William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | 13 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | 16 oktober, 2013
Essäer

Gabi Gleichmann ”Att uppfatta en sak riktigt och missförstå samma sak utesluter inte…

Vägar går genom gräset och orter ligger här och där. Till vad nytta är dessa uppbyggda? Och liknar aldrig varandra? Och är oräkneligt många? Varför växlar skratt, gråt och bleknande? Vad gagnar allt oss detta ...

Av: Göran af Gröning | 30 september, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | 27 januari, 2011
Gästkrönikör

Magnus Göransson

Feldörr



Idioten går i egna tankar upp för trapporna till sin lägenhet. Med blicken fäst i sin inre horisont plockar han fram nycklarna till den dörr som egentligen bara ska passeras för att komma till de fiskpinnar med spenat och potatis som idioten på måndagseftermiddagen hungrar efter. Själva transporten hem ägnar idioten mycket lite uppmärksamhet. 
Idioten harklar sig i mörkret och lämnar sitt förråd, kliver dock ner i en annan trappuppgång för att sedan från markplan gå upp i rätt trapphus till rätt lägenhet och bokstavera namnet på dörren innan nyckelpenetration. "I D I O T", verkar stämma.

"Potatis" tänker idioten när han sätter nyckeln i dörr och vrider om,
"Fiskpinne" fortsätter han när nyckeln inte öppnar dörren utan bara klickar högt i låsmekanismen,
"Spenat" tänker han avslutande när han tittar upp på dörrens namnskylt och inser att det inte är hans dörr.

Fylld av inre husmanskost har denne första styrman gått en våning för högt upp och försökt ta sig in i lägenheten ovanpå sin egen.

Enbart flykt återstår och tiden är inte på idiotens sida, närsomhelst kan lägenhetens rättmätiga innanmäte komma för att dräpa denna implicita inbrottstjuv.
Så idioten flyr. Tyvärr flyr han inte ner för trapporna och in i sin lägenhet, nej han flyr upp på vinden och in i sitt vindsförråd, i panik. 

I förrådets mörker står han sedan omgiven av sina flyttlådor med enbart sin inre monolog som sällskap, " Vad håller jag på med? Jag är en vuxen människa, jag kan inte stå i mitt vindsförråd rädd för mina grannar med Nespressokapslar i högerhanden.

Antingen är du vuxen och dricker överprisat kaffe eller så är du ett barn. Vad är det här för jävla konflikthantering? Gömma sig i ett vindsförråd? Hyfsat pinsamt att bli upptäckt, " jag skulle bara kolla en grej".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Idioten harklar sig i mörkret och lämnar sitt förråd, kliver dock ner i en annan trappuppgång för att sedan från markplan gå upp i rätt trapphus till rätt lägenhet och bokstavera namnet på dörren innan nyckelpenetration. "I D I O T", verkar stämma.

Det är bara på den absoluta botten vi slipper vara rädda för stupet.

Magnus Göransson

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts