Yta

Ytan, villfarelese, bedrägeri, lism, grannlåt, kattguld, kram, krimskramset, scruta, pastill, bibelot, boschet, vilior alga, flower border dangle on Potemkin's facades,, the underside of a structural component such as a beam ...

Av: Stefan Hammarén | 11 augusti, 2012
Stefan Hammarén

Diktaren, världen, bokindustrin

Är det ekonomin som styr den skapande energin? Eller är den konstnärliga och skapande energin den sanna ekonomin? Staten, det vill säga. regeringar i alla sina former, lägger ofta hämsko på ...

Av: Percival | 10 augusti, 2014
Essäer

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | 14 juli, 2011
Essäer

Krönika från Maspalomas

  Åter till tyskarna, Plechanov och den unge Uljanov.Revolutionen måste, för att bli lyckad iVärldsomfattning,börja i de mest utvecklade länderna. Åter Tyskland,som förra gången valde fascismens väg, USA, somvalt krigets, Norden ...

Av: Christer B Johansson | 29 april, 2013
Gästkrönikör

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.



Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa gård i grannbyn. Som lantbrukare med ståtligt nybygge fann han det snart nog lämpligt att framhålla sin betydelse genom att skaffa sig ett familjenamn. 
Hur skapandet av ett familjenamn kan gå till uppvisas av en känd familj med ursprung från Nöbbelöv i Skåne. Av bynamnet konstruerades familjenamnet Nobelius som sedan förändrades till Nobell och slutligen Nobel.

Födelsebyns namn var utgångspunkten – det man allmänhet skrev "Gärdsta". Med förebild från många fina svenska familjenamn fanns mycket att välja på. Skulle man ta hela bynamnet till Gärdstadius eller kanske bara Gärd som förled? Till namn som Gärdén, Gärdenius, Gärdelius, Gärderius, Gärdée, Gärdeng, Gärdin, Gärdinius, Gärdlin, Gärdelin, Gärdlinius, Gärdéus, Gärdlén, Gärdell och Gärdlée. Eller kanske efterlederna -cén, -sén, -sin, -sell, -zell eller ytterligare några dussin kunde komma ifråga?

Det min annars vetenskapligt intresserade morfar inte hade insikt i var att alla de namntyper som kom i fråga inte alls var svenska utan latinska, franska och italienska.

Med förleder som Al, Berg, Hed, Hov, Mo, Land, Lind, Lund, Sand, Sund, Sved, Nord, Sör, Väst, Öst eller vilket ord eller påhittad bokstavsföljd som helst får man klart för sig den oerhörda mängden namnmöjligheter som uppstår med dessa namnändelser.

Hur skapandet av ett familjenamn kan gå till uppvisas av en känd familj med ursprung från Nöbbelöv i Skåne. Av bynamnet konstruerades familjenamnet Nobelius som sedan förändrades till Nobell och slutligen Nobel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En parodi på de här typerna namn uppvisas av vår vän i Grönköping riksdagsman J. Krökén i Kröken.

Vad är bakgrunden till detta namnskick? Det började med renässansens vurm för det klassiskt antika då framträdande personer skaffade sig latiniserade tillnamn. Något sekel senare började den stora utbredningen i Sverige av de latinskt/italienskt/franskt inspirerade namnformerna bland folk i allmänhet. Det hörde samman med att Sverige skulle moderniseras. Sverige hånades på kontinenten för sitt ålderdomliga namnskick med patronymikon – dvs systemet med barns tillnamn efter faderns namn (eller moderns, om modern är mera betydelsefull) –, det traditionella namnskick som har rått i Europas alla språk och kulturer.

Patronymikon började avvecklas med dansk och engelsk förebild och -sonnamn blev i stället i flesta fall ärvda familje- och släktnamn. Utöver de latinsk-italiensk-franska namntyperna hittade man också på andra namntyper, t ex nonsensnamnen med kombinationer av berg, bäck, fors, gren, kvist, lind, lund, ström och andra målande benämningar främst från naturens värld – bekant är pastorsadjunkt Aftongård i Grönköping – medan gamla typer av binamn och tillnamn inte godtogs som officiella efternamn. Svenska myndigheter uppmuntrade detta brådstörtade namnkulturskifte – utan vett och sans i bedömning av språklämplighet eller saklighet.

Påfallande är att myndigheterna i flera länder så ingående lagstiftade om namnbildning och gjorde så olika bedömningar. Det var inte kulturhistoriska värderingar som gjordes, utan det handlade snarare om att skapa ett verktyg för statens kontroll av folket. Epoken med den svenska krigsmakten som namnmyndighet att tilldela soldatnamn är ett sådant beklämmande inslag i namnhistorien.

Att heta ett efternamn – i det militära, inom utbildning, i formella sammanhang – har skapat den namnhistoriskt märkliga intimiseringen av förnamnet, vilket gör att det kan upplevas som oförskämt eller påfluget att bli tilltalad vid förnamn av en obekant. Utom på Island, där man ideologiskt på annat sätt har kunnat hantera historia och tradition, där familjenamn inte är tillåtna, där jag skulle heta Hákan och vara en Nilsson och där telefonkatalogen är ordnad efter förnamn.

Så sent som 1966 lagstiftades i Sverige om förbud mot det gamla namnskicket med patronymikon, ett föraktligt regeringsbeslut i planen på att skapa ett utopiskt samhälle. Med 1982 års namnlag blev det undantagsvis åter möjligt att använda det traditionella namnskicket – snarast beroende på att bruket av personnummer hade fått ett sådant genomslag för individidentifiering att det i apparaten för kontroll av medborgarna inte längre spelar någon större roll vad folk heter. Danmark och Norge började för ett tiotal år sedan åter tillåta äkta -son- och -dotternamn medan Sverige först i år tillät patronymikon enligt gammal sed.

I SCBs register finns ca 90.000 efternamn med minst 10 namnbärare. En stor del är utländskt skapade namn från många invandringsepoker. Av alla dessa namn är 1520 svenska namn med efterleden -én från Achrén till Övén, 736 med -in från Abdin till Öwrin, 462 -elius från Abelius till Övelius, 427 -lin, 292 -lén, 174 -éus, 147 -eus, 147 -elin osv efterleder som -alin -ebius -edius -egius -emius -enius -erius -esius -evius -exius -een -éen -eén -ée -eé -é -eng -ien -idius -igius -ilius -inius -itius -ivius -izius -anius -acius -adius -agius -arius -ogius -onius -orius -osius -ovius -unius -ydius -sell -zell -cell -elli -selli och en mängd flera med eller utan accenttecken – där slinker Löfven med – i en närmast gränslös uppfinningsrikedom. Sammanlagt finns flera tusen sådana namn – med uttalsbetoning på efterleden.

I ett stort språkperspektiv är det latinskt/italienskt/franskt inspirerade svenska namnskicket anskrämligt och skulle vara helt otänkbart hos våra språkgrannar Danmark, Norge, Island och Färöarna.

Kulturell självsyn och nationell självkritik är inte det lättaste att uppbringa.

En sannsvensk idérörelse skulle ha fullt sjå.

Vilket namn morfar tog? Gärdin.

Håkan Roos

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Talmud diskuteras av Carl Schleicher

Talmud som diskussionsform par excellence

Marcus Myrbäck om antologin Rum i Talmud (red: Bertil Adania, Artos 2002).

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 20 februari, 2017

Vladimiro Sirenetto  Oravsky. Bild: Ole Schwander

April april din dumma strömming - en kunskapslyftspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde. Jag tycker att det är en trevlig tradition ...

Av: Vladimiro Sirenetto Oravsky | Gästkrönikör | 01 april, 2016

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2013

Giovanni Scognamillo Foto Yücel Tunca

Den mångfacetterade Giovanni Scognamillo

Giovanni Scognamillo gick bort den 8 oktober 2016, 87 år gammal. Han har inspirerat många författare och har blivit en kultpersonlighet i Turkiets litteraturkretsar. Vem var han då?

Av: Aylin Ünal | Konstens porträtt | 17 oktober, 2016

Den spirituella jakten

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 02 september, 2012

"Själens grundpelare är kroppen"

Yoga är ett verktyg för att själen ska vistas i en väl grundad kropp - ungefär som vi vill vistas i ett väl grundat hus. När Eva Lewenhaupt talar om yoga ...

Av: Anne Edelstam | Litteraturens porträtt | 22 december, 2009

Rutten lax, rutten jul och arg på pappa, tre musikbiografier

Jultips från Belinda Det finns självbiografier och det finns julböcker. Genren julsjälvbiografi är inte en vanlig genre. Men Peter Jöback och hans medarbetare har lyckats skapa ett verk i denna genre ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 17 december, 2012

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Gasconnad i tiden  

Den 22 januari, på August Strindbergs och min födelsedag visade SVT2 filmen ”Erik Nietzsche - De unga åren”. Jag fick läsa manuset långt innan filmen spelades in och kan konstatera att ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.