Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

Vi slits isär, och isflaken krossas



Karolina Nina SörmanVisst, man försöker mötas på riktigt. Man har kuddkrig, öppna sinnen, kärlek som är tänjbar. Friktion kan studsa tillbaka, tills man kommer till en vändpunkt. 

Vändpunkten kräver en transformering. En fjäril som måste loss från tunga svettdroppar i nacken. Som måste få vara precis det: manliga ben i gul yllekjol. Steget är inte svajigt, det glider fram i korridoren i kittlande fjäderörhängen och läppstift. Men i klassrummet blir det knäpptyst. Tuggummi ekar mellan väggarna. Sekund blir millisekund blir evighet. Från en natt till nästa. Tills någon frågar vilken sida i boken. Ord och poesi – de svävar över.

Visst gör du det också. Om jag tar ett jättekliv visst följer du med då. Vårt band eller hur, det ska väl hålla? Men det är svårt och du måste fly. Till strukturer du känner igen, till stort vitt tegelhus, barn, bjudningar, vräkiga tavlor, vita soffor och glasbord tills du får svårt att andas och handen skakar när du fimpar i slasken. Det är då du får ett paket, en bok med ord som har målat vita tegelblock rosa och som öppnar hela himlen och vatten vräker ner där du sitter i den vita soffan och öppnar dina lungor. 

Då möts vi igen. Våra cirklar hakar i, jag springer från andra sidan staden. Håret från peruken smetar i pannan, den figursydda kappan är skrynklig. Vi kan skratta, röka, skriva listor, och flytta runt era fåniga prydnadssaker. Vi kan älska, resa, äntligen till den där ön med miljontals isflak där det regnar grön och röd och blå konfetti från himlen och vi har varsin sjalett i grälla färger.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men det går inte. Det går ändå inte. Vi slits isär, isflaken krossas, jag lämnar, flyr. Tiden går, åren gör cirklar men våra har förflyttats. Tio år senare, vi har varit på samma marknad men gått förbi. Nu ses vi men ändå inte. Vi pratar, men bara förbi. Det är ett glasbord emellan oss, eller är det tio år eller icke-tid. Du måste bryta, ursäktar dig. På toalettlocket överväger, fläkten snurrar. När du kommer ut vill du gå, men jag har redan lämnat. Öppnat bakdörren, gått mot ett bländande ljus.

Sen slutar det där det började. På en filminspelning. Det är väl tidigt 80-tal, jag minns inte längre. Var börjar egentligen en cirkel. Det enda jag vet: vi hade slitna jeansskjortor och det var en massa folk där fast ändå inte. Det var ju bara du. Och du som inte ens hörde vad jag sa när jag presenterade mig. Det spelar kanske inte någon roll nu, men det var Laurence. Laurence anyways.

(Texten är skriven med filmen Laurence Anyways som utgångspunkt)

Karolina Nina Sörman

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.