Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)



Bo-Bjelvehammar Foto Pär BjelvehammarDet regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren, inte mannen med den fula mustaschen, ingenting rör sig; det regnar och regnar, jag sitter stilla, det kommer reklam i brevlådan, jag går inte och hämtar den, det ringer på dörrklockan, jag öppnar inte, det regnar och regnar, nu kommer Lotta med den gapige hunden, jag ser henne bakom gardinen, jag ger mig inte tillkänna, hon möter Bosse Bock, han trevar med blicken och armarna i en dement vilsenhet, flänger med ögonen mot skyn, det regnar och regnar, han talar nog om det och om sin arbetslöshet, förra gången vi möttes talade han om den helt ointressanta sjukskrivningen av Jimmie Åkesson, jag vill tala om strukturella fel i vårt område; Bosse får aldrig mera något arbete på grund av sin sjukdom, men vi måste arbeta för att Elena och Paul på vår gata får arbeten snarast, att deras barn kommer bland andra barn och att de blir en naturlig del av det gemensamma, som vi har, det är det, som saken gäller, inte en sjukskrivning mer eller mindre, det är utan intresse; det stora är det som händer nära dig och mig och där måste vi alla arbeta och ta ett ansvar, för det som är nära inpå oss; nu kommer den tjocke lunsen på gatan i en sliten regnrock, han har ingen stil, men han har arbete, skjutvapen och kniv och en stor kärlek till sin mor; det regnar och regnar.

Fukt, väta och dugg, inte ens sprickor i molntäcket, jag kan nöja mig med soldis; jag ska ringa gråterskor och medicinmän för att locka fram ljuset, de kan dansa och tvinga bort regnet, de kan i varje fall minska regndropparnas storlek till mindre än två mm. De kan använda spice eller vad de vill, bara ljuset återvänder. När jag tänker det, tilltar regnet och nu är dropparna upp mot sex mm, jag kontrollmäter med min måttstock varje minut på en tillrättalagd plats vid soptunnan, ett gömsle för droppmätning.

Jag lämnar huset i oljerock, efter en kort stund möter jag Peter med läspljuden och råtthunden, en ful varelse, spinkig och eländig, ett väsen, som skakar hela tiden. Peter pratar om barnen, jag hör inte på, jag tänker hela tiden på vad hans ansikte liknar. Så kommer jag på det, han har ett ansikte som ett marsvin; efter den insikten kan jag lyssna, men så tänker jag igen på mitt marsvin Tage och lekhjulet i buren och det svaga prasslet.

”Inom mig där är känslan blå”(Lasse Stefanz).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ännu en dag med svindlaren, mannen med den svarta hunden och de stora lögnerna; ledan i varje rörelse, väl hemma pickar jag som en höna på tangentbordet. För ett ögonblick känner jag mig som i ett väntrum, jag får en frist, när ingenting händer och ingenting upptar mina tankar. En paus från allt ovidkommande vanvett, tänker på gräsvallens dominobeteende genom det första ljuset, genom morgonens tystnad.

Det talas om höstregn och vårregn, men depressiva regn är mera sällsynta, med en konstant gråhet i luften. Själva grådagen. Gråkupolen. Gråfilten.

En vilsenhet och ödslighet vilar över det mesta, som den oanvända kälken utmed väggen, nära soptunnorna.

Två rådjur ligger under den omkullblåsta granen och nötväckan återvänder till fågelbordet, jag skriver och skriver, det är inte så noga vad, men jag lever.

På en ny dag ger mörkret sig iväg, en blek sol visar sig, det uppstår en mindre revolution i huvudet, för alla, även de socialt märkliga och de med ett språk, som vi inte förstår.

 

”Jag vet att allting kan ändras

på en minut

nåt som vi missförstår

och plötsligt är allt slut.

 

Och det regnar och det regnar,

Himlen är grå.

Inom mig där är känslan blå.” (Lasse Stefanz)

 Bo Bjelvehammar

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.