Marys rakkniv

"Mary, Mary, quite contrary" lyder rubriken på en presentation i The Guardian 2001 (13 jan.) av Mary Midgley, pensionerad filosofiprofessor i Newcastle i England. Man talar om Occams rakkniv, som ...

Av: Erland Lagerroth | 29 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Leipzig en kulturstad

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig. Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på ...

Av: Björn Gustavsson | 21 november, 2013
Resereportage

Alain de Benoist. En gränsöverskridande tänkare

Det finns många beteckningar som passar in på det politiska system under vilket västerlandet framlider sina tragikomiska skymningsår: kryptoplutokrati, usurokrati, mediakrati, mentirokrati, ekonomokrati, kakistokrati, idiokrati... Den mest tvetydiga och svårtillämpbara ...

Av: Sven André | 01 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dansen inom den koptiska kyrkan

Den koptiska kristna kyrkan framträder efter konciliet i Kalcedon år 451 som en separatistisk rörelse inom kristendomen, tillerkännande Kristus enbart en gudomlig natur. Den bygger sin liturgi på den alexandrinska ...

Av: Gaia Ekis | 22 juni, 2013
Essäer om religionen

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum



Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848), undertiteln "ett prosapoem". 
Poes dikter är oftast rimmade och med komplicerad, mycket varierande versflätning. Dikten "Colosseum" med sin blankvers har inga raffinerade rim, inrim eller allitterationer som kunde störa förståelsen.

Som kritiker framhöll han vikten av att beräkna de poetiska medlens effekter. I essän
The philosophy of composition beskriver han dikten "Korpen" som resultatet av ett slags matematisk kalkyl, och förbigår av någon anledning den oberäkneliga inspirationens betydelse.

Poes dikter är oftast rimmade och med komplicerad, mycket varierande versflätning. Dikten "Colosseum" med sin blankvers har inga raffinerade rim, inrim eller allitterationer som kunde störa förståelsen.

Budskapet, poetens beundran för makt och härlighet i Roms anda, är lätt att uppfatta. Man kan undra om det är en äkta känsla, eller om den kom på pränt för den poetiska effektens skull.
Översättningen är gjord från nätversionen av texten i Baltimore Sunday Visiter, 26 oktober 1833.

Översättning: Erik Carlquist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Colosseum

Ensamma amfiteater! Grå Colosseum!
Du urbild av antikens Rom - relikskrin,
rikt på höga minnen, som gångna sekler
i sin makt och ståt har lämnat kvar åt tiden!
Äntligen, äntligen - efter så många dagar
av tröttande pilgrimsfärd och brinnande törst
(en törst som jag vill släcka i dina källor)
jag faller på knä, en förvandlad, ödmjuk man
bland dina skuggor, och djupast i min själ
jag dricker din storhet, ditt mörker och din ära! 10

O, väldighet! O, forntid, som lever i minnet!
Ödslig tystnad, förtvivlan, dimhöljd natt!
Ni dystra labyrinter, där spöken vandrar!
Jag känner er nu; jag känner er i er styrka!
O, trollkraft större än den någon judakung
utövat från trädgårdarna i Getsemane!
O, trolldom, starkare än den som kaldén
i extas från himlens stjärnor kallade ned!

Här, där en hjälte föll, en pelare ses;
här, där örnbilder stirrat i gyllne glans 20
har fladdermössen nu sin midnattsvaka; 20
här slog romerskor ut sitt gyllne hår
att fladdra för vinden: här vajar nu vass och tistel.
Här, där kejsaren satt på sin elfenbenssoffa
ruvar nu en vidrig huggorm i mossan;
här, där monarken på gyllene tronen sig vräkte
nu ses, på väg till sitt hem, av marmor byggt,
i den behornade månens matta sken
den tysta ödlan snabbt mellan stenarna glida.

Är dessa rasade murar och arkader,
är dessa vittrande socklar och mörka schakt, 30
är dessa brustna bjälklag och kornischer
och friser som skingrats - dessa sista spillror -
är dessa ack så gråa stenar allt
av det som äger makt och är väldigt och frejdat
som den frätande Tiden lämnat åt Ödet och mig?

"Inte allt" - hörs ekot svara mig; "inte allt:
för evigt stiger höga ljud profetiskt
från oss, från våra ruiner, och når den vise
likt dem som Memnon fordom till solen sände.
Vi styr de mäktigastes hjärtan och själar - 40
vi, bleka stenar, äger ännu kraft,
vi äger ännu makt, vi äger rykte,
vi bär den djupa, starka magin i vårt namn,
vi möts av vördnad, bävande förundran,
och de mysterier som bor i oss
omges än och för alltid av de minnen som följer oss
som följer oss likt en gåtfull, mystisk klädnad,
som lyser mer än ära, mer än glans."

 

 

kaldé: här "babylonisk astrolog".
kornisch: utsmyckad list ovanför fönster eller dörrar.
Memnon: grekisk fältherre, 380 f. Kr. - 333 f. Kr. "Memnons stoder" var två statyer i det egyptiska Thebe, daterade till 1300-talet f. Kr. Senare grekiska besökare trodde att de föreställde Memnon. Vid gryningen avgav de ett ljud, som grekerna uppfattade som Memnons sång till sin mytiska mor, gryningsgudinnan Eos.

Edgar Allan Poe

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Lisa Gidlöf, två dikter

Jag heter Lisa Gidlöf, är född 1985 och bosatt i Uppsala. Jag är utbildad litteraturvetare och journalist. Recenserar litteratur och arbetar i bokhandel.  Jag har tidigare blivit publicerad i bl.a ...

Av: Lisa Gidlöf | Utopiska geografier | 15 september, 2014

Bildning under 200 år

Detta är tankar, resonemang där mitt perspektiv är betraktarens. Helt opolitisk, men intellektuell då i definitionen; ”den som ställer fler frågor än de svar man fått”. (jfr ty. Gebildet) Vissa ord ...

Av: K-G Svanström | Essäer | 02 september, 2011

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | Musikens porträtt | 30 januari, 2009

Ett intellektuellt storeuropa?

Européer startade första världskriget. Och förlorade. Alla förlorade. Följden blev ett hypnotiserat beteende som resulterade i en nationalism vars logiska följd blev andra världskriget. 1914 var flertalet författare och politiker ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 17 Maj, 2014

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 20 oktober, 2017

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | Essäer om musik | 16 juli, 2008

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts