Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | 23 oktober, 2016
Utopiska geografier

Sven André Tre dikter

Ludwig I den tronlösa tronsalens rymd ekande av svanvingslag och stillad tid på firmamentets hav av rhenguld mot kobolt en anad, osagd fruktan, ängelns dova vittring i mitt stammande ...

Av: Sven André | 04 april, 2011
Utopiska geografier

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jean Cocteau på kur i Baden-Baden

I den kejserligt österrikiska kurorten Merano/Meran blandades pura seta från Bologna och Milano med bergsbönder i Lederhosen och bussfraktade turister från Mannheim med omnejd; blåögda blonda servitriser i dirndl var ...

Av: Bo I. Cavefors | 10 december, 2013
Övriga porträtt

Detaljer



Jenny Berggren Keljevic

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att skrapa av den gamla målarfärgen runt fönstret innan jag började måla om det. Trots det blir resultatet att efter en tid, hinner det dåliga arbetet ikapp mig, färgen flagnar, och jag måste med tålamod inse att ja, jag måste göra om det. Resultatet blir att jag inser att i sökandet på en snabb lösning, nu istället får göra om det från början och inse, med vemod, att, jag har slösat min tid, ingen annat.

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att ta med mig mössan till skogspromenaden. Det är inte så kallt, hösten har precis börjat. Trots det blir resultatet att promenaden blir mer störande än skön, eftersom vinden brusar i örat, och huvudet börjar bli omtumlat. Jag kämpar mot vägen och går inte med den. Vinden blir ett störande moment, och jag njuter inte av att se vinden ta tag i grenarna och fälla löven mot marken. Jag fäster inte blicken på det röda lövet som susar med längst min sida och talar om för mig att jag är en del av allt.

Resultatet blir att jag får inse att det är bara jag själv som förstört sinnesron, inte vinden, inte skogen, bara jag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det borde egentligen inte spela någon roll vilket tonfall jag har när jag pratar. Trots det verkar det som om andra plötsligt tror jag menat något jag inte menat, eller så får jag en känsla av att jag låtit känslor ta överhanden och kanske blivit irriterad. Resultatet blir att jag måste inse att den enda som lider av det är jag.

Det är bara jag som förstört min dag och kanske någon annans. Plötsligt har jag ett för stort avstånd mellan mig och verkligheten. Och måste inse att jag slösat energi. Om jag säger något med ärlighet eller kärlek, märker jag att saker och ting flyter lättare fram och jag, jag märker att ärlighet och kärlek kommer tillbaka som ett brev på posten. 

Det borde inte spela så stor roll om jag skippar en ingrediens till receptet. För all del kan jag blankt strunta i att ha basilika i peston, men då blir det ingen pesto heller.

Det borde egentligen inte spela så stor roll om jag inte låste min cykel. En kan tycka att människor borde ha vett att inte ta det som inte tillhör dem, men nu är det inte så. Jag tänkte att jag bara skulle gå snabbt in i affären, jag kunde se min cykel, likt förbannat när jag kom ut var min cykel borta. Resultatet blir att min lathet gjorde att jag inte gjorde något jag visste jag borde göra om jag nu inte ville bli av med min cykel.

Det borde egentligen inte spela så stor roll vilka skor jag dansar tango i. Trots det fastnar jag i golvet om jag tar vanliga gympaskor, det är nämligen gummi mot trä som gör att det inte fungerar, benen fastnar, det går inte att pivotera. Om jag tar på mina höga klackar med en sula som passar golvet flyter jag fram. Resultatet blir att jag själv avgör min dansupplevelse för kvällen. Jag kan inte gärna klaga på orkestern som flickor oftast gör enligt ordspråket när de inte klarar av att dansa.

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag berättade för dig att jag tycker om dig. Eller att jag inte tycker om dig, vad gäller kärlek och romantik. Hur många gånger har en inte trasslat in sig både i det ena och det andra genom att inte våga säga var jag står, eller de till mig. Resultatet brukar bli förödande, brustna hjärtan och sårade känslor. Eller så blir resultatet att någon inte vet om känslorna och därför inte besvarar dem. Resultatet brukar bli slöseri med tid på något som inte fungerar för det är jobbigt att säga; ”jag vill inte mer”, eller att gå miste om något för man inte vågade säga, ”jag tycker om dig”.

Det borde inte spela så stor roll om jag spelade ett C istället för ett E på pianot när jag försöker spela ”Your song”. Det är trots allt bara en liten ton. Trots det klingar det en falsk klang genom hela rummet, som ett stort störningsmoment i den annars så vackra melodin. Det enda jag kan konstatera är att det inte låter rätt om jag spelar fel.

Det borde inte spela så stor roll om jag inte tänker på vad jag äter, det är ju gott! Trots det känns de där extra kilona obekvämt efter ett tag. Resultatet blir att om jag äter det bara för att det är gott, och det kan kännas bra precis när jag äter det, som choklad, det gör oss lyckliga! men det betyder inte att det är bra för mig.

Det borde inte spela så stor roll i vilken ordning jag sätter bokstäverna. mEn ted ank ilb såvrt tta lsaä.

Det borde egentligen inte spela så stor roll om jag inte uppfyller mina drömmar. Resultatet brukar bli att jag märker att ingen annan tagit sig an uppgiften.

Det borde inte spela så stor roll att leva efter vissa principer jag valt tro på.

Som att ta ansvar, som att vara ärlig, som att våga riskera, som att ha mod, som att acceptera livet på livets villkor. Resultatet brukar bli, om jag frångår detta, att ett visst kaos kommer krypande, gamla vanor biter sig fast och rätt var det är, befinner jag mig inne i någonting jag inte alls vill vara i. 

Det borde inte spela så stor roll om du inte är mig nära,

Men jag kan säga att just den lilla detaljen skulle jag sakna väldigt mycket. 

Jenny Berggren Keljevic

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Livsforståelse og etikk

Forord Hva har livsforståelse å gjøre med etikk? Det er jo slik at etikk er om prinsipper og regler, intensjoner, verdier og normer, mens all regulering av livet synes å bidra ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 augusti, 2014

49. Asad

De tog mig tidigt en måndagmorgon. Jag hade precis ätit frukost och återvänt till cellen. Jag ansträngde mig för att äta ordentligt trots att maten växte i min mun. Jag ...

Av: Asad | Lund har allt utom vatten | 30 november, 2012

Hur Grå var min Mur: nostalgi för en berlinsk estetik

På min sida av den transatlantiska ”dammen”, så har den popkulturella fascinationen vid Berlin ofta resulterat i ett porträtt av staden som i klorna på en kollektiv 'dödsdrift': i denna ...

Av: Thomas Bailey | Kulturreportage | 19 december, 2011

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Foto: Björn Gustavsson.

Shanghai: ett shoppingparadis

Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 11 september, 2016

Exorcism – nyfunnet O’Neill drama

1920 uppförde Provincetown Playhouse i New York den självbiografiska enaktaren Exorcism av Eugen O’Neill (1888-1953). Föreställningen gavs bara några gånger och efteråt förstörde O’Neill alla – som han trodde – ...

Av: Bertil Falk | Reportage om scenkonst | 28 mars, 2012

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 29 maj, 2012

Asger Jorn: I begynnelsen var bilden. Foto: Thomas Notini

Cobra – nittonhundratalets sista avantgarde

Thomas Notini om COBRA som inte är en antydan om något farligt och skräckinjagande utan ett akrostikon bildat av början av (de franska) namnen på de tre städer varifrån gruppens ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 17 augusti, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.