Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | 05 oktober, 2012
Essäer om konst

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | 01 november, 2013
Resereportage

George Gordon, Lord Byron Vi skall inte ströva mer

En "byronisk hjälte" ska vara passionerad, melankolisk och ädel. Bilden är sammansatt av drag ur både Lord Byrons liv (han levde 1788-1824) och hans dikter, särskilt det långa verspoemet Don ...

Av: Lord Byron | 23 juni, 2013
Utopiska geografier

EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Scenen sitter som en smäck



Tommy ÅbergAtt vara statist handlar i stor utsträckning om att förhålla sig till tiden. Någon ser oavbrutet otåligt på klockan och undrar varför det aldrig händer någonting. Varför man ska vara på inspelningsplatsen i timmar innan ens teknikerna kommit och börjat rigga ljus - och kameratekniken. En annan ser på klockan och undrar varför han är omgiven av tjugo okända människor som sitter i ett fönsterlöst, kvavt rum och tuggar småkakor och bara väntar på att bli uppbjuden av en statistansvarig för att gå in på inspelningsplatsen och delta i en scen där han så småningom i åtta fall av tio blir bortklippt, bortzoomad. Varför? Bara för att gå den där mållösa vandringen som man vet att man måste göra om, gång på gång utan att begripa varför? Ständigt övervakad och bedömd av någon man inte vet om det är en statistansvarig eller en regiassistent eller en regissör eller en inspelningsledare. Ibland utan att ens veta var kameran finns, bara höra ropen som skalla: ”Tystnad, Tagning, Varsågod, Tack. En gång till, En gång till! Nästan Perfekt, En gång till!” Och det känns på en gång lugnt och lite bedrövligt när kameran är på så kallat betryggande avstånd.

Så blir det oväntat något slags möte i en scen, något som kanske kan kallas spel. Ett uttryck föds i alla fall som känns autentiskt, ja mer än verkligt och du har gått utöver dig själv och det du trodde var möjligt av dig här och nu. Scenen sitter som en smäck. ”Lysande!” hör du regissören nöjd utropa. Ja, fast det var på en annan plats än där du var, när du kände dig mer än verklig en sekund tidigare. Det gällde några skådespelare, några som var där kameran var. Det visste du, men det är betydelselöst, just nu.

Vänliga flickor som rättat till yllehalsduken i värmen och borstat av snön eller mjällen på din krage, ler o h säger att det gick bra och att peruken sitter väldigt fint på flinten och att det finns kaffe och kakor en trappa ner i källaren, i det fönsterlösa rummet. Du ler tillbaka med dina frågor oformulerade och du söker dig ner till de andra i det där rummet där kanske nya möten väntar. Där man skulle kunna tänka de där tankarna man annars kanske aldrig ger sig tid att tänka, eller läsa den där boken man alltid har med mig.

Boken som blir liggande i väskan medan man pratar och pratar.

Tommy Åberg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Människosyn och natursyn

 Grov modell över vår idag dominerande syn på människan och naturen Vår västerländska kulturs syn på människan och naturen – och relationen dem emellan – har naturligtvis, som alla kulturer, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 12 september, 2011

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 Maj, 2010

Som en fjäril vid Guds andedräkt

En intervju med Nanok.Om det finns någonting omedelbart så finns det hos Nanok.Hennes filosofi är språk, såsom för Orfeus, och när Orfeus sjunger då  blir sångerna rum. Tanken är det ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2009

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 Maj, 2013

Veckan från hyllan,vecka 29- 2012

Den förträfflige rumänske författaren Mircea Cartarescu har skrivit ett debattinlägg, bland annat publicerat i Det Stora Svenska Morgonbladet, där han kommenterar situationen i Rumänien. Rubriken är ”Den rumänska nationen är ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 juli, 2012

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.