Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

En våg i narcissismens tecken översvämmar Sverige



Fredrik JohanssonNär allt kommer kring så handlar ju inte livet om ytligheter eller status. Det handlar om att må bra - familj, vänner och kärlek.

Om hela världen skulle vara blind, vem skulle vi då försöka övertyga, imponera på, eller bevisa något för.

Narcissismen tågar på som aldrig förr och det hade kanske rent av varit bättre om alla människor var blinda - för saker som utseendefixering, status, och bekräftelsebehov hade aldrig existerat i ett sådant scenario.

I den grekiska mytologin så finner vi havsnymfen Thetis, mor till Akilles. Enligt legenden försökte Thetis göra Akilles osårbar genom att sänka ner honom i floden Styx vid porten till underjorden. Emellertid höll hon honom i hälen, vilket blev hans enda sårbara punkt, hans akilleshäl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I dagens samhälle så har vi det narcissistiska beteendet som kanske är vår största akilleshäl. Denna ständiga strävan efter bekräftelse av uppmärksamhet, utseende och framgång träder fram och influerar hela det vardagliga livet. 

Människor har alltid jämfört sig med andra människor, och många gånger försökt likna någon annan människa.

Det är inte bara i träningslokalerna, teatrarna, eller på mässorna - i alla sammanhang i samhället så finns det ett behov av denna sort.

Människan har en strävan och ett fokus, som många gånger är i helt fel riktning. Istället för att jämföra oss och försöka vara någon övermänsklig varelse så kanske vi borde omfamna livet för det som det faktiskt är - en resa. Inse att det finns större saker i livet än våran egen självupptagenhet. 

I grund och botten så har vi alla omedvetet en narcissistisk personlighetsstörning - men i ett tidigt skede. För det mesta obemärkt och det är bara bra för själen. Utan ambitioner, uppsatta mål och en hyfsad självbild, så hade vi förmodligen blivit fruktansvärt deprimerade och introverta.

Men frågan är när det blir ett problem och ett psykiskt beteende? 

För att citera Sigmund Freud ur Introduktion till narcissismen;

”Stark egoism skyddar mot insjuknande, men till slut måste man börja älska för att inte bli sjuk och måste bli sjuk, ifall man till följd av försakelse inte förmår älska.”

Man kan tolka detta på olika sätt. En teori är att vi måste hitta en balans i livet. Man kan inte vara enbart utåtriktad eller endast tillbakadragen, det är när man blir för mycket åt det ena hållet under en längre tid som en  inre störning kan förekomma.

När allt kommer kring så handlar ju inte livet om ytligheter eller status. Det handlar om att må bra - familj, vänner och kärlek. Kostnadsfritt och villkorslöst. Individuellt sätt är det viktigaste att vara sig själv och inse det faktum att man är unik. Så varför jämföra sig och leta uppmärksamhet eller kräva bekräftelse, när allt du behöver för ett välmående oftast bara är ett handslag bort.

 

Fredrik Johansson  

 

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.