Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | 08 mars, 2010
Essäer om religionen

Familjeförvecklingar kring en hund

 För många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | 15 juni, 2014
Stefan Hammarén

Detaljer



Jenny Berggren Keljevic

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att skrapa av den gamla målarfärgen runt fönstret innan jag började måla om det. Trots det blir resultatet att efter en tid, hinner det dåliga arbetet ikapp mig, färgen flagnar, och jag måste med tålamod inse att ja, jag måste göra om det. Resultatet blir att jag inser att i sökandet på en snabb lösning, nu istället får göra om det från början och inse, med vemod, att, jag har slösat min tid, ingen annat.

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att ta med mig mössan till skogspromenaden. Det är inte så kallt, hösten har precis börjat. Trots det blir resultatet att promenaden blir mer störande än skön, eftersom vinden brusar i örat, och huvudet börjar bli omtumlat. Jag kämpar mot vägen och går inte med den. Vinden blir ett störande moment, och jag njuter inte av att se vinden ta tag i grenarna och fälla löven mot marken. Jag fäster inte blicken på det röda lövet som susar med längst min sida och talar om för mig att jag är en del av allt.

Resultatet blir att jag får inse att det är bara jag själv som förstört sinnesron, inte vinden, inte skogen, bara jag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det borde egentligen inte spela någon roll vilket tonfall jag har när jag pratar. Trots det verkar det som om andra plötsligt tror jag menat något jag inte menat, eller så får jag en känsla av att jag låtit känslor ta överhanden och kanske blivit irriterad. Resultatet blir att jag måste inse att den enda som lider av det är jag.

Det är bara jag som förstört min dag och kanske någon annans. Plötsligt har jag ett för stort avstånd mellan mig och verkligheten. Och måste inse att jag slösat energi. Om jag säger något med ärlighet eller kärlek, märker jag att saker och ting flyter lättare fram och jag, jag märker att ärlighet och kärlek kommer tillbaka som ett brev på posten. 

Det borde inte spela så stor roll om jag skippar en ingrediens till receptet. För all del kan jag blankt strunta i att ha basilika i peston, men då blir det ingen pesto heller.

Det borde egentligen inte spela så stor roll om jag inte låste min cykel. En kan tycka att människor borde ha vett att inte ta det som inte tillhör dem, men nu är det inte så. Jag tänkte att jag bara skulle gå snabbt in i affären, jag kunde se min cykel, likt förbannat när jag kom ut var min cykel borta. Resultatet blir att min lathet gjorde att jag inte gjorde något jag visste jag borde göra om jag nu inte ville bli av med min cykel.

Det borde egentligen inte spela så stor roll vilka skor jag dansar tango i. Trots det fastnar jag i golvet om jag tar vanliga gympaskor, det är nämligen gummi mot trä som gör att det inte fungerar, benen fastnar, det går inte att pivotera. Om jag tar på mina höga klackar med en sula som passar golvet flyter jag fram. Resultatet blir att jag själv avgör min dansupplevelse för kvällen. Jag kan inte gärna klaga på orkestern som flickor oftast gör enligt ordspråket när de inte klarar av att dansa.

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag berättade för dig att jag tycker om dig. Eller att jag inte tycker om dig, vad gäller kärlek och romantik. Hur många gånger har en inte trasslat in sig både i det ena och det andra genom att inte våga säga var jag står, eller de till mig. Resultatet brukar bli förödande, brustna hjärtan och sårade känslor. Eller så blir resultatet att någon inte vet om känslorna och därför inte besvarar dem. Resultatet brukar bli slöseri med tid på något som inte fungerar för det är jobbigt att säga; ”jag vill inte mer”, eller att gå miste om något för man inte vågade säga, ”jag tycker om dig”.

Det borde inte spela så stor roll om jag spelade ett C istället för ett E på pianot när jag försöker spela ”Your song”. Det är trots allt bara en liten ton. Trots det klingar det en falsk klang genom hela rummet, som ett stort störningsmoment i den annars så vackra melodin. Det enda jag kan konstatera är att det inte låter rätt om jag spelar fel.

Det borde inte spela så stor roll om jag inte tänker på vad jag äter, det är ju gott! Trots det känns de där extra kilona obekvämt efter ett tag. Resultatet blir att om jag äter det bara för att det är gott, och det kan kännas bra precis när jag äter det, som choklad, det gör oss lyckliga! men det betyder inte att det är bra för mig.

Det borde inte spela så stor roll i vilken ordning jag sätter bokstäverna. mEn ted ank ilb såvrt tta lsaä.

Det borde egentligen inte spela så stor roll om jag inte uppfyller mina drömmar. Resultatet brukar bli att jag märker att ingen annan tagit sig an uppgiften.

Det borde inte spela så stor roll att leva efter vissa principer jag valt tro på.

Som att ta ansvar, som att vara ärlig, som att våga riskera, som att ha mod, som att acceptera livet på livets villkor. Resultatet brukar bli, om jag frångår detta, att ett visst kaos kommer krypande, gamla vanor biter sig fast och rätt var det är, befinner jag mig inne i någonting jag inte alls vill vara i. 

Det borde inte spela så stor roll om du inte är mig nära,

Men jag kan säga att just den lilla detaljen skulle jag sakna väldigt mycket. 

Jenny Berggren Keljevic

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum…

 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 01 december, 2014

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | Essäer om samhället | 29 maj, 2013

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 18 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.