Carsten Palmer Schale

Carsten Schale - 16 dikter (till TD)

Carsten Palmer Schale är främst dr. i sociologi och forskare och författare i filosofi, men har under de senaste 25 åren sysslat alltmer med skönlitteratur (där han också har universitetsutbildning) ...

Av: Carsten Palmer Schale | 14 september, 2015
Utopiska geografier

Peter Nilsons deus ex machina

Peter Nilson (1937-1998) började under 1960-talet att studera i Uppsala, först matematik, därefter teoretisk fysik, estetik, idé- och lärdomshistoria och astronomi. Från 1977 var Peter Nilson författare på heltid inom ...

Av: Göran af Gröning | 03 juni, 2014
Litteraturens porträtt

Bob Dylan, människor och myter

Sommaren 2009 stoppades en man av polis i Long Branch, New Jersey. Regnet vräkte ner. Mannen stoppades efter att en boende i området hade ringt polisen och berättat om en ...

Av: Björn Augustson | 09 mars, 2012
Essäer om musik

Rolf Zandén – dikter i naturen

Rolf Zandén. Född 1945 och bosatt i Karlstad, har nästan alltid skrivit dikter; givit ut 7 egna diktsamlingar samt deltagit i en del antologier, nu senast i höstas i en ...

Av: Rolf Zandén | 16 april, 2012
Utopiska geografier

Moa och Pelle, en kärlekshistoria



Björn AugustsonFör en tid sedan började jag läsa en bok för min son. Boken var från min egen barndom, Moa och Pelle, en kärlekshistoria. Det var som att läsa runskrift. Jag var tvungen att formulera om ord och meningar innan de nådde min sons öron, annars skulle han inte ha förstått innebörden och utan tvekan skulle han ha tappat intresset. Det senare gjorde han förvisso ändå på grund av ett händelsetempo som också var skoningslöst daterat. Kräftgång. Författarinnan till boken besökte en gång vår skola, jag tror jag gick i fyran och vi samlades för en lässtund i skolans bibliotek. I bokens inlaga har jag klistrat in hennes autograf, Kerstin Johansson i Backa. Så heter inte många författare idag. Men det gjorde de då och jag minns att hon verkade väldigt snäll.

Jag var svag för snälla kvinnor när jag var barn. Min fröken på lekis var så snäll och mild att mitt hjärta smälte och pulserade på samma gång. Hon bodde i ett rött trähus med vita knutar och var min första kärlek. Kanske hette hon Solveig eller Solbritt. Fröknarna hette så på den tiden och bara namnen var tillräckligt för att värma oss barn genom alla barndomens årstider. Men det var då, utan tvekan i en annan tid, i slutet av sjuttiotalet och början på åttiotalet.

Jag vet inte om den tiden var bättre eller sämre men den var annorlunda, helt olik den tid som mina egna barn växer upp i. Jag kan sakna den tiden men jag vet inte om jag gör det för att jag saknar det murriga, blommiga som över en nyårsnatt gick över i ett grällt pastellskrik eller om det handlar om att jag helt enkelt saknar min barndom. Till skillnad från alltför många andras var nämligen min sådan bra. Trots återkommande onda drömmar kände jag mig trygg och skyddad och pappas starka armar och svaga doft av Röda lacket, var aldrig långt borta. Han kunde rädda mig från allt ont och mina mardrömmar kramade och klappade han ur min svettiga, skakande lilla pojkkropp. Det var bara han som kunde det. Han var min hjälte. Med det sagt kanske det verkar märkligt att påstå att jag var ett mammigt barn men det var jag. Då jag själv har barn som är mammiga kan jag förstå om pappa såg på min mammighet med lite sorgsna ögon. Men han hade ju sina andra barn, barnen i skolan som många gånger i honom såg en större källa till trygghet än vad de såg i sina egna föräldrar. Ibland såg pappa att han fyllde en viktigare roll för dem, att han behövdes mer där. Framförallt var det så när vi, hans egna barn, blev äldre. Då såg han oss som självgående med så goda förutsättningar man kan ha för att möta livet. Han såg på något sorgligt vis att han hade gjort sitt för oss och vi berättade aldrig för honom att det inte var så, att vi fortfarande behövde honom.

Min pappa tyckte om att läsa och både han och mamma läste mycket för oss när vi var små men Moa och Pelle, en kärlekshistoria kommer jag ihåg att jag läste själv. Jag minns att jag tyckte om den. Att den handlade om kärlek medförde en viss kittlande spänning till min värld av tjejskräck. Min son kommer sannolikt aldrig att få höra slutet på historien om Moa och Pelle och han kommer aldrig tycka att den är bra, inte ens att handlingen kittlar. Han växer upp i en annan tid och han kräver något helt annat än vad jag gjorde av en bok. Och det är väl precis så det ska vara. Men det är klart, ett lite lugnare tempo tror jag att vi alla skulle må bra av och det är precis vad vi hade då, i en annan tid, i slutet på sjuttiotalet och början på åttiotalet.

 
Björn Augustson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

The conductor by Percival. Detail

Who is a Human Being in Time’s Play? By Percival

Who is asleep, who is awake, in our busy business life, where we hope to rediscover a lost paradise?

Av: Percival | Utopiska geografier | 05 Maj, 2016

“The elitism of talent and the tyranny of appearance”

En romantiskt sinnad kan kalla det för skönhet, en pragmatiker kan benämna det estetik; det finns en mängd olika beteckningar för konstens självändamål. Oavsett ordval torde framgå för varje normalt ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om konst | 26 december, 2017

Å leve i forbindelsen. Del II

I filosofi er forståelse det basale Det er ikke alltid slik at jeg forstår det jeg selv har uttrykt, og når det er slik at jeg har vansker med å forstå ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 oktober, 2012

Häxorna, inkvisitionen och Camus dröm om Arkadien

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 22 januari, 2009

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

En avsevärd del av mig är inte här. Intyervju med Ulrika Nielsen

Vitt dis över strömmen och mellan husen i Gamla stan. Det hänger julgranspynt i skyltfönstret till en affär som ännu inte har öppnat och utanför cafét tar hon av sig ...

Av: Jessica Poikkijoki | Litteraturens porträtt | 14 december, 2010

Ezra Pound

Dag Hammarskjölds stora insats för poesin: frigivningen av Ezra Pound

I Dag Hammarskjölds magnifika livsverk finns ett lite udda inslag. Under sin tid som generalsekreterare för FN engagerade han sig under många år för en av patienterna på sinnessjukhuset St ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 28 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.