Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Georges de la Tour,

Evighetens leende

Man kan utöka oändligheten om den inte räcker till. Och om inte oändligheten räcker till kan man dessutom skapa en ny oändlighet, så man slipper känna sig instängd. I det ...

Av: Percival | 05 oktober, 2014
Essäer om konst

Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En…

  Patti Smith och författaren Peter Lucas Erixon Foto: Ulla Montan   Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En intervju med Patti Smith Peter Lucas Erixon utkom ...

Av: Peter Lucas Erixon | 23 augusti, 2007
Litteraturens porträtt

Sado-masochistiska och androgyna vägar till Gud

Sado-masochistiska och androgyna vägar till Gud För att uppnå verklig sexuell och religiös harmoni har sado-masochistisk praxis i alla tider och i alla kulturer varit vanlig bland sensuellt sensibla människor. Detta ...

Av: Bo Cavefors | 18 januari, 2007
Essäer om religionen

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor



En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara större och vackrare. Ängen var en fristad för många, men invånarna i byn blev fler och fler och det uppfördes byggnader på ängen. Blomman klarade sig, men en stig kom att trampas upp rakt över där blomman planterats. 
En tid föddes en massa fina människor i ett ljuvligt land. De levde i harmoni och hjälpte varandra. De följde sin ledare och gjorde var de blev intalade var bäst för folket och nationen. Tiden gick, klimatet förändrades och ledarens råd blev alltmer nyckfulla. Människorna blev villrådiga. Militären fick i uppdrag att upprätthålla ordningen. Människorna blev alltmer desperata och försattes på flykt undan ledarens förtryck.

Allteftersom stigen blev mer och mer trafikerad, fick blomman svårare och svårare att klara sig. Den blev mindre och mindre och mindre tills en dag då den knappt syntes. En människa som tyckte sig vara så klok, stannade upp vid blomman och förklarade för den; Men lilla vän, det är bättre att du växer någon annanstans. Här går det massor av människor och du blir trampad på hela tiden. Och så gick hon vidare så stolt på stigen, av att ha lärt blomman hur den ska leva sitt liv.

En gång i tiden levde människor så lyckliga i sitt land. De hade sin tro de fått lära sig av sina förfäder. Nu kom en man med en teori om evolutionen. Den kom att tolkas på mången sätt. De flesta så långt från vad han ville förmedla. En man gjorde en tolkning som fick en hel nation att tro på att det var skillnad på människor för att de fått lära sig olika saker. Nu lärde han sin nation att judar var onda och att dessa måste förintas, för annars blir mänskliga rasen oren. Han lät bygga läger för att förinta dessa människor. Nationen ställde stolt upp. Judarna utnyttjades för arbete tills de blev för svaga. Människa efter människa gasades och sköts till döds. De ännu levande människorna innanför stängslen i lägren såg sorgsna och uppgivna ut. En dag gick en människa förbi utanför stängslen, som tyckte sig så klok. Hon förklarade för de sorgsna och uppgivna människorna att så länge ni fokuserar på att ni är här inne kommer ni också att vara det. Det vore bättre om ni fokuserade på att leva era liv utanför lägret som jag. Se så glad och lycklig jag är. Och så gick hon vidare, stolt och nöjd av att ha förmedlat sitt budskap om hur de kunde bli fria från lägret.

En tid föddes en massa fina människor i ett ljuvligt land. De levde i harmoni och hjälpte varandra. De följde sin ledare och gjorde var de blev intalade var bäst för folket och nationen. Tiden gick, klimatet förändrades och ledarens råd blev alltmer nyckfulla. Människorna blev villrådiga. Militären fick i uppdrag att upprätthålla ordningen. Människorna blev alltmer desperata och försattes på flykt undan ledarens förtryck. Föräldrar skickade sina barn undan ett miserabelt liv, i hopp om att de skulle få det bättre någon annanstans. De lyckades ta sig till ett land där de fick lugn och ro, men blev ibland märkligt bemötta. En människa som tyckte sig så klok ville till dessa förmedla hur de kunde vara lyckliga. Se på oss i detta land, vi flyr ingenstans och det gör oss så lyckliga (hon hade fö glömt utvandringen till Amerika). Om ni stannat kvar i ert land hade ni också varit lyckliga, men än är det inte för sent, det finns gott om resor till ert land. Och så gick hon stolt vidare över att ha fått möjlighet att förmedla sin klokskap.

Än i dag föds människor så kärleksfulla och oskuldsfulla. De får lära sig hur de ska leva sina liv för att bli lyckliga. Ett utbud presenteras och de godtrogna barnen följer de vuxnas råd. En del hittar en plats i utbudet, medan andra kämpar och kämpar med att bli lyckliga enligt allt de fått presenterat för sig. De sistnämnda blir tröttare och tröttare och behöver vila. I sin vila ser vissa att det finns andra sanningar och börjar leva sina liv efter dessa principer. De som hittat en plats vill hjälpa och dra de andra tillbaka och de trötta blir då ännu tröttare. En människa som tyckte sig så klok och andlig, kom en dag till en av de trötta. Jag ser att du är trött. Om du fokuserar på att vara trött kommer du också att vara det. Gör som jag och välj av utbudet. Du kan göra vad du vill i det. Fokusera på det du valt och du kommer att bli pigg och lycklig. Och så gick hon stolt och nöjd vidare i sin fasta övertygelse om att ha förmedlat klokskap...

Stefan Alldén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Impressionisternas resa från Frankrike till Sverige

Sommarens möte med impressionismen började med en resa till Rouen i Normandie och till dess impressionistutställningar - som varar till i höst - för att fortsätta till Zornjubileet i Dalarna ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 10 september, 2010

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 april, 2016

Nazister i B-filmskräckträsket och högerextremismens framväxt i Europa

Efter andra världskriget inleddes en människojakt på de skyldiga nazisterna som stått bakom några av historiens värsta krigsbrott mot mänskligheten. Några fångades direkt, andra tog livet av sig innan rättvisan ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 13 oktober, 2014

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Hegel, Chesterton eller surrealismens oneirism

Vortex. Bild: Guido Zeccola Kunde G.K. Chesterton (1874-1936) sin Friedrich Hegel? Hur skulle han annars ha kunnat strukturera en roman på basis av en vanlig, men som det påstås av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2008

Den självbiografiska fiktionen

Litteraturens uppdrag är att spegla illusionen om verklighet. Den ska kränga och väsnas, smekas och reta till svartsjukescener. Den ska vara ett möte mellan läsare och författare, i tystnad, långt ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 april, 2013

Hölderlin

Polyfona kontexter – cirkulära texter

Fortsätter så min växelverkande resa med korta prosastycken, reflexioner, egna och andras dikter: allt för att visa hur det osökta, tillsynes slumpartade och kontextfria, ändå hänger ihop, måste hänga ihop ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 27 april, 2017

Ett kärleksmöte genom filmkonsten

Ett kärleksmöte genom filmkonsten Roberto Rossellinis och Ingrid Bergmans möte är mer kärlekshistoria än filmhistoria. Åtminstone deras möte. Filmerna de gjorde tillsammans är i själva verket som ett långt kärleksbrev (eller ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 02 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.