Helt vanliga ovanliga människor

Han dansade till Håkan Hellströms Brännö serenad och sa att han skulle lämna skiten bakom sig, att livet fan skulle lyfta och att han aldrig någonsin mer skulle vända den ...

Av: Björn Augustson | 28 juni, 2012
Gästkrönikör

Slaveriet och övergången från antiken till feodalismen

De antika samhällena var, trots att det fanns många städer, baserade på jordbruk. I Grekland fanns visserligen 1500 städer men de flesta var små och levde på handel med olivolja ...

Av: Martin Oskarsson | 29 december, 2017
Essäer om samhället

Bertil Falk. Den heliga dymmelveckan

Jag är en sedan länge pensionerad dagstidnings- och TV-journalist. Dikterna skrevs för snart 60 år sedan under en kort period då jag fungerade som biträdande vaktmästare på Sigtunastiftelsen och varje ...

Av: Bertil Falk | 25 mars, 2013
Utopiska geografier

Symbolisk imagism; ett fragment av Ezra Pound

Den plats varifrån jag beger migär den samma som den jag kommer fram till.(Parmenides) Tänker, tänker jag, att ovan nämnda citat får ikläda sig formen för denna essä vars cirkel är ...

Av: Göran af Gröning | 29 december, 2013
Litteraturens porträtt

Jesper Nordström 

Är borgerskapet kulturbärande?



Vad innebär det att vara borgerlig? Förutom det uppenbara att rösta på ett alliansparti? Om det anses borgerligt att via hårda studier, fokus, en handfull år på universitet, äga sitt boende, grundkoll på fonder och sparande och ha sparat mormors silverskedar, då har vi i Sverige ett land av nästan idel borgare. Numera har vi ju också hipstern med sina påstådda vänstersympatier men med just DEN skäggoljan och ölen och parmiddagar, något som ibland blir kvalmigt och stelt likt en Strindbergsks spöke

 


Vi lever i och ett tidevarv där det mesta kan sys ihop till en eklektisk gobeläng, eller gör vi? Så fort något är bistert, kritiskt och konservativt stämplas det som höger, men vill vi verkligen ha Alice´s ryggradslösa mjukhet alltid? Där varenda näverslöjdare och gitarrplinkare i busken är sååå otrooooligt viktig?

Klassbegreppet är sannerligen i behov av en uppdatering i vår tid med digitala laptopvagabonder som närsomhelst verkar kunna åka till Bali eller Berlin och som aldrig haft ett förstahandskontrakt på en lägenhet, en mobilitet som inte längre bygger på ekonomiska resurser utan kontakter och nätverkande.

Kontaktklassen med ekonomisk trygghet som socialgrupp tre, men med adelns självkänsla och rörlighet. En klass som ofta visar upp alla de fiiiiina åsikterna men som aldrig skulle stanna tio år som vårdbiträde där det är som tyngst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Är borgerskapet kulturbärande? De politiskt brännande teaterpjäserna har den trygga medelklassen som publik. Det kvalitativa kan inte bara politiskt relevant och resa frågor, det måste också ha kvalité och det kräver faktiskt en viss sorts aristokratisk världsfrånvändhet och arrogans.(Den Schweiziska pöbeldemokratin har bara lyckats framställa joddling och gökur)

En kultur som ska befrämja det ekologiska samhället – det vill säga ha instrumentell nytta – kommer i värsta fall att bli tendentiös och platt som stalinistisk socialrealism och om det är borgerligt att ha en edge, egoism och syftning i sitt skapande, then so be it.

Vi vill inte ha lägereldar och kumbaya, vi vill ha nått som bränns och sticks, sannerligen något som marxisttrubadurerna inte gör. Inte heller räcker det med att sitta i parken och trivas med en spiff.

Vi lever i och ett tidevarv där det mesta kan sys ihop till en eklektisk gobeläng, eller gör vi? Så fort något är bistert, kritiskt och konservativt stämplas det som höger, men vill vi verkligen ha Alice´s ryggradslösa mjukhet alltid? Där varenda näverslöjdare och gitarrplinkare i busken är sååå otrooooligt viktig?

Svaret på frågan om hur freeformjazz eller electropunk från Düsseldorf är kopplat till giftfria krusbär blir Alice oss skyldiga, och det förklaras i det urvattnade kulturbegreppet som hon förfäktar. Allt är inte kultur. Vi kan inte ha ett litteraturklimat där poesi ska befrämja dyslektikers läsinlärning.

För ett kvalitativt kulturliv krävs (borgerlig) introspektion och tamejfan ibland lite misantropi och svärta.

Jesper Nordström 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Terror och utplåning

Ett försök att fördjupa betraktelsen av ondskan och rycka masken från dess anlete. Visa dess praxis och dess intention.Klarast visar Robespierres uttalande dess avsikt i sitt uttalande: Staten måste styras ...

Av: Oliver Parland | Essäer om samhället | 06 januari, 2011

Walter Benjamin

Minnet av ett tillstånd

En kort essä om Marcel Proust och Walter Benjamin

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 14 juni, 2017

John Donne. Anonym målare via Wiki Matijap

John Donne: poet, präst och provokatör

I sin ungdom skrev John Donne satirer, kärleksdikter och närmast hedonistiska elegier, senare även religiösa dikter, präglade av djupsinne och en mystiskt betonad fromhet men oftast svårfattliga. Han tillhörde de ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 13 maj, 2015

Illustration: Hebriana Alainentalo

Onåbar del I av Gabriella Olsson

”Älsk” var som en kod mellan henne och Johan, det hjälpte henne att kompensera för hennes obefintliga självkänsla och fick henne att känna sig älskad. Pé-Pé, hennes far, tillhörde en ...

Av: Gabriella Olsson | Utopiska geografier | 06 juli, 2015

Veckans porträtt : Petra Mandal om Petra Mandal

  Petra Mandal om Petra Mandal   Detta är jag Halvvägs in i tapeten       Eller ut ur jag är jord talande i mitt hjärta   REBUS   Fina flickor Välter inga gravstenar fina flickor skriker inte         mamma ser dig! ögon masker         GULFJÄDERSTJÄRT   Kalas men inte på riktigt         HOMAGE TO HENRY DARGER   en död en ...

Av: Petra Mandal | Konstens porträtt | 30 november, 2006

Casablanca

Vive la démocratie!

Den 16 februari 1944 hade Bogart-filmen Passage to Marseille premiär. I filmen möter vi Humphrey Bogart i rollen som den franske journalisten Jean Matrac. Världskriget rasade ännu, utgången var inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om film | 29 juli, 2017

En dag för kärlek sedan Romarrikets dagar

Tillägnad min älskade hustru Carolina Ek på St. Valentins dag 2014 Den 14 februari infaller den kalenderhögtid som i Sverige kallas för Alla hjärtans dag, och dagens namn ger oss det ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 14 februari, 2014

Thérèse av Jesusbarnet och julnåden

Living isn´t just about doing for yourself, but what you do for others as well Ovanstående tankeväckande sentens tillskrivs den nyligen avlidne Nelson Mandela, Sydafrikas och världens stora frihetsikon. Han ägnade ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 23 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts