Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Georges de la Tour,

Evighetens leende

Man kan utöka oändligheten om den inte räcker till. Och om inte oändligheten räcker till kan man dessutom skapa en ny oändlighet, så man slipper känna sig instängd. I det ...

Av: Percival | 05 oktober, 2014
Essäer om konst

Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En…

  Patti Smith och författaren Peter Lucas Erixon Foto: Ulla Montan   Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En intervju med Patti Smith Peter Lucas Erixon utkom ...

Av: Peter Lucas Erixon | 23 augusti, 2007
Litteraturens porträtt

Sado-masochistiska och androgyna vägar till Gud

Sado-masochistiska och androgyna vägar till Gud För att uppnå verklig sexuell och religiös harmoni har sado-masochistisk praxis i alla tider och i alla kulturer varit vanlig bland sensuellt sensibla människor. Detta ...

Av: Bo Cavefors | 18 januari, 2007
Essäer om religionen

Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern



I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren tar sig in hos Prins John om natten för att ta tillbaka de pengar prinsen har stulit från de fattiga. I sin stora sovsal ligger Prins John och sover så gott, omringad bland tjocka säckar med pengar och givetvis med en säck under vardera arm. 
Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

När den sista pengasäcken som ligger under hans huvudkudde försvinner, stoppar den sovande prinsen tummen i munnen och kryper ihop i fosterställning, lyckligt ovetande om att pengarna har gått till de bättre behövande. De som förtjänar att ha det minst lika bra som honom.

Regeringen har presenterat den nya budgeten och inte helt oväntat flödar sociala medier över av gnäll från missnöjda högerväljare som nu får några ynka kronor mindre i plånboken varje månad. Jag är så oerhört trött på att läsa om hur jobbigt det är för höginkomsttagare att betala skatt och på hur orättvist de tycker att livet är. Och framförallt så är jag så innerligt less på föraktet för de som varje månad knappt får in pengar så att det går runt. Trots att de arbetar hårt. För nej, det är inte "bara" att söka ett annat arbete som ger mer pengar, påbörja en utbildning eller starta eget.

Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

På riktigt, på vilket sätt är det synd om dig som redan klarar dig, att en familj som inte har det lika gott ställt får några hundralappar mer i månaden? För att du inte längre kan utnyttja RUT- och ROT-avdragen som tidigare trots att du egentligen har råd att betala hela summan för vad det nu är som du ska göra, ändå?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arrogansen hos de borgerliga väljarna ger mig gåshud av den felaktiga orsaken. Det är precis som om de resonerar som så, att alla som inte har ett lika välbetalt jobb som dem enbart har sig själva att skylla. Hur då undrar jag? Om alla lågavlönade inom den offentliga sektorn plötsligt skulle säga upp sig för att söka lyckan någon annanstans så innebär det att vi inte längre skulle ha någon som vårdar gamla och sjuka, tar hand om dina barn medan du är på jobbet eller lär dem det de behöver lära sig för att klara sig här i livet.

Är det inte dags att visa arbetarklassen den tacksamhet de så innerligt förtjänar istället för att döma ut dem för att "välja" yrken som inte ger så mycket betalt? Bor du på en mindre ort har du förmodligen inte så mycket annat val än att slita ut din stackars kropp med dagliga tunga lyft inom äldreomsorgen eftersom jobben är få. Och sen finns det många som trots dåligt betalt och slitsamt jobb faktiskt vill arbeta inom vård och omsorg och det ska vi väl vara oerhört tacksamma för?

Jag tillhör dem som aldrig har haft det särskilt bra ekonomiskt, vare sig under min uppväxt eller i mitt vuxna liv. Jag skulle inte dra det så långt som till att jag varit fattig för jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig och alltid haft varma kläder på mig på vintern. Detta tack vare föräldrar som kämpat och slitit för att ge sina barn en dräglig uppväxt.

Som vuxen har jag kämpat med vikariat inom vården tills jag kraschat på grund av den höga arbetsbelastningen som råder. Att hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt är aldrig en bra ekvation, särskilt inte när det kommer till arbeten som rör människor.

Jag förstår inte heller detta förakt och denna ovilja till att betala skatt. Själv tycker jag att det är fint att få betala skatt, och jag skulle gärna betala mer om det betydde att fler som har det svårt skulle få det bättre. Och då får jag inte ut många kronor varje månad. Hade jag en god ekonomi skulle jag inte heller ha ett dugg emot att betala mer i skatt, det skulle vara en självklarhet för mig.

Sedan förstår jag inte gnället om "att det ska löna sig att jobba." Ja, klart det ska göra det, men det gör det ju också? Alla med vettig inkomst klarar sig alldeles ypperligt bra och varför ska det straffa sig att vara sjuk? Jag är inte ute efter en ska bli rik på den lägsta nivån av sjukersättning som jag har, men den måste ju ligga på en dräglig nivå så att en kan försörja sig. Men de borgerliga väljarna tror att detta bara sporrar en till att må bättre när det själva verket bara bidrar till att en blir ännu sjukare. Det handlar inte om att alla ska ha det lika dåligt utan att alla ska ha det lika bra. Är det en ekvation som är så svår att begripa?

Och är det verkligen rimligt att alla dessa hårt arbetande människor som sliter ut sina kroppar, som troget gått till sitt arbete dag ut och dag in trots att de gråtit sig till sömns både av smärta och orkeslöshet, inte ska kunna gå i pension vid 63 års ålder och inte få en vettig månadsinkomst? Eller ska de fortfarande skylla sig själv för att de inte lagt undan mer pengar trots att de inte haft några?
Nej hörni, ert gnäll är vare sig klädsamt eller befogat. Det är dags att sluta suga på tummen nu och lätta lite på pengasäcken. Det har ni faktiskt råd med.

Ur arkivet

view_module reorder

Impressionisternas resa från Frankrike till Sverige

Sommarens möte med impressionismen började med en resa till Rouen i Normandie och till dess impressionistutställningar - som varar till i höst - för att fortsätta till Zornjubileet i Dalarna ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 10 september, 2010

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 april, 2016

Nazister i B-filmskräckträsket och högerextremismens framväxt i Europa

Efter andra världskriget inleddes en människojakt på de skyldiga nazisterna som stått bakom några av historiens värsta krigsbrott mot mänskligheten. Några fångades direkt, andra tog livet av sig innan rättvisan ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 13 oktober, 2014

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Hegel, Chesterton eller surrealismens oneirism

Vortex. Bild: Guido Zeccola Kunde G.K. Chesterton (1874-1936) sin Friedrich Hegel? Hur skulle han annars ha kunnat strukturera en roman på basis av en vanlig, men som det påstås av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2008

Den självbiografiska fiktionen

Litteraturens uppdrag är att spegla illusionen om verklighet. Den ska kränga och väsnas, smekas och reta till svartsjukescener. Den ska vara ett möte mellan läsare och författare, i tystnad, långt ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 april, 2013

Hölderlin

Polyfona kontexter – cirkulära texter

Fortsätter så min växelverkande resa med korta prosastycken, reflexioner, egna och andras dikter: allt för att visa hur det osökta, tillsynes slumpartade och kontextfria, ändå hänger ihop, måste hänga ihop ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 27 april, 2017

Ett kärleksmöte genom filmkonsten

Ett kärleksmöte genom filmkonsten Roberto Rossellinis och Ingrid Bergmans möte är mer kärlekshistoria än filmhistoria. Åtminstone deras möte. Filmerna de gjorde tillsammans är i själva verket som ett långt kärleksbrev (eller ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 02 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.