Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | 25 maj, 2015
Utopiska geografier

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Malin Bergman Gardskär

Jag medicinerar, därför finns jag



Jag har inget emot alternativa behandlingsmetoder även om jag inte sträcker mig alltför långt inom dess ramar i hopp om att finna bot och bättring. Nej, jag vill slå ett slag för den traditionella skolmedicinen och fortsätta vaggas till sömns av Läkemedelsverkets trygga famn. 
Under hela den tiden jag har kämpat med ångest och återkommande depressioner har jag samtidigt fått slåss för att bli tagen på allvar. Jag har varit tvungen att kämpa för att få människor att inse att jag är sjuk och inte svag. Att det inte handlar om en inställning för jag lovar er, om det gjorde det hade jag (och ingen annan heller) aldrig blivit sjuka från början, och framför allt så hade vi blivit friska väldigt snabbt. Det går inte att tänka sig fri från psykisk ohälsa.

För ett tag sedan läste jag en artikel som handlar om Maths Jesperson, grundare av nätverket Demokratisk psykiatri. Under femton års tid har han inte bara föreläst för psykiatriker och psykologer över hela världen om sina minst sagt kontroversiella idéer, hans projekt och idéer har dessutom diskuterats och förekommit i såväl brittiska parlamentet som i internationell litteratur. Hans förslag går bland annat ut på att vi ska skrota den medicinska modellen inom psykiatrin och menar på att psykisk sjukdom inte går att likställa med fysisk. Han vill också lagstifta bort all tvångsbehandling, stänga alla psykiatriska kliniker och att vården ska sluta använda neuroleptika mot patientens vilja.

Jag kan inte påstå att hans åsikter är helt uppåt väggarna eftersom hans egna erfarenheter av en bristfällig psykiatri bör tas på största allvar, men jag inte delar hans radikala åsikter kring hur psykvården bör förändras.

Medicinering kanske inte i alla lägen är en nödvändig åtgärd, en åtgärd som dessutom tenderar att vara en alltför lättvindig sådan på många håll. Att psykiatrin som sådan måste reformeras råder det inga som helst tvivel om, men när Jesperson menar på att vi ska stänga alla psykiatriska kliniker så anser jag att vi måste öppna fler. Den psykiatriska vården behöver mer resurser, inte mindre. Och framförallt så måste vi likställa psykisk ohälsa med fysisk ohälsa och här har jag tydligen helt andra erfarenheter än Jesperson, för jag upplever att det är precis det vi inte gör idag.

Under hela den tiden jag har kämpat med ångest och återkommande depressioner har jag samtidigt fått slåss för att bli tagen på allvar. Jag har varit tvungen att kämpa för att få människor att inse att jag är sjuk och inte svag. Att det inte handlar om en inställning, för jag lovar er, om det gjorde det hade jag aldrig (och ingen annan heller) blivit sjuka från början, och framför allt så hade vi blivit friska väldigt snabbt. Det går inte att tänka sig fri från psykisk ohälsa.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under hela den tiden jag har kämpat med ångest och återkommande depressioner har jag samtidigt fått slåss för att bli tagen på allvar. Jag har varit tvungen att kämpa för att få människor att inse att jag är sjuk och inte svag.

Jag förstår inte riktigt vart det här föraktet för medicinering inom psykiatrin kommer ifrån. För den finns ju inte inom den somatiska vården. En diabetiker eller cancerpatient ifrågasätts ju aldrig för sina "val" att ta de mediciner de behöver? Så varför är det helt okej att gemene man har åsikter om deprimerade och ångestfyllda människors "val" att medicinera?

Jag vet inte hur ofta jag fått höra om folk som lite arrogant berättar att de minsann inte äter antidepressiv medicin på grund av än den ena och än den andra orsaken. Som vill framhäva sin egen duktighet och därmed sätta sig på höga hästar och underförstått menar att vi som medicinerar väljer den lätta vägen till skillnad från hen som verkligen har koll på läget samt är ett levande bevis på att psykofarmaka egentligen inte behövs.

För mig är antidepressiv medicin nödvändig för att jag ska klara av att känna det jag behöver känna. Den är nödvändig för att jag ska kunna skapa, leva och orka med de krav som ställs på en i livet. Och det är det den är till för. Upplever du något annat än det så har du uppenbarligen fel sort eller dosering.

Och om du nu klarar av att leva ett liv utan psykofarmaka så behöver du uppenbarligen inte sådan medicin. Men vi är väldigt många som inte kan klara oss utan. Där det är fysiskt omöjligt att leva ett liv utan käpp i tablettform.

Det handlar inte om att välja den lätta vägen utan att orka med att vandra längs den svåra.

Det verkar som att den allmänna uppfattningen kring medicinering av psykofarmaka är att det är den första bästa utvägen en tar. Att vi väljer att fly istället för att ta itu med våra problem fast det är precis det vi gör. Jag är heller inte så naiv att jag inte är medveten om vilka biverkningar och följder som på lång sikt kan komma ur en medicinsk behandling, men eftersom jag vill leva så är jag så illa tvungen att ta den medicin jag behöver.

Jag har heller aldrig blivit tvångsmedicinerad eller fått medicin utskrivet hur som helst. Trots att jag haft ångest i snart tjugo år, stundtals en väldigt svår sådan, har jag till exempel aldrig blivit ordinerad så kallade bensodiazepiner (lugnande medicin som kan vara mycket beroendeframkallande). Kanske med all rätt eftersom jag uppenbarligen hittills överlevt utan, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det skulle vara en bra livlina för mig att ha i extremt påfrestande situationer. Att jag inte skulle behöva slita så förbannat hårt med precis allt jag gör för det får också konsekvenser för kroppen.

Maths Jesperson lyckades med konstycket att helt sluta med sina mediciner, konvertera till katolicismen och därmed bli helt fri från alla symptom. Gott så. Unnar honom och alla andra det som kan finns tröst i religionen. Men att vara religiös är inte att vara immun för sjukdomar, såväl psykiska som fysiska.

Och om jag någon gång i livet behöver uppsöka en psykakut så hoppas jag innerligt att det är drogdimman som möter mig och inte ett erbjudande om frälsning.

Malin Bergman Gardskär

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Heligt språk. Språkets och ordens heliggörande inom den abramitiska mystiken

Gryningsbrisen har hemligheter att anförtro dig. Somna inte om.Du måste be om det du verkligen vill ha.Somna inte om.Människor går fram och tillbaka över tröskelnmellan världarna.Dörren är rund och öppen.Somna inte ...

Av: Åsa Boström | Agora - filosofiska essäer | 13 mars, 2012

Spår och tecken – en introduktion till Vilhelm Ekelund

Det finns en ej ringa rad av stora svenska författare, som är betydligt mer kända utomlands än här i Sverige. En av dessa är Rolf Ekman, docent i filosofi och ...

Av: Carsten Palmer Schale | Övriga porträtt | 30 maj, 2012

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Veckan från Hans Fallada

Folkrörelseägda Folksam bantar ner sin organisation. Deras deltidsarbetande ombud - folkrörelsetanken! - fick vara med om att konkurrera om de återstående jobben. Så generöst. De som inte klarade av säljmålen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 juli, 2011

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 30 april, 2012

Goethes sommarhus i Weimar. Foto: Björn Gustavsson

Att resa till Weimar

Att befinna sig i Weimar är att befinna sig i en stad vars historia samtidigt är en väsentlig del av centraleuropeisk kulturhistoria. Sin litenhet till trots (idag 65 000 invånare) har ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 06 juni, 2015

Veckan från hyllan, vecka 47 - 2012

Veckans stora nyhet var att rasister är rasister. Att de beter sig som rasister, och uttrycker rasistiska åsikter. En icke-nyhet om man så vill. Det positiva är att de finns ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts