Bergsklättring- önskan att nå Gud eller extrem dödslängtan?

Vad får en människa att hålla sig nära döden så intimt det någonsin är möjligt i envis strävan att få känna dödens doft? Vill hon lätta på förlåten och se ...

Av: Benny Holmberg | 07 februari, 2011
Essäer

Med historiska rötter

Den sanna historien överträffar ofta fiktionen. Men historisk fiktion överträffar det mesta. Det är en framstående genre på Irland – flera av den gröna öns bästa (och mest säljande) författare ...

Av: Belinda Graham | 14 december, 2012
Essäer

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Sveriges Yngsta Mästerkock



Rana EshtiaghTolvåringar som lagar oxrygg till huvudrätt och citrontarte till efterrätt. Tolvåringar som stressar och gråter över beasåsen som skär sig och smördegen som kletar. Tolvåringar som blir filmade och bedömda medan de håller på.

Det är min underhållning denna onsdagskväll vid 32 års ålder. Sveriges yngsta mästerkock heter programmet.

Att jag inte äger en tv och ser detta hos min syster hör inte till saken. Jag vet inte om jag skulle lyckas laga varken oxryggen eller tarten i morgon kväll, men det spelar heller ingen roll, för när jag var tolv år så var jag en spoling som hade nittionio problem och matlagning var inte ett av dem.

Som tolvåring går man alltså i femman. När jag var tolv år och gick i femman så hade jag knappt upptäckt vad jag var dålig på, än mindre intresset för något jag ville bli bäst på. Det jag däremot hade upptäckt var de rakade killarna som satt utanför skolan och väntade på oss tre invandrarungar som gick i den annars så blonda skolan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade även upptäckt mattelärarens alkoholskåp. Och tillsammans med syrran hade jag upptäckt ett symbolspråk. Att vi redan pratade ett språk ingen ändå förstod, spelade ingen roll det heller. Jag önskar att jag hade hittat mina intressen i livet mycket tidigare än vad jag gjorde. Just matlagning till exempel. Jag önskar att jag åtminstone hade klagat på skolmaten som jag så sällan åt. Kanske önskar jag mest att mina år innan tonåren inte hade gått ut på att vara stark. Jag önskar att hon, den jag var då, istället hade fått chansen att bli stärkt.

Givetvis är jag bara avundsjuk på dessa underbara ungar som vid tolvårsålder redan övar sina färdigheter. Jag är så förbannat glad för dem att jag gråter när dem blir glada. Det är så fint. När barn själva bestämmer när de vill bli vuxna. Det är inte synd om mig. Det är inte vad jag försöker förmedla.

Det är synd bara. Att så många, då som nu, inte känner sig trygga. I detta land som skickar den första romen till EU, och i detta land som världen över är känd för pappaledigheten. Är det inte synd? Jag är trygg i mig själv, och jag saknar inte självförtroende. Men, jag känner mig inte alltid trygg där ute. Och det är inte för att jag är tjej. Jag tror att det bara har att göra med att jag så tidigt blev övertalad om att jag skulle vara annorlunda. Utan att jag egentligen var det. Jag blev annorlunda för att alla alltid insisterade på det. Jag förtjänade per automatik mindre.

Jag var skyldig att leverera mer, göra dubbelt för att vara jämlik, vara ambitiös och sprudlande, men, inte ta plats, vara liten. Le. Andas sen. Jag upptäckte att ifall jag stängde öronen när de berättade skämt om de mina, så tålde ögonen mer. Jag övade mig i att se igenom när de vägrade möta min blick. Jag fick många goda råd av lärare och nära vänner; låtsas vara någon annan, var genomskinlig, försök hårdare, reducera din färgrika personlighet, prata mindre, prata lägre, prata inte ditt eget språk, bestäm dig för att ha beslutsångest, och vid handslag – tänk död fisk. Jag övade mig länge, men jag blev aldrig bra på något av det. Och inte blev det bättre med varken åren eller de nya vännerna; fråga när du vet, förklara när du inte behöver, be om ursäkt när du kan svaren och låt dem kalla dig exotisk. Ignorera ignoransen. Låt dem tala bakom din rygg, tillåt dem att klaga på hur din mat doftar, låt dem ha åsikter om landet de inte kan stava till, låt dem tro bättre, godkänn revolution som fikasamtal och för guds skull, låt dem vara värda mer. Låt dem vara värda mer.

Och när jag gjorde allt det där, och de då, vissa av dem, ibland, kallade mig svensk, så försökte jag att vara stolt.

Jag försökte verkligen. Jag var redo. Men när jag insåg hur dålig jag var på det enda jag hade övat på i så många år, så förnekade jag min kultur och uråldriga historia, ändrade mitt namn och presenterade mig som adopterad.

Till slut gick det. Jag fick till det. Dem gillade idén med att jag hade haft en prislapp fäst vid mig.

Det är inte synd om mig. Det är bara synd. Att jag inte fick välja när jag ville bli stor. Det är synd att jag inte fick andrum nog för att inse att matlagning är det mest fantastiska som finns. Tänk om jag hade kunnat laga citrontarte när jag var tolv år. Vad hade jag då inte kunnat laga i morgon kväll? Det är synd att annorlunda inte är en standard.

Det är synd att annorlunda fortfarande behandlas som skällsord. Det är synd, för jag hade kanske ta mig fan varit en grym kock idag, hade jag bara vetat att det fanns intressen som man kunde ägna sig åt. Jag var helt enkelt för upptagen med annat. Ungefär lika upptagen som många tolvåringar som tittade på det där programmet i onsdags.

Den som heter Sveriges Yngsta Mästerkock.

 
Rana Eshtiagh

Ur arkivet

view_module reorder

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 25 augusti, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 mars, 2012

dr Krabba 8

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 25 november, 2011

Hans-Jürgen Syberberg och det romantiska arvet

Det har varit ganska tyst om Hans-Jürgen Syberberg på senare år, om man jämför med sjuttiotalet och några år in på åttiotalet. Då hade hans stora filmprojekt, av vilka Parsifal ...

Av: Ulf Stenberg | Övriga porträtt | 29 mars, 2013

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | Utopiska geografier | 24 Maj, 2010

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 Maj, 2012

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 02 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts