Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | 02 april, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern



I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren tar sig in hos Prins John om natten för att ta tillbaka de pengar prinsen har stulit från de fattiga. I sin stora sovsal ligger Prins John och sover så gott, omringad bland tjocka säckar med pengar och givetvis med en säck under vardera arm. 
Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

När den sista pengasäcken som ligger under hans huvudkudde försvinner, stoppar den sovande prinsen tummen i munnen och kryper ihop i fosterställning, lyckligt ovetande om att pengarna har gått till de bättre behövande. De som förtjänar att ha det minst lika bra som honom.

Regeringen har presenterat den nya budgeten och inte helt oväntat flödar sociala medier över av gnäll från missnöjda högerväljare som nu får några ynka kronor mindre i plånboken varje månad. Jag är så oerhört trött på att läsa om hur jobbigt det är för höginkomsttagare att betala skatt och på hur orättvist de tycker att livet är. Och framförallt så är jag så innerligt less på föraktet för de som varje månad knappt får in pengar så att det går runt. Trots att de arbetar hårt. För nej, det är inte "bara" att söka ett annat arbete som ger mer pengar, påbörja en utbildning eller starta eget.

Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

På riktigt, på vilket sätt är det synd om dig som redan klarar dig, att en familj som inte har det lika gott ställt får några hundralappar mer i månaden? För att du inte längre kan utnyttja RUT- och ROT-avdragen som tidigare trots att du egentligen har råd att betala hela summan för vad det nu är som du ska göra, ändå?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arrogansen hos de borgerliga väljarna ger mig gåshud av den felaktiga orsaken. Det är precis som om de resonerar som så, att alla som inte har ett lika välbetalt jobb som dem enbart har sig själva att skylla. Hur då undrar jag? Om alla lågavlönade inom den offentliga sektorn plötsligt skulle säga upp sig för att söka lyckan någon annanstans så innebär det att vi inte längre skulle ha någon som vårdar gamla och sjuka, tar hand om dina barn medan du är på jobbet eller lär dem det de behöver lära sig för att klara sig här i livet.

Är det inte dags att visa arbetarklassen den tacksamhet de så innerligt förtjänar istället för att döma ut dem för att "välja" yrken som inte ger så mycket betalt? Bor du på en mindre ort har du förmodligen inte så mycket annat val än att slita ut din stackars kropp med dagliga tunga lyft inom äldreomsorgen eftersom jobben är få. Och sen finns det många som trots dåligt betalt och slitsamt jobb faktiskt vill arbeta inom vård och omsorg och det ska vi väl vara oerhört tacksamma för?

Jag tillhör dem som aldrig har haft det särskilt bra ekonomiskt, vare sig under min uppväxt eller i mitt vuxna liv. Jag skulle inte dra det så långt som till att jag varit fattig för jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig och alltid haft varma kläder på mig på vintern. Detta tack vare föräldrar som kämpat och slitit för att ge sina barn en dräglig uppväxt.

Som vuxen har jag kämpat med vikariat inom vården tills jag kraschat på grund av den höga arbetsbelastningen som råder. Att hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt är aldrig en bra ekvation, särskilt inte när det kommer till arbeten som rör människor.

Jag förstår inte heller detta förakt och denna ovilja till att betala skatt. Själv tycker jag att det är fint att få betala skatt, och jag skulle gärna betala mer om det betydde att fler som har det svårt skulle få det bättre. Och då får jag inte ut många kronor varje månad. Hade jag en god ekonomi skulle jag inte heller ha ett dugg emot att betala mer i skatt, det skulle vara en självklarhet för mig.

Sedan förstår jag inte gnället om "att det ska löna sig att jobba." Ja, klart det ska göra det, men det gör det ju också? Alla med vettig inkomst klarar sig alldeles ypperligt bra och varför ska det straffa sig att vara sjuk? Jag är inte ute efter en ska bli rik på den lägsta nivån av sjukersättning som jag har, men den måste ju ligga på en dräglig nivå så att en kan försörja sig. Men de borgerliga väljarna tror att detta bara sporrar en till att må bättre när det själva verket bara bidrar till att en blir ännu sjukare. Det handlar inte om att alla ska ha det lika dåligt utan att alla ska ha det lika bra. Är det en ekvation som är så svår att begripa?

Och är det verkligen rimligt att alla dessa hårt arbetande människor som sliter ut sina kroppar, som troget gått till sitt arbete dag ut och dag in trots att de gråtit sig till sömns både av smärta och orkeslöshet, inte ska kunna gå i pension vid 63 års ålder och inte få en vettig månadsinkomst? Eller ska de fortfarande skylla sig själv för att de inte lagt undan mer pengar trots att de inte haft några?
Nej hörni, ert gnäll är vare sig klädsamt eller befogat. Det är dags att sluta suga på tummen nu och lätta lite på pengasäcken. Det har ni faktiskt råd med.

Ur arkivet

view_module reorder

Jubilerande änder

I bokhandeln (fast den är mest bara en större tidningskiosk) på Logan Airport i Boston säljs röda sockor, krus och tröjor med Red Sox-emblemet, det framgångsrika lokala baseball-laget vars historia ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 maj, 2016

Foto Bonniers

Gudsnärvaro i Lars Noréns diktning

Lars Norén är en av våra främsta dramatiker. Mindre känt för en vidare allmänhet är Noréns poetiska verksamheter. Han började som diktare i början av 60-talet har under många år ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2017

Det fullkomne liv

Følgende utsagn kan synes å være svært trivielt: at i vår egen tid gis det folk som søker etter livets opprinnelse, opphav, kilde, og slik var det også før tiden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2010

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 september, 2012

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | Litteraturens porträtt | 07 april, 2008

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Metaltown 2011 - två dagar av metal

I år var första året som Metaltown inte arrangerades på sin sedvanliga plats i hjärtat av Göteborgs hamn. Istället hade man valt att placera festivalen på en galoppbana på Hisingen ...

Av: Linda Olsson | Kulturreportage | 03 juli, 2011

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.