En bemerkning om selvbestemmelse som grunnverdi

Det gis mange ulike verdier og grunnverdier, verdier og grunnverdier som ikke alltid lar seg forene innenfor en og den samme matrise/struktur. Eksempler på verdier og grunnverdier, i denne forstand ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 september, 2011
Agora - filosofiska essäer

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | 07 november, 2012
Litteraturens porträtt

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Ulf Lundell - 40 år

Ulf Lundell firade 40 år som rockpoet i fjol, ända in på småtimmarna, med en turné, en dubbel-CD hits och den skönt överdådiga, KK-befriade boxen ”Hemåt genom Rift Valley” (68 ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2016
Stefan Whilde

Musans förvandling

”Le Ciel est mort” (”Himlen är död”) utropar symbolisten Mallarmés plågade diktjag i poemet ”l’Azur” (1864), som en nästan kuslig föraning av Nietzsches berömda uttalande i Der fröhlichen Wissenschaft (1882): ...

Av: Mattias Lundmark | 03 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Strålande jul?



Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så länge att vi har glömt varför: kärlek. Och vi tror att vi har samlat på det genom ord och handlingar, men det stämmer inte. Det är gåvor, fysiska gåvor, som betyder. 
Hur långt kan vi gå, är min fråga. Hur långt kommer vi att gå. Och hur långt kvar har vi att gå, innan vi inser att problemen som bara kommer närmre och närmre går så pass djupt att vi måste bygga upp helt nya strukturer för vårt leverne. Omdefiniera den grund på vilken vi står.

Julen är en tid att fundera över det, att inse hur borta vi faktiskt är i vårt samhälle, hur långt in i ytligheterna vi har trängt, till sist, vår grundnatur har förändrats fast vi tror att vi gör gott då vi säger att julen handlar om något annat, om gemenskap och närhet och värme men det gör den inte. Den handlar om att köpa saker. Mat godis, flygresor, presenter, onödiga presenter som vi annars inte behöver. Vad vi behöver är små-små bevis på att vi har vänner, på att vi har familj och på att traditionerna lever. På att vi är västerlänningar –till sist- och att vi därför manifesterar oss genom just dessa traditioner som till synes är onödiga. Julklapparna, till synes onödiga men det är de inte.

'Do they know its christmas time at all', Bob Geldofs bidrag till att göra något åt svälten I Afrika, hungerkatastrofen som resten av världen såg men stod handfallna inför som vanligt. I efterhand är texten idiotisk. 'Do they know its Christmas time at all'. Som om det skulle vara det värsta: att de inte ens känner av detta med julen, vår viktigaste, varmaste högtid (trots snö och vinter uppe i norr), att de inte ens skulle få uppleva presenteter och jultomte och Coca Cola och Walt Disney. Illusionen av västvärlden, våra privilegier koncentrerade: vi spelar på dessa känslor för att få igång människors medlidande, människor som inte ens kan ta in att de svälter, utan som känner empati först när de inser att dessa människor inte får ta del av våra privilegier. Det är inte ens nedlåtande, det bara oinsiktsfullt och kanske till och med naturligt. Och det fungerade ju, Geldof och de andra gjorde bra där, mycket pengar samlades in och kanske räddades liv. Förmodligen, eftersom det krävs ganska lite ändå, för att rädda människor undan svältdöd.

Idag har vi andra katastrofer. Terrordåd i Paris, ja det är fruktansvärt, alla terrordåd i Mellanöstern, ja det är fruktansvärt, men i första hand måste vi nog tänka på alla de människor som flyr undan olika former av helvetet. De är ohyggligt många. och det är många som vill hjälpa, även om politikerna inte riktigt är på deras hjälpsammas sida. Och folk gör vad de kan.

Men ändå, julklappar och julmat, flygresor för att kunna spendera dessa magiska dagar med vänner och familj, jag tvivlar på att vi kommer att ge upp det. Det ska bli spännande att se hur mycket som går åt det här året, hur mycket pengar vi lägger ned på allt det här. Det brukar vara ganska mycket, men kanske blir det en förändring iår? Det följer sällan konjunkturen i allmänhet, dessa siffror. I krig förlorar man när någon skjuter kungen. Konsumtionen är en så stark del av vår identitet, och julen: konsumtionens höjdpunkt, kan vi göra avkall på den?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om vi börjar skala på vår identitet, vad finns då tillslut kvar? Hur visar vi vår kärlek, vår samhörighet, vår gemensamma kultur konsumtionen, om vi inte längre köper fina presenter under juldagarna? Hur hedrar vi våra barn utan att se till att de får de där gnistrande ögonen på julafton då de öppnar paket efter paket med leksaker? Vilka är vi då?

Hur långt kan vi gå, är min fråga. Hur långt kommer vi att gå. Och hur långt kvar har vi att gå, innan vi inser att problemen som bara kommer närmre och närmre går så pass djupt att vi måste bygga upp helt nya strukturer för vårt leverne. Omdefiniera den grund på vilken vi står.
Vi kan nog inte bara säga hejdå till julklapparna och julskinkan förrän vi inser vad de faktiskt betyder för oss, och ersätta det med något annat. men vi måste skynda oss på –det vet vi redan- innan det är för sent för oss allihop.

Fredrik Månsson

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Ulf Stark

En av våra främsta barn-och ungdomsförfattare, ULF STARK, är död, det skedde den…

Framför mig har jag boken Kan du vissla Johanna, från 1992, på omslaget flyger Ulf och Berra med sin drake, den arbetar lugnt i ett oroligt väder, björkarna viker sig ...

Av: Bo Bjelvehammar | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2017

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok

Vardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2012

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Stina Kajaso – politisk scenkonstnär med självdistans

Foto: Suzanne Vikström Scenkonstnären Stina Kajaso började med teater redan som sexåring på Vår Teater i Stockholm. Tjugotre år senare använder hon skådespelarkonsten som ett uttryckssätt för att underhålla på gott ...

Av: Suzanne Vikström | Konstens porträtt | 04 Maj, 2008

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011

Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2013

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.