Hammarén talar, och talar för mycket om för mycket den här gången (Tumbling…

Stämpelrött d'breviant skrumpelns, lämnas lika till bedd onåd förd konkursanhållan för Land of Fuck, vet inte vad jag mig talar om här ändå, eller aldrig heller helt annars heller av ...

Av: Stefan Hammarén | 22 augusti, 2012
Stefan Hammarén

All makt åt folket

 ”Då vetenskapen för gemene man ersatt religionen som slutgiltig kunskapskälla börjar den till viss del själv framstå som ännu en religion. Med detta följer en närbesläktad fara beträffande vissa anhängare ...

Av: Stefan Whilde | 01 november, 2014
Stefan Whilde

Om oljud och larm. Av Arthur Schopenhauer

Kant har skrivit en avhandling om de levande krafterna. Jag däremot skulle vilja skriva en elegi eller en klagosång över dessa, ty deras så synnerligen tilltagande bruk, i knackande, hamrande ...

Av: Arthur Schopenhauer | 23 maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Johan Rasmundson. En dikt

Jag heter Johan Rasmundson och är bosatt i Uppsala och har skrivit poesi de senaste tio åren. Jag har varit publicerad i några antologier, tidskrifter och i år även tryckt ...

Av: Johan Rasmundson | 03 december, 2017
Utopiska geografier

Moa och Pelle, en kärlekshistoria



Björn AugustsonFör en tid sedan började jag läsa en bok för min son. Boken var från min egen barndom, Moa och Pelle, en kärlekshistoria. Det var som att läsa runskrift. Jag var tvungen att formulera om ord och meningar innan de nådde min sons öron, annars skulle han inte ha förstått innebörden och utan tvekan skulle han ha tappat intresset. Det senare gjorde han förvisso ändå på grund av ett händelsetempo som också var skoningslöst daterat. Kräftgång. Författarinnan till boken besökte en gång vår skola, jag tror jag gick i fyran och vi samlades för en lässtund i skolans bibliotek. I bokens inlaga har jag klistrat in hennes autograf, Kerstin Johansson i Backa. Så heter inte många författare idag. Men det gjorde de då och jag minns att hon verkade väldigt snäll.

Jag var svag för snälla kvinnor när jag var barn. Min fröken på lekis var så snäll och mild att mitt hjärta smälte och pulserade på samma gång. Hon bodde i ett rött trähus med vita knutar och var min första kärlek. Kanske hette hon Solveig eller Solbritt. Fröknarna hette så på den tiden och bara namnen var tillräckligt för att värma oss barn genom alla barndomens årstider. Men det var då, utan tvekan i en annan tid, i slutet av sjuttiotalet och början på åttiotalet.

Jag vet inte om den tiden var bättre eller sämre men den var annorlunda, helt olik den tid som mina egna barn växer upp i. Jag kan sakna den tiden men jag vet inte om jag gör det för att jag saknar det murriga, blommiga som över en nyårsnatt gick över i ett grällt pastellskrik eller om det handlar om att jag helt enkelt saknar min barndom. Till skillnad från alltför många andras var nämligen min sådan bra. Trots återkommande onda drömmar kände jag mig trygg och skyddad och pappas starka armar och svaga doft av Röda lacket, var aldrig långt borta. Han kunde rädda mig från allt ont och mina mardrömmar kramade och klappade han ur min svettiga, skakande lilla pojkkropp. Det var bara han som kunde det. Han var min hjälte. Med det sagt kanske det verkar märkligt att påstå att jag var ett mammigt barn men det var jag. Då jag själv har barn som är mammiga kan jag förstå om pappa såg på min mammighet med lite sorgsna ögon. Men han hade ju sina andra barn, barnen i skolan som många gånger i honom såg en större källa till trygghet än vad de såg i sina egna föräldrar. Ibland såg pappa att han fyllde en viktigare roll för dem, att han behövdes mer där. Framförallt var det så när vi, hans egna barn, blev äldre. Då såg han oss som självgående med så goda förutsättningar man kan ha för att möta livet. Han såg på något sorgligt vis att han hade gjort sitt för oss och vi berättade aldrig för honom att det inte var så, att vi fortfarande behövde honom.

Min pappa tyckte om att läsa och både han och mamma läste mycket för oss när vi var små men Moa och Pelle, en kärlekshistoria kommer jag ihåg att jag läste själv. Jag minns att jag tyckte om den. Att den handlade om kärlek medförde en viss kittlande spänning till min värld av tjejskräck. Min son kommer sannolikt aldrig att få höra slutet på historien om Moa och Pelle och han kommer aldrig tycka att den är bra, inte ens att handlingen kittlar. Han växer upp i en annan tid och han kräver något helt annat än vad jag gjorde av en bok. Och det är väl precis så det ska vara. Men det är klart, ett lite lugnare tempo tror jag att vi alla skulle må bra av och det är precis vad vi hade då, i en annan tid, i slutet på sjuttiotalet och början på åttiotalet.

 
Björn Augustson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Spiritualitet och den helige Franciskus

Dagens västerländska samhälle är fyllt av stress, oro och rädsla. Många människor upplever ångest inför en osäker framtid med arbetslöshet, nya dödliga sjukdomar, terroranfall och naturkatastrofer. Vi lever dessutom i ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 24 april, 2012

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 04 oktober, 2013

Esoterism i gustavianska urkunder

  Den Svenska Frimurarordens arkiv i källaren under Bååtska palatset på Blasieholmen i Stockholm har öppnats upp ur historiskt hysch-hysch och överklassig mystik. Från det historiska 1700-talsdunklet blottas nu mystiska böjelser ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2010

På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | Agora - filosofiska essäer | 22 december, 2012

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Jag har aldrig tänkt på marknaden

Tidningen Kulturen presentar en serie porträtt av olika bokförlag i Sverige. Vad gör de? Vilken är deras policy och politik? En sak är säker: deras insatser är ett viktigt bidrag ...

Av: Daniel Westerlund | Litteraturens porträtt | 12 maj, 2008

Vladimir Oravsky

Reklam kan utgöra ett allvarligt hot mot demokratin

Följande är ett exempel från Jönköping, Sveriges 10:e största tätort tillika en kommun med cirka 130-tusen invånare. Jag antar dock att det som jag nedan beskriver, skulle kunna utspela sig ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.