Three ladies in Cairo. Del II. From northern slopes to oriental deserts

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 10 juli, 2014
Utopiska geografier

Thomas Bernhard som poet

Rubriken är ägnad att förvåna. Nog finns det sådant i Thomas Bernhards (1931-1989) oeuvre som kan kallas poetiskt, men som lyriker i den strängare bemärkelsen har den berömde österrikiska författaren ...

Av: Simon O. Pettersson | 19 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

och allting blandas med vattenljud

Ett holländskt värdshus, femtonhundratal, tidig januari, och nu låg, blek sol över bäckravinen där hundar skäller, och värdshusvärdens dotter kommer gående från skogsdungen, hon bär ett fång ris, gårdshunden reser ...

Av: Björn Gustavsson | 23 november, 2009
Utopiska geografier

Judgment in Hungary: en rättegång som speglar Europas mörkare sidor

Under Göteborgs internationella filmfestival visades Ezter Hajdús dokumentärfilm Judgment in Hungary. Jag såg dokumentären på Göteborgs Stadsmuseum som tidigare visat utställningen ”Vi är romer”. I museets foajé visades också bilder ...

Av: Linda Johansson | 17 mars, 2014
Essäer om film

En hundra år gammal kyla



Elisabet LunhgaDet var ett tag sedan vi lämnade motorvägen. Nu slingrar vi oss fram på små vägar mellan solbelysta fält. Säden gungar sommargrön i julihettan och vi letar med hjälp av karta och GPS efter vårt mål. Välmående byar glimtar förbi och fält fyllda av stela vita blommor i märklig form. Blommor av trä. Vita kors. Så finner vi platsen i norra delen av landet som enligt en av dess presidenter inte går att styra då här finns mer än tvåhundra sorters ost.

Vi parkerar och lämnar bilen, går ut i värmen. Det blir en promenad längs vägen innan vi ser skyltarna. På flera språk informerar de oss om faror och ger oss kunskap. En kall hand tycks leta sig in i bröstkorgen och krama om hjärtat. Lämna inte stigen. Alla granater är ännu inte funna; det kan finnas levande kvar. Plocka inte upp något som ser ut som ben eller sten. Alla döda är ännu inte funna; ge dem en chans till gravfrid.

Stigen går in i skogen och vi följer den noga. Marken är genomborrad av gropar och hål, överallt runtomkring oss. Djupa gropar i vars botten nästan hundraåriga träd växer. Jord och mossa är perforerade och påminner oss om granatkrevader, kratrar, krig.

Vi passerar buskage och träd, i svettig värme vänder stigen åt höger och jag ser ett djupt dike grävt i en märklig sicksackform. Jag sluter ögonen och ser dem framför mig. Här satt de, långt innan grönskan tog över. I lera och kyla, i hetta som idag, omsvärmade av insekter så som vi är.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Här satt de. Pojkarna och de unga männen. Officerarna utan framtid, veteranerna med flera månaders tjänstgöring bakom sig. Erfarna och ärrade blandade med unga, gröna. Alla lika skräckslagna, hopkurade. Blöta fötter, leriga; på gränsen till att ruttna. Alltid en tung hjälm på huvudet, halvdöva av kanonmullret som aldrig upphör. Stela i lederna eftersom de aldrig vågar gå eller stå upprätt, aldrig vågar sticka upp huvudet ovanför skyttegravens kant. Alltid i rädsla för att känna den stickande lukten av senap och se det grågula molnet komma drivande. Molnet med gas som smälter ögon, fräter sönder skinn och ger en av de mest fasansfulla dödar.

Handen runt hjärtat knyts hårdare och strupen snörs samman. Vi passerar en klunga träd, känner en sval vindpust och ser ett fort. Betong och sten skickligt gömt mellan klippor och kullar. Övervuxet av träd och buskar. Fortet är en av anledningarna till att städet och släggan möttes här för nästan hundra år sedan. En av anledningarna till att Frankrikes unga män skulle krossas till förintelse och förlust just här. En av anledningarna till att luften just nu förändras. Vi går närmare. En öppning, svart, trång, märkligt lockande. Vi dras mot det svarta hålet, det tycks bottenlöst, utan ände – en grym och mänsklig ondska lurar där. Barnen protesterar men vi tar några tvekande steg, ett i taget, dröjande, väntande. In i det kompakta mörkret, in i den kalla luften. Fukten och kylan slår mot mitt ansikte, en skarp kontrast till den kvalmiga värmen i skogen utanför. Allt står stilla, allt är tyst. Lungorna fylls av råkallt syre, metallisk smak fyller min strupe.

Handen runt hjärtat knyts åt.

Kylan sprider sig långsamt och obarmhärtigt.

Andetagen går trögt, luften känns tjock och stinkande, manande till tanke.

Jag känner med hela in själ vad slaget vid Verdun verkligen innebar.

Död.

Elisabet Lunhga  

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.