Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Serena Williams. Foto:  Flickrworker

Om Båstad och systrarna Williams



I dessa dagar besöks Båstads tennisarena av världsettan Serena Williams. Efter Wimbledonsegern, även detta år, tar hon sig till det avlägsna Båstad. Det är en ära att ha henne här. 
På en träningsbana i skym undan av den stora arenan för jag se två unga mörkhyade tjejer spela mot varandra. Ja, de leker snarare med bollen och skrattar åt varandra och med varandra.

Det är samtidigt ett bevis på att den gamla tennisarenan i Båstad har en internationell lockelse. Detta är i ett Båstad 2015, då Serena har otaliga grandslamsegrar i bagaget. Hon är unik!

Men det fanns en tid då hon inte var så unik i den vita sporten, som det historiskt så vacker hette - åtminstone fram till och med Janne Lundkvist och Ulf Smiths tid dvs. till mitten av 60-talet.

Sedan dess har den "vita sporten" vidgats i vissa länder och den har blivit allmänhetens egendom, inte bara en klassmarkör för den vita mänskligheten.

Tennisens klassgränser har luckrats upp i länder som Spanien, där ett växande tennisintresse stigit fram efter Franco tid. I andra länder som Grekland och England och det blivit ett annat utfall, där medlemskap och ekonomi sätter gränser för en intresserad allmänhet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Dock - med Östeuropas inträde i tennislandskapet har det
skapats arenor och en tillgänglighet, som aldrig tidigare. Så tillbaka till Serena. Under 20 års tid har jag befunnit med i Eastborne under
juni-juli.

Före Wimbledon spelas för damer en elitturnering på Eastbornes välansade gräsbanor.
En varm junidag 1995 befinner jag mig åter med en "ordinaryticket" i handen på tennisarenan vid kanalens strand.

På en träningsbana i skym undan av den stora arenan för jag se två unga mörkhyade tjejer spela mot varandra. Ja, de leker snarare med bollen och skrattar åt varandra och med varandra.

De leker tennis och det är detta som får min uppmärksamhet att dra mig närmare denna avsides bana.

Vid den här tiden var det också ovanligt med mörkhyade på banorna. En och annan herre hade ju tidigare lyckas att ta sig in efter Arthur Asches tid. Denna elegant med sin estetiska serverörelse, överraskade värden - både med spel och sin nya lätta kompositracket i bruk.

De namnlösa flickorna på den avsides banan i Eastbourne har senare fått sina namn nogsamt inpräntade i mitt minne: Venus och Serena - med efternamnet Williams.

Det är med andra ord en intressant insikt att få ha följt dessa båda
tonårstjejer genom alla tennisturneringar världen över. Och det är inte
slut än.

Åldern har en begränsad betydelse, skulle man kunna säga. Att sluta som Borg och Edberg vis år 25 kan vara bra, om nu den psykiska viljan och orken tagit slut.

Men hos systrarna Williams tycks ännu finnas en vilja för att underhålla på de olika tennisbanorna världen över. Så även i det
lilla undanskymda Båstad!

Hans-Evert Renérius

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.