Malin Bergman Gardskär. Foto Privat

Mannens rätt att få utöva makt

Inget är så känsligt som att kritisera det manliga beteendet, både den enskilda individens samt de beteenden män i grupp har en tendens att nedlåta sig till. Inget är heller ...

Av: Malin Bergman Gardskär | 13 juli, 2015
Malin Bergman Gardskär

Berättelser om drömmen i Japan

Hayao Kawai (1928–2007) heter en mycket känd psykolog och filosof från Japan. Kaway var jungian och tillämpade Carl Gustaf Jungs metoder och teorier och förvandlade dem till någonting helt unikt och ...

Av: Guido Zeccola | 30 december, 2017
Agora - filosofiska essäer

Moraliska ordningar

Allmänt Våra förfäder berättade och återberättade episka myter och fiktioner. Genom detta kunde de förklara den mystiska och farliga värld som de ingick i. Vi gör samma sak. Vi formar och ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 Maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

George Eliot Ljuvlig kväll

Marian Evans (1819-1880) debuterade under den manliga pseudonymen George Eliot. Hon blev snart en känd romanförfattare och kritiker, men fortsatte att använda den. Skälet var, sade hon, att hon ville ...

Av: George Eliot | 21 juni, 2013
Utopiska geografier

Foto: Vladimir Oravsky

Reklamtidningarnas budskap



Den första bilden på en trave av bortslängda ”Jönköping nu”-tidningar, är tagen i juni 2014. De andra fotografierna på samma reklamblaska är från i dag, det vill säga, de är knäppta drygt två år senare. De har halvruttnat på detta ställe vid ett trädgårdsstaket sedan 1 september. 
Fotografierna talar sitt tydliga språk: att ingenting har förändrats, åtminstone inte när det gäller den katastrofala distributionen av reklamtidningen ”Jönköping nu”.


Reklamblaskan "Jönköping nu", ingår inte i den direktreklamstatistiken på 70 kg som redovisas ovan, eftersom den av någon obegriplig anledning klassas som tidning, och har således samma status som exempelvis The New York Times, en av världens mest ansedda dagstidningar.
Foto: Vladimir Oravsky

Foto: Vladimir Oravsky

Annons:

Dagligen hör man budskap om nödvändigheten att tänka "klimatsmart". Till och med tidningar sprider det. Inte för att de bryr sig det minsta om budskapet, utan för att detta bud säljer nu, och man kan tjäna pengar på det.
Att de flesta tidningsägare inte plågas av några betänkligheter, verifieras av, att de publicerar cigarett- och spritreklam och annat tärande, under det oskrivna mottot, vi säjer gladeligen allt som säljer.

Det fälls alltför många träd som används till pappersmassa för spridning av reklam för vår planets destruktiva köp- och släng-budskap. Det körs alltför många biltransporter distribuerande reklam för vår planets alltför kostsamma köp- och släng-budskap.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varje svenskt hushåll, oavsett om det består av en enda person, och det finns alltför många av dem, eller av 13, tilltvingas cirka 70 tunga kg direktreklam i sin brevlåda om året. Och vad får mottagaren veta från all denna dyrbara pappersmängd, förutom att sommarreor anordnas just på sommaren, att mellandagsreor pågår den tid som infaller någon gång i mellandagarna och att man kan få rödbetor och tre par skor för priset av två, om man kör till det och det varuhuset 5 mil bort.

Reklamblaskan "Jönköping nu", ingår inte i den direktreklamstatistiken på 70 kg som redovisas ovan, eftersom den av någon obegriplig anledning klassas som tidning, och har således samma status som exempelvis The New York Times, en av världens mest ansedda dagstidningar.
"Jönköping nu" är inte en dagstidning, utan den utkommer en gång i veckan. Det betyder, att när ett hushåll bestraffas med den – man kan inte kalla det för något annat eftersom man tvingas att själv bära den till sortergården – är tidningens "nu", för många dagar sedan ett "då", även om reklamerbjudanden i regel inte är föråldrade. Vem känner inte till den forne gatumusikanten Ralph McTells vidspridda konstaterande att "Yesterday's paper, telling yesterday's news"?

"Jönköping nu" trycks i 70 300 exemplar. Hur många av dessa exemplar når den publik som de som betalar för att ha reklam i den luras att tro, vet antagligen ingen.
Min strävhåriga tax har alldeles korta och alldeles trötta ben för att kunna göra en ordentlig motionsrunda, så vi uppehåller oss bara i ett till ytan begränsat litet Jönköpingskvarter.
I det ingår Lovisagatan och där finns en återvinningsstation var taxen och jag inte så sällan finner stora balar av "Jönköping nu", ditkörda och ditslängda, ouppackade, möjligen direkt från tryckeriet. Men det är inte det enda ställe i mitt kvarter var man kan hitta "Jönköping nu". Det finns åtminstone sex, sju andra, något som mina fotografier dokumenterar.

Hur många kvarter finns det i Jönköping? Hur många ställen finns det där "Jönköping nu" dumpas? Tio? Tjugo? Femtio? Var och en av dessa gissningar kan vara den rätta.
De bortslängda och icke distribuerade balarna med "Jönköping nu" kan inte betraktas på annat vis, än ren och skär stöld. Stöld från de som annonserar i den, och därutöver stöld från dig och mig som genom vårt eget beskattade arbete, finansierar dessa företags skatteavdrag för "diverse främmande tjänster".

(Adjektivet "främmande" har många synonyma betydelser. En av dessa är "oberättigade". Skattemyndigheterna borde överväga att använda sig av denna betydelse, vid revisionen av utlägg för reklamen.)

Enligt Institutet för reklam- och mediestatistik, kostade reklamen i Sverige år 2013, inte mindre än 65 585 000 000 kronor, och år 2013 upplevdes av reklambranschen som ett "magert år".
Vem står för denna ofattbart stora summa och vad får du och jag i utbyte för den?

Jag tror att det inte är alltför svårt att räkna ut att det inte är någon annan än vi konsumenter som med vår tid och vårt arbete betalar varje öre av denna summa. Reklamen gör nämligen inte varor och tjänster billigare, utan fördyrar dessa. Reklamkostnader läggs på det pris som varor och tjänster skulle kosta om de inte fördyrades av utgifter för reklam.
Gratisreklamtidningar är inte gratis. Du och jag står för fiolerna, och det oavsett om du tar del av reklamen eller om du slänger den direkt på soptippen.
All reklam, inklusive gratisreklam, är inget annat en blodigel, som suger sig fast på dig och mig och suger och suger. It sucks!

Det fälls alltför många träd som används till pappersmassa för spridning av reklam för vår planets destruktiva köp- och släng-budskap, skrev jag ovan. Jag skrev också att det körs alltför många biltransporter distribuerande reklam för vår planets alltför kostsamma köp- och släng-budskap. Och då nämnde jag bara reklamens två stationer. Dem, som högst sannolikt, långtifrån är de mest kostsamma ur planetens och mänsklighetens perspektiv. Det finns en hel del som föregår innan träden fälls, det finns en hel del som föregår innan reklam når dig och slängs på soptippen, och det finns ytterligare en hel del, efter att den "förbrukade" reklamen körs med lastbilar och tåg och båtar till förbränningsstationer...

Låt oss anta att reklam behövs. Att den simulerar en ständigt stigande konsumtion och att ständigt stigande konsumtion också behövs, till och med mer än rent vatten och frisk luft.
Sveriges penninginstitutioner är på god väg att omvandla Sverige till ett kontantlöst samhälle (trots att Sverige håller på att ersätta "gamla pengar" med nya) och Sveriges Radio hänvisar till sin webbplats i samband med varje sändning. Varför då inte begränsa reklamen till digitala medier? Åtminstone i Sverige, som, hävdas det stolt, är världens mest digitaliserade land i världen.

Enligt Institutet för reklam- och mediestatistik, kostade reklamen i Sverige år 2013, inte mindre än 65 585 000 000 kronor, och år 2013 upplevdes av reklambranschen som ett "magert år".
65 585 000 000 reklamkronor är mer än det offentliga, det vill säga summan som du och jag lägger på förtids- och sjukpensioner. Det är mer än försvaret kostar. Det är mer än sjukpenningen kostar. Det är mer än staten, det vill säga du och jag, betalar för barnbidragen. Det är mer än föräldrapenningen kostar. Det är mer än polisen kostar. Det är mer än A-kassan kostar. Det är mer än vad socialbidragen kostar. Det är mer än bostadsbidragen kostar. Det är mer än vi har råd med.
Och ändå pröjsar vi för den...

Vi skall inte elda för kråkorna, sägs det. Vi skall inte röka upp pengarna, sägs det. Vi skall tänka på vår Jord, sägs det. Men det sägs inte att det fälls alltför många träd i Sverige som används till pappersmassa för reklamens nedsmutsning.

Vladimir Oravsky

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Martha Nussbaum Foto: Wikipedia

I kolonialismens kölvatten

Cecilia Johansson Martinelle har läst Lovisa Bergdahls avhandling om relationen mellan religion, demokrati och utbildning i dagens västerländska, liberala samhällen.

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2015

"Så man har någonting i alla fall" - Om Bostad först och synen…

För en tid sedan visade teve ett inslag om "Bostad först", en strategisk modell för att motverka hemlöshet genom att fokusera på tak över huvudet som en grundläggande rättighet och ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 22 februari, 2011

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | Kulturreportage | 17 december, 2017

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | Utopiska geografier | 03 februari, 2014

Den förbannade dumheten

Man slutar aldrig att förvånas, förvånas över människans dumhet. Men mänsklig dumhet har alltid funnits och kommer sannolikt så att göra även framöver. Vad som förvånar än mer och vad ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 25 februari, 2012

Vättern som ”dragare”

På Ödeshögs festvåning lyssnade Per-Inge Planefors vid ett lunchföredrag till Anna Österlund. Hon är entusiastisk sekreterare i projektet Destination Kräftriket. Det arbete som görs i projektet kan sammanfattas som destinationsutveckling ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 05 mars, 2013

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | Utopiska geografier | 24 februari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.