Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | 06 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Om du ska tro mig om en sak, tro på mig om detta

“Elegy, n. composition in verse, in which,without employing any of the methods ofhumor, the writer aims to produce in thereader´s mind the dampest kind of dejection.The Most famous English example ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 23 juni, 2012
Övriga porträtt

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | 10 februari, 2011
Essäer om politiken

Konstnärliga modifikationer av dataspel: Top 10 art mods

När konstnärer i slutet av 90-talet började skapa konst inspirerad av dataspel handlade det till största delen om modifikationer av kommersiella dataspel, dvs. man ändrade befintliga spel på olika sätt ...

Av: Mathias Jansson | 02 november, 2013
Essäer om konst

Moa och Pelle, en kärlekshistoria



Björn AugustsonFör en tid sedan började jag läsa en bok för min son. Boken var från min egen barndom, Moa och Pelle, en kärlekshistoria. Det var som att läsa runskrift. Jag var tvungen att formulera om ord och meningar innan de nådde min sons öron, annars skulle han inte ha förstått innebörden och utan tvekan skulle han ha tappat intresset. Det senare gjorde han förvisso ändå på grund av ett händelsetempo som också var skoningslöst daterat. Kräftgång. Författarinnan till boken besökte en gång vår skola, jag tror jag gick i fyran och vi samlades för en lässtund i skolans bibliotek. I bokens inlaga har jag klistrat in hennes autograf, Kerstin Johansson i Backa. Så heter inte många författare idag. Men det gjorde de då och jag minns att hon verkade väldigt snäll.

Jag var svag för snälla kvinnor när jag var barn. Min fröken på lekis var så snäll och mild att mitt hjärta smälte och pulserade på samma gång. Hon bodde i ett rött trähus med vita knutar och var min första kärlek. Kanske hette hon Solveig eller Solbritt. Fröknarna hette så på den tiden och bara namnen var tillräckligt för att värma oss barn genom alla barndomens årstider. Men det var då, utan tvekan i en annan tid, i slutet av sjuttiotalet och början på åttiotalet.

Jag vet inte om den tiden var bättre eller sämre men den var annorlunda, helt olik den tid som mina egna barn växer upp i. Jag kan sakna den tiden men jag vet inte om jag gör det för att jag saknar det murriga, blommiga som över en nyårsnatt gick över i ett grällt pastellskrik eller om det handlar om att jag helt enkelt saknar min barndom. Till skillnad från alltför många andras var nämligen min sådan bra. Trots återkommande onda drömmar kände jag mig trygg och skyddad och pappas starka armar och svaga doft av Röda lacket, var aldrig långt borta. Han kunde rädda mig från allt ont och mina mardrömmar kramade och klappade han ur min svettiga, skakande lilla pojkkropp. Det var bara han som kunde det. Han var min hjälte. Med det sagt kanske det verkar märkligt att påstå att jag var ett mammigt barn men det var jag. Då jag själv har barn som är mammiga kan jag förstå om pappa såg på min mammighet med lite sorgsna ögon. Men han hade ju sina andra barn, barnen i skolan som många gånger i honom såg en större källa till trygghet än vad de såg i sina egna föräldrar. Ibland såg pappa att han fyllde en viktigare roll för dem, att han behövdes mer där. Framförallt var det så när vi, hans egna barn, blev äldre. Då såg han oss som självgående med så goda förutsättningar man kan ha för att möta livet. Han såg på något sorgligt vis att han hade gjort sitt för oss och vi berättade aldrig för honom att det inte var så, att vi fortfarande behövde honom.

Min pappa tyckte om att läsa och både han och mamma läste mycket för oss när vi var små men Moa och Pelle, en kärlekshistoria kommer jag ihåg att jag läste själv. Jag minns att jag tyckte om den. Att den handlade om kärlek medförde en viss kittlande spänning till min värld av tjejskräck. Min son kommer sannolikt aldrig att få höra slutet på historien om Moa och Pelle och han kommer aldrig tycka att den är bra, inte ens att handlingen kittlar. Han växer upp i en annan tid och han kräver något helt annat än vad jag gjorde av en bok. Och det är väl precis så det ska vara. Men det är klart, ett lite lugnare tempo tror jag att vi alla skulle må bra av och det är precis vad vi hade då, i en annan tid, i slutet på sjuttiotalet och början på åttiotalet.

 
Björn Augustson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
David Cernys bäbisar utanför Kampa museum. Foto: Mathias Jansson

David Cernys kontroversiella konst guidar dig genom Prag

Det finns många sätt att uppleva Prag på. Du kan följa turistströmmen från Prags slott, över Karlsbron, vidare till torget i den gamla staden och sluta vid den judiska kyrkogården ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 september, 2015

Paul Valéry – Tankar kring en dikt

Allt flyter, anaxagoras, havet andas sakta, månen ökar och minskar, och människor blixtrar förbi som fallande stjärnor. Dock mitt pulserande hjärta hindrar mig från sömn. Jag är så otroligt trött ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2017

frösö

Primus Mortimer Pettersson – Konstens geniale särling

Konsten har alltid varit en viktig del i människans liv och behovet att samtala om konst och vad konst är tycks idag vara större än någonsin. Vissa hävdar att konst ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 03 juli, 2017

De stora frågorna som moderniteten ställer förblir fortfarande obesvarade

Intervju med Claudio Magris I Sverige är Claudio Magris en av de mest lästa italienska författarna. Naturligtvis finns det andra författare, som Camilleri, Fo och Saviano, men vi känner dem mest ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 22 november, 2010

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Från koja…. till koja

21 månader i Paris, fem olika lägenheter i fem olika arrondisement. Jag har dödat råttor (läs: jag har dödat en mus), känt lukten av en död man från lägenheten våningen ...

Av: Signe Lundgren | Gästkrönikör | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts