Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | 26 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Guillaume Apollinaire

Försök till en konstlitterär analogi

I vår samtid är de olika nivåerna gällande vårt formspråk ett oöverskådligt faktum och ställer författaren/poeten inför både ett dilemma och ett val: alltså ett ställningstagande som provocerar fram en ...

Av: Göran af Gröning | 28 juni, 2017
Essäer om konst

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | 18 Maj, 2009
Essäer om samhället

Vatikanen – en stat med ständiga skandaler

Katolska kyrkan växte långsamt fram när det som sedan skulle bli Sverige började kristnas på 800-talet och etablerades på allvar i och med att den förste kristne kungen Olof Skötkonung ...

Av: Christer Nilsson | 29 Maj, 2013
Essäer om religionen

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Tankar för dagen



I dag den 6 juli för exakt 600 år sedan, det vill säga år 1415, brändes Jan Hus levade på bål. Hans sista ord var ”O, sancta simplicitas”, ”O, heliga enfald”, som en kommentar till den bondkvinna som kastade ved på hans bål. 
Men jag har inte gått i den svenska skolan. Min bildning har sina rötter i nonstop-biografen Čas och liknade anläggningar.

Vem var Jan Hus och varför minns vi svenskar honom?

Hus var reformator av den mäktiga romersk-katolska kyrkan och "vår egen" Martin Luthers inspiratör. Hus anhängare kallas husiter och husiter är inte heller helt okända på våra breddgrader, inte minst tack vare otaliga välgjorda filmer om dem.

Jag såg filmer om Jan Hus och Jan Žiška och andra historiska tjeckiska och slovakiska motståndsmän på nonstop-biografen Čas (Tid), när jag som skolgrabb skolkade. Det var min favoritsysselsättning under min skolgång och det visade sig vara en bra omprioritering. För det första lärde jag mig kultiverade språk: slovakiska, tjeckiska, ungerska, ryska, för det andra lärde jag mig en massa historia och för det tredje, jag lärde mig hur konst och konstnärer kan lura den politiska censuren.

Dessa filmer visade nämligen revoltörer som angrep överheten och makthavares absurda påbud, och jag upptäckte tämligen snabbt att skillnaden mellan fjortonhundratalets diktatorer och nittonhundratalets despoter låg bara i deras klädsel och modeattiraljer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även i västvärlden använde man sig av samma taktik för att kringgå både den öppna och den dolda censuren. Western och cowboyfilmer och även porrfilmer trädde in i den fria tankens och fria ordets tjänst. Arthur Miller pjäs "The Crucible", "Häxjakt" och även "Häxkitteln" på svenska, från år 1953, handlade visserligen om häxjakten och häxprocesserna i Salem år 1692-63, men alla visste att egentligen var pjäsen en allegori över Mccarthyismens sorgliga era, då den amerikanska regeringen svartlistade progressiva kulturarbetare efter att de pekats ut som kommunistsympatisörer och USA-förrädare.

Nonstop-biografen Čas låg i Bratislava mitt i staden, på Stalintorget. Det var en seven-elev biograf, proppfull med folk från tidig morgon. Jag tror att det inte var många som besökte den för filmernas skull, även om där visades utsökta filmer, inte minst kortfilmer, novellfilmer, journalfilmer, vetenskapsfilmer, Chaplins och Buster Keatons en- och tvårullar och som sagt, historiska filmer. De flesta var där av samma anledning som jag, det vill säga gömma sig undan myndigheten, om det nu var skolfröknar eller arbetsgivare. I mörkret kunde man på denna nonstop biograf, handla svart, köpa och sälja svart valuta, umgås med hallickar och horor, ge eller få avsugning... det var alltså en undangömd plats i den hårt bevakade och med ideologisk piska dresserade socialismen.

Då och då, tändes det ljus i mastodont biografen Čas, och poliser kom in, med hundar och batonger och gick mellan biografraderna och sniffade, hundar alltså, emedan poliserna drev in mutor och andelar som de menade tillhörde dem. Sedan släcktes ljuset ånyo och skuggornas kultur tog återigen hand om det skygga livet.

Rörelsen Böhmiska bröderna, som utgick från Hus lära, är inte heller okänd i Sverige. 1600-taletsbiskop, en framstående person inom brödraförsamlingen, författare och pedagog Johann Amos Comenius har i Sverige träffat Drottning Kristina och hennes gäst René Descartes, som dog i Stockholm av lunginflammation och den mirakelmedicin som kallades åderlåtning, och som kostade många liv innan den försvann från stjärnläkarnas healingrepertoar. Comenius mötte även Axel Oxenstierna och denne betalade Comenius för att skriva läroböcker för svenska skolan. Comenius har således lämnat tydliga spår även i våra svenska samtida undervisningsmetoder.

Våra skolministrar och utbildningsministrar Lena Hjelm Wallén (s) 1974-76, Britt Mogård (m) 1976-1978 och 1979-1981, Birgit Rodhe (fp) 1978-1979, Ulla Tillander (c) 1981-1982, Göran Persson (s) 1989-1991, Beatrice Ask (m) 1991-1994, Ylva Johansson (s) 1994-1998, Ingegerd Wärnersson (s) 1998-2002, Thomas Östros (s) 2002-2004, Ibrahim Baylan (s) 2004-2006, Jan Björlund (fp) och Gustav Fridolin (mp) har dock jobbat hårt på att flytta den svenska skolan till en precomenius tid.

"Jag är romersk konung och står över grammatiken", lär kejsare Sigismund ha sagt på kyrkomötet i Konstanz, fast på latin. Sigismund använde sig av fel genus i sitt tal och krävde att grammatiken skulle ändras därefter. Ärkebiskop Placentinus svarade dock att "Caesar non supra grammaticos", det vill säga att Kejsaren står ej över språklärarna, att kejserliga befallningar ej får göra våld på grammatiska regler. Då skrev man dock år 1414 och på samma möte dömdes den tidigare nämnde böhmiske reformatorn Jan Hus att brännas levande som kättare.

Hans sista ord var "O, sancta simplicitas", "O, heliga enfald", och samma ord skulle man kunna fälla om mången av våra skolministrars verksamhet.

Den kända nattvardspsalmen med tolv verser "Jesus Kristus är vår hälsa", saluförs som "Latinsk sång från 1300-talet". Detta är en sanning med modifikation som vi svenskar säger. En tjeckoslovak skulle däremot säga att det är en ren lögn. Den är nämligen skriven av Jan Hus, i Sverige kanske mera känd under sitt tyska namn Johan eller Johannes Huss.

Hus fem verser i psalmen "Säll är den man, som fruktar Gud" bearbetades anno 1819 och låter sedermera

"Säll är den man, som fruktar Gud
Och gärna vandrar i hans bud.
Hans händers verk, hans hus och kall
Av Herren Gud välsignas skall. 

Hans maka, from och kärleksrik,
Ett fruktsamt vinträd varder lik;
Hans barn omkring hans bord också
Likt friska oljeplantor stå. 

Själv står han lik en lövrik stam
På en gång ljuv och allvarsam,
Och ser med fröjd sitt hus och land
Förkovras under Herrens hand. 

Och när han sin välsignelse
Åt barn och barnbarn hunnit ge,
Han, rik av dygder som av år
Med frid till sina fäder går."

1695-år version lät så här:

"Säll är den man, som fruchtar Gudh
Och gierna wandrar i hans budh.
Tin egen hand tigh föda skal:
Så lefwer tu wäl och utan qwahl. 

Tigh blifwer hustrun i huset hull
Skal tu ock skåda ther til medh
Til ett stort tahl förökas din sädh.
Ja frijd öfwer Gudz Israel
Skalt tu ock se at alt går wäl.
Såsom en qwist af wijnbär full;
Tin barn omkring titt bord också
Som friska olioplantor stå.

Sij rätt så wälsignas then man
Som i Gudz fruchtan lefwa kan:
Han warder ock then olycko frij
Som wij alle födas vthi.

Af Zion signar Gudh tigh så
Then hugnad låter han tigh fåå:
Medh glädie låter han tigh see
Jerusalem godh lycko skee. 

Skal tu ock skåda ther til medh
Til ett stort tahl förökas din sädh.
Ja frijd öfwer Gudz Israel
Skalt tu ock se at alt går wäl."

Jag tycker mer om den senast nämnda, alltså den första versionen. Men jag har inte gått i den svenska skolan. Min bildning har sina rötter i nonstop-biografen Čas och liknade anläggningar.

Vladimir Oravsky

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 26 februari, 2013

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011

Saker som är helt "normalt" i jämställda Sverige

Såg Kate Moss i senaste numret av Playboy. Hon stod på alla fyra och svankade. Bilden skrek inte direkt Girls Empowerment. Vad gör hon där nere? Ska hon skura golvet ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 27 december, 2013

Foto: Björn Gustavsson

Gävlesymfonikerna i Kina

Gävle symfoniorkester, en av landets äldsta, har på senare år gjort en rejäl uppryckning – i synnerhet sedan Jaime Martin år 2013 tillträdde som chefdirigent.  Jag minns att jag ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 09 september, 2016

En känsla av förundran Van Morrison, del 4: Från Moondance till Tupelo Honey

Någon har sagt att ”Moondance” är det yang som kompletterar ”Astral Weeks” yin. Det är att tvinga på ”Moondance” ett beroendeförhållande till sin föregångare som ingen av dem behöver. De ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 18 september, 2014

Bluesinfluerad hårdrock à la Göteborg

  I ett parkeringshus i centrala Göteborg ligger Graveyards replokal och det är också där vi möter upp dem för en intervju. I sann göteborgsanda kanske man skulle kunna säga att ...

Av: Linda Olsson & Karin Sundqvist | Essäer om musik | 18 februari, 2011

Verdier har en tvetydig eksistens. Et ontologisk perspektiv på verdibegrepet.

Aksiologiske diskurser har mange ulike aspekt og dimensjoner, likevel er det ikke slik at hvert eneste verdiaspekt og hver eneste verdidimensjon er bundet opp til verdier qua verdier. En kan ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 februari, 2011

Sguardi. Foto: Hebriana Alainentalo

Borgerlig filosofi

Før i tiden var filosofen både svært fryktet og den som ble mest forfulgt av alle som ble forfulgt. Hvorfor var det slik? En inngangsport til å forstå spørsmålet er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts