Omslag  av boken ” Mikronationer - på besök i hemgjorda länder”

Mikronationer - på besök i hemgjorda länder

"Mikronationer - på besök i hemgjorda länder" (Gidlunds förlag, 2017) är namnet på en ny bok som handlar om mikronationer. Mikronationer det är länder som inte är riktiga länder

Av: Mathias Jansson | 12 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Konrad Lorenz. Djurvärldens Einstein

Konrad Lorenz ansåg att den tidiga barndomens händelser är de mest avgörande för en människas vetenskapliga och filosofiska utveckling. Lorenz föddes år 1903 och tillbringade barndomen i ett slottsliknande hus ...

Av: Lilian O. Montmar | 06 april, 2014
Övriga porträtt

Fragment från en önation. En resa till Indonesien

Vi var ett delvis nytt och ett delvis gammalt gäng med rötter ifrån möten på Sigtunastiftelsen, som flög via Singapore till Jakarta, huvudstaden på den stora ön Java i världens ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 29 Maj, 2014
Resereportage

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | 11 september, 2010
Kulturreportage

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten



Carrie MathisonHomeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är en terrorist som jobbar för motståndarna. I slutet av säsong två är Carrie den enda som tror att ”hjälten” är oskyldig till ett terrordåd. Vad som än händer är Carrie ensam om sin övertygelse, och hur många som än tror på något annat så är det ändå alltid Carrie som har rätt.

När TV-serien 24 var på topp så handlade det om hämnd, om upprättelse. Det var länge sedan den serien peakade. Nu är detHomeland som gäller. Av samma skapare. För samma publik. Dvs. den amerikanska publiken - och som en liten bonus resten av välden som köper in HBO-serier, eftersom de har så hög klass. ”It’s not TV, it’s HBO.” Homeland blev en hit - Damian Lewis fick en Emmy för bästa manliga huvudroll (Brody) och Claire Danes som spelar Carrie Mathison var med på Forbes topplista över de mest inflytelserika. Inte bara de mest inflytelserika skådespelarna, utan de mest inflytelserika personerna. I hela världen. Punkt slut. Fast det kanske är oklart om det är Claire Danes eller Carrie Mathison som är inflytelserik?

Carrie representerar den nya ”flawed hero” med trassligt privatliv, samtidigt som hon representerar den ”udda nörden”, den som inte riktigt passar in men som är skarpsinnig och kunnig och alltid har rätt. Ungefär som i Shelock, BBCs nytolkning av Sherlock Holmes myten, där en tagline är ”Brainy is the new sexy”. OmHomeland skulle man också kunna tillägga ”Brain is the new brawn” för Carries tillgång är inte fysisk styrka, hon skulle aldrig springa runt 24 timmar non-stop.

Och dessutom: nu krävs längre än 24 timmar för att lösa konflikten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men sensmoralen har också ändrats sedan 24. Homeland handlar inte om hämnd, det handlar om att förstå. Hjälten i 24 var en macho man som sprang omkring och dödade fienden och skyddade sin familj och i utsträckningen sitt land. Hjälten iHomeland är en bipolär singel-tjej som också vill skydda sitt land, men som samtidigt vill förstå den andre. Att hon är bäst på det hon gör beror på att hon är bäst på att förstå. Men det tar tid innan andra förstår. Som pionjär kan man alltid räkna med att vara missförstådd. Carrie Mathison är extremt missförstådd under hela den första säsongen av Homeland --- alla tror att hon är paranoid när hon misstänker den hemvändande krigshjälten nummer ett för att jobba för terroristerna.

Men hon har rätt. Hon har förstått att det handar inte om att vara ond eller god, att vara amerikan eller icke amerikan, det handlar om att ha rätt, och alla tror att de har rätt, hur konstiga åsikterna än kan verka för den andre.

Homeland handlar i första hand inte om hämnd, Homelandhandlar om förståelse. Att försöka förstå den andre vad han/hon gör och varför.

Carrie är själv utanför --- hon är Homelands svar på Princess Leia i Star Wars filmerna. Det är sällan hon har en scen med en annan tjej. Hon pratar med sin syster ibland, hon värvar ett vittne, hon hejar på någons fru. Men på jobbet är hon ett unikum, enda tjejen på en arbetsplats full av gubbar. Och det står ändå helt klart “who is running the show”. Carrie. Hon är seriens Princess Leia och hennes team ifrågasätter henne inte. Hennes team är redo att gå i döden för henne --- eller i alla fall sätta sig upp mot överhetens order, någon gång ibland när det inte syns. Prinsessan har även sin egen mentor, en Merlin eller Obi-Wan Kenobi liknande figur spelad av Mandy Patinkin.

Överheten placerar en infiltratör, Peter Quinn (Rupert Friend), i Carries grupp men även infiltratören faller för Carrie. För även om hon verkar vansinnig, manisk och paranoid och lyssnar på modern jazz (!) så har hon alltid rätt. En liten datahacker med glasögon har en replik under hela tiden och det är ett beundrande “I knew you were right”. dvs. prinsessans riddare av runda bordet tvekar inte. De utför stordåd. Men inte med ljussvärd eller automatpistoler, utan med moderna tekniska hjälpmedel.

Men motståndarna är lika slipade och lika övertygade om att de har rätt. De flesta spelas av brittiska skådespelare. När motståndarsidans prinsessa har sin duell med Carrie i ett förhörsrum ser man hur lika och ändå olika de är. Carrie är helylleamerikan som går på känsla - motståndaren är kallt logisk, har brittisk accent och hatar den amerikanska regeringen. Vad de har gemensamt? Båda tror att de har rätt. Och egentligen gillar Carrie inte heller den amerikanska regeringens utrikespolitik. Men först och främst vill hon skydda sitt eget land. Där ligger ribban fast från 24 och ingen rubbar på den. Och eftersom Carrie alltid har rätt borde Amerika ligga i goda händer.

Belinda Graham  

Ur arkivet

view_module reorder

Världen är kall och ödslig

Det finns inte längre några drömmar. Det finns inget hopp.Invånarna i Världsstaten framlever sina liv instängda och avskärmade djupt nere i de underjordiska städernas vittförgrenade nätverk av kulvertar. Arbete, sömn ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 mars, 2010

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Kultur og livsform

Innledning Emnet for artikkelen min er at livet består av mye mer enn jobbing og shopping, instrumentell vitenskap og teknisk politikk. Dette beskriver jeg i termer av ‘progressivt framskritt’, som er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 september, 2013

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 augusti, 2013

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Fornuft, følelser og liv

Innledning I dag er det svært mange konflikter og kriger rundt om i verden, som betyr at den pasifistiske idé har elendige kår. Tesen jeg forsvarer er denne: At sammen har ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 september, 2014

Höstdag i Provence

Jag befann mig, än en gång, på resa: destination Marseille för att därifrån ta mig via flyg till London, dit jag blivit inbjuden för att hålla ett litet anförande och ...

Av: Lars Holger Holm | Kulturreportage | 25 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.