Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2011
Stefan Whilde

Köttets konst

Lucian Freud har gått ur tiden.I hans minne publicerar vi  en artikel skriven av Jonas Elvander  publicerad 2010. Efter en osedvanligt tråkig debatt angående den figurativa konstens vara eller icke vara ...

Av: Jonas Elvander | 03 augusti, 2011
Kulturreportage

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | 16 augusti, 2013
Gästkrönikör

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.



Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa gård i grannbyn. Som lantbrukare med ståtligt nybygge fann han det snart nog lämpligt att framhålla sin betydelse genom att skaffa sig ett familjenamn. 
Hur skapandet av ett familjenamn kan gå till uppvisas av en känd familj med ursprung från Nöbbelöv i Skåne. Av bynamnet konstruerades familjenamnet Nobelius som sedan förändrades till Nobell och slutligen Nobel.

Födelsebyns namn var utgångspunkten – det man allmänhet skrev "Gärdsta". Med förebild från många fina svenska familjenamn fanns mycket att välja på. Skulle man ta hela bynamnet till Gärdstadius eller kanske bara Gärd som förled? Till namn som Gärdén, Gärdenius, Gärdelius, Gärderius, Gärdée, Gärdeng, Gärdin, Gärdinius, Gärdlin, Gärdelin, Gärdlinius, Gärdéus, Gärdlén, Gärdell och Gärdlée. Eller kanske efterlederna -cén, -sén, -sin, -sell, -zell eller ytterligare några dussin kunde komma ifråga?

Det min annars vetenskapligt intresserade morfar inte hade insikt i var att alla de namntyper som kom i fråga inte alls var svenska utan latinska, franska och italienska.

Med förleder som Al, Berg, Hed, Hov, Mo, Land, Lind, Lund, Sand, Sund, Sved, Nord, Sör, Väst, Öst eller vilket ord eller påhittad bokstavsföljd som helst får man klart för sig den oerhörda mängden namnmöjligheter som uppstår med dessa namnändelser.

Hur skapandet av ett familjenamn kan gå till uppvisas av en känd familj med ursprung från Nöbbelöv i Skåne. Av bynamnet konstruerades familjenamnet Nobelius som sedan förändrades till Nobell och slutligen Nobel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En parodi på de här typerna namn uppvisas av vår vän i Grönköping riksdagsman J. Krökén i Kröken.

Vad är bakgrunden till detta namnskick? Det började med renässansens vurm för det klassiskt antika då framträdande personer skaffade sig latiniserade tillnamn. Något sekel senare började den stora utbredningen i Sverige av de latinskt/italienskt/franskt inspirerade namnformerna bland folk i allmänhet. Det hörde samman med att Sverige skulle moderniseras. Sverige hånades på kontinenten för sitt ålderdomliga namnskick med patronymikon – dvs systemet med barns tillnamn efter faderns namn (eller moderns, om modern är mera betydelsefull) –, det traditionella namnskick som har rått i Europas alla språk och kulturer.

Patronymikon började avvecklas med dansk och engelsk förebild och -sonnamn blev i stället i flesta fall ärvda familje- och släktnamn. Utöver de latinsk-italiensk-franska namntyperna hittade man också på andra namntyper, t ex nonsensnamnen med kombinationer av berg, bäck, fors, gren, kvist, lind, lund, ström och andra målande benämningar främst från naturens värld – bekant är pastorsadjunkt Aftongård i Grönköping – medan gamla typer av binamn och tillnamn inte godtogs som officiella efternamn. Svenska myndigheter uppmuntrade detta brådstörtade namnkulturskifte – utan vett och sans i bedömning av språklämplighet eller saklighet.

Påfallande är att myndigheterna i flera länder så ingående lagstiftade om namnbildning och gjorde så olika bedömningar. Det var inte kulturhistoriska värderingar som gjordes, utan det handlade snarare om att skapa ett verktyg för statens kontroll av folket. Epoken med den svenska krigsmakten som namnmyndighet att tilldela soldatnamn är ett sådant beklämmande inslag i namnhistorien.

Att heta ett efternamn – i det militära, inom utbildning, i formella sammanhang – har skapat den namnhistoriskt märkliga intimiseringen av förnamnet, vilket gör att det kan upplevas som oförskämt eller påfluget att bli tilltalad vid förnamn av en obekant. Utom på Island, där man ideologiskt på annat sätt har kunnat hantera historia och tradition, där familjenamn inte är tillåtna, där jag skulle heta Hákan och vara en Nilsson och där telefonkatalogen är ordnad efter förnamn.

Så sent som 1966 lagstiftades i Sverige om förbud mot det gamla namnskicket med patronymikon, ett föraktligt regeringsbeslut i planen på att skapa ett utopiskt samhälle. Med 1982 års namnlag blev det undantagsvis åter möjligt att använda det traditionella namnskicket – snarast beroende på att bruket av personnummer hade fått ett sådant genomslag för individidentifiering att det i apparaten för kontroll av medborgarna inte längre spelar någon större roll vad folk heter. Danmark och Norge började för ett tiotal år sedan åter tillåta äkta -son- och -dotternamn medan Sverige först i år tillät patronymikon enligt gammal sed.

I SCBs register finns ca 90.000 efternamn med minst 10 namnbärare. En stor del är utländskt skapade namn från många invandringsepoker. Av alla dessa namn är 1520 svenska namn med efterleden -én från Achrén till Övén, 736 med -in från Abdin till Öwrin, 462 -elius från Abelius till Övelius, 427 -lin, 292 -lén, 174 -éus, 147 -eus, 147 -elin osv efterleder som -alin -ebius -edius -egius -emius -enius -erius -esius -evius -exius -een -éen -eén -ée -eé -é -eng -ien -idius -igius -ilius -inius -itius -ivius -izius -anius -acius -adius -agius -arius -ogius -onius -orius -osius -ovius -unius -ydius -sell -zell -cell -elli -selli och en mängd flera med eller utan accenttecken – där slinker Löfven med – i en närmast gränslös uppfinningsrikedom. Sammanlagt finns flera tusen sådana namn – med uttalsbetoning på efterleden.

I ett stort språkperspektiv är det latinskt/italienskt/franskt inspirerade svenska namnskicket anskrämligt och skulle vara helt otänkbart hos våra språkgrannar Danmark, Norge, Island och Färöarna.

Kulturell självsyn och nationell självkritik är inte det lättaste att uppbringa.

En sannsvensk idérörelse skulle ha fullt sjå.

Vilket namn morfar tog? Gärdin.

Håkan Roos

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | Kulturreportage | 14 januari, 2016

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)

Det regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 21 oktober, 2014

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.