Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2014
Stefan Whilde

Foto: Björn Gustavsson.

Shanghai: ett shoppingparadis

Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av ...

Av: Björn Gustavsson | 11 september, 2016
Resereportage

När två världar möts

– Det är roligt att lära sig om andra språk. Jag visste inte att man kunde ha det som yrke! säger Milarépa Traoré om vad han lär i skolprojektet Babel. Det ...

Av: Anna Mezey | 21 januari, 2013
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | 20 oktober, 2017
Gilda Melodia

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro



Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens och tragediernas hav. 
Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

De forna vattnen kring de grekiska öarna där en gång självaste Odysseus seglade fram, med krigshändelserna från Troja i färskt minne, kommer upp till ytan. Nu är vi där igen - i flyktingströmens våld. Nu när gränser inte finns och då de globala armarna skall omfamna en lidande värld, just då blir verkligheten tydlig - här och nu.

Men alla är inte med i båten, lika lite som alla länder infriar den Europeiska unionens löfte om fria rörelser mellan länder och över gränser. Det låter fint men alla medlemmar platsar inte i den europeiska unionen. Politiker i Ungern har exempelvis inte läst och förstått, som det nu heter - implementerat - de lagar och riktlinjer som är grunden i det europeiska regelverket. Händelserna från krisen 1956 har fallit ner i glömskans undanskymda vrå - kanske med Rysslands hjälp?

Så plötsligt - en tisdag - spelar Sverige fotboll mot Österrike. Ett lag som vi haft mycket svårt för under de senaste femtio åren. Men många ser framför sig en lätt match när nu äntligen Zlatan, Sveriges Odysseus, kommer att spela.

Skadorna från den tidigare Rysslandsmatchen är nu indränkta i sprutor och smärtlindrande behandling. Mitt i denna turbulens mellan idrott och politik kommer flyktingfrågan upp som en given avspark på livets egen arena - belägen mellan döden och livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen kan spelarna ägna sig åt något verkligt. Deras hjärnor kan nå längre än den utplacerade hörnflaggan. Det känns bra. Och Kim Källström, från Partille och Häcken, kan med gott mod uttala sig om engagemanget som är så aktuellt. Nu kan en av huvudspelarna ta sig an och svara på frågan och inte bara "passa" den vidare.

Efter den förlorade matchen i tisdags, den 8 september, uttalar sig en viss Leif Boork, damlandslagets tränare i Aftonbladet. Han tillhör givetvis de nära sörjande och tycker att det var svagt av Sverige att förlora med hela 4-1.

Till yttrandet fogar han tanken att det var själva flyktingfrågan, som ställde till det. Det var engagemanget i flyktingströmmen från Ungern, som gjorde att det svenska landslaget, som han uttrycket det "fick ett påtagligt energidränage", som gjorde att fokus inte kunde hållas på matchen och de uppgifter som spelarna hade framför sig.

Jag frågar mig hur en tränare på den här nivån ens kan komma med en sådan här antydan? Eller är det en underliggande analys, som vill utesluta världen från fotbollsarenorna.

En segregerande värld, där idrotten inte handlar om oss människor utan är ett avancerat slutet system, ett spel för den rika världens länder. Ett spel för de som sover gott om nätterna och som samvetslöst ägnar sig åt att dränera samhället på medmänsklighet.

Den nazistiska ideologin ligger nära till hands att hänvisa till. Och tränare Boork måste foga sig in i en verklighet, där de nyss födda flyktingbarnen måste tas om hand på Europas vägar, där nytt ljus
bör upplysa flyktingen och främlingens väg.

Ändå: med liknande "boork-resonemang" är det alltför långt till nationalarenan i Solna och allt för långt till empati, medkänsla och pedagogiskt föredöme.

De återkommande flyktingströmmarna borde med det snaraste mötas av "de vita" bussarnas närvaro; mötas av öppenhet och energi och med den kraft som vi människor besitter, både som fotbollsspelare, tränare och vanliga, dödliga åskådare!

Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

Hans-Evert Renérius

Ur arkivet

view_module reorder

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Utforskaren Ingela Romare

"Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela ...

Av: Ossian Sandin | Övriga porträtt | 16 november, 2010

Rom 1892  Piazza Navona

Mats Waltrè Två dikter

Två nya dikter av Mats Waltrè

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 02 juni, 2016

L’art éphémère eller ögonblickets poesi

L’art éphémère eller ögonblickets poesi Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – ...

Av: Ida Westin | Konstens porträtt | 01 februari, 2007

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | Essäer om politiken | 28 juni, 2013

Gunnar Lundin , SKÄRGÅRDSSVIT, 1980 (Edlunda)

Nils vill inte gå ut”Fryser”, säger hanJacob på sina smala ben i middagshettanvaggar sin kotpelare av sömnner till strandenVi sitter vid det vita bordet med semestersprickor av oanvänd tidEva bär ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 27 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.