I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jobs bok i kristider

Människan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen ...

Av: Eugenio Trías | 07 mars, 2011
Agora - filosofiska essäer

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

illustration Signe Collmo

Den franska nationalismens rena blod



Fransk nationalism har en mörk historia. Äkta fransmän är de som har vit hud och rent blod. Frihet, jämlikhet och broderskap gäller bara för äkta fransmän. Historiskt sett har det funnits en tendens att skicka oönskade element ut ur landet. Så skedde med romerna som Sarkozy sparkade ut ur Frankrike då han var president. Så skedde också under andra världskriget när franska judar transporterades till Auschwitz. Mellan åren 1942-44 deporterades 11 000 judiska barn från Paris till gaskamrarna. 
Det finns flera likheter mellan Napoleon och Hitler. Båda försökte erövra den europeiska kontinenten för att skapa ett Storfrankrike respektive Stortyskland.

Nationalismen i Frankrike har långa mörka skuggor som sträcker sig ända in i samtiden.
Jag går på Marsfältet i Paris längs raka grusgångar kantade av kubklippta plataner. Stora öppna gräsmattor. Jag är på väg till Napoleons grav i Invaliddomen. Strax bredvid ligger École Militaire med anor från 1700-talet. Detta är den franska nationalismens hjärta. En lång trappa leder ner till kryptan där nationalhjältens sarkofag står. Invaliddomen är en hyllning till fransk militarism och nationalism.

Marskalk Fochs pompösa gravmonument kan beskådas i ett sidokapell. Nationalförsamlingen finns i närheten liksom premiärministerns residens med stängda grindar och militärpoliser på vakt. Här kopplas den franska staten samman med en militaristisk nationalism, vars upphov är diktatorn Napoleon. På andra sidan Seine reser sig den väldiga Triumfbågen till Napoleons (van)ära. Inte långt därifrån har vi Elyséepalatset, presidentens residens.

Det finns flera likheter mellan Napoleon och Hitler. Båda försökte erövra den europeiska kontinenten för att skapa ett Storfrankrike respektive Stortyskland. Deras erövringar frös fast i den ryska vintern. Också idén om den rena rasen hade de gemensamt. Marseljäsen, den franska nationalsången, uppmanar fosterlandets söner att marschera fram och lämna "ett orent blod" efter sig.

Den franska nationalismen präglas av antisemitiska och fascistiska inslag. Det går en direkt linje från Napoleon till Dreyfusaffären på 1890-talet och det fascistiska Action francaise på 30-talet och vidare till de antijudiska lagarna under Vichyregimen fram till Nationella fronten idag. Efter regionalvalen i mars i år är Marine Le Pens parti det näst största i Frankrike efter Sarkozys UMP, det nystartade Union pour un Mouvement populaire.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men Sarkozy och Marine Le Pen planerar att ändra namnet på sina partier i en mer nationalistisk anda. Sarkozy ska döpa om sitt parti till Les Républicains i syfte att lyfta fram republiken Frankrikes kristna värderingar. Marine Le Pen går ett steg längre då hon vill döpa om sitt parti till Les Patriotes för att locka till sig röster från patriotiska fransmän. Det finns det gott om i dagens franska samhälle.

Presidentvalet 2017 kommer troligtvis att stå mellan dessa båda nationalistiska kandidater: den konservative Sarkozy och den ultrakonservativa Marine Le Pen. Kanske får Frankrike då sin första kvinnliga president med intentionen att genomdriva en nationalistisk och främlingsfientlig politik. Vem som än vinner valet, så kommer den nye presidenten på nationaldagen den 14 juli att med handen över hjärtat sjunga om fosterlandets söner som marscherar fram och lämnar ett orent blod efter sig. Det som den politiska högern och vänstern har gemensamt i Frankrike är en unken rasbiologisk nationalism.

När rapporten om franska FN-soldaters övergrepp mot barn i Centralafrikanska republiken blev känd, var president Hollandes första reaktion: "Jag är stolt över franska armén." Lång paus. Och därefter tillade han som en eftertanke: "Om det skett några övergrepp, ska de utredas."
Den franska nationalismens har alltid ett gott samvete mot de andra, dessa med orent blod. Fosterlandets söner marscherar vidare.

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Anna plus Sonja är lika med bra

  Anna Järvinens medverkan på samlingsplattan "Sonja Åkesson tolkad av..." befäste ytterligare hennes position som en chanteuse extraordinaire i dagens Sverige. Skivan har fått väldigt fina recensioner (till exempel här på ...

Av: Viktor Andersson | Musikens porträtt | 23 januari, 2011

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Robert Halvarsson Foto Robin Malmqvist

Tre nya dikter av Robert Halvarsson

Robert Halvarsson presenterar tre nya dikter.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 23 juli, 2016

Kulturen og dens voktere

Atikkelen er om de ulike former for kultur: kultur er ikke bare om imaginativ skaping, eller at det er om det menneskene selv lager, for det som er spesifkt for ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2011

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 30 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.