Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Emma Sundström

Att låta världar mötas



Jag har alltid trott att jag ska dö ung. Bär hela tiden omkring på känslan av att vara döende. Att jag överlever gör mig inte det minsta lättad, snarare förvirrad. Jag fortsätter ständigt att vakna och äta och andas, men upplever ändå att jag har förlorat någonting avgörande. Jag vet inte vad.



Min vän lyssnade inte, istället antecknade han som en besatt i ett anteckningsblock. Jag frågade vad han skrev. Han svarade att han skriver ner mina tankar, precis som de är. Mörker. Speglar. En kista av ljus som glider fram.
Emma Sundström

Emma Sundström

Det mesta ter sig enbart konstigt. Ibland sitter jag helt stilla, som om jag vore uppstoppad. Blinkar knappast. Ibland uppfinner jag världen och avrättar den i samma stund. Ibland håller jag andan tills jag nästan svimmar.
Jag har alltid varit rädd att någon ska hitta mig och föra mig tillbaka. Som om jag påbörjade livet utan att riktigt existera. Jag har saker att säga, men ingenting kommer ut. Istället uttalar jag redan sagda meningar, i hopp om att få dem att flyta samman och överensstämma med min egen tillvaro. Jag har antikrist i sängen som pekar på mig, och jag vill spotta på alla som pekar på mig, men jag befinner mig utanför historien, som förblir en enda längtan tillbaka.

Vad kan jag göra? Jag åldras och jag drömmer.
Igår var jag hos en vän. Vi har känt varandra i många år. Hundratals timmar, i olika skepnader. Jag vill bara vara i hans närhet, önskar att han ska lokalisera mitt öde, som jag inte ens tror på. Jag älskar intensiteten i hans intresse för mig. Han säger att jag inte behöver oroa mig, att mitt hjärta bara är en leksak, eller en klocka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag kröp ihop till en liten boll i hans ena läderfåtölj. Molnen utanför låg som en jättelik fjäder över staden, och från lägenheten över kunde jag höra människor röra sig. Jag pratade lite om speglar, att jag behöver dem för att verkligen kunna se. Utan speglar slits jag bort från omvärlden och befinner mig istället i någon annans dröm. Jag berättade att mina läppar inte längre är röda, att färgen skavts av efter alla män som brutalt kysst mig och sedan gått sin väg. Jag förklarade att jag den senaste tiden somnat med öppen mun och drömt om ett bi som flyger rakt ner i svalget och bygger bo där. Att det sakta tar över min kropp. Hur det rinner varm honung i mina vener.

Min vän lyssnade inte, istället antecknade han som en besatt i ett anteckningsblock. Jag frågade vad han skrev. Han svarade att han skriver ner mina tankar, precis som de är. Mörker. Speglar. En kista av ljus som glider fram.
Utanför var träden tunga av regn.

Människor gick omkring, oberörda. Alla en del av livet, ingen som mötte min blick. Himlen öppnade sig. Strålar av ljus föll ner över staden som om någon stuckit hål på molnen med en gigantisk nål. Det dök upp en flock fåglar och jag låtsades att de var nära en exotisk ö. Jag gick omkring och fantiserade om en plats där jag kan skjuta in en överdos av livet, och lita på det. En plats där jag kan kliva över gränser, och vara stark med alla svagheter. En plats där jag inte behöver leta.

Jag fortsatte att gå, fram och tillbaka, upp och ner inne i mitt huvud. Jag gick vilse.
Min dödsångest är inte bara min, den är också din. Min längtan ut ur detta fängelse är universell. Därför vill jag att alla ska se det. Klivet. Den kluvna skallen. Skelettet som visar sig likt kvistar genom huden. Alla tusen ansikten. Tvetydigheten. Det onda.
Vi är alla från början en hög ben utslängda i öknen, ett sönderfallet skelett begravt i sanden. Vår uppgift är att samla ihop delarna. Jag letar fortfarande efter mina.

Emma Sundström

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.