För Buddhismens Vänners vårblad 1973

(som jag fann när jag städade bland mina papper.) Döden Hur vi ser på döden beror av hur vi ser på livet. Vi andas in och vi andas ut. Inandning är födelse ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 april, 2014
Essäer

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | 18 augusti, 2010
Essäer om konst

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | 04 september, 2008
Litteraturens porträtt

En av flera våffelstugor nära Idrefjäll, längs längdspåren...

Fjällanläggningar, Grönklitt, Idre, Ramundberget

Här en snabbpresentation av några vintersportorter söder om Jämtlandsfjällen (Säfsen, Hovfjället, Långberget, Sälen, Grövelsjön m.fl. må ursäkta men kanske kommer att beskrivas senare): Orsa grönklitt (33 mil med bil från ...

Av: Björn Gustavsson | 17 april, 2017
Resereportage

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Tankar för dagen



I dag den 6 juli för exakt 600 år sedan, det vill säga år 1415, brändes Jan Hus levade på bål. Hans sista ord var ”O, sancta simplicitas”, ”O, heliga enfald”, som en kommentar till den bondkvinna som kastade ved på hans bål. 
Men jag har inte gått i den svenska skolan. Min bildning har sina rötter i nonstop-biografen Čas och liknade anläggningar.

Vem var Jan Hus och varför minns vi svenskar honom?

Hus var reformator av den mäktiga romersk-katolska kyrkan och "vår egen" Martin Luthers inspiratör. Hus anhängare kallas husiter och husiter är inte heller helt okända på våra breddgrader, inte minst tack vare otaliga välgjorda filmer om dem.

Jag såg filmer om Jan Hus och Jan Žiška och andra historiska tjeckiska och slovakiska motståndsmän på nonstop-biografen Čas (Tid), när jag som skolgrabb skolkade. Det var min favoritsysselsättning under min skolgång och det visade sig vara en bra omprioritering. För det första lärde jag mig kultiverade språk: slovakiska, tjeckiska, ungerska, ryska, för det andra lärde jag mig en massa historia och för det tredje, jag lärde mig hur konst och konstnärer kan lura den politiska censuren.

Dessa filmer visade nämligen revoltörer som angrep överheten och makthavares absurda påbud, och jag upptäckte tämligen snabbt att skillnaden mellan fjortonhundratalets diktatorer och nittonhundratalets despoter låg bara i deras klädsel och modeattiraljer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även i västvärlden använde man sig av samma taktik för att kringgå både den öppna och den dolda censuren. Western och cowboyfilmer och även porrfilmer trädde in i den fria tankens och fria ordets tjänst. Arthur Miller pjäs "The Crucible", "Häxjakt" och även "Häxkitteln" på svenska, från år 1953, handlade visserligen om häxjakten och häxprocesserna i Salem år 1692-63, men alla visste att egentligen var pjäsen en allegori över Mccarthyismens sorgliga era, då den amerikanska regeringen svartlistade progressiva kulturarbetare efter att de pekats ut som kommunistsympatisörer och USA-förrädare.

Nonstop-biografen Čas låg i Bratislava mitt i staden, på Stalintorget. Det var en seven-elev biograf, proppfull med folk från tidig morgon. Jag tror att det inte var många som besökte den för filmernas skull, även om där visades utsökta filmer, inte minst kortfilmer, novellfilmer, journalfilmer, vetenskapsfilmer, Chaplins och Buster Keatons en- och tvårullar och som sagt, historiska filmer. De flesta var där av samma anledning som jag, det vill säga gömma sig undan myndigheten, om det nu var skolfröknar eller arbetsgivare. I mörkret kunde man på denna nonstop biograf, handla svart, köpa och sälja svart valuta, umgås med hallickar och horor, ge eller få avsugning... det var alltså en undangömd plats i den hårt bevakade och med ideologisk piska dresserade socialismen.

Då och då, tändes det ljus i mastodont biografen Čas, och poliser kom in, med hundar och batonger och gick mellan biografraderna och sniffade, hundar alltså, emedan poliserna drev in mutor och andelar som de menade tillhörde dem. Sedan släcktes ljuset ånyo och skuggornas kultur tog återigen hand om det skygga livet.

Rörelsen Böhmiska bröderna, som utgick från Hus lära, är inte heller okänd i Sverige. 1600-taletsbiskop, en framstående person inom brödraförsamlingen, författare och pedagog Johann Amos Comenius har i Sverige träffat Drottning Kristina och hennes gäst René Descartes, som dog i Stockholm av lunginflammation och den mirakelmedicin som kallades åderlåtning, och som kostade många liv innan den försvann från stjärnläkarnas healingrepertoar. Comenius mötte även Axel Oxenstierna och denne betalade Comenius för att skriva läroböcker för svenska skolan. Comenius har således lämnat tydliga spår även i våra svenska samtida undervisningsmetoder.

Våra skolministrar och utbildningsministrar Lena Hjelm Wallén (s) 1974-76, Britt Mogård (m) 1976-1978 och 1979-1981, Birgit Rodhe (fp) 1978-1979, Ulla Tillander (c) 1981-1982, Göran Persson (s) 1989-1991, Beatrice Ask (m) 1991-1994, Ylva Johansson (s) 1994-1998, Ingegerd Wärnersson (s) 1998-2002, Thomas Östros (s) 2002-2004, Ibrahim Baylan (s) 2004-2006, Jan Björlund (fp) och Gustav Fridolin (mp) har dock jobbat hårt på att flytta den svenska skolan till en precomenius tid.

"Jag är romersk konung och står över grammatiken", lär kejsare Sigismund ha sagt på kyrkomötet i Konstanz, fast på latin. Sigismund använde sig av fel genus i sitt tal och krävde att grammatiken skulle ändras därefter. Ärkebiskop Placentinus svarade dock att "Caesar non supra grammaticos", det vill säga att Kejsaren står ej över språklärarna, att kejserliga befallningar ej får göra våld på grammatiska regler. Då skrev man dock år 1414 och på samma möte dömdes den tidigare nämnde böhmiske reformatorn Jan Hus att brännas levande som kättare.

Hans sista ord var "O, sancta simplicitas", "O, heliga enfald", och samma ord skulle man kunna fälla om mången av våra skolministrars verksamhet.

Den kända nattvardspsalmen med tolv verser "Jesus Kristus är vår hälsa", saluförs som "Latinsk sång från 1300-talet". Detta är en sanning med modifikation som vi svenskar säger. En tjeckoslovak skulle däremot säga att det är en ren lögn. Den är nämligen skriven av Jan Hus, i Sverige kanske mera känd under sitt tyska namn Johan eller Johannes Huss.

Hus fem verser i psalmen "Säll är den man, som fruktar Gud" bearbetades anno 1819 och låter sedermera

"Säll är den man, som fruktar Gud
Och gärna vandrar i hans bud.
Hans händers verk, hans hus och kall
Av Herren Gud välsignas skall. 

Hans maka, from och kärleksrik,
Ett fruktsamt vinträd varder lik;
Hans barn omkring hans bord också
Likt friska oljeplantor stå. 

Själv står han lik en lövrik stam
På en gång ljuv och allvarsam,
Och ser med fröjd sitt hus och land
Förkovras under Herrens hand. 

Och när han sin välsignelse
Åt barn och barnbarn hunnit ge,
Han, rik av dygder som av år
Med frid till sina fäder går."

1695-år version lät så här:

"Säll är den man, som fruchtar Gudh
Och gierna wandrar i hans budh.
Tin egen hand tigh föda skal:
Så lefwer tu wäl och utan qwahl. 

Tigh blifwer hustrun i huset hull
Skal tu ock skåda ther til medh
Til ett stort tahl förökas din sädh.
Ja frijd öfwer Gudz Israel
Skalt tu ock se at alt går wäl.
Såsom en qwist af wijnbär full;
Tin barn omkring titt bord också
Som friska olioplantor stå.

Sij rätt så wälsignas then man
Som i Gudz fruchtan lefwa kan:
Han warder ock then olycko frij
Som wij alle födas vthi.

Af Zion signar Gudh tigh så
Then hugnad låter han tigh fåå:
Medh glädie låter han tigh see
Jerusalem godh lycko skee. 

Skal tu ock skåda ther til medh
Til ett stort tahl förökas din sädh.
Ja frijd öfwer Gudz Israel
Skalt tu ock se at alt går wäl."

Jag tycker mer om den senast nämnda, alltså den första versionen. Men jag har inte gått i den svenska skolan. Min bildning har sina rötter i nonstop-biografen Čas och liknade anläggningar.

Vladimir Oravsky

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Andrei Tarkovskij. Filmaren som tänkare

Den 4 april, 2012, skulle den ryska filmskaparen Andrei Arsenjevitj Tarkovskij ha fyllt 80 år.  Nu ska jag bejaka detta faktum, och diskutera Tarkovskijs konstnärskap. Men först tänker jag vara fräck ...

Av: John Andersson | Filmens porträtt | 15 april, 2012

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Albert Edelfelt

Dödsdans och likfärder i konsten

”Jag behöver en död kropp” löd den isländska konstnären Snorri Asmundssons uppmaning på Facebook. Närmare bestämt var det fem döda kroppar som konstnären behövde till en videoinstallation där han tänkte ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 april, 2016

Kajsa Antonsson, Miriam Engdahl, Ylva Fred, Daniel Möllås, med mera. Foto: Ineta Svärd

Alla idéer har sina födslovåndor

Ineta Svärd återvänder som tidigare elev till Tonsättarskolan och rapporterar från Ljudvågorfestivalen 2015 i Visby.

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 30 maj, 2015

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.

Uppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 07 juni, 2012

MAERZMUSIK – Ett västerländskt slagverkverksdrama med etniska inslag

Den tolfte upplagan av Berlins stora nutida musikfestival – Maerzmusik – har nyss avslutats (15-24/4) och förpassats till det auditiva minnets utmarker. De tio dagarna var uppdelade i två delar ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 27 mars, 2013

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.