Simon O Pettersson - Sydtysk afton

Simon Pettersson – Fil. stud. med breda humanistiska intressen. Skriver i flertalet genrer. Söker inte medvetet att skriva i någon viss stil, men i den mån han kan analysera sina egna ...

Av: Simon O Pettersson | 25 juni, 2012
Utopiska geografier

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | 23 september, 2010
Gästkrönikör

I skuggan av ljuset. Om Gregory Crewdson

Ingenting kan väl vara mer trendriktigt inom konstvärlden just nu än foto. Kulturhuset i Stockholm har dock satsat på denna konstform i ett antal år och har generöst bjudit på ...

Av: Nancy Westman | 26 mars, 2011
Konstens porträtt

Ett anständigt liv? Romernas situation i Sverige

På teve visas ett program om de sju dödssynderna, varav likgiltigheten är en. Mötet människor emellan inrymmer ett hopp om att bli förstådd. Utan förståelse infinner sig likgiltigheten, man ...

Av: Lilian O. Montmar | 23 februari, 2010
Essäer om samhället

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro



Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens och tragediernas hav. 
Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

De forna vattnen kring de grekiska öarna där en gång självaste Odysseus seglade fram, med krigshändelserna från Troja i färskt minne, kommer upp till ytan. Nu är vi där igen - i flyktingströmens våld. Nu när gränser inte finns och då de globala armarna skall omfamna en lidande värld, just då blir verkligheten tydlig - här och nu.

Men alla är inte med i båten, lika lite som alla länder infriar den Europeiska unionens löfte om fria rörelser mellan länder och över gränser. Det låter fint men alla medlemmar platsar inte i den europeiska unionen. Politiker i Ungern har exempelvis inte läst och förstått, som det nu heter - implementerat - de lagar och riktlinjer som är grunden i det europeiska regelverket. Händelserna från krisen 1956 har fallit ner i glömskans undanskymda vrå - kanske med Rysslands hjälp?

Så plötsligt - en tisdag - spelar Sverige fotboll mot Österrike. Ett lag som vi haft mycket svårt för under de senaste femtio åren. Men många ser framför sig en lätt match när nu äntligen Zlatan, Sveriges Odysseus, kommer att spela.

Skadorna från den tidigare Rysslandsmatchen är nu indränkta i sprutor och smärtlindrande behandling. Mitt i denna turbulens mellan idrott och politik kommer flyktingfrågan upp som en given avspark på livets egen arena - belägen mellan döden och livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen kan spelarna ägna sig åt något verkligt. Deras hjärnor kan nå längre än den utplacerade hörnflaggan. Det känns bra. Och Kim Källström, från Partille och Häcken, kan med gott mod uttala sig om engagemanget som är så aktuellt. Nu kan en av huvudspelarna ta sig an och svara på frågan och inte bara "passa" den vidare.

Efter den förlorade matchen i tisdags, den 8 september, uttalar sig en viss Leif Boork, damlandslagets tränare i Aftonbladet. Han tillhör givetvis de nära sörjande och tycker att det var svagt av Sverige att förlora med hela 4-1.

Till yttrandet fogar han tanken att det var själva flyktingfrågan, som ställde till det. Det var engagemanget i flyktingströmmen från Ungern, som gjorde att det svenska landslaget, som han uttrycket det "fick ett påtagligt energidränage", som gjorde att fokus inte kunde hållas på matchen och de uppgifter som spelarna hade framför sig.

Jag frågar mig hur en tränare på den här nivån ens kan komma med en sådan här antydan? Eller är det en underliggande analys, som vill utesluta världen från fotbollsarenorna.

En segregerande värld, där idrotten inte handlar om oss människor utan är ett avancerat slutet system, ett spel för den rika världens länder. Ett spel för de som sover gott om nätterna och som samvetslöst ägnar sig åt att dränera samhället på medmänsklighet.

Den nazistiska ideologin ligger nära till hands att hänvisa till. Och tränare Boork måste foga sig in i en verklighet, där de nyss födda flyktingbarnen måste tas om hand på Europas vägar, där nytt ljus
bör upplysa flyktingen och främlingens väg.

Ändå: med liknande "boork-resonemang" är det alltför långt till nationalarenan i Solna och allt för långt till empati, medkänsla och pedagogiskt föredöme.

De återkommande flyktingströmmarna borde med det snaraste mötas av "de vita" bussarnas närvaro; mötas av öppenhet och energi och med den kraft som vi människor besitter, både som fotbollsspelare, tränare och vanliga, dödliga åskådare!

Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

Hans-Evert Renérius

Ur arkivet

view_module reorder

Statist hos Roy Andersson

Inte många kan ha missat att Roy Andersson tog hem Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig med sin nya film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”. En sen ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 30 september, 2014

Rudolf Steiner i Berlin 1900

Varför Steiner? Varför inte?

Reflexioner kring Kristofferskolan och Waldorf-pedagogik, värd att uppmärksammas.

Av: Annakarin Svedberg | Övriga porträtt | 23 juni, 2016

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 Maj, 2008

Benjamin 30

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 mars, 2012

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

När tvetalan slickar

När tvetalan slickar poetens munnar smäckra Katarina Frostensons dikt är en välfunnen bild av språkets oförmåga att sammanfalla med världen och dess faktiska och konkreta uttryck. Trots rötter i konkretismen och ...

Av: Mårten Björk | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2007

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts