Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | 12 februari, 2014
Litteraturens porträtt

En kamp mot tiden – om räddningsinsatserna i Budapest 1944

Raoul Wallenbergs insatser för att rädda judiska civila i Budapest under andra världskrigets slutfas är allmänt kända och väldokumenterade. Inte minst på grund av hans personliga öde som fått stor ...

Av: Benita Funke | 10 juni, 2014
Reportage om politik & samhälle

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | 21 december, 2015
Musikens porträtt

Aktuella härskartekniker – då och nu

Jag lyssnade med stort intresse när Mona Sahlin (S) och Maud Olofsson (C) var gäster i söndagens Agenda med Camilla Kvartoft som programledare. Man diskuterade hur det är att vara ...

Av: Brigitte Strand | 21 september, 2011
Gästkrönikör

Magnus Göransson

Idioten och en vän får jobb på ett telefonförsäljarföretag



En kort lönnfet tunnhårigt överkammad man runt femtio strecket presenterar stolt företagets helt meningslösa sysselsättning som ett kåseri som skulle få Ehrenmark att rotera i sin grav. Företaget säljer företagskalendrar till företag via telefon. Idioten ryser. Galjonsfiguren till chef presenterar dessutom företaget som det rökande företaget. 

Chefen stryker lite med foten mot den gröna heltäckningsmattan, gör ett skånskt femsekunders ljud utav bokstäverna J och A och slår en John Silver ur ett paket och tänder den hungrigt. Något senare leds idioten in till chefens kontor för att få en introduktion i det faktiska arbetet.

Det lyser i ögonen på honom när han på bred skånska konstaterar "Här tycker vi om att röka, här röker vi inomhus". Det förklarar de gula väggarna och doften av inrökt bil, tänker idioten, det är som att kliva in i sjuttiotalet. Personalen som också verkar tro att det är 1978 består utav ovan nämnda chef samt fem tjocka tanter, ingen av dem dialektalt blyga. Både tanterna och chefen verkar roas av både sig själva och sin arbetsplats och skrattar bullrigt, ett skratt som övergår i rökhosta. Idioten möter vännens blick, han ser återhållen rädsla i hennes ögon. Kanske också sorg. Han vet inte längre hur mycket av de intryck som omger honom som är verkliga och inte bara projicerade av honom själv. Han sväljer hårt och inser att han missat det mesta av vad bilhandlaren till chef sagt.

Chefen stryker lite med foten mot den gröna heltäckningsmattan, gör ett skånskt femsekunders ljud utav bokstäverna J och A och slår en John Silver ur ett paket och tänder den hungrigt. Något senare leds idioten in till chefens kontor för att få en introduktion i det faktiska arbetet.

Chefen iklädd rutiga golfbyxor och gulblek skjorta står i strumplästen mitt i rummet och övar golfslag med en järnnia i handen samtidigt som han pratar i telefon med luren inskjuten mellan axel och kranium. Idioten ser att den här inrökta IKEA möbeln pratat i telefon oavbrutet sen han sålde sitt första stöldgods i slutet av sextiotalet och hans telefonlur är likt golfklubban en naturlig förlängning av det korrupta jag som utgör honom. Hela hans konstitution doftar tobak och fusk under parollen " Bränt barn luktar illa ". Idioten kan inte göra annat än att bli stående och vänta på att chefens samtal ska avslutas. Det gör det inte.

Det tar tjugo minuter. Det blir långa tjugo minuter och lämnar infekterade rivsår på den unga idiotens själsliga trumhinna. "Jadu livet är en tamp sa kärringen som inte kunde säga K, nä du vet dom är såna jävla kärringar. Hade vi inte släppt in alla dessa blattar hade vi inte haft den här diskussionen. Du vet en neger har inte samma uppfattning om rätt och fel som oss." Idioten försöker försvinna, sjunka ner genom golvet och absorberas i grundvattnet, chefen fortsätter samtidigt som han simulerar en golfsving och ler menande åt idiotens håll " Ja det ska ju till en kärring att ta såna jävla beslut.

Man kan ha kvinnor till mycket...". Här tar han en paus och fimpar sin cigarett i en blomkruka, "...men inte till tankearbete". Samtalet avslutas äntligen och chefen spänner ögonen i idioten. "Nu ska jag lära dig allt om företagskalendrar" säger han och idioten ber för första gången i sitt tjugotvååriga ateistiska liv till gud för att be hen att hämta hans själ till efterlivet. Idioten visas till sitt inrökta rum där det är meningen att han ska sitta och ringa till företag lika ointresserade av det idioten har att säga som idioten själv. "Elsa som satt härinne blev sjuk i lungcancer och var tvungen att sluta samt dö, så du kan ta det här rummet".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som tjugotvååring har idioten ingen självklar bild av hur hans liv ska se ut, vem han vill bli, vad han ska göra. Men en sak vet han HAN TÄNKER INTE DÖ I DET DÄR JÄVLA RUMMET. Hela hans kropp talar nu tydligt i versaler, varenda cell i hans kropp skriker. När han stiger in i rummet vet han att detta inte kommer bli långvarigt. Hans själ står redan rastlöst ute på parkeringen och väntar.
Han ringer ett samtal, ingen svarar. Resten av tiden mellan 9.00 och 12.00 sitter han tyst av med döden som enda sällskap.

Magnus Göransson

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Göran Ekerwald

Vad är bildning?

Gunnar Lundin om en ny bok av Carl-Göran Ekerwald: Om bildning -: tio dagböckers vittnesbörd

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 augusti, 2017

Målning av Melker Garay (detalj)

Mordet och Doktor Glas

Melker Garay om Kerstin Ekmans roman ”Mordets praktik”.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 15 december, 2015

Liljevalchs vårsalong 2012: ”Vem skulle ana…?”

Liljevalchs årliga jurybedömda utställning är i full gång. Vårsalongen drar till sig etablerade och aspirerande konstnärer runt om i landet och många är de som söker varje år. Till årets ...

Av: Yohanna Nordh | Essäer om konst | 04 februari, 2012

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Filmen Martyrs och lidandets transcendens

Varning: denna text avslöjar både handling och slut i filmen Martyrs.

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 26 april, 2017

Rune Depp 2

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 20 januari, 2012

Weber-feber

Jag satt härom dagen och läste min tidning, en dag som så många förut - när jag plötsligt hörde ett satans skramlande från det håll där jag förvarar min rostpatinerade ...

Av: Lars Yngve | Gästkrönikör | 24 juni, 2009

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.