Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Discovågen



Boney M 1977Discovågen var som hetast i ungefär ett decennium: från mitten av 70-talet fram till mitten av 80-talet.

Första gången jag besökte ett ”diskotek” var 1971 i gillestugan på en stiftsgård, där jag var på konfirmationsläger. På bordet stod en skivspelare – och musiken som spelades var vanlig popmusik; jag minns bl.a. ”Rose garden”…

 Här i Sverige hade discomusiken till en början svårt att slå igenom eftersom trallvänlig dansbandsmusik (av egentligen ganska otidsenligt slag) dominerade utbudet fram till åtminstone 1975; men de kommande åren tog discomusiken över i de stora ungdomsgrupperna –och flertalet svenska dansband upplöstes lika hastigt som de hade bildats (vid mitten av 70-talet fanns cirka tusen svenska dansband!) och från och med andra hälften av sjuttiotalet blev discon den stora

och allenarådande trenden. Dansbandsvågen, som varit högsta mode ungefär 1972–1977, förpassades ut i marginalen; de enstaka orkestrar som överlevde satsade nu i stället på discocovers… 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Många samtida vänsterradikaler betraktade disco som ”kommersiell dekadens”. Rättrogna vänsterradikaler älskade att hata disco. Att vara vänstersinnad och ändå tycka om ABBA ansågs omöjligt. Knappt någon ”medveten” människa vågade säga högt att man gillade ABBA. Den sortens pop var ”kommersiellt trams”. Sådana stämningar dominerade även tv-ledningen, som 1976 beslutade att Sverige ej skulle medverka i melodifestivalen; den ansågs vara ”allt för kommersiell”.

Året innan, då Eurovision Song Contest arrangerades i Stockholm, ordnade proggrörelsen en ”antifestival”, ”Festival 75”, som en protest mot kommersialiseringen av musikbranschen. Polariseringen av det svenska musiklivet var vid denna tid oerhörd. Nationalteaterns Ulf Dageby framstod som en hyllad antihjälte när han – likt en tidig punkare – sjunger ”Doin’ the omoralisk schlagerfestival” – och där texten bland annat gick så här: ”Och här kommer ABBA i kläder av plast/ lika döda som sillkonserver/ de skiter också i allt vill göra snabba stol/ det pyr i mina franska nerver”…

Jag minns vilken åthutning jag fick när jag i april 1978 spelade Boney M på min nyinstallerade bilstereo. Sådan musik borde inte förekomma i upplysta kretsar! 1978 hade disco-epokens gyllene tid just inletts. Boney M var lika förkastligt som ABBA, fick jag höra. Vid mitten av 80-talet tappade discomusiken in attraktionskraft, skimret började ge vika, och när jag 1987 hörde Rick Astleys ”Never gonna give you up” var det, minns jag, med känslan av att detta visserligen var traditionell disco, men att den lät att den lät lite rutinartad och att den spelades i ett egendomligt tomrum, därför att större delen av publiken redan var försvunnen. Även Pet Shop Boys discohit ”Always on my mind” från samma år, till stor del präglad av det tidiga 80-talets musikaliska ideal, framstod som en senkommen eftersläntrare: här bjöds förtätad discostämning. Hela discoepoken hade vid denna tid, 1987, redan börjat bli historia... Kanske var det en tillfällighet, men jag tror inte det: disco-epoken ebbade ut samtidigt som det då dödliga hiv-viruset snabbt spreds.

 

Björn Gustavsson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.