Dominospel på gång på synagogans innergård Johny till vänster snappade upp min kamera

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 3 av 3)

Dagen efter att Johny och jag skilts åt osams på väg mot den andra synagogan, ville jag ställa Johny några frågor med tanke på att jag kanske ändå skulle skriva ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 24 februari, 2017
Resereportage

Stig Dagerman

Frånvaron, saknaden och det outtalade. Nära Stig Dagerman

Platsen är bredvid den ensamme. Den av samvetet ofredade. Den odefinierat skuldtyngde. Den som i sin själs djupaste vatten benämndes som den oönskade. Denna människa som till slut trädde ut ...

Av: Benny Holmberg | 26 oktober, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 25 juli, 2014
Utopiska geografier

Fredriksson om Wittgenstein

Fredriksson om Wittgenstein En gammal bok av Gunnar Fredriksson om Ludwig Wittgenstein aktualiserad i en artikel av Bo I Cavefors. "Hälsa alla att jag har haft ett underbart liv"; det verkar ...

Av: Bo I. Cavefors | 26 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Att bråka är aldrig roligt. Men kan det vara nödvändigt?



Jonas LindmanDet finns krig där man slåss mot en fiende och det finns även tillfällen då man bråkar med sin flick- eller pojkvän. Och jag menar att det grundar sig i samma problematik eller sats, huvudsak. Relationen i sig ser likadan ut i båda fallen. Men jag menar då kanske om man drar dem till sin yttersta spets, men varför inte göra det? Vi kanske kan lära oss något om oss själva då.

Jag kan utgå från mig själv och vad jag hört andra berätta för mig om hur de känner sig när de bråkar med sin partner. Eller har varit med i krig.

En del blir förbannade och vill nästintill ta livet av den andra partnern när de grälar medan en del blir jätterädda och tycker det är otäckt och tänker på en förestående separation, när de bråkar med varandra.

Vissa blir givetvis inte alls så upprörda men känslorna kan vara lika starka medan det är lugnt på ytan ändå. Mannen som är ursinnig och frun som är rädd, det är väl klassikern

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varför så olika? Det går inte att gå in på här, då det skulle ta allt för stor plats att utröna. Det finns alldeles för många olika teorier om det mänskliga psyket och dess relationer och kommunikationer.

Jag läser just nu en bok om beteendeprofilering. Mycket intressant läsning. Den delar upp människor i fyra olika profiler. Det beror på hur sociala de är, hur analytiska de är, hur dominanta de är och så vidare. Och sedan hur man kan handskas med de olika fyra profilerna.

Till exempel om en dominant person kommer i min väg vet jag bättre hur jag ska handskas med den.

Vad jag framför allt lärde mig av den, är att tycka mer om människor. Och faktiskt inte tycka mindre om eller tycka att de förstör individen, genom att dela upp i fyra olika profiler. Tvärt om. Jag tycker om människor. Blir mer intresserad och nyfiken nu. Vill samspela med olika tendenser som folk har, prova mig fram.

Att lära mig mer om människan gör att jag vill förhindra krig och bråk. Därför tycker jag om att läsa sådana böcker. Och jag anser att det gör mig till en bättre människa.

Vi behöver strama till oss och bli mer tillmötesgående mot varandra i dagens samhälle. Speciellt mot de som kommer från andra kulturer.

Dalai Lama valde ju åt sitt folk tibetanerna, att när Kina ockuperade Tibet inte slå tillbaka med våld. Kineserna brände ner kloster med ovärderliga bibliotek i och våldtog kvinnor, brände ner byar och torterade folk.

Men varför valde Dalai Lama den väg som han valde?

Jag tror att han valde den; för att det viktigaste är vad man gör själv i slut ändan, för sig själv och sitt eget sinnes tillstånd. Detta går att applicera på sitt vardagsliv. Om jag väljer att inte bli upprörd på något som irriterar mig hos min partner, exempelvis, så tjänar jag på det i längden.

Förutom att det inte blir bråk, vilket är skönt och kan förstöra resten av dagen. Så kommer min partner inte själv att känna sig låst, utan kan ta upp saker som ligger henne nära om hjärtat utan att vara rädd för konflikt. Vilket gör att det går att komma varandra närmre, och du har alltså tjänat på att tygla dit temperament.

Krig och förhållande liknar varandra!

Sluta bråka!

Jonas Lindman

Ur arkivet

view_module reorder

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Vättern som ”dragare”

På Ödeshögs festvåning lyssnade Per-Inge Planefors vid ett lunchföredrag till Anna Österlund. Hon är entusiastisk sekreterare i projektet Destination Kräftriket. Det arbete som görs i projektet kan sammanfattas som destinationsutveckling ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 05 mars, 2013

Edward Albee

Edward Albee 1928-2016

Någon gång strax bortom mitten av sextiotalet hade Edward Albees pjäs ”Balansgång” premiär på Malmö Stadsteater. I Lund fanns på Helsingkrona Nation den driftige Klas Olofsson (senare chef för Svenska ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om scenkonst | 18 september, 2016

Tove Janssons bildresa i Vem ska trösta Knyttet?

Om att bli synlig och att finna sitt eget centrala ljus Det var en gång ett litet knytt som bodde alldeles ensam i ett ensamt hus. Han var nog långt mer ensam än ...

Av: Belinda Graham | Konstens porträtt | 09 september, 2014

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Forsoningen

Forord Når en krig er over, er det forsoningen som står for tur. I slike sammenhenger, der det er med henvisning til krig blir forsoningen forstått som ‘forlik’, ‘pakt’, ‘avtale’, det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2014

De kvinnliga konstnärernas revansch

Karin Larsson. Eva Bonnier. Julia Beck. Samtliga aktuella i sommar med nya utställningar och nya böcker som kommit ut om dem. Egentligen är det fel att säga att de kvinnliga konstnärerna gör comeback ...

Av: Belinda Graham | Essäer om konst | 09 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.