Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

Vad vill nazisten berätta?



Linda BönströmJag undrar vad en nazist vill berätta för mig? Nationalsocialism attraherar dig, du klär dig i en politisk ideologi från trettiotalet, ett ideal från ett annat land. Nynazism, vad ska den ge dig undrar jag? Du som 2014 smyger ut om nätterna med sprayburkar i din hand och målar svastikor, klottrar så som ”Sieg Heil”, ”Heil Hitler” eller ”88”; du måste väl ändå mena något betydelsefullt när du inte istället sover i din säng, i din trygghet?

Jag tror, och rätta mot min förmodan om så, inte att du föddes i början av förra seklet och ändå verkar du söka en tid du antagligen aldrig levt konsekvensen av.

När lärde du dig att använda noaord, denna gamla folktro för att inte våga uttala namnet på något farligt? Kanske nöjde du dig med den enklare betydelsen, ett simpelt ”Heil Hitler”, eventuellt sa någon att det var heligt och ett skydd mot den förföljelse dina vänner och du säkert känner. För jag tror att du tänker så, att du är jagad för dina åsikter, - ja till och med för ditt innersta jag -, att du behandlas orätt av samhället. Ett samhälle som inte förstår bättre, ett folk som förråder sin ras och inte erkänner vad som måste göras.

Är du och de dina på väg upp nu? Mindre skygga för publiken? En del säger att du bytt bombarjackan till välsittande kostym men jag tror nog inte att du någonsin bytt om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag tror oavsett att du har lika svårt att förklara din kamp, vad du vill ha, vad du tror fanns. Och till viss del kan jag förstå varför.

Du fick antagligen läsa de där runtomkring tjugo sidorna om Andra världskriget under skolans historielektioner, kanske fick du ett studiebesök, kanske fick du hålla en tyst minut för förintelsens offer; något måste ha förargat dig. Du borde väl ändå ha haft frågor inom dig, frågor förlagda med tabu, jag vet inte om det fanns tid till samtal, jag vet inte om någon kunde lyssna till dina föreställningar. Men jag är säker på att du så småningom hittade andra som dig själv. Platser med rasande musik och väggar fyllda av fanor i svart-vit-rött. Där kunde du vara stolt och stark, övertygad och övertygande.

Där finns du kanske fortfarande, raljerande om hur bra allt kunnat bli i Sverige, ditt fosterland, om det bara fanns arier. Om det bara fanns en ledare.

Vi har här byggt ett samhälle som låter dig tycka vad du vill utan repressalier.

Tyvärr tycks vi också ha byggt ett samhälle som förenklar och förkortar historien och därmed låter dig göra detsamma. Så här står du nu, med armen i luften som en segerhälsning. En vördnad för vem har du, vilken seger tror du väntar?

Du tycker inte om att höra mig för jag borde ägna mig åt att avla ariska barn med min ljusa hud och blåa ögon och vara stolt över att tillhöra ett kollektiv som när som helst kan offras för den högre saken, - mitt liv och ditt liv tillhör nationen enligt dig. Men istället, när jag undrar över dig som kallar dig nazist, finner jag ignorans.

Du måste sakna intellekt och vett, du ägnar tiden åt att försöka täta till luckorna om och om igen i ditt skal av historielöshet. Du talar om en av världens mest komplicerade tid att vara människa. Men så många bitar saknas i ditt resonemang att när du inte får ihop det fyller du ut din okunskap med ord som ”judefitta” och ”kommunistsvin”. Du ger dig själv en anonym identitet och lägger ut adresser på Internet och uppmanar, våldta henne med en stor kniv; jag är kanske gammaldags men vet din mamma om att du tycker en del kvinnor förtjänar det, att det är deras skuld? Kan du förklara för dina barn varför andra barn riskerar sina liv varendaste gång de sätter sig i bilen för att deras föräldrar avslöjar enfaldens hos dig och de dina?

De män du ser som så storartade hade mycket makt under Tredje riket och Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) tjänade många väl.

En tid.

Men alla förlorade mark så väl som ställning i samhället.

Den store ledaren Adolf Hitler, som du heilar, var själv först invandrare i Tyskland, han hade ett drogberoende och var en usel härförare. Hans paranoida personlighet kostade många av hans närmaste livet. Jag vet inte om du förstått det, att ingen människa i den nationalsocialistiska staten var säker. Alla människor ansågs som förbrukningsvara. Om det är det här du söker måste du också inse att kriget, att ideologin, gjorde inte undantag.

Du kunde lika gärna befinna dig i getton och koncentrationsläger, svälta, rånas, torteras eller vittra bort i lera eller snö på slagfält. Lika gärna, ditt födelsebevis och partimedlemskap till trots.

Vad är ditt meddelande?

Plats, pengar, privilegium? Leva i minnet av ett krig som ingen vann? Du förstår, det enda som fanns var att ha förlorat lite mindre. En del berättar att ljudet av en människokropp som krossas under en stridsvagn är så fasansfullt att det aldrig försvinner. I slutet av kriget skickade den store Führern ut pojkar som knappt nått puberteten till att försvara landet, sedan tog han sitt eget liv i sin bekvämliga bunker i Berlin. I världen hade fler än sextio miljoner människor dött.

Sanningen är nog att många människor gav dig alltför stor tilltro, varför skulle du inte vilja gott? Tankarna i ditt huvud förväntades att gå över, på bordet framför dig troddes all bildning och ansvarskänsla finnas att ta för sig av. Men något gick fel.

Vi ser det nu.

 

Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder
Tablighi Jamaat Foto CC BY SA 2.0

Bort och hem igen

Tolkiens saga om Bilbo, en äventyrlig hobbit från Fylke, har undertiteln ”Bort och hem igen”. Jag vill använda samma rubrik när jag berättar något om min resa in och ut ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 10 april, 2017

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott

Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet. Staden var ...

Av: Jens Wallén | Kulturreportage | 04 juni, 2014

Från Bosch till Sollman - Game Art i Holland på 2000-talet

Det dröjer visserligen till 2016 innan Jheronimus Boschs 500-årsjubileum ska firas i Holland, men man har redan tjuvstartat. Under 2013 arrangerades en tävling om att göra ett dataspel som inspirerats av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 juni, 2014

Magnus Göransson

Hästbilder

Idioten vaknar mitt i en väpnad konflikt med sin väckarklocka. Klockan hade tydligen kastat första stenen men när idioten kom till sans var kriget redan över. Ingen vinner krig och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 mars, 2016

Vem äger grönskan? – Att förvalta det gröna rummet

Runtomkring är stubbar. Buskar som skulle blommat. Träd som skulle slagit ut.Runtomkring mig är stubbar. Jag har inget lantställe. Det gröna rummet i staden Stockholm där jag bor, är min trädgård ...

Av: Syster Ehlisabel | Gästkrönikör | 07 maj, 2009

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Byn Adak har en alldeles egen Saga

TEMA VÄSTERBOTTEN På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe ...

Av: Erika Hesselgren | Kulturreportage | 18 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts