Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

jungfru Maria

Kannibalismen i universitetsvärlden



Och från kejsar Sarkoyzy utgick ett påbud att hela Frankrikes lärarkår varje skoldag skulle servera sina elever en moralkaka. Jag skrockade förnöjt när jag nåddes av innehållet i hans påbud. Efter att undervisat ett antal år vid franska universitet vet jag att studenter inte sällan har ett väl utvecklat sinne för livets absurditeter. 
Den uppsats hon skrivit om mindre kända faser i sitt ursprungslands historiska utveckling förefaller inte ha fallit den Spanienorienterade läraren på läppen. Uppsatsen var inte ens värd en bedömning. Snart uppstod det ett vakuum omkring henne, vilket är normalt i situationer av denna art.

För min inre syn rullades ett antal underhållande scener upp: när studenter plötsligt förväntades lyssna till en lärares lilla föreläsning kring begreppet moral, utan att moralpredikanten för den skull hade de mest elementära insikter i hur detta högtstående ideal omsattes i praktiken, skulle de naturligtvis drabbas av skrattparoxysmer och dimpa i golvet, mitt under föreläsningen.
Dock gjorde jag som jungfru Maria: jag gömde och begrundade detta i mitt hjärta.

Och si – en dag fick jag användning för påbudet. Det var när jag i korridoren stötte på en Masterstudent som hade tårar i ögonen därför att hon inför lärare och studenter hade blivit grovt förödmjukad av en kollega till mig. Studenten ser ut precis som en Inka-prinsessa med långa kolsvarta lockar. (Under lockarna ett stort antal vindlingar, en diagnos som jag vågar ställa efter att ha hört henne resonera kring väsentliga frågor under seminarierna).

Den uppsats hon skrivit om mindre kända faser i sitt ursprungslands historiska utveckling förefaller inte ha fallit den Spanienorienterade läraren på läppen. Uppsatsen var inte ens värd en bedömning. Snart uppstod det ett vakuum omkring henne, vilket är normalt i situationer av denna art. Vem vill väl riskera att själv hamna i onåd genom att ge en så uppenbart förargelseväckande person sitt stöd?

Min första impuls var att söka upp min kollega och utdela en rak höger. Livet har dock lärt mig att en blåtira inte alltid förbättrar situationen för en utsatt student. Jag beslutade mig för att tillgripa den metod som nu är lagstiftad inom det franska utbildningsväsendet, dvs servera en moralkaka. Ögonen blev runda som tefat på studenterna när jag började ställa frågor som handlade om att visa respekt: Tyckte de att alla respekterade sina medmänniskor på den arbetsplats de dagligen vistades i? Tyckte de att lärarna respekterade både varandra och studenterna, studenterna både lärare, varandra och övrig personal? Nu började Inka-prinsessan till min stora lättnad tindra med ögonen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag preciserade syftet med de frågor jag ställde. Eftersom jag var i färd med att sammanställa en rapport om mina yrkeserfarenheter efter år av universitetsundervisning i både Sverige och Frankrike, skulle jag uppskatta om de skickade sin reflektioner till mig via mail, dock inte till min yrkesadress.

Moralkakan förefaller ha haft en viss effekt när ryktet om den nådde personer som kunde känna sig berörda. Enligt en normalt omdömesgill källa var det som att släppa in en räv i en hönsgård: höns av båda könen flaxade upp, hysteriskt kacklande. Själv fick jag motta en åthutning av ledningen, egentligen ovisst varför. Jag följde ju bara fransk lagstiftning.

Vad som möjligen kan ha bidragit till uppståndelsen var att jag inför studenterna uppgav rapportens titel: Kannibalismen i universitetsvärlden. (Den kommer sannolikt att ges ut även i fransk översättning).

Och Inka-prinsessan? Om jag förstått saken rätt lyckades hon reda upp situationen, dock helt utan min förskyllan. När jag fick läsa artiklar hon publicerat i franska tidskrifter insåg jag att hon var en utmärkt kulturjournalist redan innan hon sökte sig till universitetet och försökte få en bedömning av den uppsats hon skrivit inom ramen för dess utbildning.

Eva-Karin Josefson

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.