriver prästen Kent Wisti att Svenska kyrkan håller på att dö. Det är bra, tillägger han. Jag kan bara hålla med. Men faktum är att Svenska kyrkan redan är död. 
Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Den lever ett postumt liv och spökar i kyrkorna runt om i landet om söndagarna. Det är inte bara Svenska kyrkan som är död utan kristendomen är också död. 2000 år är en lång tid för en religion att överleva men nu är det dags att skriva dödsrunan. Den blir inte nådig utan består av en lång lista av förföljelser, krig och maktmissbruk. För att inte tala om sådana absurda dogmer som jungfrufödsel, uppståndelsen från de döda eller treenigheten. Att dessa mytologiska idéer styrt människors liv och tankar under så lång tid är häpnadsväckande. Men Dostojevskijs storinkvisitor har rätt då han menar att friheten är den svåraste börda att bära för människor. Vi lever av illusioner.

Frågan är om vi idag har vi modet att ta på oss vår andliga frihet som människor. Om vi ser på historien, upptäcker vi en massdöd av gudar från det forntida Egypten över antiken till vår egen vikingatid. Varje civilisation som försvunnit har haft sina gudar. Varför skulle inte då också den kristne guden dö och försvinna? Religioner är ett uttryck för människan sätt att förhålla sig till historiska situationer. De är fantasiprodukter skapade av hennes andlighet. Redan i början av 1800-talet skrev Hegel sin berömda bok om den mänskliga andens avtryck i historien genom skapandet av kulturer och religioner.  

Vi svenskar har idag på 2010-talet en historisk chans att skapa vår egen andliga identitet.

Nu finns möjlighet för det andliga livet att äntligen blomma ut befriat från kristendomens absurditeter. Det andliga livet är vår inre och yttre existens i denna världen. Den mänskliga anden har flytt från Guds rike där det känts för kvavt och instängt. Nu kan den andas ut i det fria och börja tänka på att skapa sig sin egen värld. Kulturen är det främsta medlet för människans andliga kreativitet – litteratur, konst, musik, film. Även samhället är ett uttryck för den kreativa anden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I år är det 500 år sedan Luther startade reformationen genom att spika upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Men inte ens han skulle i våra dagar kunna reformera Svenska kyrkan. Försök att göra den kristna religionen giltig för dagens människor är patetiska. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (7/5) citerar ärkebiskop Antje Jackelén Barnkonventionen där det talas om barns andliga behov. Visst har barn andliga behov men Svenska kyrkan kan inte ta patent på andlig fostran. Rör inte våra barns andliga liv! Det tillhör framtidens nya Sverige.

Kristendomens spöke går igen och kan inte komma till ro. Kent Wisti skriver i sin artikel att Svenska kyrkan måste ha modet att slutgiltigt dö och låta människor upprätta sin egen relation till det andliga och heliga. Kanske kan dessa ord från en präst få kristendomens spöke att sluta spöka. Låt oss hoppas det. Men risken är nog snarare att spöket blir en zombie som kommer att hemsöka det svenska samhället än en tid i form av en social indignationsrörelse. Det är synd om kyrkan som förlorat sin tro och bara kan engagera sig socialt.

På kristendomens gravsten kommer det att stå: ”Svenska kyrkan dödade mig!”

 

 

 

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.