Partiale decomposizione del filosofo. Bild: Gioia Futura

Filosofi og ideologi

Noen yrker framstilles for oss som særdeles farlige, og som forlanger særskilte egenskaper av den enkelte rolleinnehaver. Eksempler på dette er arbeid som brannslukker, politi, soldat eller flyger. ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | 13 maj, 2017
Gästkrönikör

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 16 oktober, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2017
Stefan Whilde

Linda Johansson

Sluta dalta med ungdomar om Förintelsen



Den 27 januari varje år samlas större delen av världen kring en gemensam minnesceremoni för Förintelsens offer. Det har nu passerat sjuttio år sedan sanningen – den brutala sanningen – om vad som funnits bakom stängslen omkring koncentrationslägret Auschwitz inte längre kunde vare sig förnekas eller förminskas. Men detta tycks förändras i snabb takt, förbrytelser mot mänskligheten verkar formlös för många av dagens ungdomar.



Hos barn kommer ofta deras första möten med rasism från närstående vuxna.

Bara under några få år har det blivit tydligt för mig att den största massakern, de värsta lögnerna och den grymmaste tortyr, - världens krig -, är kunskap som många tonåringar inte förvaltar väl. Det har uppstått ett glapp mellan det som skett och det som är deras egna liv där sorg och empati inte hittar sin plats. Jag tror, jag vill helst tro, att det inte sker av ondska eller medvetenhet men jag ser samtidigt hur ungdomar kämpar med att integrera det kollektiva ansvaret för historien med sitt individuella ansvar för idag och framtiden. De förstår inte alltid fullt ut, och det är inte rättvist att kräva så av barn. Till en gräns. Om vi på alla tänkbara sätt har arbetat för kunskapen, ställt upp alla möjligheter, samtalat, delat tankar och frågor; om vi trots allt detta vet om skolbarn som skriker ”judefitta”, ”vi ska mörda alla judar”, ”du borde ha bränts i Auschwitz”, då är det dags. Nu måste vi sluta att dalta med de unga.

I januari 1945 beordrade Heinrich Himmler som högst ansvarig för koncentration och förintelseläger att dessa skulle evakueras. Alla fångar skulle avrättas, inga bevis av lägren fick finnas kvar. Den ökända dödsmarschen påbörjades den 17 januari då 58 000 fångar lämnade Auschwitz, endast 20 000 av dessa nådde lägret Bergen-Belsen där de slutligen befriades i april. De svagaste och de sjuka hade lämnats kvar, antagligen för att dö av sig själva, och tio dagar efter att de övergivits kom till sist hjälp till de sista 7 500 fångarna i Auschwitz. Dofter, smaker, kyla, hetta, våld och död. För många är detta långt bortom minnen då tortyr lever kvar i deras kroppar och förlust till och med ärvs i generationer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag tror att förakt och hat inte är naturliga känslor hos barn. Men de växer inte upp i ett vakuum, tonåringar som kallar judar för varje smädelse möjlig och även agerar med hot och våld har fyllts med något, små frön till tankar som växer i rasande takt. Hos barn kommer ofta deras första möten med rasism från närstående vuxna. Därför måste vi kräva mer av skolan, skolplikten är den starkaste basen som finns för förändring. Och det måste ske nu och utan någon som helst eftergivenhet.

Jag minns en man som kom till min skola, han hade överlevt kriget och lägren. Jag kan inte veta men jag har alltid trott att det närmaste han kunde komma sin egen frihet var att resa runt och berätta för oss, verkligen berätta, och vi fick fråga vad vi ville. Jag minns hur han visade oss ett sätt som fångar kunde straffas på, lådor som var så små att det var omöjligt att sätta sig ner, andra lådor som var byggda i vinklar specifikt för att inte passa människors naturliga fysik. Fångar kunde tvingas att stå ända fram till döden. När jag var runt fjorton år gammal gick högstadieklasserna till den lokala biografen för att se filmen ”Schindler's List” vars handling berättar om den tyske affärsmannen Oskar Schindler som räddade livet på tusen fångar från läger genom att anställa dem på sin fabrik. Jag kan minnas exakt var jag satt i salongen. Det här var bara några av de saker skolan ordnade för oss elever för att förklara Förintelsen, för att utbilda oss, och det finns fortfarande kvar i mig. Och antagligen kommer därifrån min starka avsmak för ursäkter som exempelvis ”Han har inte riktigt förstått än” eller ”Hon vet inte vad sårande det är att säga så”.
För att det inte är sant.

Varje gång en rektor eller lärare säger att det inte finns någon antisemitism på deras skolor utan det är ”bara några enskilda elever”, eller, ”bara några enstaka händelser” blir jag ursinnig. Det finns alltför många vuxna som täcker upp för problem, för ignorans, för oanständigt beteende. Och ofta kommer de där så kallade ”allvarliga samtalen” in för att ta tag i det hela, men ändå verkar det faktiskt inte som en särskilt framgångsrik åtgärd.

Hur ska vi nå fram med det viktigaste? Varför förstör en del mycket unga människor sina egna och andras liv genom att hänge sig åt hat? Vad kan vi göra åt alla förrädiska lögner och okunskap som en intolerant omgivning lär ut?

Samtal måste naturligtvis ålders anpassas; en tolvåring har inte samma möjlighet att bearbeta information som en femtonåring har. Men när vi då finner oss med tonåringar som kallar sig nazister måste vi omedelbart sluta upp med att tillägga att de ”tror” bara så för de inte begriper än, vi är mycket snabba med just denna sort att ”tro” istället för att gå rakt på sanningen; de är. Vi vill inte för att ytterst är det ett enormt sorgligt nederlag för vuxenvärlden.

Under andra världskriget såg sig många barn och ungdomar som nazister, de blev nazister, de var nazister. Många fortsatte säkerligen att vara det genom livet. Amerikanska trupper som befriade läger lät i många fall föra dit lokalbefolkningen för att de skulle tvingas att se på det de vetat om. Tvingas att begrava kroppar för att se på människorna de förnekat.

Vi måste sluta upp med att dalta, med att göra ursäkter, med att censurera brutaliteten.

 

Linda Bönström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2011

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Francis Scott Key Fitzgerald efter 70 år

Den 21 december 2010 är det sjuttio år sedan jazzålderns författare F. Scott Fitzgerald avled.  Därmed blir hans verk enligt gällande svensk lag fritt för publicering av vem det vara ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2010

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Första stenen är kastad i Estland

   Första stenen är kastad i Estland I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ...

Av: Kristofer Andersson | Reportage om politik & samhälle | 29 september, 2006

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.