Om kärlek och kärlek i kärlek

En måste ju få tillträde till avträdet, sa gubben irriterat till sin fru. Och efter en stund där, något mindre irriterad:Nu har en skiljt agnarna från vetet. Äldsta sonen i Östra gården ...

Av: Björn Augustson | 22 Maj, 2012
Gästkrönikör

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | 28 augusti, 2012
Resereportage

Veckan från hyllan, Vecka 5-2013

Det finns en scen i dokumentärfilmen om Palme som jag inte kan släppa. En aggressiv journalist frågar Palme om arbetslösheten. Han säger att i partprogrammet talas det om full sysselsättning ...

Av: Gregor Flakierski | 02 februari, 2013
Veckans titt i hyllan

Barn kan också skriva lappar!

“Det här var ju tråkigt“. En anonym lapp klistrad på en tillbucklad bil. Förövaren är borta. Men det blev “en rolig lapp” och en omslagsbild till David Batras populära lapp-bok ...

Av: Belinda Graham | 11 april, 2013
Gästkrönikör

Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern



I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren tar sig in hos Prins John om natten för att ta tillbaka de pengar prinsen har stulit från de fattiga. I sin stora sovsal ligger Prins John och sover så gott, omringad bland tjocka säckar med pengar och givetvis med en säck under vardera arm. 
Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

När den sista pengasäcken som ligger under hans huvudkudde försvinner, stoppar den sovande prinsen tummen i munnen och kryper ihop i fosterställning, lyckligt ovetande om att pengarna har gått till de bättre behövande. De som förtjänar att ha det minst lika bra som honom.

Regeringen har presenterat den nya budgeten och inte helt oväntat flödar sociala medier över av gnäll från missnöjda högerväljare som nu får några ynka kronor mindre i plånboken varje månad. Jag är så oerhört trött på att läsa om hur jobbigt det är för höginkomsttagare att betala skatt och på hur orättvist de tycker att livet är. Och framförallt så är jag så innerligt less på föraktet för de som varje månad knappt får in pengar så att det går runt. Trots att de arbetar hårt. För nej, det är inte "bara" att söka ett annat arbete som ger mer pengar, påbörja en utbildning eller starta eget.

Att mycket vill ha mer är väl inte ett uttryck som är okänt för någon och varje dag blir jag påmind om hur väl det där stämmer. Jag förstår ärligt talat inte vad som är problemet. Och jag förstår ärligt inte hur alla dessa välbeställda människor ens har mage att klaga över förbättringar för de som inte har det lika gott ställt som de själva.

På riktigt, på vilket sätt är det synd om dig som redan klarar dig, att en familj som inte har det lika gott ställt får några hundralappar mer i månaden? För att du inte längre kan utnyttja RUT- och ROT-avdragen som tidigare trots att du egentligen har råd att betala hela summan för vad det nu är som du ska göra, ändå?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arrogansen hos de borgerliga väljarna ger mig gåshud av den felaktiga orsaken. Det är precis som om de resonerar som så, att alla som inte har ett lika välbetalt jobb som dem enbart har sig själva att skylla. Hur då undrar jag? Om alla lågavlönade inom den offentliga sektorn plötsligt skulle säga upp sig för att söka lyckan någon annanstans så innebär det att vi inte längre skulle ha någon som vårdar gamla och sjuka, tar hand om dina barn medan du är på jobbet eller lär dem det de behöver lära sig för att klara sig här i livet.

Är det inte dags att visa arbetarklassen den tacksamhet de så innerligt förtjänar istället för att döma ut dem för att "välja" yrken som inte ger så mycket betalt? Bor du på en mindre ort har du förmodligen inte så mycket annat val än att slita ut din stackars kropp med dagliga tunga lyft inom äldreomsorgen eftersom jobben är få. Och sen finns det många som trots dåligt betalt och slitsamt jobb faktiskt vill arbeta inom vård och omsorg och det ska vi väl vara oerhört tacksamma för?

Jag tillhör dem som aldrig har haft det särskilt bra ekonomiskt, vare sig under min uppväxt eller i mitt vuxna liv. Jag skulle inte dra det så långt som till att jag varit fattig för jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig och alltid haft varma kläder på mig på vintern. Detta tack vare föräldrar som kämpat och slitit för att ge sina barn en dräglig uppväxt.

Som vuxen har jag kämpat med vikariat inom vården tills jag kraschat på grund av den höga arbetsbelastningen som råder. Att hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt är aldrig en bra ekvation, särskilt inte när det kommer till arbeten som rör människor.

Jag förstår inte heller detta förakt och denna ovilja till att betala skatt. Själv tycker jag att det är fint att få betala skatt, och jag skulle gärna betala mer om det betydde att fler som har det svårt skulle få det bättre. Och då får jag inte ut många kronor varje månad. Hade jag en god ekonomi skulle jag inte heller ha ett dugg emot att betala mer i skatt, det skulle vara en självklarhet för mig.

Sedan förstår jag inte gnället om "att det ska löna sig att jobba." Ja, klart det ska göra det, men det gör det ju också? Alla med vettig inkomst klarar sig alldeles ypperligt bra och varför ska det straffa sig att vara sjuk? Jag är inte ute efter en ska bli rik på den lägsta nivån av sjukersättning som jag har, men den måste ju ligga på en dräglig nivå så att en kan försörja sig. Men de borgerliga väljarna tror att detta bara sporrar en till att må bättre när det själva verket bara bidrar till att en blir ännu sjukare. Det handlar inte om att alla ska ha det lika dåligt utan att alla ska ha det lika bra. Är det en ekvation som är så svår att begripa?

Och är det verkligen rimligt att alla dessa hårt arbetande människor som sliter ut sina kroppar, som troget gått till sitt arbete dag ut och dag in trots att de gråtit sig till sömns både av smärta och orkeslöshet, inte ska kunna gå i pension vid 63 års ålder och inte få en vettig månadsinkomst? Eller ska de fortfarande skylla sig själv för att de inte lagt undan mer pengar trots att de inte haft några?
Nej hörni, ert gnäll är vare sig klädsamt eller befogat. Det är dags att sluta suga på tummen nu och lätta lite på pengasäcken. Det har ni faktiskt råd med.

Ur arkivet

view_module reorder
Vladimir Oravsky som västanvinden Zefyros i Botticellis Venus födelse Foto Hedvig Wallin

Svenska Dagbladet, Gefle Dagblad, Wikipedia och andra kunskapsliberaler

 I inledningen till min bok ”I skuggornas hetta” skriver jag bland annat ”Om en läsare stöter på tolkningar som han eller hon har svårt att anamma omedelbart, söker han kanske ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2015

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Martin Heidegger

Varför väcker världen ångest? Om Heidegger och ångestbegreppets teoretiska facetter

Heidegger får förmodligen många människor att rysa. Samtidigt är han definitivt en av de allra mest, menar jag, intressanta tänkarna de senaste hundra åren. Som existentialist håller jag personligen honom ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 19 november, 2015

Han som klev av tåget i Hästveda – några makabra…

I The Faber Book of Anecdotes som amerikanen Clifton Fadiman redigerade för trettio år sedan – den amerikanska delupplagan heter The Little, Brown Book of Anecdotes, inte på grund av ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 18 december, 2014

Om verdienes opprinnelse, opprettholdelse, spredning og utvikling

Innledning I denne artikkelen tar jeg opp følgende anliggender: (a)Hvor kommer menneskene verdier og verdiforestillinger fra, det vil si hva er deres kilde, opphav eller opprinnelse? (b) Hvordan opprettholdes verdier og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 31 december, 2012

Intervju med Carl-Johan Vallgren

Han är översatt till tjugofem språk och slog igenom internationellt med Den vidunderliga kärlekens historia som renderade honom Augustpriset. Efter att flera av hans böcker har utspelats i stora delar ...

Av: Björn Augustson | Litteraturens porträtt | 10 april, 2012

Frikyrkligheten inifrån

Det är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 16 februari, 2013

Författaren som termometer i samtidens röv

   Klas Östergren. Foto: Cato Lein Författaren som termometer i samtidens röv Tidningen Kulturens Crister Enander har träffat Klas Östergren i ett kylslaget landskap. Vädret stämmer. På något obegripligt sätt gör det ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 12 januari, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.