Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Jobbcoachen från Arbetsförmedlingen

Jag har aldrig träffat en sådan där jobbcoach från Arbetsförmedlingen som regeringen just nu satsar så stort på, men föreställer mig att deras uppgift går ut på att hjälpa människor ...

Av: Marja Beckman | 10 september, 2009
Gästkrönikör

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Från Harmonia Mundis cd

Jean-Philippe Rameau och baletten Les Indes galantes

;William Christie tolkar Jean-Philipppe Rameau i Paris nyöppnade konsertsal

Av: Eva-Karin Josefson | 04 augusti, 2017
Essäer om scenkonst

Ett kort meddelande till mina muslimska vänner



Mohamed OmarHösten 1900 fick vår förste svenske socialistiske agitator, August Palm, ta emot en inbjudan att besöka Amerika för en föredragsturné. Resan beskrev han i boken Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika. En andra amerikaresa företog han sommaren 1906. Denna gång blev det ingen bok men väl ett antal resbrev till Folkbladet.

Palm såg kritiskt på amerikanska förhållanden och jämförelserna mellan de bägge länderna utföll för det mesta till Amerikas nackdel. I sitt sista resbrev talade han om sin längtan hem till Sverige, ”ty borta är bra men hemma är bäst. Sverige är ett härligt land och kunde nog vara ett litet paradis, och det måste bliva det. Det gäller endast att avlägsna dem, som nu sitta inne med makten och styra och ställa i landet på ett sådant sätt att man måste fråga sig, äro de vansinniga eller är det med berått mod de vilja framkalla en katastrof.”

Palm har rätt. Men det är inte bara Sverige som skulle kunna bli ett litet paradis. Hela världen skulle kunna bli ett stort paradis. Islam i dess traditionella form, liksom de flesta andra religioner, ser världen som själens fängelse. Livet liknas vid en genomresa. Först efter döden börjar det verkliga och eviga livet. Den kloke, sägs det, är den som använder sin kraft till att förbereda sig för den andra världen.

Sådana tankar, som tyvärr är mycket framträdande bland oss muslimer, gör att människor inte tillåter sig att njuta fullt ut av det här livet. Man får stå ut med brist och lidande. Det blir ju bättre sedan. Det skadar förstås inte om en eller annan eremit tänker på det här sättet. Men när det blir det dominerande tänkesättet i ett samhälle är det destruktivt och hindrar utvecklingen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det låter som en klyscha, men jag säger det ändå, för det är vad jag tror. Jag vänder mig särskilt till mina muslimska vänner, för det är den religion jag känner mig mest befryndad med och som jag tycker väldigt mycket om. Låt oss skapa ett paradis här på jorden i stället för att härda ut med plågorna och vänta på vår lön efter döden! Med hjälp av vetenskapen, tekniken och konsten kan vi göra livet på jorden längre, lyckligare och rikare.

Men det räcker inte. Utan organiserad politisk aktivism kommer man ingenstans. Det krävs en vision om ett samhälle som är organiserat på ett sådant sätt att rikedomen, kulturen, kunskapen och hälsovården kommer alla till del, och som inte låter någon människas begåvning och färdigheter gå till spillo. Detta kallas socialism.

Det har alltid funnits muslimer som strävat efter att förbättra livet på jorden. På 900-talet skall de så kallade ”karmaterna” ha upprättat ett protokommunistiskt samhälle i Bahrain. De skakade hela den islamiska världen. Det karmatiska samhället strävade efter jämlikhet och social rättvisa.

Karmaterna och andra liknande historiska rörelser – det har funnits flera – kan inspirera muslimer idag. Men jag tror inte att någon rörelse som sätter religionen som norm, hur man än tolkar den, kan bli tillräckligt universell och progressiv för att klara de utmaningar vi står inför. Religionen kan finnas med som ett underordnat element i rörelsen, en kulturell ”färg” eller ett ”språk”, men inte som den grundläggande eller ledande idén.

I ett tal vid Afroasiatiska solidaritetens andra ekonomiska seminarium i Alger den 27 januari 1965 sade Che Guevara:

”Kampen mot imperialismen för frigörelse från de koloniala eller nykoloniala banden förs med politiska eller militära vapen, eller bådadera. Den är inte skild från kampen mot underutveckling och fattigdom. Båda är etapper på en och samma väg mot skapandet av ett nytt samhälle, som är både rikt och rättvist.”

På bilderna från Algeriet ser man Che Guevara och den algeriske revolutionären Ahmed Ben Bella sida vid sida, förenade i en gemensam kamp mot imperialism, kolonialism och rasism, för ett nytt samhälle som med Ches ord är både ”rikt och rättvist”. På jorden, inte i himlen.  

Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder
Karnevalståg från Moderna Museet 1968

Art Distribution – en omöjlig historia som fyller femtio år

Vi vet att vi lever i en värld där marknadskrafterna styr och ställer. Du måste, om du vill överleva, göra dig själv till ett varumärke, det vill säga om du ...

Av: Percival | Kulturreportage | 13 augusti, 2016

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 maj, 2014

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 04 oktober, 2013

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 02 november, 2017

Regler og regelstyring

Innledning Eksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 juni, 2013

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 14 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.