För Buddhismens Vänners vårblad 1973

(som jag fann när jag städade bland mina papper.) Döden Hur vi ser på döden beror av hur vi ser på livet. Vi andas in och vi andas ut. Inandning är födelse ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 april, 2014
Essäer

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | 18 augusti, 2010
Essäer om konst

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | 04 september, 2008
Litteraturens porträtt

En av flera våffelstugor nära Idrefjäll, längs längdspåren...

Fjällanläggningar, Grönklitt, Idre, Ramundberget

Här en snabbpresentation av några vintersportorter söder om Jämtlandsfjällen (Säfsen, Hovfjället, Långberget, Sälen, Grövelsjön m.fl. må ursäkta men kanske kommer att beskrivas senare): Orsa grönklitt (33 mil med bil från ...

Av: Björn Gustavsson | 17 april, 2017
Resereportage

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro



Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens och tragediernas hav. 
Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

De forna vattnen kring de grekiska öarna där en gång självaste Odysseus seglade fram, med krigshändelserna från Troja i färskt minne, kommer upp till ytan. Nu är vi där igen - i flyktingströmens våld. Nu när gränser inte finns och då de globala armarna skall omfamna en lidande värld, just då blir verkligheten tydlig - här och nu.

Men alla är inte med i båten, lika lite som alla länder infriar den Europeiska unionens löfte om fria rörelser mellan länder och över gränser. Det låter fint men alla medlemmar platsar inte i den europeiska unionen. Politiker i Ungern har exempelvis inte läst och förstått, som det nu heter - implementerat - de lagar och riktlinjer som är grunden i det europeiska regelverket. Händelserna från krisen 1956 har fallit ner i glömskans undanskymda vrå - kanske med Rysslands hjälp?

Så plötsligt - en tisdag - spelar Sverige fotboll mot Österrike. Ett lag som vi haft mycket svårt för under de senaste femtio åren. Men många ser framför sig en lätt match när nu äntligen Zlatan, Sveriges Odysseus, kommer att spela.

Skadorna från den tidigare Rysslandsmatchen är nu indränkta i sprutor och smärtlindrande behandling. Mitt i denna turbulens mellan idrott och politik kommer flyktingfrågan upp som en given avspark på livets egen arena - belägen mellan döden och livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Äntligen kan spelarna ägna sig åt något verkligt. Deras hjärnor kan nå längre än den utplacerade hörnflaggan. Det känns bra. Och Kim Källström, från Partille och Häcken, kan med gott mod uttala sig om engagemanget som är så aktuellt. Nu kan en av huvudspelarna ta sig an och svara på frågan och inte bara "passa" den vidare.

Efter den förlorade matchen i tisdags, den 8 september, uttalar sig en viss Leif Boork, damlandslagets tränare i Aftonbladet. Han tillhör givetvis de nära sörjande och tycker att det var svagt av Sverige att förlora med hela 4-1.

Till yttrandet fogar han tanken att det var själva flyktingfrågan, som ställde till det. Det var engagemanget i flyktingströmmen från Ungern, som gjorde att det svenska landslaget, som han uttrycket det "fick ett påtagligt energidränage", som gjorde att fokus inte kunde hållas på matchen och de uppgifter som spelarna hade framför sig.

Jag frågar mig hur en tränare på den här nivån ens kan komma med en sådan här antydan? Eller är det en underliggande analys, som vill utesluta världen från fotbollsarenorna.

En segregerande värld, där idrotten inte handlar om oss människor utan är ett avancerat slutet system, ett spel för den rika världens länder. Ett spel för de som sover gott om nätterna och som samvetslöst ägnar sig åt att dränera samhället på medmänsklighet.

Den nazistiska ideologin ligger nära till hands att hänvisa till. Och tränare Boork måste foga sig in i en verklighet, där de nyss födda flyktingbarnen måste tas om hand på Europas vägar, där nytt ljus
bör upplysa flyktingen och främlingens väg.

Ändå: med liknande "boork-resonemang" är det alltför långt till nationalarenan i Solna och allt för långt till empati, medkänsla och pedagogiskt föredöme.

De återkommande flyktingströmmarna borde med det snaraste mötas av "de vita" bussarnas närvaro; mötas av öppenhet och energi och med den kraft som vi människor besitter, både som fotbollsspelare, tränare och vanliga, dödliga åskådare!

Att förlora ett mänskligt Europa vore betydligt värre än en plats i ett kommande fotbollsutbyte! Eller hur, Leif Boork?

Hans-Evert Renérius

Ur arkivet

view_module reorder

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Andrei Tarkovskij. Filmaren som tänkare

Den 4 april, 2012, skulle den ryska filmskaparen Andrei Arsenjevitj Tarkovskij ha fyllt 80 år.  Nu ska jag bejaka detta faktum, och diskutera Tarkovskijs konstnärskap. Men först tänker jag vara fräck ...

Av: John Andersson | Filmens porträtt | 15 april, 2012

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Albert Edelfelt

Dödsdans och likfärder i konsten

”Jag behöver en död kropp” löd den isländska konstnären Snorri Asmundssons uppmaning på Facebook. Närmare bestämt var det fem döda kroppar som konstnären behövde till en videoinstallation där han tänkte ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 april, 2016

Kajsa Antonsson, Miriam Engdahl, Ylva Fred, Daniel Möllås, med mera. Foto: Ineta Svärd

Alla idéer har sina födslovåndor

Ineta Svärd återvänder som tidigare elev till Tonsättarskolan och rapporterar från Ljudvågorfestivalen 2015 i Visby.

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 30 maj, 2015

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.

Uppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 07 juni, 2012

MAERZMUSIK – Ett västerländskt slagverkverksdrama med etniska inslag

Den tolfte upplagan av Berlins stora nutida musikfestival – Maerzmusik – har nyss avslutats (15-24/4) och förpassats till det auditiva minnets utmarker. De tio dagarna var uppdelade i två delar ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 27 mars, 2013

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.