Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé



I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening. Men vad svarade man, då?
Jag refererar dessa svar högst kortfattat, nerbantade och något redigerade.

Jag skulle vilja träffa Ulrich i Musils mästerverk "Mannen utan egenskaper" för att förhöra mig om hur han egentligen känner sig. Jag skulle vilja träffa Gregor Samsa i Kafkas "Förvandlingen" för att få bjuda honom på en droppe sprit. Jag skulle vilja träffa Hans Castorp i Thomas Manns "Bergtagen" för att diskutera livet i största allmänhet. Jag skulle vilja träffa journalisten Barbro Magnus i Elin Wägners roman "Pennskaftet" för att diskutera feminismen.

Annons:

HOLGER AHLENIUS: Den diktade gestalt som jag just nu helst skulle träffa är bestämt Hjalmar Söderbergs Gertrud. Så sköna, så varma och helgjutna kvinnor träffar man gunås sällan i verkligheten. Och så vidare.

WENER ASPENSTRÖM: Vid närmare eftertanke finner jag, att jag inte skulle vilja träffa någon diktad figur, den sortens drömuppfyllelse skulle leda till alldeles meningslösa komplikationer eller en meningslös besvikelse. "Var du sån?" "Tack, detsamma!".

JOHANNES EDFELT: Att namnge de diktade gestalter man skulle vilja träffa skulle väl bli detsamma som att låta en god del av världslitteraturens människor passera revy....

GUNNAR EKELÖF: Efter att vänt ut och in på mitt minne tror jag att jag helst av alla diktade gestalter skulle vilja träffa Humpty Dumpty. Dels tycker jag om tyst folk som inte likt kreti och pleti hela tiden diskuterar och resonerar om Vitalismen eller Myten om Sisyfos eller Gud vet vad utan att göra någonting, dels skulle jag då kunna hålla i honom och hindra honom från att falla, vilket jag tycker är synd att han gör år efter år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

FOLKE ISAKSSON: Helst tänker jag mig de otänkbara. Maldoror eller Billy Budd, Azouras Lazuli Tintomara eller Robin hos Djuna Barnes, Peter Schlemihl, monsieur Teste eller Aron, den fromme.

ÅKE JANZON: Det är inte människoöden jag skulle vilja träffa – det gör jag ju ändå – utan livshållningar. Jag väljer mig Paul Valérys M. Teste. Han är en diamant.

HANS LEVANDER: Dostojevskijs lille fattige – den otroligaste och trovärdigaste, den djärvast ideal tänkte och renast mänsklige. /.../ Men, ja: furst Mysjkin ville jag helst möta – om jag tordes.

IVAR LO-JOHANSSON: Aksinja i Sjolochovs "Stilla flyter Don" har jag ibland velat träffa. Jag skulle ha velat sitta samman med henne på sluttningen mot Don och tugga solrosfrön. Men kanske var hon i verkligheten en likgiltig människa?

HARRIET STILLERT: En furst Mysjkin, en Aljosja, en fader Sosima, för att ta några Dostojevskijgestalter, visst kunde det vara underbart att få träffa dem i verkligheten, möta deras renhet, men eftersom de lever inom oss så verkligt, så varför önska något som kanske ändå skulle döda dem en liten, liten smula?

ELISABETH TYKESSON: Dock: om lampans ande vill vara så god, så ville jag gärna bjuda Saha, den bedårade Saha ur madame Colettes "La chatte", på ett litet fat grädde. Under hennes lena päls klappar det finkänsligaste, trofastaste katthjärta, och hon och jag skulle säkert kunna etablera ett fullt tillfredsställande förhållande av ömsesidig högaktande tystnad.

Jag tycker alltjämt att BLM:s idé var lysande, men jag tycker också, även om jag tror mig förstå varför, att respondenterna i det stora hela var fega. Själv skulle jag svarat helt annorlunda än de gjorde. Och hur skulle du svara?

Mitt svar – helt kort även det, eftersom något annat vore otänkbart – skulle se ut ungefär så här:

För att börja från början skulle jag velat träffa den fiktive Alkibiades i "Symposion" för att diskutera filosofins förutsättningar (och hur han upplevde Sokrates ironier). Jag skulle vilja träffa Judas Iskariot för att fråga honom om hur insatt i intrigen han egentligen var. Jag skulle vilja träffa den fiktive Vergilius för att diskutera hans förhållande till Dante.

Jag skulle vilja träffa Ofelia, för att få hennes syn på Hamlet. Jag skulle vilja träffa Faust för att diskutera existentialismen. Jag skulle vilja sätta mig ner i det estetiska sällskapet i "In Vino Veritas" i Kierkegaards "Stadier på livets väg" för att svinga en bägare med Johannes. Jag skulle vilja träffa Jane Bennets pappa i Austens "Stolthet och fördom" för att diskutera detta med att vara rakryggad. Jag skulle vilja diskutera psykologi och moralfilosofi med ett helt batteri av Dostojevskijs gestalter.

Jag skulle vilja träffa Ulrich i Musils mästerverk "Mannen utan egenskaper" för att förhöra mig om hur han egentligen känner sig. Jag skulle vilja träffa Gregor Samsa i Kafkas "Förvandlingen" för att få bjuda honom på en droppe sprit. Jag skulle vilja träffa Hans Castorp i Thomas Manns "Bergtagen" för att diskutera livet i största allmänhet. Jag skulle vilja träffa journalisten Barbro Magnus i Elin Wägners roman "Pennskaftet" för att diskutera feminismen.

Jag skulle vilja träffa "Mulan" i Asimovs "Stiftelsetrilogi" för att se honom i ögonen. Jag skulle vilja träffa Meursault i Camus´"Främlingen" för att höra hur han väljer mellan det ena och det andra, och varför han får kritik. Jag skulle vilja träffa Dina i "Dinas bok" av Herbjörg Wassmo, för att höra dels hur hon såg på männen, dels lära känna min farmor. Jag skulle vilja träffa Pascha i Pia Tafdrups roman "Ge sig hän", för att få en förklaring till varför hon är och blir den hon är. Jag skulle vilja träffa Wisława Szymborskas personer för att tala om varför telefonen så sällan ringer, när man vill det. Jag skulle vilja träffa Kiki Dimoulas statyer för att diskutera grekisk mytologi över ett glas ouzo.

OCH – återigen – vad tycker du?

Saken är ju ändå rätt kittlande, rolig, intressant osv. Dessutom behöver man inte alls vara gravallvarlig eller nervös.

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.