När devising tar sig an Ett drömspel

Jag blir upphämtad vid Östersund C av Teater Verbals producent Olle Olsson. Tillsammans åker vi till den konferensgård cirka en mil utanför centrala Östersund där Teater Verbal huserar sommaren 2011 ...

Av: Anna Nyman | 01 augusti, 2011
Reportage om scenkonst

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Musiken - Västerlandets ödesfråga

  Pentagram av Hebriana Alainentalo I sin senaste bok, Sirenernas sång, har filosofen Eugenio Trías tagit sig an den västerländska historien utifrån musikens perspektiv. Ansatsen är lika spännande som svindlande. Genom en ...

Av: Eugenio Trías | 06 juni, 2010
Agora - filosofiska essäer

Den relativa maktens århundrade

Det 21:a århundradet kommer inte att bli det nya amerikanska århundradet som de nykonservativa förutspådde i slutet av 1990-talet. Kommer det i stället att bli det antiamerikanska seklet som den ...

Av: Pierre Hassner | 20 november, 2013
Essäer om samhället

Astrid har svaren



Elisabet LungaLäs tidningen en dag. Se på nyheterna. Lyft blicken från din lilla bubbla av trygghet i Sverige och känn dig skrämd. Du kanske trodde att vi någonstans hade lärt oss av ett grymt 1900-tal, att vi lärt oss av en blodig månghundraårig historia, att vi lärt oss att människan är lite klokare än så.

Kanske trodde du att vi närmade oss äventyrens och lägereldarnas värld. Den där världen som vi drömmer om ibland. Ljus, fylld av doftande blommor och uppfyllda drömmar. Inte så avancerad, inte så mycket, bara mest trevlig. Inte ond.

Tyvärr är det inte så. Det finns en hel del ondska i vår värld, människor som pekar med sina fingrar och dömer den ena efter den andra till ett straff ibland hemskare än döden.

Nyhetsflödet från olika krigshärdar skrämmer och förvirrar. I de östra delarna av Europa stiger en makthungrig Putin fram allt tydligare med ett språk och ett beteende som inte står Tengil långt efter. Han har ingen Katla att sätta skräck i de olika länderna med, men dock en armé med samma tyngd och eldkraft. Han tycks vilja ta över blommande dalar, han är en makt från de uråldriga tiderna – eller i alla fall från kalla krigets tid. Den tid som vi ville glömma, gömma i drömmarna om ett fritt, blommande Europa med öppna gränser. Inga murar kring törnrosorna, inga skräckslagna invånare som böjer sig för en tyrann, inga fingrar som pekar och dömer. Den tiden kändes uråldrig, den tiden hoppades vi var förbi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men den lurar i skuggorna, den tiden. Blotta nämnandet kan få fåglar att fly till sina bon med klagande läten och rosor att dö. I alla fall i våra sinnen; de blommor som doftar av fred och vänskap, de fåglar som sjunger om samarbete och lugn.

I en annan del av världen fick för några år sedan doften av jasmin oss att tro på kommunikationens makt. På människornas hopp och önskan om frihet. Doften blandades tyvärr med stanken av brinnande bildäck, röken från avfyrade vapen.  En gråaktig dimma lade sig över människorna, en dimma som skymde våra drömmar och lade band på vårt hopp. De svarta spejarna dundrade fram och stoppade facebookrevolutionen, krossade de blommande jasminerna och tvingade människorna i norra Afrika och mindre Asien till underkastelse, till ett liv fyllt av klagande fågelsång. En klagande låt som inte ekar över mörka vatten men över hopp och byar i ruiner.

Det finns vissa makthavare i världen som tycks ha ett hjärta av sten; de märker inte hur det skaver och gör ont. De trivs med det.

Vad ska vi då göra för att stoppa eländet?

Det finns vissa saker en människa måste göra i sitt liv, även om det är farligt; annars är man inte en människa utan bara en liten lort, sade Jonathan Lejonhjärta. Han var modig bortom förnuftets gräns. Den sortens mod som endast ett fåtal av oss besitter; modet att göra det hemskaste av allt för att stoppa något ännu hemskare. Han gick ut i krig för att göra sig av med en tyrann, för att befria ett folk. Han gick ut i krig men avskydde varenda minut av det. Han gick ut i krig utan att lyfta sitt vapen. För han ville inte döda. Inte ens i självförsvar. Inte ens om det gällde hans eget liv.

”Om alla vore som du, sade Orvar, då skulle ju ondskan få regera i all evinnerlighet.” Men han har inte rätt. Det är i stället Skorpan som har rätt, för om alla vore som Jonathan då skulle det ju faktiskt inte finnas någon ondska.

Tänk om världen kunde göra sig av med alla Tengil som sitter i sina uråldriga berg och tänker tankar från svunna tider och önskar makt och härlighet? Tänk om världen kunde tvinga bort alla Kato som förvandlar fria människor till klagande fåglar och omger sig av svarta spejare? Tänk om världen kunde lära av Jonathan, inte av Orvar?

Den världen, en värld där människornas hjärtan inte är av sten, den världen ser jag fram emot. En värld där ingen pekar och straffar och ingen behöver gömma sitt ansikte mot någons bröst för att slippa se det grymma.

Kan vi tänka oss den världen?

Kan vi önska den?

Kan vi få den?

För visst är det väl så att världen skulle bli lite bättre om vi kunde få alla de som bestämmer att förstå att Astrid Lindgren redan har gett oss svaren? Svaret att vi ska vara människor, inte små lortar. Svaret att ett hjärta av sten skaver, att det gör ont i längden. Svaret att vi måste våga vända oss från det skyddande bröstet, se ondskan och vara modiga nog att bestrida den.


Elisabet Lunga

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 september, 2011

Herman Melville. Foto: Wikipedia

Herman Melville. Ball's Bluff : en drömbild (oktober 1861)

Erik Carlquist och Herman Melville.

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 03 juni, 2015

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 maj, 2013

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 13 september, 2014

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

ABBA de museala. En perverterad musik?

Thank you for the music. ABBA-musiken. Är det musik? Är det inte bara enkel sörja? Är det verkligen tonhöjd och tondjup? Är ABBA The music story, inte bara en vulgär ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juni, 2013

Karen Blixen eller livet som konstverk

Huset låg öde. Skymningen höll på att sänka sig sakta över Rungstedlund och taknockarna avtecknade sig som vassa siluetter mot den mörknande himlen. Det var tomt och ödsligt som om ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 05 februari, 2012

De fyra stegen

Den 9 maj 2011 gick jag hem genom Finngatan i Lund. Jag säger "genom" därför att grönskan var sådan, att man kunde uppleva gatan som en tunnel. Det blev jag ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.