Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | 26 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Guillaume Apollinaire

Försök till en konstlitterär analogi

I vår samtid är de olika nivåerna gällande vårt formspråk ett oöverskådligt faktum och ställer författaren/poeten inför både ett dilemma och ett val: alltså ett ställningstagande som provocerar fram en ...

Av: Göran af Gröning | 28 juni, 2017
Essäer om konst

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | 18 Maj, 2009
Essäer om samhället

Vatikanen – en stat med ständiga skandaler

Katolska kyrkan växte långsamt fram när det som sedan skulle bli Sverige började kristnas på 800-talet och etablerades på allvar i och med att den förste kristne kungen Olof Skötkonung ...

Av: Christer Nilsson | 29 Maj, 2013
Essäer om religionen

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro



Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens och tragediernas hav. 
Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

De forna vattnen kring de grekiska öarna där en gång självaste Odysseus seglade fram, med krigshändelserna från Troja i färskt minne, kommer upp till ytan. Nu är vi där igen - i flyktingströmens våld. Nu när gränser inte finns och då de globala armarna skall omfamna en lidande värld, just då blir verkligheten tydlig - här och nu.

Men alla är inte med i båten, lika lite som alla länder infriar den Europeiska unionens löfte om fria rörelser mellan länder och över gränser. Det låter fint men alla medlemmar platsar inte i den europeiska unionen. Politiker i Ungern har exempelvis inte läst och förstått, som det nu heter - implementerat - de lagar och riktlinjer som är grunden i det europeiska regelverket. Händelserna från krisen 1956 har fallit ner i glömskans undanskymda vrå - kanske med Rysslands hjälp?

Så plötsligt - en tisdag - spelar Sverige fotboll mot Österrike. Ett lag som vi haft mycket svårt för under de senaste femtio åren. Men många ser framför sig en lätt match när nu äntligen Zlatan, Sveriges Odysseus, kommer att spela.

Skadorna från den tidigare Rysslandsmatchen är nu indränkta i sprutor och smärtlindrande behandling. Mitt i denna turbulens mellan idrott och politik kommer flyktingfrågan upp som en given avspark på livets egen arena - belägen mellan döden och livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen kan spelarna ägna sig åt något verkligt. Deras hjärnor kan nå längre än den utplacerade hörnflaggan. Det känns bra. Och Kim Källström, från Partille och Häcken, kan med gott mod uttala sig om engagemanget som är så aktuellt. Nu kan en av huvudspelarna ta sig an och svara på frågan och inte bara "passa" den vidare.

Efter den förlorade matchen i tisdags, den 8 september, uttalar sig en viss Leif Boork, damlandslagets tränare i Aftonbladet. Han tillhör givetvis de nära sörjande och tycker att det var svagt av Sverige att förlora med hela 4-1.

Till yttrandet fogar han tanken att det var själva flyktingfrågan, som ställde till det. Det var engagemanget i flyktingströmmen från Ungern, som gjorde att det svenska landslaget, som han uttrycket det "fick ett påtagligt energidränage", som gjorde att fokus inte kunde hållas på matchen och de uppgifter som spelarna hade framför sig.

Jag frågar mig hur en tränare på den här nivån ens kan komma med en sådan här antydan? Eller är det en underliggande analys, som vill utesluta världen från fotbollsarenorna.

En segregerande värld, där idrotten inte handlar om oss människor utan är ett avancerat slutet system, ett spel för den rika världens länder. Ett spel för de som sover gott om nätterna och som samvetslöst ägnar sig åt att dränera samhället på medmänsklighet.

Den nazistiska ideologin ligger nära till hands att hänvisa till. Och tränare Boork måste foga sig in i en verklighet, där de nyss födda flyktingbarnen måste tas om hand på Europas vägar, där nytt ljus
bör upplysa flyktingen och främlingens väg.

Ändå: med liknande "boork-resonemang" är det alltför långt till nationalarenan i Solna och allt för långt till empati, medkänsla och pedagogiskt föredöme.

De återkommande flyktingströmmarna borde med det snaraste mötas av "de vita" bussarnas närvaro; mötas av öppenhet och energi och med den kraft som vi människor besitter, både som fotbollsspelare, tränare och vanliga, dödliga åskådare!

Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

Hans-Evert Renérius

Ur arkivet

view_module reorder

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 26 februari, 2013

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011

Saker som är helt "normalt" i jämställda Sverige

Såg Kate Moss i senaste numret av Playboy. Hon stod på alla fyra och svankade. Bilden skrek inte direkt Girls Empowerment. Vad gör hon där nere? Ska hon skura golvet ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 27 december, 2013

Foto: Björn Gustavsson

Gävlesymfonikerna i Kina

Gävle symfoniorkester, en av landets äldsta, har på senare år gjort en rejäl uppryckning – i synnerhet sedan Jaime Martin år 2013 tillträdde som chefdirigent.  Jag minns att jag ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 09 september, 2016

En känsla av förundran Van Morrison, del 4: Från Moondance till Tupelo Honey

Någon har sagt att ”Moondance” är det yang som kompletterar ”Astral Weeks” yin. Det är att tvinga på ”Moondance” ett beroendeförhållande till sin föregångare som ingen av dem behöver. De ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 18 september, 2014

Bluesinfluerad hårdrock à la Göteborg

  I ett parkeringshus i centrala Göteborg ligger Graveyards replokal och det är också där vi möter upp dem för en intervju. I sann göteborgsanda kanske man skulle kunna säga att ...

Av: Linda Olsson & Karin Sundqvist | Essäer om musik | 18 februari, 2011

Verdier har en tvetydig eksistens. Et ontologisk perspektiv på verdibegrepet.

Aksiologiske diskurser har mange ulike aspekt og dimensjoner, likevel er det ikke slik at hvert eneste verdiaspekt og hver eneste verdidimensjon er bundet opp til verdier qua verdier. En kan ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 februari, 2011

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts