Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | 05 september, 2014
Kulturreportage

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | 02 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé



I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening. Men vad svarade man, då?
Jag refererar dessa svar högst kortfattat, nerbantade och något redigerade.

Jag skulle vilja träffa Ulrich i Musils mästerverk "Mannen utan egenskaper" för att förhöra mig om hur han egentligen känner sig. Jag skulle vilja träffa Gregor Samsa i Kafkas "Förvandlingen" för att få bjuda honom på en droppe sprit. Jag skulle vilja träffa Hans Castorp i Thomas Manns "Bergtagen" för att diskutera livet i största allmänhet. Jag skulle vilja träffa journalisten Barbro Magnus i Elin Wägners roman "Pennskaftet" för att diskutera feminismen.

Annons:

HOLGER AHLENIUS: Den diktade gestalt som jag just nu helst skulle träffa är bestämt Hjalmar Söderbergs Gertrud. Så sköna, så varma och helgjutna kvinnor träffar man gunås sällan i verkligheten. Och så vidare.

WENER ASPENSTRÖM: Vid närmare eftertanke finner jag, att jag inte skulle vilja träffa någon diktad figur, den sortens drömuppfyllelse skulle leda till alldeles meningslösa komplikationer eller en meningslös besvikelse. "Var du sån?" "Tack, detsamma!".

JOHANNES EDFELT: Att namnge de diktade gestalter man skulle vilja träffa skulle väl bli detsamma som att låta en god del av världslitteraturens människor passera revy....

GUNNAR EKELÖF: Efter att vänt ut och in på mitt minne tror jag att jag helst av alla diktade gestalter skulle vilja träffa Humpty Dumpty. Dels tycker jag om tyst folk som inte likt kreti och pleti hela tiden diskuterar och resonerar om Vitalismen eller Myten om Sisyfos eller Gud vet vad utan att göra någonting, dels skulle jag då kunna hålla i honom och hindra honom från att falla, vilket jag tycker är synd att han gör år efter år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

FOLKE ISAKSSON: Helst tänker jag mig de otänkbara. Maldoror eller Billy Budd, Azouras Lazuli Tintomara eller Robin hos Djuna Barnes, Peter Schlemihl, monsieur Teste eller Aron, den fromme.

ÅKE JANZON: Det är inte människoöden jag skulle vilja träffa – det gör jag ju ändå – utan livshållningar. Jag väljer mig Paul Valérys M. Teste. Han är en diamant.

HANS LEVANDER: Dostojevskijs lille fattige – den otroligaste och trovärdigaste, den djärvast ideal tänkte och renast mänsklige. /.../ Men, ja: furst Mysjkin ville jag helst möta – om jag tordes.

IVAR LO-JOHANSSON: Aksinja i Sjolochovs "Stilla flyter Don" har jag ibland velat träffa. Jag skulle ha velat sitta samman med henne på sluttningen mot Don och tugga solrosfrön. Men kanske var hon i verkligheten en likgiltig människa?

HARRIET STILLERT: En furst Mysjkin, en Aljosja, en fader Sosima, för att ta några Dostojevskijgestalter, visst kunde det vara underbart att få träffa dem i verkligheten, möta deras renhet, men eftersom de lever inom oss så verkligt, så varför önska något som kanske ändå skulle döda dem en liten, liten smula?

ELISABETH TYKESSON: Dock: om lampans ande vill vara så god, så ville jag gärna bjuda Saha, den bedårade Saha ur madame Colettes "La chatte", på ett litet fat grädde. Under hennes lena päls klappar det finkänsligaste, trofastaste katthjärta, och hon och jag skulle säkert kunna etablera ett fullt tillfredsställande förhållande av ömsesidig högaktande tystnad.

Jag tycker alltjämt att BLM:s idé var lysande, men jag tycker också, även om jag tror mig förstå varför, att respondenterna i det stora hela var fega. Själv skulle jag svarat helt annorlunda än de gjorde. Och hur skulle du svara?

Mitt svar – helt kort även det, eftersom något annat vore otänkbart – skulle se ut ungefär så här:

För att börja från början skulle jag velat träffa den fiktive Alkibiades i "Symposion" för att diskutera filosofins förutsättningar (och hur han upplevde Sokrates ironier). Jag skulle vilja träffa Judas Iskariot för att fråga honom om hur insatt i intrigen han egentligen var. Jag skulle vilja träffa den fiktive Vergilius för att diskutera hans förhållande till Dante.

Jag skulle vilja träffa Ofelia, för att få hennes syn på Hamlet. Jag skulle vilja träffa Faust för att diskutera existentialismen. Jag skulle vilja sätta mig ner i det estetiska sällskapet i "In Vino Veritas" i Kierkegaards "Stadier på livets väg" för att svinga en bägare med Johannes. Jag skulle vilja träffa Jane Bennets pappa i Austens "Stolthet och fördom" för att diskutera detta med att vara rakryggad. Jag skulle vilja diskutera psykologi och moralfilosofi med ett helt batteri av Dostojevskijs gestalter.

Jag skulle vilja träffa Ulrich i Musils mästerverk "Mannen utan egenskaper" för att förhöra mig om hur han egentligen känner sig. Jag skulle vilja träffa Gregor Samsa i Kafkas "Förvandlingen" för att få bjuda honom på en droppe sprit. Jag skulle vilja träffa Hans Castorp i Thomas Manns "Bergtagen" för att diskutera livet i största allmänhet. Jag skulle vilja träffa journalisten Barbro Magnus i Elin Wägners roman "Pennskaftet" för att diskutera feminismen.

Jag skulle vilja träffa "Mulan" i Asimovs "Stiftelsetrilogi" för att se honom i ögonen. Jag skulle vilja träffa Meursault i Camus´"Främlingen" för att höra hur han väljer mellan det ena och det andra, och varför han får kritik. Jag skulle vilja träffa Dina i "Dinas bok" av Herbjörg Wassmo, för att höra dels hur hon såg på männen, dels lära känna min farmor. Jag skulle vilja träffa Pascha i Pia Tafdrups roman "Ge sig hän", för att få en förklaring till varför hon är och blir den hon är. Jag skulle vilja träffa Wisława Szymborskas personer för att tala om varför telefonen så sällan ringer, när man vill det. Jag skulle vilja träffa Kiki Dimoulas statyer för att diskutera grekisk mytologi över ett glas ouzo.

OCH – återigen – vad tycker du?

Saken är ju ändå rätt kittlande, rolig, intressant osv. Dessutom behöver man inte alls vara gravallvarlig eller nervös.

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 23 september, 2013

Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 februari, 2009

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts