TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | 04 november, 2015
Media, porträtt

Guds död, människans bankrutt och den kreativa subversionens metamorfoser - En essä om…

Finns det böcker som kan spränga hela folkhemska helyllebibliotek åt helvete? Nästan alla torde väl förneka att något sådant vore möjligt; dessvärre kanske de har rätt. Om något aldrig förut ...

Av: Nikanor Teratologen | 11 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

"Jag var inte toastmaster åt någon generation" - Bob Dylan och livet fram…

"Jo", börjar jag försiktigt, "Bob Dylan fyller sjuttio år den 24: e maj, tror du att jag kan få in något om det?". När redaktören svarar javisst blir jag smått ...

Av: Linda Bönström | 24 maj, 2011
Kulturreportage

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | 06 oktober, 2014
Utopiska geografier

Detaljer



Jenny Berggren Keljevic

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att skrapa av den gamla målarfärgen runt fönstret innan jag började måla om det. Trots det blir resultatet att efter en tid, hinner det dåliga arbetet ikapp mig, färgen flagnar, och jag måste med tålamod inse att ja, jag måste göra om det. Resultatet blir att jag inser att i sökandet på en snabb lösning, nu istället får göra om det från början och inse, med vemod, att, jag har slösat min tid, ingen annat.

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att ta med mig mössan till skogspromenaden. Det är inte så kallt, hösten har precis börjat. Trots det blir resultatet att promenaden blir mer störande än skön, eftersom vinden brusar i örat, och huvudet börjar bli omtumlat. Jag kämpar mot vägen och går inte med den. Vinden blir ett störande moment, och jag njuter inte av att se vinden ta tag i grenarna och fälla löven mot marken. Jag fäster inte blicken på det röda lövet som susar med längst min sida och talar om för mig att jag är en del av allt.

Resultatet blir att jag får inse att det är bara jag själv som förstört sinnesron, inte vinden, inte skogen, bara jag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det borde egentligen inte spela någon roll vilket tonfall jag har när jag pratar. Trots det verkar det som om andra plötsligt tror jag menat något jag inte menat, eller så får jag en känsla av att jag låtit känslor ta överhanden och kanske blivit irriterad. Resultatet blir att jag måste inse att den enda som lider av det är jag.

Det är bara jag som förstört min dag och kanske någon annans. Plötsligt har jag ett för stort avstånd mellan mig och verkligheten. Och måste inse att jag slösat energi. Om jag säger något med ärlighet eller kärlek, märker jag att saker och ting flyter lättare fram och jag, jag märker att ärlighet och kärlek kommer tillbaka som ett brev på posten. 

Det borde inte spela så stor roll om jag skippar en ingrediens till receptet. För all del kan jag blankt strunta i att ha basilika i peston, men då blir det ingen pesto heller.

Det borde egentligen inte spela så stor roll om jag inte låste min cykel. En kan tycka att människor borde ha vett att inte ta det som inte tillhör dem, men nu är det inte så. Jag tänkte att jag bara skulle gå snabbt in i affären, jag kunde se min cykel, likt förbannat när jag kom ut var min cykel borta. Resultatet blir att min lathet gjorde att jag inte gjorde något jag visste jag borde göra om jag nu inte ville bli av med min cykel.

Det borde egentligen inte spela så stor roll vilka skor jag dansar tango i. Trots det fastnar jag i golvet om jag tar vanliga gympaskor, det är nämligen gummi mot trä som gör att det inte fungerar, benen fastnar, det går inte att pivotera. Om jag tar på mina höga klackar med en sula som passar golvet flyter jag fram. Resultatet blir att jag själv avgör min dansupplevelse för kvällen. Jag kan inte gärna klaga på orkestern som flickor oftast gör enligt ordspråket när de inte klarar av att dansa.

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag berättade för dig att jag tycker om dig. Eller att jag inte tycker om dig, vad gäller kärlek och romantik. Hur många gånger har en inte trasslat in sig både i det ena och det andra genom att inte våga säga var jag står, eller de till mig. Resultatet brukar bli förödande, brustna hjärtan och sårade känslor. Eller så blir resultatet att någon inte vet om känslorna och därför inte besvarar dem. Resultatet brukar bli slöseri med tid på något som inte fungerar för det är jobbigt att säga; ”jag vill inte mer”, eller att gå miste om något för man inte vågade säga, ”jag tycker om dig”.

Det borde inte spela så stor roll om jag spelade ett C istället för ett E på pianot när jag försöker spela ”Your song”. Det är trots allt bara en liten ton. Trots det klingar det en falsk klang genom hela rummet, som ett stort störningsmoment i den annars så vackra melodin. Det enda jag kan konstatera är att det inte låter rätt om jag spelar fel.

Det borde inte spela så stor roll om jag inte tänker på vad jag äter, det är ju gott! Trots det känns de där extra kilona obekvämt efter ett tag. Resultatet blir att om jag äter det bara för att det är gott, och det kan kännas bra precis när jag äter det, som choklad, det gör oss lyckliga! men det betyder inte att det är bra för mig.

Det borde inte spela så stor roll i vilken ordning jag sätter bokstäverna. mEn ted ank ilb såvrt tta lsaä.

Det borde egentligen inte spela så stor roll om jag inte uppfyller mina drömmar. Resultatet brukar bli att jag märker att ingen annan tagit sig an uppgiften.

Det borde inte spela så stor roll att leva efter vissa principer jag valt tro på.

Som att ta ansvar, som att vara ärlig, som att våga riskera, som att ha mod, som att acceptera livet på livets villkor. Resultatet brukar bli, om jag frångår detta, att ett visst kaos kommer krypande, gamla vanor biter sig fast och rätt var det är, befinner jag mig inne i någonting jag inte alls vill vara i. 

Det borde inte spela så stor roll om du inte är mig nära,

Men jag kan säga att just den lilla detaljen skulle jag sakna väldigt mycket. 

Jenny Berggren Keljevic

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 november, 2012

Sannheten

Innledning I uminnelige tider har så vel lek som lærd undret seg over hva som menes med ‘sannhet’ og hva for egenskaper, eller kvaliteter, som gjør at en kan hevde om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2014

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Who is Charlie?

Alla begrepp flyter in i varandra. Ingenting är längre vad det brukade vara och ingenting är heller hur det ser ut att vara.

Av: Niklas Anderberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts