David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | 11 januari, 2016
Musikens porträtt

J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | 07 juli, 2015
Gästkrönikör

Försök till samtal med Mästaren

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Percival | 04 november, 2012
Essäer om religionen

jungfru Maria

Kannibalismen i universitetsvärlden



Och från kejsar Sarkoyzy utgick ett påbud att hela Frankrikes lärarkår varje skoldag skulle servera sina elever en moralkaka. Jag skrockade förnöjt när jag nåddes av innehållet i hans påbud. Efter att undervisat ett antal år vid franska universitet vet jag att studenter inte sällan har ett väl utvecklat sinne för livets absurditeter. 
Den uppsats hon skrivit om mindre kända faser i sitt ursprungslands historiska utveckling förefaller inte ha fallit den Spanienorienterade läraren på läppen. Uppsatsen var inte ens värd en bedömning. Snart uppstod det ett vakuum omkring henne, vilket är normalt i situationer av denna art.

För min inre syn rullades ett antal underhållande scener upp: när studenter plötsligt förväntades lyssna till en lärares lilla föreläsning kring begreppet moral, utan att moralpredikanten för den skull hade de mest elementära insikter i hur detta högtstående ideal omsattes i praktiken, skulle de naturligtvis drabbas av skrattparoxysmer och dimpa i golvet, mitt under föreläsningen.
Dock gjorde jag som jungfru Maria: jag gömde och begrundade detta i mitt hjärta.

Och si – en dag fick jag användning för påbudet. Det var när jag i korridoren stötte på en Masterstudent som hade tårar i ögonen därför att hon inför lärare och studenter hade blivit grovt förödmjukad av en kollega till mig. Studenten ser ut precis som en Inka-prinsessa med långa kolsvarta lockar. (Under lockarna ett stort antal vindlingar, en diagnos som jag vågar ställa efter att ha hört henne resonera kring väsentliga frågor under seminarierna).

Den uppsats hon skrivit om mindre kända faser i sitt ursprungslands historiska utveckling förefaller inte ha fallit den Spanienorienterade läraren på läppen. Uppsatsen var inte ens värd en bedömning. Snart uppstod det ett vakuum omkring henne, vilket är normalt i situationer av denna art. Vem vill väl riskera att själv hamna i onåd genom att ge en så uppenbart förargelseväckande person sitt stöd?

Min första impuls var att söka upp min kollega och utdela en rak höger. Livet har dock lärt mig att en blåtira inte alltid förbättrar situationen för en utsatt student. Jag beslutade mig för att tillgripa den metod som nu är lagstiftad inom det franska utbildningsväsendet, dvs servera en moralkaka. Ögonen blev runda som tefat på studenterna när jag började ställa frågor som handlade om att visa respekt: Tyckte de att alla respekterade sina medmänniskor på den arbetsplats de dagligen vistades i? Tyckte de att lärarna respekterade både varandra och studenterna, studenterna både lärare, varandra och övrig personal? Nu började Inka-prinsessan till min stora lättnad tindra med ögonen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag preciserade syftet med de frågor jag ställde. Eftersom jag var i färd med att sammanställa en rapport om mina yrkeserfarenheter efter år av universitetsundervisning i både Sverige och Frankrike, skulle jag uppskatta om de skickade sin reflektioner till mig via mail, dock inte till min yrkesadress.

Moralkakan förefaller ha haft en viss effekt när ryktet om den nådde personer som kunde känna sig berörda. Enligt en normalt omdömesgill källa var det som att släppa in en räv i en hönsgård: höns av båda könen flaxade upp, hysteriskt kacklande. Själv fick jag motta en åthutning av ledningen, egentligen ovisst varför. Jag följde ju bara fransk lagstiftning.

Vad som möjligen kan ha bidragit till uppståndelsen var att jag inför studenterna uppgav rapportens titel: Kannibalismen i universitetsvärlden. (Den kommer sannolikt att ges ut även i fransk översättning).

Och Inka-prinsessan? Om jag förstått saken rätt lyckades hon reda upp situationen, dock helt utan min förskyllan. När jag fick läsa artiklar hon publicerat i franska tidskrifter insåg jag att hon var en utmärkt kulturjournalist redan innan hon sökte sig till universitetet och försökte få en bedömning av den uppsats hon skrivit inom ramen för dess utbildning.

Eva-Karin Josefson

Ur arkivet

view_module reorder
Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

F. W. Murnau under en filminspelning 1920. Foto Public Domain Wikipedia

F. W. Murnaus två kärlekar

Film är ett bildmedium. En sats som tål att upprepas. Men varför då? Varför upprepa något som alla kan skriva under på?

Av: Ulf Stenberg | Filmens porträtt | 14 februari, 2016

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 juni, 2017

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Lord Byron i Venedig

Dunk DUNK, dunk DUNK, dunk DUNK. Han går där uppe på golvet, det golv som är vårt tak, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi bor i Palazzo Mocenigo, i ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2010

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | Essäer om religionen | 06 april, 2009

Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 06 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts