David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | 11 januari, 2016
Musikens porträtt

J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | 07 juli, 2015
Gästkrönikör

Försök till samtal med Mästaren

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Percival | 04 november, 2012
Essäer om religionen

Postludium



Guido ZeccolaOch nu har många människor omkring mig dött.

Denna höst har i mörkret tagit med sig släktingar och vänner, liksom vore det ett krigsfält.

Hösten tog med sig också de sena illusionerna om en kropp som åter strävar och åtrår där, andra, slickar det doftande såret, såsom om det var deras egen upphovsrätt.

Jag ser, men bara i bland, på det som är evigt.
Jag bebor inte längre mitt kött.
Kroppen är fortfarande belastad av begär, som ännu inte dött. 

Skillnaden är att jag ser det som en gång var mitt ekorrhjul.
Ibland blir det nästan roligt (och nås ej av tiden).
Ändå skriker Livet – vrålet av en försvunnen gud ekar.  
En gud som bara finns bortom Gud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att vara poet betyder idag att vara präst. Eller tvärtom.
Och det som är evigt är inte "stunden" utan  BAKGRUNDEN där alla händelserna sker.
Men människorna, alltså fenomenet, ser på händelsen och inte på bakgrunden.
Som kinesen skrev: ”När fingret pekar på månen, idioten tittar på fingret!”

Jag avskyr alla dessa ORDinarie författare och filosofer som skriver om orättvisa, rasism, det sociala alltså. De ser inte, de bara vill bli sedda.
Och jag känner mig som en idiot som gör sina trick på scenen strax innan ridån faller.
En dans eller ett ord som inte behöver ha någon publik.

Jag är så trött på en kamp jag själv inte länge tror på.
Trött att vara som Don Quijote.

Ja, nu sitter jag här och kan inte sova (Jag kan inte drömma denna natt).
Jag som ville så gärna drömma fortsättningen på Helgens dröm kan inte drömma...
Då tänker jag, tänker på det som i livet har blivit banalt. Mina relationer, mitt arbete...

Det som jag ogillar mest är kompromissen, tålamodet som måste visas hela tiden för att inte såra människor (ignoranter) och för att undvika konflikter.
Och sedan denna ensamhet eller snarare känslan jag har att ha blivit lurad och förrått av människor och av mig själv. Detta patetiska behov att bli synlig för vissa människor jag älskar och deras ständiga frånvaro liksom jag vore en som stör hela tiden.

Nej det är inte så, jag stör inte hela tiden. Det är bara att jag har svårt att förstå varför man måste vara så ivriga med sina konsumtioner av livet. Varför måste man njuta av människor och ting till det sista andetaget och på det här sättet inte lämna utrymme till en djupare utforskning av det inrelivet, av det som man kan se bara om man lugnar sig lite eller om man vågar utan rädsla medveten om risker och kriser som kan uppenbara sig?

Ty utan att gång på gång ifrågasätta oss själva och våra övertygelser kommer vi aldrig att se det som verkligen är viktigt att se. Varför är detta samhälle så relativistiskt och så upptaget med sin egen trolöshet? Var finns barnet i alla oss, var har det försvunnit?
Vi har förlorat möjligheten till att förvåna oss!

Snacka sedan om att jag revolterar mig mot denna värld!
Snacka sedan om jag söker i det extrema vad den vardagliga banaliteten inte kan ge mig!

Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET (diamanten som gudarna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig).
Men jag bär sorg tillsammans med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt.
Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism.

Jag undrar om alla dessa människor sover nu och …

drömmer dem? 



Guido Zeccola

 http://www.youtube.com/watch?v=MNiUY4_jnZ4

http://www.youtube.com/watch?v=RajAq0Yd-s4

 

Ur arkivet

view_module reorder
Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

F. W. Murnau under en filminspelning 1920. Foto Public Domain Wikipedia

F. W. Murnaus två kärlekar

Film är ett bildmedium. En sats som tål att upprepas. Men varför då? Varför upprepa något som alla kan skriva under på?

Av: Ulf Stenberg | Filmens porträtt | 14 februari, 2016

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 juni, 2017

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Lord Byron i Venedig

Dunk DUNK, dunk DUNK, dunk DUNK. Han går där uppe på golvet, det golv som är vårt tak, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi bor i Palazzo Mocenigo, i ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2010

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | Essäer om religionen | 06 april, 2009

Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 06 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts