Herbert Tingsten. Foto: Wikipedia

Tingsten omläst

Författaren Anders Björnsson om Herbert Tingsten – en liberal utan kompromisser, en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna.

Av: Anders Björnsson | 05 april, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Bo Strömstedt  Foto: Wikipedia   CC BY SA3

”Väcka, oroa, förarga”

Bo Strömstedts frånfälle vid 87 års ålder häromveckan fick många att skriva ner sina minnen av honom. Chefredaktören på Svenska Dagbladet ägnade på midsommardagen många erkännsamma ord åt den skicklige ...

Av: Ivo Holmqvist | 02 juli, 2016
Essäer om politiken

En återblick på Beckett – 1932-1952: Från Dream of Fair to Middling Women…

I år är det inte bara Strindberg det finns anledning att se tillbaka på. Även om det inte är 100-årsjubileum, kan det ändå vara intressant att uppmärksamma att det i år ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 03 april, 2012
Essäer om litteratur & böcker

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | 16 december, 2010
Essäer om konst

Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern



I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren tar sig in hos Prins John om natten för att ta tillbaka de pengar prinsen har stulit från de fattiga. I sin stora sovsal ligger Prins John och sover så gott, omringad bland tjocka säckar med pengar och givetvis med en säck under vardera arm. 
Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

När den sista pengasäcken som ligger under hans huvudkudde försvinner, stoppar den sovande prinsen tummen i munnen och kryper ihop i fosterställning, lyckligt ovetande om att pengarna har gått till de bättre behövande. De som förtjänar att ha det minst lika bra som honom.

Regeringen har presenterat den nya budgeten och inte helt oväntat flödar sociala medier över av gnäll från missnöjda högerväljare som nu får några ynka kronor mindre i plånboken varje månad. Jag är så oerhört trött på att läsa om hur jobbigt det är för höginkomsttagare att betala skatt och på hur orättvist de tycker att livet är. Och framförallt så är jag så innerligt less på föraktet för de som varje månad knappt får in pengar så att det går runt. Trots att de arbetar hårt. För nej, det är inte "bara" att söka ett annat arbete som ger mer pengar, påbörja en utbildning eller starta eget.

Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

På riktigt, på vilket sätt är det synd om dig som redan klarar dig, att en familj som inte har det lika gott ställt får några hundralappar mer i månaden? För att du inte längre kan utnyttja RUT- och ROT-avdragen som tidigare trots att du egentligen har råd att betala hela summan för vad det nu är som du ska göra, ändå?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arrogansen hos de borgerliga väljarna ger mig gåshud av den felaktiga orsaken. Det är precis som om de resonerar som så, att alla som inte har ett lika välbetalt jobb som dem enbart har sig själva att skylla. Hur då undrar jag? Om alla lågavlönade inom den offentliga sektorn plötsligt skulle säga upp sig för att söka lyckan någon annanstans så innebär det att vi inte längre skulle ha någon som vårdar gamla och sjuka, tar hand om dina barn medan du är på jobbet eller lär dem det de behöver lära sig för att klara sig här i livet.

Är det inte dags att visa arbetarklassen den tacksamhet de så innerligt förtjänar istället för att döma ut dem för att "välja" yrken som inte ger så mycket betalt? Bor du på en mindre ort har du förmodligen inte så mycket annat val än att slita ut din stackars kropp med dagliga tunga lyft inom äldreomsorgen eftersom jobben är få. Och sen finns det många som trots dåligt betalt och slitsamt jobb faktiskt vill arbeta inom vård och omsorg och det ska vi väl vara oerhört tacksamma för?

Jag tillhör dem som aldrig har haft det särskilt bra ekonomiskt, vare sig under min uppväxt eller i mitt vuxna liv. Jag skulle inte dra det så långt som till att jag varit fattig för jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig och alltid haft varma kläder på mig på vintern. Detta tack vare föräldrar som kämpat och slitit för att ge sina barn en dräglig uppväxt.

Som vuxen har jag kämpat med vikariat inom vården tills jag kraschat på grund av den höga arbetsbelastningen som råder. Att hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt är aldrig en bra ekvation, särskilt inte när det kommer till arbeten som rör människor.

Jag förstår inte heller detta förakt och denna ovilja till att betala skatt. Själv tycker jag att det är fint att få betala skatt, och jag skulle gärna betala mer om det betydde att fler som har det svårt skulle få det bättre. Och då får jag inte ut många kronor varje månad. Hade jag en god ekonomi skulle jag inte heller ha ett dugg emot att betala mer i skatt, det skulle vara en självklarhet för mig.

Sedan förstår jag inte gnället om "att det ska löna sig att jobba." Ja, klart det ska göra det, men det gör det ju också? Alla med vettig inkomst klarar sig alldeles ypperligt bra och varför ska det straffa sig att vara sjuk? Jag är inte ute efter en ska bli rik på den lägsta nivån av sjukersättning som jag har, men den måste ju ligga på en dräglig nivå så att en kan försörja sig. Men de borgerliga väljarna tror att detta bara sporrar en till att må bättre när det själva verket bara bidrar till att en blir ännu sjukare. Det handlar inte om att alla ska ha det lika dåligt utan att alla ska ha det lika bra. Är det en ekvation som är så svår att begripa?

Och är det verkligen rimligt att alla dessa hårt arbetande människor som sliter ut sina kroppar, som troget gått till sitt arbete dag ut och dag in trots att de gråtit sig till sömns både av smärta och orkeslöshet, inte ska kunna gå i pension vid 63 års ålder och inte få en vettig månadsinkomst? Eller ska de fortfarande skylla sig själv för att de inte lagt undan mer pengar trots att de inte haft några?
Nej hörni, ert gnäll är vare sig klädsamt eller befogat. Det är dags att sluta suga på tummen nu och lätta lite på pengasäcken. Det har ni faktiskt råd med.

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Det syns inte om man inte ser det

Synen, omsorgen, om de psykiskt sjuka i det här landet har inte direkt varit en framgångssaga men när jag i september får veta genom kvällsnyheterna på teve att fyra personer ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 19 oktober, 2011

Ingela Lind  Foto Bengt Oberger

Den övermodiga Ingela Lind

Man kan kanske tycka att Ingela Lind valt en onödigt defensiv undertitel till sin senaste essäsamling ”Övermod” som just kommit på Atlantis: ”utsvävningar och lätta stycken”. Visserligen förekommer det en ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 augusti, 2016

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt …

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær, | Allmänna reportage | 27 juli, 2009

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 13 maj, 2012

Belvy Methan

Slutet eller en ny början?

Om någon om 70 år lyckas läsa detta innebär det att mänskligheten lyckades besinna sig och förenas i en aldrig tidigare skådad kamp för överlevnad mot naturens krafter. Naturens hämnd ...

Av: Richard Conricus | Reportage om politik & samhälle | 17 maj, 2017

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Stefan Whilde

Psykiatrin – ett brott mot människofriden?

Som diagnos- och behandlingsmetod är psykiatrin med stor sannolikhet långt sjukare än sina patienter. Den delar frikostigt ut diagnoser och ordinerar substanser på ett sätt som gör psykiatrikern till en ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.