Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Postludium



Guido ZeccolaOch nu har många människor omkring mig dött.

Denna höst har i mörkret tagit med sig släktingar och vänner, liksom vore det ett krigsfält.

Hösten tog med sig också de sena illusionerna om en kropp som åter strävar och åtrår där, andra, slickar det doftande såret, såsom om det var deras egen upphovsrätt.

Jag ser, men bara i bland, på det som är evigt.
Jag bebor inte längre mitt kött.
Kroppen är fortfarande belastad av begär, som ännu inte dött. 

Skillnaden är att jag ser det som en gång var mitt ekorrhjul.
Ibland blir det nästan roligt (och nås ej av tiden).
Ändå skriker Livet – vrålet av en försvunnen gud ekar.  
En gud som bara finns bortom Gud.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att vara poet betyder idag att vara präst. Eller tvärtom.
Och det som är evigt är inte "stunden" utan  BAKGRUNDEN där alla händelserna sker.
Men människorna, alltså fenomenet, ser på händelsen och inte på bakgrunden.
Som kinesen skrev: ”När fingret pekar på månen, idioten tittar på fingret!”

Jag avskyr alla dessa ORDinarie författare och filosofer som skriver om orättvisa, rasism, det sociala alltså. De ser inte, de bara vill bli sedda.
Och jag känner mig som en idiot som gör sina trick på scenen strax innan ridån faller.
En dans eller ett ord som inte behöver ha någon publik.

Jag är så trött på en kamp jag själv inte länge tror på.
Trött att vara som Don Quijote.

Ja, nu sitter jag här och kan inte sova (Jag kan inte drömma denna natt).
Jag som ville så gärna drömma fortsättningen på Helgens dröm kan inte drömma...
Då tänker jag, tänker på det som i livet har blivit banalt. Mina relationer, mitt arbete...

Det som jag ogillar mest är kompromissen, tålamodet som måste visas hela tiden för att inte såra människor (ignoranter) och för att undvika konflikter.
Och sedan denna ensamhet eller snarare känslan jag har att ha blivit lurad och förrått av människor och av mig själv. Detta patetiska behov att bli synlig för vissa människor jag älskar och deras ständiga frånvaro liksom jag vore en som stör hela tiden.

Nej det är inte så, jag stör inte hela tiden. Det är bara att jag har svårt att förstå varför man måste vara så ivriga med sina konsumtioner av livet. Varför måste man njuta av människor och ting till det sista andetaget och på det här sättet inte lämna utrymme till en djupare utforskning av det inrelivet, av det som man kan se bara om man lugnar sig lite eller om man vågar utan rädsla medveten om risker och kriser som kan uppenbara sig?

Ty utan att gång på gång ifrågasätta oss själva och våra övertygelser kommer vi aldrig att se det som verkligen är viktigt att se. Varför är detta samhälle så relativistiskt och så upptaget med sin egen trolöshet? Var finns barnet i alla oss, var har det försvunnit?
Vi har förlorat möjligheten till att förvåna oss!

Snacka sedan om att jag revolterar mig mot denna värld!
Snacka sedan om jag söker i det extrema vad den vardagliga banaliteten inte kan ge mig!

Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET (diamanten som gudarna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig).
Men jag bär sorg tillsammans med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt.
Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism.

Jag undrar om alla dessa människor sover nu och …

drömmer dem? 



Guido Zeccola

 http://www.youtube.com/watch?v=MNiUY4_jnZ4

http://www.youtube.com/watch?v=RajAq0Yd-s4

 

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.