Jan Stenis

Jan Stenis. Skönheten charmar

En diktsamling av Jan Stenis

Av: Jan Stenis | 04 februari, 2017
Utopiska geografier

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | 29 april, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Sent i november

När dimman ligger som en våt filt över tillvaron, ska man gå ut. Helst ska man gå ut i skogen där det luktar gott, mossan är mjuk och lingonrisbladen blänker ...

Av: Birgitta Milits | 26 november, 2009
Gästkrönikör

Jean Cocteau på kur i Baden-Baden

I den kejserligt österrikiska kurorten Merano/Meran blandades pura seta från Bologna och Milano med bergsbönder i Lederhosen och bussfraktade turister från Mannheim med omnejd; blåögda blonda servitriser i dirndl var ...

Av: Bo I. Cavefors | 10 december, 2013
Övriga porträtt

Vladimir Oravsky

Några meningar om något som du är välbekant med men som du av någon outgrundlig anledning inte söker förklaring till.



Många, riktigt många, hörde av sig som en reaktion på mina rader betitlade ”Hur och varför jag minns Ingvar Holm”. Så här kunde reaktionerna lyda:
”… Jag fick Ulf Gran i stället. Det var nog inte så givande…” och
”… Din bästa fest var den du ordnade utomhus när det snöade. Aldrig har väl varma potatisar smakat så bra…” et cetera. 
Fullständig samstämmighet är omöjlig att uppnå, det spelar ingen roll vad frågan gäller. Uppkomsten av vissa skillnader är dock lätt att förklara, andra är nästan omöjliga att fatta. För att komma förbi detta problem har man uppfunnit partipiskan.

Men jag fick även följande: ”… kul att läsa om festen, men Ingvar var väl inte precis ödmjuk? Och inte alltid så trollbindande heller. Jag minns honom nog mest som en stor skurk à la Claudius i Hamlet…”

Det är just den sistnämnda underrättelsen som förorsakade min fundering.

Människan som delade med sig av denna shakespearianska observation känner jag väl. Hon (hon som människa, inte som könsbenämning) har jag känt lika länge som mina egna barn, hon satt med mig i skolbänken på Ingvars föreläsningar et cetera och hennes framträdande egenskap är att hon alltid hellre vill fria än fälla. Hon är med andra ord, i regel positivt generös gentemot sina medmänniskor.

Ändå är hennes uppfattning att Ingvar liknande Claudius och min att han mest liknade Pollyanna. Säg, hur kommer det sig?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag känner två bröder. Båda är erkända konstnärer och dessutom är de tvillingar, om än inte enäggs. Den ene tycker att de hade världens bästa uppväxt med världens bästa föräldrar, den andre tycker att det är ett mirakel att han och brorsan inte begick självmord redan i blöjåldern, som en reaktion på deras familjeförhållanden. Säg, hur kommer det sig?

Att någon tycker att en viss maträtt är det bästa som finns, och därför skulle avstå från den, som den sista måltiden innan sin avrättning, för att inte ödelägga sitt minne av den, och en annan skulle i samma situation välja just den rätten för att för sista gången överbevisa sig om att livet stinker, är någorlunda lätt att förstå,

liksom även att någon tycker att hans land är det bästa landet i världen och en annan tycker att det borde behandlas som Karthago, vars väl och ve stötte på Cato d.ä:s framtidsplan att ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”,  är någorlunda lätt att förstå.

(Karthagoexemplet kan förklaras med det svenska ordspråket ”Som man bäddar får man ligga”, trots att det på inget vis antyder varför man bäddar som man bäddar.)

Fullständig samstämmighet är omöjlig att uppnå, det spelar ingen roll vad frågan gäller. Uppkomsten av vissa skillnader är dock lätt att förklara, andra är nästan omöjliga att fatta. För att komma förbi detta problem har man uppfunnit partipiskan.

Partipiskan är kanske inte demokratins främsta verktyg, men uppfattas ändå som ett nödvändigt ont. Det är således det onda som skall åstadkomma det goda. Ont ska med ont fördrivas, ett ordspråk som vi svenskar använder oss av sedan den mörka medeltiden.

 

Vladimir Oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om musik | 25 maj, 2009

Om förväntningar och böcker

Oftast börjar upptäckten av ett författarskap med att jag läser en bok av personen ifråga, gillar boken och blir nyfiken på mer. Antingen har jag blivit rekommenderad boken av någon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 05 juni, 2012

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata ...

Av: Jessica Drambo | Filmens porträtt | 06 mars, 2008

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Kall fusion

  Manhattan, kl. 8.10 den 11 september 2001 Kall fusion skulle kunna ge ren och gratis energi ur havsvatten. Teknologin skulle lösa många av mänsklighetens problem och skapa ett utopiskt lyckorike. Men ...

Av: Ahrvid Engholm | Utopiska geografier | 23 februari, 2009

Postmodernismens liv efter detta

För några år sedan publicerades samlingsvolymen Svar på frågan: Vad var det postmoderna?. Skriften kan tolkas som en till akademisk ”nyansering” förklädd äreräddning av ”det postmoderna”. (I skamvrån, som ”onyanserad” ...

Av: David Brolin och Göran Fredriksson | Agora - filosofiska essäer | 17 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.