Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

Gabriella Olsson Foto Anna Langseth

Censur på psyket



Väninnans näsa var röd och fnasig. Det blåste på bänken nere vid vattnet. Väninnan snöt sig så det dånade.
-Skall han verkligen sluta, jag pep olyckligt.
-En chefsöverläkare gömd och glömd efter pension, väninnan andades djupt och tungt!
Jag mös mot väninnan.

Pisken och jag satt i de obekväma landstingfåtöljera och glodde på varandra.

-Vet du att vi i alla fall hann, chefsöverläkaren och jag, före pensionen. Jag grinade brett och elakt mot väninnan. På hans skrivbord... min triumf var obetalbar, i översta skrivbordslådan hade han alla attiraljer, strypsnara, handklovar, läder, ja... du vet... Sina sekreterare låste han in i det yttre rummet så vi skulle få vara i fred... Jag njöt av varenda detalj, inget undgick väninnan vars haka hängde ned på bröstet. Efteråt frågade han mig om... "Nja", sa jag, "jag vet inte". "Jag är lite faderlig, sa han, trots sadismen... eller kanske tack vare..."

-Okey, sa väninnan, du tog honom, jag...
-Jag har problem med min pisk, sa jag oroligt.
Måsar skrek över vattnet och det började snöa blötsnö.
-Han säger att jag inte får skriva krönikor, sedan säger han att han aldrig har sagt att jag inte får skriva krönikor. Han blir tjock i halsen när han pratar med mig, jag skulle på en date, då... Fattar du? Jag såg på väninnan med vidöppna ögon.

Duvorna i grässlänten ned mot vattnet kom upp och tiggde bröd.
-Han har fallit för dig, du har sett på honom med "du älskar mig blicken", det var ett misstag från din sida, ha!, sa väninnan.
-Nä, jag älskar honom, det var inget misstag, men nu har allt blivit så jävla trassligt!
-Jaha, du är kär i honom, han är kär i dig, men ger han dig ett nyp förlorar han jobbet och du får byta pisk! Väninnan lät triumferande.
-Nej, jag får inte stanna alls..., ..."en gång till", skrek han sist, och pekade med hela handen på dörren, "och vi diskuterar aldrig våra konflikter mer"! Han anser att jag inte skall diskutera våra konflikter offentligt.
-Vi har väl för fan tryckfrihet, sa väninnan, det fria ordet... Det är chefsöverläkaren, sa väninnan, eller hur?

Jag ryckte på axlarna.
-Förr var det lobotomi och tvångssterilisering, sa jag, nu är det yttrandefriheten... När jag ber att få prata med honom om censuren säger han att han minsann inte tänker censurera någonting, att han aldrig har sagt något om mina krönikor och att allt är en missuppfattning från min sida.
-Ljuger alltså...! sa väninnan.
-Kallhamrad lögnare, sa jag.

Tre gräsänder snattrade i vattenbrynet.
-Mig kallar han "chefsöverläkarens hora", eller "hon som våldtogs av chefsöverläkaren och skriver om det i tidningen" när han pratar med sina lunchkompisar, det förnekar han också... Han säger att det är jag som ägnar mig åt falsk ryktesspridning och undrar om det skall bli hans tur nästa gång. Han har tjatat om chefsöverläkaren i ett halvår... han säger att jag inte ansvarar för terapin, jag hänger mig på stackars läkare... jag är masochist för att jag inte vill ansvara... jag är tragisk för att jag sitter ensam i mitt pyntade hem...

-Jag vet... Tro honom på hans ord, han har aldrig sagt någonting... du måste ha en bandare och ett vittne med dig, väninnan visste råd.
-Du vet, när makten flyttat ned från molnen till gräsrötterna, sa jag, jag tror inte att jag älskar honom längre, jag är trött och sliten, det hörs på min röst.
-Jodå, du älskar honom visst, det syns på dig, tröstade väninnan. Fråga chans på honom, sa hon vänligt, då får du veta att han föredrar sin fru och sina barn framför ett psykfall av din kaliber, då går det över...

-Jag hör hans röst i bröstbenet... bekände jag och snyftade till, och han gör inget mer än skäller, han har gjort det i ett halvår nu...
-Du kan få hjärtfel, sa väninnan, var rädd om dig, du är inte purung längre.
-Jag har skiljt mig från chefsöverläkaren, sa jag dystert, hans röst hörde jag i ryggen eller i magen, beroende på vilket humör han var på...
-Stackare, sa väninnan, bra att du skiljer dig! Se bara till att få tillbaks breven från i somras innan han sticker.

-Pisken råkade jag kalla "chefen" en gång under en sittning, och chefsöverläkaren kallade jag "pisken" mitt under akten på skrivbordet, fatta att jag har det trassligt, jag måste ha tag i något helt nytt, jag är trött på läkare.
-Du har helt enkelt fått en karl efter dig av misstag.
-Två, sa jag. Pisken är bara arg och ledsen, slår igen käften på mig och snörvlar och grinar. Han tog på sig en vit rock sist så att det klart skulle framgå att han är oförvitlig. Sedan hoppar han upp i knät på mig. Chefen...

-Sånt här gör mig rädd, sa väninnan, nu behöver jag något.
-Senaste gången var ett sådant där gräl när jag bara fick svara "ja" på frågorna, berättade jag. Jag satt bara och tänkte på censurfrågan hur vi skulle lösa den, då sa pisken plötsligt att han inte skulle censurera något alls, att det kunde jag bara drömma om. Jag fick tårar i ögonen och snorade till. Jag får sålunda välja mellan att antingen sluta skriva krönikor eller sluta hos pisken om jag råkar göra ett övertramp, fattar du, jag såg bönfallande på väninnan, och honom är jag kär i!
-Nya patient lagen, sa väninnan. Piskar tror de är läkare allesammans, de törs bara inte ta i folk. Ja, muttrade väninnan för sig själv, tänk på något annat, vi går upp till fyran och tar en passiv rökning, det sitter säkert någon i rökrummet, sa hon. Vi vandrade genom det slaskiga gräset uppåt 4:an, psykosavdelningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

-Pisken säger att jag är en sån som skulle söka honom på nätet och förfölja honom, du vet advokaten som...
-Jag vet, vännen, väninnan började tröttna, jag vet vad imbecilla män kan ta sig till när man trampar dem på tårna, det är allt från hedersmord till justitie brott, jag vet jag med...du har varit med i fyrtio år, jag i snart fyrtiofem, vi vet bägge två vad de kan. Smöra lite för fan, smöra bara, han läser det här nu...
-Snälla pisken låt mig gå kvar hos dig, jag älskar dig trots att du är ett svin, jag talade högt rakt ut i den vintriga luften.

-Du låter patetisk, trivial, för att inte säga löjlig, sa väninnan, jag sa SMÖRA.
-Jag älskar er bägge, sa jag, men det är något fel på min "nej-funktion" jag vill ha så många som möjligt, men inte i hjärtat, mer, då och då en i taget i skrevet, om ni förstår.
-De fattar, sa väninnan, du är lite karltokig, det är allt, tänk också på att många män i vår ålder är gifta och du behöver inte vara rädd att de skall skilja sig så snabbt...
Det klafsade av blöt lera omkring våra skor.
-Det är det som är det konstiga, sa jag, hur fan kunde både chefen och pisken hoppa in i kroppen på mig, direkt så där... utan förvarning.
-Visst, visst, sa väninnan, sluta lyssna på dem!


Pisken och jag satt i de obekväma landstingfåtöljera och glodde på varandra.
-När du streetade, sa pisken, var du...
-Förlåt, sa jag kort, kan vi komma överens om aningen diskretion här, du gör mig till åtlöje annars!
-Förlåt, sa pisken, när du var god vän med puttan, var...

-Jag bad om diskretion, sa jag, indiskreta människor är motbjudande, var hellre tyst i det fallet.
Pisken var vid det laget högröd av vrede, han är ljushyllt och rodnar lätt, han är en idiot och vet om det själv, jag har sagt det till honom, taktlös, påflugen och utan hänsyn. En social katastrof mer eller mindre, men man säger naturligtvis inte det till honom. Han är dessutom lögnaktig som alla moderna psykiatrer, det är en ny skola där allt de tycker skall slängas i ansiktet på patienten per omgående, just när det dyker upp från psykiaterns medvetande, otuggat.

Att jag exempelvis är en "fördummad, illitterat, worddropper", "som lutat mig tillbaka i soffan och bara väntar", dessutom en "slampa", en "slyna" och "gammal hora", det visste jag inte om själv, och någon diskretion är naturligtvis inte att vänta från den moderna psykiatrin. Tack och lov är det inte lögner som har retat mig i särskilt stor utsträckning, personligen tycker jag att jag har ganska god självkännedom, jag har gått 18 år i terapi.

-Den här behandlingsplanen ni skriver... sa jag.
-Vi, sa pisken, det är vi som skriver behandlingsplanen, du och jag.
-"En bok", skrev vi, sa jag, jag skulle vilja ändra det till roman som är mer specifikt.
-Det spelar ingen roll, sa pisken, du skall i alla fall skriva en bok tills nästa år.
-Jag har funderat på en flora, sa jag, eller något lärorikt i psykiatri.
-Vilken bok du vill, sa pisken, bara den är inbunden. Vi kanske kan ta upp det igen, sa pisken tillkämpat lugnt, jag ser att tiden har runnit ifrån oss.

-Va', du lever så vitt jag kan se, sa jag och fick en otäck känsla av förgängelsen. Det kom svart rök ur piskens mun, hans andedräkt verkade bestå av aska. En frigjord ung man, han säger det själv, han brukar fråga om jag är lesbisk när han påpekar det.

Gabriella Olsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Filip Lindberg. Några dikter

Filip Lindberg (f. 1990),studerar masterprogramet i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Även redaktör för litteraturtidskiften Tydningen.                      

Av: Filip Lindberg | Utopiska geografier | 14 april, 2014

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.

Av: Isabella Lundgren | Essäer om samhället | 22 maj, 2017

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | Musikens porträtt | 16 februari, 2007

Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen

Etienne Mbappé. Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen I slutet av oktober gick jazzfestivalen i Umeå av stapeln. Det fanns åtta scener och framföranden för alla smaker, från skönsång med The ...

Av: Calle Hedrén | Kulturreportage | 13 november, 2007

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 maj, 2010

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 29 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts