Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | 01 juli, 2011
Kulturreportage

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | 15 april, 2014
Övriga porträtt

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | 05 mars, 2012
Utopiska geografier

Frost



Jenny Berggren KeljevicMärkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på, när allt är kapitulerat, en kvävande känsla som på samma gång befriar till klar andning och ren sikt.

Märkligt det, som en gång var, och det som är nu, och det som inte finns, och om det överhuvudtaget någonsin funnits.

Märkligt det att dra sig igenom, att ha lämnat allt, förlorat allt, och plötsligt sjunger våren in till sång.

Det var en lång vinter som aldrig varit så kort, för jag tycktes vakna upp idag som om jag varit borta, en lång tid, om den nu kan mätas? Vintern tog över med sin frost, jag var i småskaliga delar, bitar som inte funnit sin plats och ändå så perfekta att de bildade en stjärna, en frusen flinga. Vintern kastade sig i små spjut av is mot mitt ansikte, jag gick raska, bestämda steg i regnet, duntäcke och varm mjölk med honung för att kurera ytterligare en förkylning. Vinterns trötthet utan en dröm, frosten trängde in i min benmärg och jag tappade all känsel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Märkligt det, att höra fågelsången en tidig morgon, som om tiden inte funnits. Som om jag överlevt, något jag knappt hann med. Gick den fort denna långsamma vinter, eller har jag sovit tusen år? Jag tycktes inte klargöra det, men det spelade ingen roll nu, det kvittras mig en sång, och jag stiger upp trots att klockan är fem på morgonen, varför vill och kan jag inte sova?

Märkligt det att gråta av lycka, i stillsamhet, i lugn, utan att veta varför eller ens ha behovet av att känna efter. Det är så nu. Jag är här nu. Märkligt det, att gråta av lycka och lyssna till våren. Som om jag inte förstått, inte sett, inte hört, inte känt dess närmande. Har jag varit fastfrusen, av is skulpterad?

Märkligt att stå med kaffet i handen vid mitt köksfönster, som tillkallad till ett möte. Att stå där utan begär, att stå där och bara känna, något, som jag inte har ord för, så rent och lugnt, så rofyllt att det fyller mig att gråta. Jag är fri nu, det finns inget som har varit, inget som skall komma, jag är här nu, det är inte jag, det är något, men min kropp är här och den välkomnas av en fågelsång, här vid mitt köksfönster då världen har tagit en paus och tystnad råder.

Märkligt det att en kraft större än något jag någonsin vetat om, kan göra för mig vad jag aldrig lyckats göra för mig själv, men jag har trampat, två vintrar nu, det kanske var en väg, jag ville se en stig i ljuset, jag står här och känner, men jag vet inget, om inte mindre än förr, jag ser inget, men jag hör en fågel sjunga.

Jag vet inte vad den fågeln heter, jag kan inte hennes namn, jag vet inte hur hon ser ut, men jag vet hon kommer i mars månad, hon är här nu.

Märkligt det, att det är mars månad. Mars, som den dagen i mars då min far dog, då jag gick sakta hemåt, det var tidig vår. Jag lyssnade till henne när hon sjöng, stillsam, lycklig, ledsen, ensam, klarvaken, tillhörande i nuet, kapitulerad inför döden. Som den dagen i mars då min son föddes, vi låg och lyssnade till hennes sång, en tidig morgon, kapitulerad inför liv.

Jag stod en lång stund vid fönstret, jag förstod att nu var det mars månad.

Hon har flugit en lång väg för att sjunga för mig, som jag vandrat min väg, det har gått två år, jag är fri.

Jenny Berggren Keljevic

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Oh! Calcutta. Foto: Wikipedia

En kulmen närmar sig

Teaterhösten närmar sig som vanligt ett slags kulmen, i takt med att senhösten närmar sig. Säsongen har i år börjat bra – med sevärda uppsättningar på Drottningholmsteatern, Dramaten och Folkoperan; ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 15 oktober, 2015

ABBA de museala. En perverterad musik?

Thank you for the music. ABBA-musiken. Är det musik? Är det inte bara enkel sörja? Är det verkligen tonhöjd och tondjup? Är ABBA The music story, inte bara en vulgär ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juni, 2013

Som regn

Aldrig har väl regnet varit så renande, som det var, då det sakta föll ner från mitt ansikte, där jag i väntan på att få åka hem, insåg att ingenting ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 22 oktober, 2014

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Absaloms vecka

En riksdagsledamot från Rasist-opportunistiska partiet har hoppat av och blivit politisk vild. Nu kan man i och för sig tycka att både han och hans partikamrater har alltid varit det. Annars ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 oktober, 2011

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.