Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Scenen sitter som en smäck



Tommy ÅbergAtt vara statist handlar i stor utsträckning om att förhålla sig till tiden. Någon ser oavbrutet otåligt på klockan och undrar varför det aldrig händer någonting. Varför man ska vara på inspelningsplatsen i timmar innan ens teknikerna kommit och börjat rigga ljus - och kameratekniken. En annan ser på klockan och undrar varför han är omgiven av tjugo okända människor som sitter i ett fönsterlöst, kvavt rum och tuggar småkakor och bara väntar på att bli uppbjuden av en statistansvarig för att gå in på inspelningsplatsen och delta i en scen där han så småningom i åtta fall av tio blir bortklippt, bortzoomad. Varför? Bara för att gå den där mållösa vandringen som man vet att man måste göra om, gång på gång utan att begripa varför? Ständigt övervakad och bedömd av någon man inte vet om det är en statistansvarig eller en regiassistent eller en regissör eller en inspelningsledare. Ibland utan att ens veta var kameran finns, bara höra ropen som skalla: ”Tystnad, Tagning, Varsågod, Tack. En gång till, En gång till! Nästan Perfekt, En gång till!” Och det känns på en gång lugnt och lite bedrövligt när kameran är på så kallat betryggande avstånd.

Så blir det oväntat något slags möte i en scen, något som kanske kan kallas spel. Ett uttryck föds i alla fall som känns autentiskt, ja mer än verkligt och du har gått utöver dig själv och det du trodde var möjligt av dig här och nu. Scenen sitter som en smäck. ”Lysande!” hör du regissören nöjd utropa. Ja, fast det var på en annan plats än där du var, när du kände dig mer än verklig en sekund tidigare. Det gällde några skådespelare, några som var där kameran var. Det visste du, men det är betydelselöst, just nu.

Vänliga flickor som rättat till yllehalsduken i värmen och borstat av snön eller mjällen på din krage, ler o h säger att det gick bra och att peruken sitter väldigt fint på flinten och att det finns kaffe och kakor en trappa ner i källaren, i det fönsterlösa rummet. Du ler tillbaka med dina frågor oformulerade och du söker dig ner till de andra i det där rummet där kanske nya möten väntar. Där man skulle kunna tänka de där tankarna man annars kanske aldrig ger sig tid att tänka, eller läsa den där boken man alltid har med mig.

Boken som blir liggande i väskan medan man pratar och pratar.

Tommy Åberg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.