Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Marcus Myrbäck

Den kristna erfarenheten



Idag är det en återkommande tanke att religiös utövning är en för individen privatsak, någonting som sker inom den enskilda människan, som inte låter sig definieras av någon annan eller några yttre ramverk som tron så att säga förhåller sig till. 
Mitt eget sökande handlar alltså inte så mycket om att finna en personlig tro frånskild alla andra människors sökande (även om denna personliga tro självfallet är en nödvändig del av det, men helheten är större än så). Det handlar om en vilja och en strävan att träda in i och vara en del av denna gemensamma tretusenåriga judisk-kristna erfarenhet i sökande efter »Herrens ansikte« (jfr 4 Mos 6:25 och 2 Thess 1:9).

Annons:

Tanken är väl att många har sin egen lilla tro och den låter sig inte översättas till någonting som ligger utanför individens egna inre rum. Det må vara en befogad hållning, men samtidigt är det värt att påminna sig om i denna tid av den religiösa utövningens individualism att religiös utövning historiskt sett, och också för många ännu i vår egen tid, inte så mycket är någonting det isolerade subjektet sysslar med för egen del. I stället har religiös utövning ofta varit någonting människor gör tillsammans, som en del i en troende gemenskap. Styrkan i denna gemenskap ligger delvis i att denna gemenskap sträcker sig bortom både tid och rum.

Kyrkan till exempel är i ett avseende givetvis en historisk institution som liksom alla andra aktörer på historiens scen förändras utefter tidens tidvatten så att säga. I ett annat kanske viktigare avseende är kyrkan en ohistorisk institution som står utanför tidernas växlingar i det att den är en förbindelselänk mellan alla kristna, en förbindelselänk som korsar tid och rum och gör att alla kristna – både en kristen från 100-talet och en från 2000-talet – i någon mening blir helt och hållet »samtida« med varandra. Kyrkan är ett rum där vår vanliga historiska tid upplöses och en evig tid tar vid som förmår binda samman människor och erfarenheter från olika tider. Denna gemenskap innebär att en kristen tillhör en gemensam erfarenhet av att leva efter och söka förverkliga det kristna livet. Man skulle kunna säga att en enskild kristens människas erfarenhet också är alla kristnas erfarenhet eftersom tanken är att Gud ger sig till känna för och kommer sitt folk till mötes – då med enskilda kristnas upplevelser av detta möte som den förmedlande länken mellan Gud och Gudsfolket.

Detta är för övrigt ett stort skäl till varför jag tilltalas av den kristna traditionen. Lockelsen är att den som träder in i detta sökande får tillgång till ett erfarenhetsregister som sträcker sig över flera tusen år. Hon måste inte börja från början utan hennes erfarenhet införlivas i en erfarenhet som redan är mogen, en erfarenhet som skänkt sina frukter till kristna världen över sedan de första kyrkornas tillblivelse. Här växer den sökande som människa.

I stället för att vara utelämnad åt det egna historielösa subjektivt godtyckliga sökandet skänks hennes själ en andlig klangbotten ur vilken miljontals röster ekar i ett enda långt samtal mellan Gud och människan. Men den sökande måste själv vara mogen för att med belöning träda in i denna gemensamma erfarenhet. Till en början kanske hon fnyser över det denna erfarenhet inbegriper eller det kristna genom historien har åstadkommit. Det kräver tid och studium och allvar för att till fullo förstå djupet i denna gemensamma erfarenhet.

Mitt eget sökande handlar alltså inte så mycket om att finna en personlig tro frånskild alla andra människors sökande (även om denna personliga tro självfallet är en nödvändig del av det, men helheten är större än så). Det handlar om en vilja och en strävan att träda in i och vara en del av denna gemensamma tretusenåriga judisk-kristna erfarenhet i sökande efter »Herrens ansikte« (jfr 4 Mos 6:25 och 2 Thess 1:9).

Marcus Myrbäck

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.