Absolut Sverige

Boken ”Från Astrid till Lindgren”, som jag är medförfattare till, gavs ut först i Nederländerna på nederländska. Manuskriptet till denna bok var skrivet på svenska, så varför var Nederländerna först ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 februari, 2013
Gästkrönikör

Man kan aldrig vara försiktig nog

När de byggde sitt bo och när de flyttade in vet jag inte. Men plötsligt var de där: vilda bin och deras bo, hängande från taket som Babylons hängande trädgårdar ...

Av: © Vladimir Oravsky | 30 november, 2013
Gästkrönikör

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | 12 december, 2013
Gästkrönikör

Vladimir Oravsky

”Konsthistorier”: Kom och köp konserverad post-sanning

Jag tittade på det andra avsnittet av sex i en svensk tv-serie betitlad ”Konsthistorier”. Varför? Eftersom några kulturexperter på Sveriges Radio fick förhandstitta på den, och de fick betalt för ...

Av: Vladimir Oravsky | 05 februari, 2017
Gästkrönikör

Gabriella Olsson Foto Anna Langseth

Censur på psyket



Väninnans näsa var röd och fnasig. Det blåste på bänken nere vid vattnet. Väninnan snöt sig så det dånade.
-Skall han verkligen sluta, jag pep olyckligt.
-En chefsöverläkare gömd och glömd efter pension, väninnan andades djupt och tungt!
Jag mös mot väninnan.

Pisken och jag satt i de obekväma landstingfåtöljera och glodde på varandra.

-Vet du att vi i alla fall hann, chefsöverläkaren och jag, före pensionen. Jag grinade brett och elakt mot väninnan. På hans skrivbord... min triumf var obetalbar, i översta skrivbordslådan hade han alla attiraljer, strypsnara, handklovar, läder, ja... du vet... Sina sekreterare låste han in i det yttre rummet så vi skulle få vara i fred... Jag njöt av varenda detalj, inget undgick väninnan vars haka hängde ned på bröstet. Efteråt frågade han mig om... "Nja", sa jag, "jag vet inte". "Jag är lite faderlig, sa han, trots sadismen... eller kanske tack vare..."

-Okey, sa väninnan, du tog honom, jag...
-Jag har problem med min pisk, sa jag oroligt.
Måsar skrek över vattnet och det började snöa blötsnö.
-Han säger att jag inte får skriva krönikor, sedan säger han att han aldrig har sagt att jag inte får skriva krönikor. Han blir tjock i halsen när han pratar med mig, jag skulle på en date, då... Fattar du? Jag såg på väninnan med vidöppna ögon.

Duvorna i grässlänten ned mot vattnet kom upp och tiggde bröd.
-Han har fallit för dig, du har sett på honom med "du älskar mig blicken", det var ett misstag från din sida, ha!, sa väninnan.
-Nä, jag älskar honom, det var inget misstag, men nu har allt blivit så jävla trassligt!
-Jaha, du är kär i honom, han är kär i dig, men ger han dig ett nyp förlorar han jobbet och du får byta pisk! Väninnan lät triumferande.
-Nej, jag får inte stanna alls..., ..."en gång till", skrek han sist, och pekade med hela handen på dörren, "och vi diskuterar aldrig våra konflikter mer"! Han anser att jag inte skall diskutera våra konflikter offentligt.
-Vi har väl för fan tryckfrihet, sa väninnan, det fria ordet... Det är chefsöverläkaren, sa väninnan, eller hur?

Jag ryckte på axlarna.
-Förr var det lobotomi och tvångssterilisering, sa jag, nu är det yttrandefriheten... När jag ber att få prata med honom om censuren säger han att han minsann inte tänker censurera någonting, att han aldrig har sagt något om mina krönikor och att allt är en missuppfattning från min sida.
-Ljuger alltså...! sa väninnan.
-Kallhamrad lögnare, sa jag.

Tre gräsänder snattrade i vattenbrynet.
-Mig kallar han "chefsöverläkarens hora", eller "hon som våldtogs av chefsöverläkaren och skriver om det i tidningen" när han pratar med sina lunchkompisar, det förnekar han också... Han säger att det är jag som ägnar mig åt falsk ryktesspridning och undrar om det skall bli hans tur nästa gång. Han har tjatat om chefsöverläkaren i ett halvår... han säger att jag inte ansvarar för terapin, jag hänger mig på stackars läkare... jag är masochist för att jag inte vill ansvara... jag är tragisk för att jag sitter ensam i mitt pyntade hem...

-Jag vet... Tro honom på hans ord, han har aldrig sagt någonting... du måste ha en bandare och ett vittne med dig, väninnan visste råd.
-Du vet, när makten flyttat ned från molnen till gräsrötterna, sa jag, jag tror inte att jag älskar honom längre, jag är trött och sliten, det hörs på min röst.
-Jodå, du älskar honom visst, det syns på dig, tröstade väninnan. Fråga chans på honom, sa hon vänligt, då får du veta att han föredrar sin fru och sina barn framför ett psykfall av din kaliber, då går det över...

-Jag hör hans röst i bröstbenet... bekände jag och snyftade till, och han gör inget mer än skäller, han har gjort det i ett halvår nu...
-Du kan få hjärtfel, sa väninnan, var rädd om dig, du är inte purung längre.
-Jag har skiljt mig från chefsöverläkaren, sa jag dystert, hans röst hörde jag i ryggen eller i magen, beroende på vilket humör han var på...
-Stackare, sa väninnan, bra att du skiljer dig! Se bara till att få tillbaks breven från i somras innan han sticker.

-Pisken råkade jag kalla "chefen" en gång under en sittning, och chefsöverläkaren kallade jag "pisken" mitt under akten på skrivbordet, fatta att jag har det trassligt, jag måste ha tag i något helt nytt, jag är trött på läkare.
-Du har helt enkelt fått en karl efter dig av misstag.
-Två, sa jag. Pisken är bara arg och ledsen, slår igen käften på mig och snörvlar och grinar. Han tog på sig en vit rock sist så att det klart skulle framgå att han är oförvitlig. Sedan hoppar han upp i knät på mig. Chefen...

-Sånt här gör mig rädd, sa väninnan, nu behöver jag något.
-Senaste gången var ett sådant där gräl när jag bara fick svara "ja" på frågorna, berättade jag. Jag satt bara och tänkte på censurfrågan hur vi skulle lösa den, då sa pisken plötsligt att han inte skulle censurera något alls, att det kunde jag bara drömma om. Jag fick tårar i ögonen och snorade till. Jag får sålunda välja mellan att antingen sluta skriva krönikor eller sluta hos pisken om jag råkar göra ett övertramp, fattar du, jag såg bönfallande på väninnan, och honom är jag kär i!
-Nya patient lagen, sa väninnan. Piskar tror de är läkare allesammans, de törs bara inte ta i folk. Ja, muttrade väninnan för sig själv, tänk på något annat, vi går upp till fyran och tar en passiv rökning, det sitter säkert någon i rökrummet, sa hon. Vi vandrade genom det slaskiga gräset uppåt 4:an, psykosavdelningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

-Pisken säger att jag är en sån som skulle söka honom på nätet och förfölja honom, du vet advokaten som...
-Jag vet, vännen, väninnan började tröttna, jag vet vad imbecilla män kan ta sig till när man trampar dem på tårna, det är allt från hedersmord till justitie brott, jag vet jag med...du har varit med i fyrtio år, jag i snart fyrtiofem, vi vet bägge två vad de kan. Smöra lite för fan, smöra bara, han läser det här nu...
-Snälla pisken låt mig gå kvar hos dig, jag älskar dig trots att du är ett svin, jag talade högt rakt ut i den vintriga luften.

-Du låter patetisk, trivial, för att inte säga löjlig, sa väninnan, jag sa SMÖRA.
-Jag älskar er bägge, sa jag, men det är något fel på min "nej-funktion" jag vill ha så många som möjligt, men inte i hjärtat, mer, då och då en i taget i skrevet, om ni förstår.
-De fattar, sa väninnan, du är lite karltokig, det är allt, tänk också på att många män i vår ålder är gifta och du behöver inte vara rädd att de skall skilja sig så snabbt...
Det klafsade av blöt lera omkring våra skor.
-Det är det som är det konstiga, sa jag, hur fan kunde både chefen och pisken hoppa in i kroppen på mig, direkt så där... utan förvarning.
-Visst, visst, sa väninnan, sluta lyssna på dem!


Pisken och jag satt i de obekväma landstingfåtöljera och glodde på varandra.
-När du streetade, sa pisken, var du...
-Förlåt, sa jag kort, kan vi komma överens om aningen diskretion här, du gör mig till åtlöje annars!
-Förlåt, sa pisken, när du var god vän med puttan, var...

-Jag bad om diskretion, sa jag, indiskreta människor är motbjudande, var hellre tyst i det fallet.
Pisken var vid det laget högröd av vrede, han är ljushyllt och rodnar lätt, han är en idiot och vet om det själv, jag har sagt det till honom, taktlös, påflugen och utan hänsyn. En social katastrof mer eller mindre, men man säger naturligtvis inte det till honom. Han är dessutom lögnaktig som alla moderna psykiatrer, det är en ny skola där allt de tycker skall slängas i ansiktet på patienten per omgående, just när det dyker upp från psykiaterns medvetande, otuggat.

Att jag exempelvis är en "fördummad, illitterat, worddropper", "som lutat mig tillbaka i soffan och bara väntar", dessutom en "slampa", en "slyna" och "gammal hora", det visste jag inte om själv, och någon diskretion är naturligtvis inte att vänta från den moderna psykiatrin. Tack och lov är det inte lögner som har retat mig i särskilt stor utsträckning, personligen tycker jag att jag har ganska god självkännedom, jag har gått 18 år i terapi.

-Den här behandlingsplanen ni skriver... sa jag.
-Vi, sa pisken, det är vi som skriver behandlingsplanen, du och jag.
-"En bok", skrev vi, sa jag, jag skulle vilja ändra det till roman som är mer specifikt.
-Det spelar ingen roll, sa pisken, du skall i alla fall skriva en bok tills nästa år.
-Jag har funderat på en flora, sa jag, eller något lärorikt i psykiatri.
-Vilken bok du vill, sa pisken, bara den är inbunden. Vi kanske kan ta upp det igen, sa pisken tillkämpat lugnt, jag ser att tiden har runnit ifrån oss.

-Va', du lever så vitt jag kan se, sa jag och fick en otäck känsla av förgängelsen. Det kom svart rök ur piskens mun, hans andedräkt verkade bestå av aska. En frigjord ung man, han säger det själv, han brukar fråga om jag är lesbisk när han påpekar det.

Gabriella Olsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | Kulturreportage | 10 mars, 2007

Italienska kvinnor i väntan på blomstring

Vilka ängar väntar på oss, yviga, skimrande grönskor av gentianor, på att vi tillsammans ska skotta fram våra ansikten? -Sibilla Aleramo (1927) Fram till på mitten av 1700-talet var ...

Av: Sanna Dager | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2011

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 28 december, 2012

Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 24 september, 2008

Tyra Lundgren ─ Hon med fåglarna

I likhet med många har jag alltid fascinerats av lera, detta fantastiska och härligt formbara material. Keramik är en sammanfattande benämning på alla föremål av lera som bränts till så ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 22 februari, 2012

Kunglig glans på Åmells

Bland alla utsökta föremål i Åmells konsthandel på Birger Jarlsgatan i Stockholm väljer jag att skriva om tre ganska små tavlor, närmare bestämt 33 x 22,5 cm, av Mathias Hradh ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 17 april, 2010

Fragolina autentica

Svenska jordgubbar - en fix idé

Så var det åter dags för den årliga jakten på falska jordgubbar. I år är den dessutom skärpt. Är det inte osynliga ubåtar som olovligt turistar i vår skärgård, så ...

Av: Thomas Silfving | Gästkrönikör | 11 juni, 2015

Konservativa värden

Konservativa litar sällan – som det heter – på dagens sanningar, vetenskapliga rön och modefilosofiska utsvävningar när det gäller moraliska värden. Man sätter istället sina slantar på eviga värden och ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 13 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.