I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jobs bok i kristider

Människan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen ...

Av: Eugenio Trías | 07 mars, 2011
Agora - filosofiska essäer

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Tankar i Nationaldagens anda



En hjälm med två törnliknande djävulshorn är ursprungssvenskens nationalhuvudbonad. Det vore att blunda för verklighetens behovskrav, om man inte utnämnde samtal om väderförhållanden till Sveriges nationalsamtalsämne. 
"Du gamla, du fria" har aldrig antagits som Sveriges nationalsång, inte officiellt genom ett politiskt beslut i alla fall. Och ordet Sverige, förekommer inte i denna stolta sång.

Kommer du ihåg något verk av den belgisk-franska kompositören Pierre Degeyter? Ja, det är han som komponerade "Internationalen". Texten till denna skrevs av Eugène Edine Pottier, men ursprungligen sjöngs den till tonerna av de Lisles, "La Marseillaise". År 1888 fick dock den gode Pierre Degeyter uppdraget att komponera en ny melodi till Pottiers funktionella text, men eftersom han var en smula rädd att öppet ansluta sig till socialisterna, i vilkas tjänst "Internationalen" var verksam, undertecknade han sitt arbete med bara det ganska så utbredda efternamnet Degeyter. Att denna manöver inte hjälpte honom alltför mycket, är en annan historia.

"Internationalen" blev himla populär och då trädde Pierres bror Adolphe Degeyter på scen, och hävdade att det var hans fickor som borde fyllas med "Internationalen"s copyrightspengar.
Minst 13 oavkortade år hade bröderna kämpat mot varandra, privat som offentligt, och argumenten var inte alltid allt annat än snygga och relevanta. (Känns detta igen?)

År 1914 förlorade Pierre i rätten, eftersom han som beställde musiken till "Internationalen", Gustave Delory, på den tiden borgmästare i Lille, inte var en alltför ärlig politiker, och falskeligen svor i rätten att han beställde "Internationalen" från Adolphe och inte från Pierre. Detta på grund av att han var en aning politiskt sur på Pierre, som ställde sig vänster om socialdemokraterna. (Finns det något som är nytt under vår sol?)

Två år senare, hängde sig Adolphe Degeyter och lämnade ett tillkännagivande att han förleddes, och att det således inte var hans egen idé att stjäla upphovsmannarätten från sin egen bror. Och så, år 1922, 34 år efter Pierre Degeyter komponerade "Internationalen", erkändes han slutligen som den rättmätige upphovsrättsinnehavaren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under åren 1944 - 1990 var Sovjetunionens nationalsång komponerad av Aleksandr Vasiljevitj Aleksandrov. Innan dess, mellan åren 1922 och 1944, uppfyllde "Internationalen" denna funktion. Sovjeterna låtsades dock att de visste nada om vem som skrev "Internationalen", och därför var Pierre inte tillfrågad om sovjeternas egenmäktiga förfarande var ok.

Men, även den här gången slutade allt lyckligt, och farbror Stalin personligen bjöd in Pierre Degeyter till Moskva, och inte nog att Pierre inte blev mördad eller ens fängslad, utan han tillskrevs en statlig pension, som Pierre fick åtnjuta ända fram till år 1932 då han vid en ålder av 84 år, slutgiltigt sade adjö till det jordiska. Femtiotusen människor följde honom på hans sista färd. Hans bror Adolphe Degeyter lever i medvetandet hos människor som en olycklig tjuv.

Mozarts opera "La finta semplice" skriven år 1768 till libretto av Marco Coltellini, på Carlo Goldonis förlaga, var ämnad för Wien och dess publik, och trots att alla, inklusive sångarna, från början var förtjusta i denna opera, ville makterna annorlunda. En utdragen komplott av dåtidens smakbedömare och rådande kulturelit som inte ville se sig "utkonkurrerade" av en 12 år ung nykomling, stod i vägen. Otaliga och ständigt nya argument restes som barriär som skulle stoppa Mozarts framfart. Men dåtidens kultur var inte styrd av en enda människa, inte ens kejsaren hade den makten, och Mozart fick sin opera uppförd i Salzburg på ärkebiskopens residens. Sedan försvann detta verk och fienderna kunde återigen gnugga händerna, dock inte alltför länge, vilket även dessa rader vittnar om. Det vilar något patetiskt över dem som i sin ynklighet tror sig kunna fjättra en tanke, musikalisk eller verbal, och som nöjer sig med provisoriska segrar för stunden.

Jean Sibelius kända verk "Finlandia" är från 1899, det vill säga från året då Finland var storfurstendöme i personalunion med Ryssland och styrdes av den ryske generalguvernören Nikolaj Bobrikov – han sköts till döds i senathuset år 1904 av den finske aktivisten Eugen Schauman.
Trots att "Finlandia" bytte namn till "Impromptu", det vill säga ett instrumentalt musikstycke som ljuder som om det vore improviserat i stunden, blev det ändå förbjudet av den ryska överheten. Och vem vann till slut? Ja, är inte Finland ett självständigt EU-land kanske? Och var inte "Finlandia" under en tid mer älskad i Finland än den finska nationalsången.

Både Finlands nationalsång "Maamme" och Estlands nationalsång "Mu isamaa, mu õnn ja rõõm", är komponerade av en och samma snubbe, nämligen den tysk-finske romantikern Fredrik Pacius. Och trots att nationalsånger låtsas uttrycka sina nationers identitet, känsla och natur, så är det också en och samma komposition, en och samma melodi, och en och samma orkestrering som Finland och Estland delar med varandra.

Estland ville vara självständigt och förkastade Sovjethymnen, komponerad av grundaren av Röda arméns famösa kör, den ovan nämnda Aleksandr Vasiljevitj Aleksandrov.

Texten till Colombias nationalsång är författad av Colombias dåvarande president Rafael Núñez. Tänk om Sveriges socialdemokratiske kung, den diktande Stefan Löfven, skrev den svenska nationalsångens libretto...

Danmark har två nationalsånger: "Kong Christian stod ved højen Mast" och "Der er et yndigt land".
Den främste bland de danska högromantikerna, Adam Gottlob Oehlenschläger, knöt an sitt författarskap till sextonhundratalet, det vill säga den danska litteraturens gyllene tid, medan hans samtida, Hans Christian Andersen, befläckade den danska litteraturen med influenser från främmande, till och med orientaliska, källor. Dessutom stavade Andersen lika bra som den något dyslektiske kungen Carl XVI Gustaf, och det kulturella etablissemanget höll på att skratta ut honom totalt.

Vi minns naturligtvis dagligen den kultiverade Oehlenschläger tack vare nationalsången "Der er et yndigt land", som är författad av honom. Men de kritiker som hånade H C Andersen är ihågkomna av liknande orsaker som den rebelliske Mozarts samtida motpart, den musikaliskt korrekte Antonio Salieri. "Der er et yndigt land" är musiksatt av flera kompositörer, Hans Ernst Krøyers version är den mest spelade men Carl Nielsens dito kan också höras. Ännu på 20-hundratalet, höjdes det röster som menade att Oehlenschlägers text borde bytas ut mot H.C. Andersens "I Danmark er jeg født".

"Otji tjårnye", det vill säga "Svarta ögon" är lika mycket en rysk sång, som dess tyske komponist Florian Hofmann är finsk.

Det tjeckiska ordet smetana betyder grädde. Punkt. I Sverige säljs också smetana men då menar man "en naturell, krämig och syrad gourmetgrädde som kan användas på samma sätt som crème fraiche, matyoghurt och gräddfil. Smetana lyfter smakerna i matlagning och är utmärkt i såser, soppor, grytor, på pizzan och som dipp..." Bedřich Smetana var en tjeckisk kompositör, pianist och dirigent, en national romantiker som mellan åren 1856 och 1862 var verksam i Sverige, företrädesvist i Göteborg. Det kan knappast finnas någon som lyssnar på radio som inte har hört hans "Vltava", "Moldau" på svenska, ur hans symfoniska diktverk "Má vlast", det vill säga "Mitt fosterland". "Vltva" är starkt påverkad av den italienska 15-hundratals sången "La Mantovana", men säg den melodi som inte tog intryck från "La Mantovana". Även vår svenska "Ack Värmeland, du sköna" har gjort det ganska så ogenerat. Därmed med är "Vltava" och "Ack Värmeland, du sköna" sammanknutna med varandra. Den Israeliska nationalsången "Hatikvah", bygger helt och hållet på Smetanas "Vltava" och Smetana var faktiskt tillfrågad om detta var ok. Det var det.

Språket som talas i Republiken Bosnien och Hercegovina heter bosniska, fast bara i federationens muslimska del. I den delen som kontrolleras av kroater heter det kroatiska och det kallas serbiska i Serbien. Tre språk? No way José. Ett och samma språk med tre olika namn.
Det borde kanske vara en baggis att sätta ihop någon lättrallad text till Bosnien och Hercegovinas nationalsång kallad "Intermeco", men så är inte fallet, Bosnien Hercegovinas nationalsång är helt instrumental.

År 1973 träffades världen av en musikalisk hyllningsblixt till Marilyn Monroe kallad "Candle In The Wind". Den var komponerad av Elton John och skriven av Bernie Taupin.

Jag tror att den klingar i dina öron fortfarande om jag påminner dig om dess excellenta lyrik: "Goodbye Norma Jean / Though I never knew you at all / You had the grace to hold yourself / While those around you crawled / They crawled out of the woodwork / And they whispered into your brain / They set you on the treadmill / And they made you change your name / And it seems to me you lived your life / Like a candle in the wind / Never knowing who to cling to / When the rain set in / And I would have liked to have known you / But I was just a kid / Your candle burned out long before / Your legend ever did (...)"

År 1997 blåstes ett annat välkänt ljus ut, Dianas, Wales prinsessa, gift med Charles, prins av Wales, och Dodi Fayeds väninna. Mer än en tredjedel av jordens befolkning såg direktsändningen av hennes begravning och bevittnade då toner av Eltons odödliga melodi "Candle In The Wind". Fast den här gången var melodin otrogen sin originaltext. På ett symboliskt plan? Only Bernie Taupin och möjligen Elton John knows. Men gripande och kanske även lärorikt blev det."Goodbye England's rose / May you ever grow in our hearts / You were the grace that placed itself / Where lives were torn apart / You called out to our country / And you whispered to those in pain / Now you belong to heaven / And the stars spell out your name / And it seems to me you lived your life / Like a candle in the wind / Never fading with the sunset / When the rain set in / And your footsteps will always fall here / Along England's greenest hills / Your candle's burned out long before / Your legend ever will (...)"

"La Marcha Real" heter Spaniens nationalsång och dess text är till punkt och pricka identisk med den som Bosnien Hercegovinas nationalsång kom att tiga med.

Rabindranath Tagore blev född i Calcutta, där han också dog. Men han finns på ett svenskt frimärke från 1973. År 1906 skrev han musik och text till bengaliska nationalsången "Amar Shonar Bangla" och fem år senare skrev han text och musik till Indiens nationalsång "Jana-Gana-Mana". Det är inte dåligt jobbat. Men så fick han också Nobelpriset i litteratur.

Att finna ett hål i atmosfären är lika lätt som att äga en rund triangel av en metallisk träbit. Och ändå finns det folk som hävdar att de sjönk i en luftgrop. Det är inte stjärnor som faller, utan meteorer. Enligt TT, i Uppsala har man i april 2002 invigt en brevlåda i vilken man kan lägga brev adresserade direkt till Pelle Svanslös, en kattvarelse författad av Gösta Knutsson. Göstas hustru Erna Knutsson som var förebild till Pelles kamrat Maja Gräddnos, invigde brevlådan som Pelles kattlåda heter, genom att lägga ett brev i den adresserad till yes, you guessed right, Pelle. Detta övervakades av ingen mindre än landshövding Ann-Cathrine Haglund. Det är sådana uppdrag som gör att pampar har häcken full.

År 1985 antog EU:s stats- och regeringschefer sista satsen i Beethovens nionde symfoni från år 1823 som EU:s officiella hymn. Visst har pampar en hel del att pyssla med. Inte nog med det. Dessutom strök de bort den Friedrich von Schillers Ode "An die Freude" som för Beethoven var avgörande när han komponerade. Nog var det inte Beethoven som var den mest lomhörda och okänsliga.

Förslag: skrota Beethoven, liksom ni skrotade Schiller. Och ersätt dem med George David Weiss och Bob Thieles "What a Wonderful World": "I see trees of green, red roses too / I see them bloom, for me and for you / And I think to myself, what a wonderful world. / I see skies of blue, clouds of white / Bright blessed days, dark sacred nights / And I think to myself, what a wonderful world."Och låt låten ljuda i tallösa återgivningar i radio och tv och hissverk och busshållplatser och på tåg och i toaletter och restauranger och samtliga andra offentliga och allmäntillgängliga ställen. Och låt lovsången framföras instrumentalt då och då, så att hjärnan efter all drillning tvångsmässigt och automatiskt frammanar de wonderfula orden och som kommer att hålla sig kvar i huvudet i timmar som den kvalfullaste tinnitus. "... dark sacred nights ...what a wonderful world ... dark sacred nights ...what a wonderful world."

"Du gamla, du fria" har aldrig antagits som Sveriges nationalsång, inte officiellt genom ett politiskt beslut i alla fall. Och ordet Sverige, förekommer inte i denna stolta sång. Polackerna dock nämner Sverige i sin nationalsång: Marsz, marsz, Dąbrowski... / Jak Czarniecki do Poznania / Po szwedzkim zaborze, / Dla ojczyzny ratowania / Wrócim się przez morze. / Marsz, marsz, Dąbrowski... Detta i svensk översättning betyder: Marsch, marsch... / / Som Czarniecki till Poznań / Efter den svenska ockupationen, / För fosterlandets räddning / Ska vi återvända över havet / Marsch, marsch Dąbrowski...

Richard Dybecks text "Du gamla du friska" till Sveriges inofficiella nationalsång är känd för de flesta boende i Sverige. Den skrevs för 171 år sedan och har således mognat för en uppgradering, till en 2.015 version.

Tänk att du har herpes, dålig andedräkt, mjäll, hemorrojder, dubbelhaka och en fettring kring magen

Tänk att du är jude, kommunist, är känslig som en narkoman
är utlänning och gillar kvinnor

Tänk att du själv är en kvinna
En puckelryggig negress
Som prisar ett land, där alla är lika
Alla är lika, bara detaljerna skiljer oss åt

Jag vet att du är, att du blir vad du var
mina minnen fjällhöga, ditt fria land
du vill jag blir, jag vill du blir, jag vill din sol glädjerika tronar
Du leva uppå jag, jag leva på sol, leva på himmel
vill du, jag dö i Norden?

Jag prisar Gud, inför vilken vi alla är lika
Alla är lika, bara detaljerna skiljer oss åt

Det finns tragedi bakom komedi
orsak bakom succén
bortföring bakom ljuse.

Det finns bara ett som är värre än att inte hamna på listan –
att hamna på listan!
Eller är det tvärtom?
Vill jag hamna på listan tillsammans med Olof Palme, John Lennon, García Lorca, Martin Luther, Mohandas Karamchand Gandhi, Jacob Bronowski, Gunnar Aspelin, Miloš Forman, Golda Meyerson, Allen Stewart Köningsberg?
Vad står listan för?
Vem hamnar den hos?
Hur kommer den att användas?

Det finns bara ett som är värre än att hamna på listan –
att inte hamna på listan.
Eller är det tvärtom?

När solen går ner, går den såväl i öst som i väst ner i väst,
går den upp så går den även i väst upp i öst.

Jag vet att du är, att du blir vad du var,
mina minnen fjällhöga, ditt fria land,
du vill jag blir, jag vill du blir, jag vill din sol glädjerika tronar,
Du leva uppå jag, jag leva på sol, leva på himmel,
vill du, jag dö i Norden?

Jag prisar Gud, inför vilken vi alla är lika
Alla är lika, bara detaljerna skiljer oss åt.
Bör jag prisa en gud som låter detaljerna skilja oss så mycket åt?

Bibeln, Maos lilla röda, Mein Kampf,
Författarens manual, Trafikregler,
Sällskapslivets grundlagar,
Svenska Akademiens ordbok,
Du skall inga andra gudar hava jämte mig

Vara ett djur?
Ja, men helst en tiger
För får,
de slaktas efter att de betat med strömmen

Ett - Erkännande
Två - Skattefria förmåner men även
Tre - En ros, kan vara en morot
Fyra - "Nej" blir till "ja" som blir till "vi får väl se"
Fem - Som blir till
Sex fot jord gör alla människor lika!

Det finns bara ett som är, vad det nu var, än att - vad det nu var - på listan!

Censorn råder att jag bör slipas ner!
Så jag slipas ner,
Snart finns jag inte mer!

Jag prisar Gud, inför vilken vi alla är lika
Alla är lika, bara detaljerna skiljer oss åt.

Vladimir Oravsky

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Anna plus Sonja är lika med bra

  Anna Järvinens medverkan på samlingsplattan "Sonja Åkesson tolkad av..." befäste ytterligare hennes position som en chanteuse extraordinaire i dagens Sverige. Skivan har fått väldigt fina recensioner (till exempel här på ...

Av: Viktor Andersson | Musikens porträtt | 23 januari, 2011

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Robert Halvarsson Foto Robin Malmqvist

Tre nya dikter av Robert Halvarsson

Robert Halvarsson presenterar tre nya dikter.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 23 juli, 2016

Kulturen og dens voktere

Atikkelen er om de ulike former for kultur: kultur er ikke bare om imaginativ skaping, eller at det er om det menneskene selv lager, for det som er spesifkt for ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2011

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 30 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.