Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | 15 mars, 2010
Essäer om religionen

Inför Oscarsgalan. Del 1: The Danish Girl

För snart sextiofem år sedan dominerade två danskar bildtidningen Se, den nyskapande journalisten och tidningsmakaren Carl-Adam Nycops försvenskning av de amerikanska Look och Life. Två nyheter slogs upp stort, båda ...

Av: Ivo Holmqvist | 10 februari, 2016
Essäer om film

Louis Ferdinand Céline

Louis Ferdinand Céline. En text om den onämnbara boken

I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var den enda infernaliska boken i den franska litteraturen sedan Choderlos de Laclos. Varje metod som jag kan använda ...

Av: Guido Zeccola | 10 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 9   Övertro och optimism? Skeptisk pessimism? Ibland går diametrala positioner faktiskt att kombinera. Extra bra går det naturligtvis om man har teoretisk-magiska överbyggnader i bakfickan då man agerar i livet ...

Av: Carl Abrahamsson | 22 april, 2011
Carl Abrahamsson

Jesper Nordström

Och plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen



I trappen där jag bor finns ett genuint svensk namn. Mitt eget. Men eftersom mina föräldrar lider av svår Danmarkofilia kan vi spåra det till landet som gav oss fet mat, tradjazz och gladporr. Så är det svenskt? 
När Jimmie Åkesson sitter och halvljuger i tevefåtöljen om sin uppväxt i Sölvesborg och låter detta vara en förklaring till hans engagemang i SD så förklarar det inget mer än hans egen ängslighet och rädsla. Han skulle lika gärna kunnat landa i slutsatsen av sina observationer att han skulle läsa till socionom eller barnpsykolog. Eller varför inte en mer förebyggande och patrullerande närpolis?

I mitt kvarter finns en gata som heter strätet. Antagligen en slags förvanskning av vad gränd heter i vårt grannland. Vid det dygnet-runt öppna caféet vid Falsterboplan får "taxishåforer tia pracent rabatt"

Nu plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen. Taxichaufförer ska det väl heta. Med tanke på att ordet chaufför är franska från början och betyder "den som värmer" , dvs slänger kol i ångpannan, kan vi ställa oss frågan om detta är ett svenskt ord? Iofs med tanke på deras heta noznoz (latte Bagdad Style) är det väl de som är i ny bemärkelse är chaufförer i den karga taxinatten.

Fragmentariska bilder från ett mytologiserat, och ibland väl rosenskimrande romantiserat Möllevången, ett kvarter där det löper diskussionstrådar om språk och integration långt ut i det mer homogena lantliga Sverige. Här finns knappt något rent svenskt, vad det nu skulle vara...

Dessa frågor är främst frågor om språk och integration och ingen annanstans blir dessa mer tydliga och brännande än i ett klassrum för SFI, svenska för invandrare. Ett klassrum fyllt av invandrare är som en buljongtärning av alla frågor kring identitet, humanism och språk. Här finns till skillnad från en allt mer demokratiserad svensk skola med valmöjligheter ett tydligare maktperspektiv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Läraren kan oändligt mer om ämnet och eleven är mer pressad av myndigheter och samhällsinstitutioner att göra framsteg. Kort sagt kan en SFI elevs ekonomi rasa sönder om vederbörande inte sköter sin skolgång. Den infödda svenska eleven kan däremot ifrågasätta läraren genom att googla lite och säga att "äh, jag pallar inte".

I detta hänseende en ganska behaglig situation för läraren som i andra ändan dras ner av det sociala och psykiska.

Elever som har posttraumatiska syndrom ska trots allt försöka lära sig alfabet, tempus och meningsbyggnad. De högst akademiskt utbildade är de mest tysta och osäkra. Något som Nobelpristagaren Bertrand Russell sammanfattade i att "problemet med världen är att de kloka är så fulla av tvivel och de dumma så tvärsäkra". Fast undertecknad skulle aldrig kalla en som lyckats ta sig halva jordklotet runt i en skeppscontainer för dum.

Det hårt riktade och instrumentella i att lära sig språk slår dock i mina ögon tillbaka det som det syftar åt, nämligen integration. Knappt har sjuksystern från Makedonien eller plåtslagaren från Iran hunnit säga "Hej jag heter..." förrän det planeras för trepartssamtal och möte med AF, det talas om praktikplatser och valet av litteratur börjar ifrågasättas. Bakslaget består i att hetsen för att få ut i jobb stjäl tid från de mer mjuka brobyggande moment som också leder till integration och förståelse. Så vad göra? Man får helt enkelt vara full i fan och slå klackarna i backen mot det nyliberalt himmelsblåa strömlinjeformade och sjösätta lite hippielektioner i sann 70tals anda.
"Arabiska och Svenska ordspråk genom tiderna" exempelvis, för att sedan inse att det finns mer som förenar än skiljer över årtusenden och religioner. "En lögn hinner mellan Bagdad och Mecka medan sanningen letar efter sina tofflor" är min favorit.

I den annars ganska bistert sammanbitna gruppen av serbiska män på 55 plus renderade min mormors talesätt en rejäl applåd. (spotta i ena näven och önska i den andra och se vilken som blir tyngst). Bistra humorlösa oneliners är det mest universella i världen, speciellt i en vardag som är mer kärv och tung än du någonsin kan föreställa dig. En vardag långt ifrån de ekonomiska fantasisiffror som sägs att invandrare får, då det handlar om ett system där det ena utesluter det andra. Med en extrem rigorös administrativ apparat om närvaro och giltig frånvaro för läraren att ta tag i ska tilläggas.

När vi nu ändå talar lingua economica – politikers språk – så betänk vad som är mest lönsamt. 5 års yrkesinriktad utbildning eller två års SFI samt en lite sökande, prövande period där resultatet förvånansvärt ofta blir jobb, även de som på pappret verkar hopplösa.

En av mina elever var sömmerska med specialitè att dra guldtråd i bröllopsplagg och det ska erkännas att jag drog en uppgiven suck i samband med torsdagens ventilering kring framtida jobb. Hon jobbar nu med att restaurera blyinfattade kyrkofönster. Visst, i början på en viss konstgjord andning, men använd inte ordet bidragsberoende här tack.

Det senaste rönet inom neurologiskt inriktad språkforskning har kommit fram till att vid åldersdemens kommer modersmålet tillbaka, medan ett i vuxen ålder inlärt språk försvinner. Äldre tiders invandrare som mer kom för jobb än skydd sitter nu som änkor och änklingar i sin lägenhet med ett borttynande språk. I Malmö har man tagit fasta på detta och matchar hemtjänstpersonal med brukarens hemspråk och skjuter till tid för det mer sociala "väder och vind" pratet.

Vad är språk då om det inte bara är en torr krass nyckel till jobb? Det är en nyckel till hjärnans hus, för att citera dissidentjournalisten från Uganda som jag hade glädjen att möta 2008.

På en tisdags lite uppstyrande läxprov svarade han på frågan vad nostalgi betyder. "Det är när man tittar med ögon i nacken och det bara finns blommor på stigen" Sen gick han som ensam niobarnspappa och startade en ekologiskt medveten safari-turistbyrå till sitt hemland. Jo, invandrare är bidragsberoende...

Hur vi bemöter det främmande är egentligen något så luddigt som vår egen grundinställning till det som är olika och ibland stör våra normer.

När Jimmie Åkesson sitter och halvljuger i tevefåtöljen om sin uppväxt i Sölvesborg och låter detta vara en förklaring till hans engagemang i SD så förklarar det inget mer än hans egen ängslighet och rädsla. Han skulle lika gärna kunnat landa i slutsatsen av sina observationer att han skulle läsa till socionom eller barnpsykolog. Eller varför inte en mer förebyggande och patrullerande närpolis?

Det är ett fattigdomsbevis att vi som i-land inte har råd att ge medmänniskor både tid och skydd och svängrum i att hitta en dräglig tillvaro, och framför allt grasserar en okunskap om vad som döljer sig bakom dessa levnadsöden. Även i det mer jordnära perspektivet vad som finns i arbetslivsbagaget. Plåtslagare, svetsare, bilmekare och allt det som lite svepande ingen uppväxande infödd svensk vill jobba med ("jag ska typ resa och sen plugga ...") väntar på att ersätta den trötta och utslitna 50-talistgenerationen.

Jesper Nordström

Ur arkivet

view_module reorder

Leka sköldpadda tillsammans Baserat på ett sant rykte

Jag kallar den allvarsamma, pedagogiska men även lagom underhållande leken ”Leka sköldpadda tillsammans”, mest på grund av att den heter så. ”Leka sköldpadda tillsammans” lämpar sig lika mycket för de anställda ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 05 oktober, 2013

På gränsen till normal? - en kritik av psykologisk diagnostik

I begynnelsen var Jorden en och densamma. Så kom människan och upprättade gränser. Hon delade in världen i territorier och skapade grogrunden för idén om "den Andre", främlingen - den som ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om samhället | 30 mars, 2009

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem

Vi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 13 november, 2008

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Ett försök till tolkning av Anton Bruckners femte symfoni

  Att förstå Anton Bruckner är svårt för den sekulariserade lutheranens ofta torftiga och rationellt ytliga andliga intellekt, så än mer för det uttunnade känsloliv som följer i dess spår. Vartill ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 04 december, 2017

Foto Hugo Kuhlin

Paris (Strupen) av Hugo Kuhlin

Denna reseskildring skrevs av mig efter att jag och en vän hade besökt Paris tillsammans. Den skrevs för att jag kände för det och för att roa mig och min ...

Av: Hugo Kuhlin | Utopiska geografier | 22 april, 2017

Djurparken

Illustration: Ida Thunström Djurparken Han hade förvånats över att invånarna i den belägrade staden så envist höll fast vid sina dagliga rutiner. Belägringen hade nu varat i drygt ett år ...

Av: J. Bernlef | Utopiska geografier | 09 oktober, 2007

Maria Anna (Nannerl) Mozart. En musikalisk begåvning, men en fotnot i historien

På Nationalmuseum i Stockholm visas sedan i slutet av september en utställning om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige mellan 1750 och 1860. Den 18 maj 2012 hade en film ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 16 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.