Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2014
Stefan Whilde

Foto: Björn Gustavsson.

Shanghai: ett shoppingparadis

Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av ...

Av: Björn Gustavsson | 11 september, 2016
Resereportage

När två världar möts

– Det är roligt att lära sig om andra språk. Jag visste inte att man kunde ha det som yrke! säger Milarépa Traoré om vad han lär i skolprojektet Babel. Det ...

Av: Anna Mezey | 21 januari, 2013
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | 20 oktober, 2017
Gilda Melodia

Magnus Göransson

Idioten och en vän får jobb på ett telefonförsäljarföretag



En kort lönnfet tunnhårigt överkammad man runt femtio strecket presenterar stolt företagets helt meningslösa sysselsättning som ett kåseri som skulle få Ehrenmark att rotera i sin grav. Företaget säljer företagskalendrar till företag via telefon. Idioten ryser. Galjonsfiguren till chef presenterar dessutom företaget som det rökande företaget. 

Chefen stryker lite med foten mot den gröna heltäckningsmattan, gör ett skånskt femsekunders ljud utav bokstäverna J och A och slår en John Silver ur ett paket och tänder den hungrigt. Något senare leds idioten in till chefens kontor för att få en introduktion i det faktiska arbetet.

Det lyser i ögonen på honom när han på bred skånska konstaterar "Här tycker vi om att röka, här röker vi inomhus". Det förklarar de gula väggarna och doften av inrökt bil, tänker idioten, det är som att kliva in i sjuttiotalet. Personalen som också verkar tro att det är 1978 består utav ovan nämnda chef samt fem tjocka tanter, ingen av dem dialektalt blyga. Både tanterna och chefen verkar roas av både sig själva och sin arbetsplats och skrattar bullrigt, ett skratt som övergår i rökhosta. Idioten möter vännens blick, han ser återhållen rädsla i hennes ögon. Kanske också sorg. Han vet inte längre hur mycket av de intryck som omger honom som är verkliga och inte bara projicerade av honom själv. Han sväljer hårt och inser att han missat det mesta av vad bilhandlaren till chef sagt.

Chefen stryker lite med foten mot den gröna heltäckningsmattan, gör ett skånskt femsekunders ljud utav bokstäverna J och A och slår en John Silver ur ett paket och tänder den hungrigt. Något senare leds idioten in till chefens kontor för att få en introduktion i det faktiska arbetet.

Chefen iklädd rutiga golfbyxor och gulblek skjorta står i strumplästen mitt i rummet och övar golfslag med en järnnia i handen samtidigt som han pratar i telefon med luren inskjuten mellan axel och kranium. Idioten ser att den här inrökta IKEA möbeln pratat i telefon oavbrutet sen han sålde sitt första stöldgods i slutet av sextiotalet och hans telefonlur är likt golfklubban en naturlig förlängning av det korrupta jag som utgör honom. Hela hans konstitution doftar tobak och fusk under parollen " Bränt barn luktar illa ". Idioten kan inte göra annat än att bli stående och vänta på att chefens samtal ska avslutas. Det gör det inte.

Det tar tjugo minuter. Det blir långa tjugo minuter och lämnar infekterade rivsår på den unga idiotens själsliga trumhinna. "Jadu livet är en tamp sa kärringen som inte kunde säga K, nä du vet dom är såna jävla kärringar. Hade vi inte släppt in alla dessa blattar hade vi inte haft den här diskussionen. Du vet en neger har inte samma uppfattning om rätt och fel som oss." Idioten försöker försvinna, sjunka ner genom golvet och absorberas i grundvattnet, chefen fortsätter samtidigt som han simulerar en golfsving och ler menande åt idiotens håll " Ja det ska ju till en kärring att ta såna jävla beslut.

Man kan ha kvinnor till mycket...". Här tar han en paus och fimpar sin cigarett i en blomkruka, "...men inte till tankearbete". Samtalet avslutas äntligen och chefen spänner ögonen i idioten. "Nu ska jag lära dig allt om företagskalendrar" säger han och idioten ber för första gången i sitt tjugotvååriga ateistiska liv till gud för att be hen att hämta hans själ till efterlivet. Idioten visas till sitt inrökta rum där det är meningen att han ska sitta och ringa till företag lika ointresserade av det idioten har att säga som idioten själv. "Elsa som satt härinne blev sjuk i lungcancer och var tvungen att sluta samt dö, så du kan ta det här rummet".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som tjugotvååring har idioten ingen självklar bild av hur hans liv ska se ut, vem han vill bli, vad han ska göra. Men en sak vet han HAN TÄNKER INTE DÖ I DET DÄR JÄVLA RUMMET. Hela hans kropp talar nu tydligt i versaler, varenda cell i hans kropp skriker. När han stiger in i rummet vet han att detta inte kommer bli långvarigt. Hans själ står redan rastlöst ute på parkeringen och väntar.
Han ringer ett samtal, ingen svarar. Resten av tiden mellan 9.00 och 12.00 sitter han tyst av med döden som enda sällskap.

Magnus Göransson

Ur arkivet

view_module reorder

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Utforskaren Ingela Romare

"Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela ...

Av: Ossian Sandin | Övriga porträtt | 16 november, 2010

Rom 1892  Piazza Navona

Mats Waltrè Två dikter

Två nya dikter av Mats Waltrè

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 02 juni, 2016

L’art éphémère eller ögonblickets poesi

L’art éphémère eller ögonblickets poesi Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – ...

Av: Ida Westin | Konstens porträtt | 01 februari, 2007

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | Essäer om politiken | 28 juni, 2013

Gunnar Lundin , SKÄRGÅRDSSVIT, 1980 (Edlunda)

Nils vill inte gå ut”Fryser”, säger hanJacob på sina smala ben i middagshettanvaggar sin kotpelare av sömnner till strandenVi sitter vid det vita bordet med semestersprickor av oanvänd tidEva bär ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 27 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.