Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.



Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa gård i grannbyn. Som lantbrukare med ståtligt nybygge fann han det snart nog lämpligt att framhålla sin betydelse genom att skaffa sig ett familjenamn. 
Hur skapandet av ett familjenamn kan gå till uppvisas av en känd familj med ursprung från Nöbbelöv i Skåne. Av bynamnet konstruerades familjenamnet Nobelius som sedan förändrades till Nobell och slutligen Nobel.

Födelsebyns namn var utgångspunkten – det man allmänhet skrev "Gärdsta". Med förebild från många fina svenska familjenamn fanns mycket att välja på. Skulle man ta hela bynamnet till Gärdstadius eller kanske bara Gärd som förled? Till namn som Gärdén, Gärdenius, Gärdelius, Gärderius, Gärdée, Gärdeng, Gärdin, Gärdinius, Gärdlin, Gärdelin, Gärdlinius, Gärdéus, Gärdlén, Gärdell och Gärdlée. Eller kanske efterlederna -cén, -sén, -sin, -sell, -zell eller ytterligare några dussin kunde komma ifråga?

Det min annars vetenskapligt intresserade morfar inte hade insikt i var att alla de namntyper som kom i fråga inte alls var svenska utan latinska, franska och italienska.

Med förleder som Al, Berg, Hed, Hov, Mo, Land, Lind, Lund, Sand, Sund, Sved, Nord, Sör, Väst, Öst eller vilket ord eller påhittad bokstavsföljd som helst får man klart för sig den oerhörda mängden namnmöjligheter som uppstår med dessa namnändelser.

Hur skapandet av ett familjenamn kan gå till uppvisas av en känd familj med ursprung från Nöbbelöv i Skåne. Av bynamnet konstruerades familjenamnet Nobelius som sedan förändrades till Nobell och slutligen Nobel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En parodi på de här typerna namn uppvisas av vår vän i Grönköping riksdagsman J. Krökén i Kröken.

Vad är bakgrunden till detta namnskick? Det började med renässansens vurm för det klassiskt antika då framträdande personer skaffade sig latiniserade tillnamn. Något sekel senare började den stora utbredningen i Sverige av de latinskt/italienskt/franskt inspirerade namnformerna bland folk i allmänhet. Det hörde samman med att Sverige skulle moderniseras. Sverige hånades på kontinenten för sitt ålderdomliga namnskick med patronymikon – dvs systemet med barns tillnamn efter faderns namn (eller moderns, om modern är mera betydelsefull) –, det traditionella namnskick som har rått i Europas alla språk och kulturer.

Patronymikon började avvecklas med dansk och engelsk förebild och -sonnamn blev i stället i flesta fall ärvda familje- och släktnamn. Utöver de latinsk-italiensk-franska namntyperna hittade man också på andra namntyper, t ex nonsensnamnen med kombinationer av berg, bäck, fors, gren, kvist, lind, lund, ström och andra målande benämningar främst från naturens värld – bekant är pastorsadjunkt Aftongård i Grönköping – medan gamla typer av binamn och tillnamn inte godtogs som officiella efternamn. Svenska myndigheter uppmuntrade detta brådstörtade namnkulturskifte – utan vett och sans i bedömning av språklämplighet eller saklighet.

Påfallande är att myndigheterna i flera länder så ingående lagstiftade om namnbildning och gjorde så olika bedömningar. Det var inte kulturhistoriska värderingar som gjordes, utan det handlade snarare om att skapa ett verktyg för statens kontroll av folket. Epoken med den svenska krigsmakten som namnmyndighet att tilldela soldatnamn är ett sådant beklämmande inslag i namnhistorien.

Att heta ett efternamn – i det militära, inom utbildning, i formella sammanhang – har skapat den namnhistoriskt märkliga intimiseringen av förnamnet, vilket gör att det kan upplevas som oförskämt eller påfluget att bli tilltalad vid förnamn av en obekant. Utom på Island, där man ideologiskt på annat sätt har kunnat hantera historia och tradition, där familjenamn inte är tillåtna, där jag skulle heta Hákan och vara en Nilsson och där telefonkatalogen är ordnad efter förnamn.

Så sent som 1966 lagstiftades i Sverige om förbud mot det gamla namnskicket med patronymikon, ett föraktligt regeringsbeslut i planen på att skapa ett utopiskt samhälle. Med 1982 års namnlag blev det undantagsvis åter möjligt att använda det traditionella namnskicket – snarast beroende på att bruket av personnummer hade fått ett sådant genomslag för individidentifiering att det i apparaten för kontroll av medborgarna inte längre spelar någon större roll vad folk heter. Danmark och Norge började för ett tiotal år sedan åter tillåta äkta -son- och -dotternamn medan Sverige först i år tillät patronymikon enligt gammal sed.

I SCBs register finns ca 90.000 efternamn med minst 10 namnbärare. En stor del är utländskt skapade namn från många invandringsepoker. Av alla dessa namn är 1520 svenska namn med efterleden -én från Achrén till Övén, 736 med -in från Abdin till Öwrin, 462 -elius från Abelius till Övelius, 427 -lin, 292 -lén, 174 -éus, 147 -eus, 147 -elin osv efterleder som -alin -ebius -edius -egius -emius -enius -erius -esius -evius -exius -een -éen -eén -ée -eé -é -eng -ien -idius -igius -ilius -inius -itius -ivius -izius -anius -acius -adius -agius -arius -ogius -onius -orius -osius -ovius -unius -ydius -sell -zell -cell -elli -selli och en mängd flera med eller utan accenttecken – där slinker Löfven med – i en närmast gränslös uppfinningsrikedom. Sammanlagt finns flera tusen sådana namn – med uttalsbetoning på efterleden.

I ett stort språkperspektiv är det latinskt/italienskt/franskt inspirerade svenska namnskicket anskrämligt och skulle vara helt otänkbart hos våra språkgrannar Danmark, Norge, Island och Färöarna.

Kulturell självsyn och nationell självkritik är inte det lättaste att uppbringa.

En sannsvensk idérörelse skulle ha fullt sjå.

Vilket namn morfar tog? Gärdin.

Håkan Roos

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.