Sekunden överlever stenen

Om skönheten, ögonblicket och tideräkningens stupstock – från Tegnér till Tranströmer  Tilltron till att med poesins hjälp kunna upphäva dödens och icke-varats oundviklighet är en konsekvens av ett diktarkomplex som förmodligen ...

Av: Mattias Lundmark | 26 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Problemet med Grekland eller Greklands problem

Visst är Grekland korrupt och ineffektivt. Det låter hemskt svepande att säga så men det är sant. De 320 miljarder dollar som landet fått i stöd från EU de senaste ...

Av: Pierre Gilly | 12 maj, 2010
Essäer om samhället

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

En avpolitiserad sanning från andra sidan muren

Redan innan resan till Mellanöstern visste jag att jag inte ville skriva en berättelse om politik. Jag ville inte skriva om mitt otvivelaktiga hat till orättvisa makthavare, jag ville inte ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | 24 juli, 2012
Resereportage

Vad vill nazisten berätta?



Linda BönströmJag undrar vad en nazist vill berätta för mig? Nationalsocialism attraherar dig, du klär dig i en politisk ideologi från trettiotalet, ett ideal från ett annat land. Nynazism, vad ska den ge dig undrar jag? Du som 2014 smyger ut om nätterna med sprayburkar i din hand och målar svastikor, klottrar så som ”Sieg Heil”, ”Heil Hitler” eller ”88”; du måste väl ändå mena något betydelsefullt när du inte istället sover i din säng, i din trygghet?

Jag tror, och rätta mot min förmodan om så, inte att du föddes i början av förra seklet och ändå verkar du söka en tid du antagligen aldrig levt konsekvensen av.

När lärde du dig att använda noaord, denna gamla folktro för att inte våga uttala namnet på något farligt? Kanske nöjde du dig med den enklare betydelsen, ett simpelt ”Heil Hitler”, eventuellt sa någon att det var heligt och ett skydd mot den förföljelse dina vänner och du säkert känner. För jag tror att du tänker så, att du är jagad för dina åsikter, - ja till och med för ditt innersta jag -, att du behandlas orätt av samhället. Ett samhälle som inte förstår bättre, ett folk som förråder sin ras och inte erkänner vad som måste göras.

Är du och de dina på väg upp nu? Mindre skygga för publiken? En del säger att du bytt bombarjackan till välsittande kostym men jag tror nog inte att du någonsin bytt om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag tror oavsett att du har lika svårt att förklara din kamp, vad du vill ha, vad du tror fanns. Och till viss del kan jag förstå varför.

Du fick antagligen läsa de där runtomkring tjugo sidorna om Andra världskriget under skolans historielektioner, kanske fick du ett studiebesök, kanske fick du hålla en tyst minut för förintelsens offer; något måste ha förargat dig. Du borde väl ändå ha haft frågor inom dig, frågor förlagda med tabu, jag vet inte om det fanns tid till samtal, jag vet inte om någon kunde lyssna till dina föreställningar. Men jag är säker på att du så småningom hittade andra som dig själv. Platser med rasande musik och väggar fyllda av fanor i svart-vit-rött. Där kunde du vara stolt och stark, övertygad och övertygande.

Där finns du kanske fortfarande, raljerande om hur bra allt kunnat bli i Sverige, ditt fosterland, om det bara fanns arier. Om det bara fanns en ledare.

Vi har här byggt ett samhälle som låter dig tycka vad du vill utan repressalier.

Tyvärr tycks vi också ha byggt ett samhälle som förenklar och förkortar historien och därmed låter dig göra detsamma. Så här står du nu, med armen i luften som en segerhälsning. En vördnad för vem har du, vilken seger tror du väntar?

Du tycker inte om att höra mig för jag borde ägna mig åt att avla ariska barn med min ljusa hud och blåa ögon och vara stolt över att tillhöra ett kollektiv som när som helst kan offras för den högre saken, - mitt liv och ditt liv tillhör nationen enligt dig. Men istället, när jag undrar över dig som kallar dig nazist, finner jag ignorans.

Du måste sakna intellekt och vett, du ägnar tiden åt att försöka täta till luckorna om och om igen i ditt skal av historielöshet. Du talar om en av världens mest komplicerade tid att vara människa. Men så många bitar saknas i ditt resonemang att när du inte får ihop det fyller du ut din okunskap med ord som ”judefitta” och ”kommunistsvin”. Du ger dig själv en anonym identitet och lägger ut adresser på Internet och uppmanar, våldta henne med en stor kniv; jag är kanske gammaldags men vet din mamma om att du tycker en del kvinnor förtjänar det, att det är deras skuld? Kan du förklara för dina barn varför andra barn riskerar sina liv varendaste gång de sätter sig i bilen för att deras föräldrar avslöjar enfaldens hos dig och de dina?

De män du ser som så storartade hade mycket makt under Tredje riket och Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) tjänade många väl.

En tid.

Men alla förlorade mark så väl som ställning i samhället.

Den store ledaren Adolf Hitler, som du heilar, var själv först invandrare i Tyskland, han hade ett drogberoende och var en usel härförare. Hans paranoida personlighet kostade många av hans närmaste livet. Jag vet inte om du förstått det, att ingen människa i den nationalsocialistiska staten var säker. Alla människor ansågs som förbrukningsvara. Om det är det här du söker måste du också inse att kriget, att ideologin, gjorde inte undantag.

Du kunde lika gärna befinna dig i getton och koncentrationsläger, svälta, rånas, torteras eller vittra bort i lera eller snö på slagfält. Lika gärna, ditt födelsebevis och partimedlemskap till trots.

Vad är ditt meddelande?

Plats, pengar, privilegium? Leva i minnet av ett krig som ingen vann? Du förstår, det enda som fanns var att ha förlorat lite mindre. En del berättar att ljudet av en människokropp som krossas under en stridsvagn är så fasansfullt att det aldrig försvinner. I slutet av kriget skickade den store Führern ut pojkar som knappt nått puberteten till att försvara landet, sedan tog han sitt eget liv i sin bekvämliga bunker i Berlin. I världen hade fler än sextio miljoner människor dött.

Sanningen är nog att många människor gav dig alltför stor tilltro, varför skulle du inte vilja gott? Tankarna i ditt huvud förväntades att gå över, på bordet framför dig troddes all bildning och ansvarskänsla finnas att ta för sig av. Men något gick fel.

Vi ser det nu.

 

Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder
Bild: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 1

Tarja Salmi-Jacobsons reportage i två delar om Draculas födelseort Sighisoara.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 11 januari, 2016

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | Essäer | 22 maj, 2012

Michael Economou

Michael Economou. En dikt

Vände R.S. Thomas verkligen ryggen mot Atlanten?

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 31 augusti, 2015

Apologi för det mörka Del II. Essä om utdrivningen av samvetet

OFFERTORIO Proposta. Leviathan Makten över medmänniskan, medborgaren, eller som det förr hette undersåten är maktens medel och mål. Förutsättningen för att detta skall bli möjligt är att individen, den enskilde inordnas i ...

Av: Oliver Parland | Agora - filosofiska essäer | 11 oktober, 2011

David Maria Turoldo – poet, profet, predikant.

Februari 1992. S. Carlokyrkan i Milano är fylld till sista plats. På piazzan utanför står skaror av  sörjande. 3000 personer har kommit för att säga farväl till David Maria Turoldo ...

Av: Örjan Ekman | Övriga porträtt | 17 februari, 2009

Martin Heidegger med hustru – ett filosofiskt problem?

Min personliga uppfattning är att filosofi, filosofiska system, ej endast skapas bak hjärnglobers djupa källarvalv, intellektuellt, systematiskt, utan att en hustru, en älskare/älskarinna, en motståndare, en god vän, lika ofta ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 12 september, 2013

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 maj, 2010

Skratt, gråt och förväntan på ”romance”

“Make them laugh, make them cry, make them wait.” Detta uttalande tillskrivs Charles Dickens, men det skulle lika gärna ha varit Julian Fellowes som sagt de bevingade orden. För Downton ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 21 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.