Indiana Jones i Egypten

Indiana Jones och hans arabiske vän

Det är nu klart att det blir en ny Indiana Jones-film, den femte i ordningen. Filmen ska upp på biograferna sommaren 2019. Vart ska han resa den här gången?

Av: Mohamed Omar | 28 mars, 2017
Essäer

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Boglárka Paulovkin.  Foto: Förlaget

Felis förlag - En svart katt kommer lastad med vackra ungerska barnböcker till…

Felis förlag är en nykomling på Bokmässan 2015. De har en liten svart katt som symbol. Som en liten katt bland hermelinerna? Eller är det en svart lyckokatt? Förlaget har ...

Av: Belinda Graham | 20 oktober, 2015
Kulturreportage

Minnesmedaljong över Jenny Lind i

Näktergalen från Norden

Vi är många – både vanliga musikälskare och yrkesutövande musiker – som innerligt skulle önska att det hade funnits bara ett par få takter inspelade med musik framförd av gångna ...

Av: Thomas Notini | 26 januari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vladimir Oravsky

Reklam kan utgöra ett allvarligt hot mot demokratin



Följande är ett exempel från Jönköping, Sveriges 10:e största tätort tillika en kommun med cirka 130-tusen invånare. Jag antar dock att det som jag nedan beskriver, skulle kunna utspela sig även på andra orter, inte minst sådana, där massmedia är koncentrerade till och styrda av lika få ägaraktörer som i Jönköping. 
Som sagt, jag har skrivit en hel del för Jönköpings-Posten (JP). En gång skrev jag en betraktelse i vilken jag beräknade hur stor andel av JP som bestod av ren reklam och reklamrelaterat material. Det är bara ett enda nummer av tidningen som jag närskådat, men jag tyckte att det var ganska representativt för de flesta andra numren.
Vladimir Oravsky av Ole Schwander efter Velázque

Vladimir Oravsky av Ole Schwander efter Velázque

Annons:

Jag har skrivit en milt kritisk artikel om Ica Maxi, Jönköpings kanske största stormarknad som (citat) "har allt du behöver – god mat, prylar till hemmet, catering, Maxiköket, fiskbod och mycket mer!"

Jag mejlade mitt inlägg till Sveriges Radio Jönköping (P4), Jönköpings-Posten, JNytt, Jönköping Nu och Jmini.

Varför just till dem?

Eftersom det jag skrev, hade Jönköpings, det vill säga lokal anknytning, och hela vitsen med lokala medier är att bevaka den närmaste, det vill säga lokala omgivningen. Det är också den enda anledningen till varför folk konsumerar lokala medier, vilka som bekant inte så sällan anställer folk som knappast skulle kunna klara sig på de mera kräsna rikstidningarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag har dessutom medverkat i samtliga dessa mediala aktörer och det är allmänt känt att har man en gång en fot inne, så är det lättare att få sin röst hörd.

Jönköpings-Posten recenserade en del av mina böcker och jag har för Jönköpings-Postens räkning under flera år recenserat konst, utställningar, teater, film, barn-, ungdoms- och vuxen skönlitteratur samt facklitteratur.

Sedan Jmini började tagga sitt material, har den markerat 312 av mig för dem skrivna bidrag, vilket är lika mycket som Jminis samlade bevakning av socialdemokratiska partiet, dess utspel och deras medlemmar eller musiken inklusive alla musikevents. Se http://www.jmini.se/relaterat/vladimir-oravsky

Är det möjligt att mitt inte antagna, en smula kritiska bidrag, var så pass hastigt skrivet att det inte höll den med rätta förväntade publicistiska kvalitén? Eller kan det förhålla sig så att mina rader var lika aggressivt onyanserade som vissa anonyma webbkommentarer i sämsta fall kan vara?

Mitt svar på båda dessa eventuella invändningar är bestämt nekande.
Men eftersom jag troligen är partisk, ger jag dig möjlighet att bekanta dig med det. Var så god:

Ica Maxi har skickat ett brev adresserat till mig personligen. På "omslagssidan" står det "Kul glass! För tråkiga oktobertimmar".

Jag undrar, varför Ica Maxi tror att jag plågas av tråkiga oktobertimmar? Och varför Ica Maxi tror att "kul glass" kommer göra mina tråkiga oktobertimmar mindre tråkiga eller kanske direkt uppsluppna. Är det meningen att jag bör tröstäta bort tråkigheten? Bör det vara mitt ätande som styr mina eventuella känslosvängningar? Är det den nyaste hälsomantra som Ica Maxi vill sprida genom sina personliga brev till sina kunder? Kommer den kommande hälsopublikationen från Ica Maxis förlag heta "Lys upp dina tråkiga oktobertimmar och svalka dina svettiga augustitimmar med kul glass och fettindränkta chips : Ica Maxis vägledning till (dis)funktionell mirakelmat".

Redan inledningen till detta mitt korta inslag skvallrar om att jag lever ett behagligt, närapå bekymmersfritt liv. Skulle jag behöva sitta utanför Ica Maxi med en tiggarskål i handen, skulle jag säkerligen ge helt annat ljud i skällan.

Jag borde vara glad att Ica Maxi, där jag är trogen kund sedan den för första gången slog upp portarna, vill bjuda mig på nåt, i stället för att visa min missnöjda sida, tänker du kanske. På den här punkten är vi oeniga.

Brevet innehåller en gåva: 750 ml av GBs kul glass.

Jag menar att om Ica Maxi vill ge mig något, då skall jag helst kunna bruka det, ha åtminstone en gnutta nytta av det. Åtminstone estetisk, om inte annat.

Jag har aldrig någonsin köpt glass, något som betrodd Ica Maxis personal är mycket välmedveten om. Samtliga mina inköp sedan första dagen är nämligen registrerade av Ica Maxis dataspionrobotar. De vet allt om mig, alltifrån hur mycket toalettpapper jag använder, och därmed även hur ofta jag tömmer mig, till vilken tandkräm jag använder.

Är all denna Ica Maxis kunskap om mig till någon som helst nytta för mig?
Det fullständigt uttömmande svaret på denna fråga är ett odiskutabelt Nej.
I stället skänker Ica Maxi till mig något som jag garanterat inte är intresserad av.
Varför?

Jag tror att Ica Maxi provar på mig en försäljningstaktik som jag är bekant med bara genom film: Droglangare som bjuder sina potentiella kunder på en gratis första fix...
Ica Maxis brev innehåller ytterligare tre "erbjudanden". Och samma visa här: Inte en enda av dessa varor har jag någonsin inhandlat. Varken på Ica Maxi eller i någon annan affär mellan Jönköping och New York.

Vad kostar ett sådant utskick till alla "trognaste" Ica Maxi kunder?

Oavsett vad det kostar, måste det vara lönsamt för Ica Maxi – varför skulle Ica Maxi annars envisas med det?

Vill Karl Ehn, Ica Maxis ägare, bjuda mig på något, så skulle jag föredra att han sänker pris på frukt, grönsaker och kött, de enda varor jag dagligen inhandlar, med motsvarande summa som utskicket, inklusive dess framställning kostar. Eller också kan han anställa den kvinna som sedan mannaminne sitter utanför Ica Maxis huvudentré med en sliten pappersmugg i sin frusna hand.

När den mest berömda av alla 'patafysiker, Henri Bergsons elev, Alfred Jarry, höll, helt tandlös på att dö den 1 november 1907, bara 34 år ung på de la Charité-sjukhuset, sade han sina på en gång odödliga sista ord: Skulle jag kunna få två tandpetare?

Visst är det något gåtfullt önskemål från en man som under hela sitt vuxna liv hävdade att en människa behöver inget mer till en total lycka än en cykel, en revolver och en massa absint.
Hej Karl Ehn, Varför skickar Ica Maxi dessa personliga brev till mig? Varför ville Alfred Jarry ha två tandpetare på sin dödssäng? Om du ger mig ett tillfredställande svar på en av dessa två frågor, är jag beredd att bjuda dig på en portion "kul glass" under någon av dina tråkiga oktoberdagar. Hoppas att det inte gör något att glassen är en "gratis gåva".
(Obs! Erbjudandet kan ej kombineras med andra erbjudanden. Med reservation för tryckfel.)
Som du erfor, kan det inte vara brist på publicistisk kvalité som skaver. Problemet är i detta fall att finna på helt annat ställe: det är annonsörer som bestämmer vad som är lämpligt att publicera i Jönköpings "informationskanaler".

Inte så att de enskilda annonsörerna ringer upp de specifika mediaaktörerna och ger dem goda råd om vilka ämnen de borde undvika, utan det är så att varje aktör styrs av självcensurens överlevnadsinstinkt, som milt, dock bestämt viskar i deras öron memento mori, kom ihåg att du är dödlig, tänk på döden, och tänk framför allt på tidningsdöden...
Hur vet jag det?

Som sagt, jag har skrivit en hel del för Jönköpings-Posten (JP). En gång skrev jag en betraktelse i vilken jag beräknade hur stor andel av JP som bestod av ren reklam och reklamrelaterat material. Det är bara ett enda nummer av tidningen som jag närskådat, men jag tyckte att det var ganska representativt för de flesta andra numren.

Vid det givna tillfället fann JP inte plats för min betraktelse utan utlovade en senare publicering. Det tillfället infann sig aldrig, eftersom, som redaktören och tillika ägaren uttryckte det, min artikel blev för gammal och därmed inaktuell. Detta var naturligtvis en lättgenomskådbar undanflykt, eftersom situationen knappast ändras avsevärt sedan dess. Jag minns inte vad jag kom fram till men jag vet att annonsandelen var så pass stor att jag var benägen att påstå att JP liknade mer en gratis annonstidning än en journalistisk betaldito. Ingen på JP gav mig rådet att sluta skriva kritiskt om dem, inte en enda ond blick utväxlades oss mellan, det är inte så det funkar när en arbetsgivare är en sann "gentleman", utan mina artiklar blev efter flera goda samarbetsår mindre och mindre användbara för dem...

På tidningar vars arbetsstyrka består av lika många eller till och med flera annons- och reklamplatsförsäljare än av bildade, analyserande och grävande journalister, härskar det orubbliga tänket, att annons- och reklamplatsköpare bör vara de som styr och bestämmer tidningens et cetera innehåll. Punkt. På dessa redaktionella platser utgör betald annonsering ett allvarligt hot mot demokratin.

 

Post scriptum

Efter flera påstötningar och lika många om och men, antog Jmini min artikel. Något som egentligen bekräftar min tes att annonsörer kan utgöra ett allvarligt hot mot demokratin.
Jmini är nämligen ingen storspelare på Jönköpings annonsmarknad, något som dess namn ger en otvetydig bild om. Inga stora kedjor annonserar hos Jmini och definitivt inte matkedjor. Dess annonser domineras av olika små pizzerior och lunchrestauranger.
Post post scriptum: Lovisa Hamrin, VD och delägare i Herenco och styrelseordförande i Hallpressen, tjänade omkring 36 miljoner kronor under dagspressens krisår 2013. Det bör således vara synnerligen lättfattligt att Jönköpings-Posten och JNytt och Jönköping Nu – som ingår i Hallpressen tillsammans med ytterligare 14 andra tidningar – inte har råd att stöta sig med sina aktuella och potentiellt framtida annonsörer.

DS

Vladimir Oravsky

Ur arkivet

view_module reorder
Scenografi från barockteatern i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Barockteatern i Cesky Krumlov

Mathias Janssons resa till Tjeckien avslutas med en artikel om Barockteatern i Cesky Krumlov, rik av konst och historia.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 september, 2015

Redighet, rättvisa och redaktionellt arbete

Redighet, rättvisa och redaktionellt arbete Håkan Olsson kan konsten göra varje bok till ett konstverk. På Bokförlaget Mormor ger han ut konst, lyrik, romaner, biografier och samhällsanalys. Han arbetar med sina ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

Iillustration: Joakim Ceder Julian Aguilera Marías om Herakleitos I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 oktober, 2007

Benjamin 14

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 19 november, 2011

Marilyn och satan inom oss

Marilyn och satan inom oss Som ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om film | 07 december, 2006

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

A som i Altele. om en novell av Isaac Bashevis Singer

”Folk frågar mig ofta: 'Varför skriver ni på ett döende språk?' och jag ska förklara det med några ord. Jag tycker om att skriva spökhistorier, och ingenting passar spöken bättre ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.