Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | 10 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | 15 oktober, 2013
Resereportage

Biografiskt lexikon för Finland nu på nätet

Numren 710:1-4 i serien Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland är ett imponerande storverk: de fyra mycket bastanta delarna av Biografiskt lexikon för Finland, utgivna 2008-2011 med understöd av ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | 16 januari, 2017
Gilda Melodia

Året som gått



Mohamed OmarDet var en stor händelse. Jag skulle få två dikter publicerade i tidskriften Allt om Böcker, som inte finns längre. De vill också ha ett porträtt. Jag rörde mig i utkanten av det så kallade Hjärnstormsgänget, till vilket fotografen Michael Normann hörde, och frågade honom.

Han antog uppdraget och det var inte en liten sak: Michael hade varit en ledande författar- och konstnärsporträttör i svensk press. Han hade plåtat Tomas Tranströmer, Bruno K Öijer och Mare Kandre. Vi promenerade upp till Domkyrkans port där jag intog en nonchalant pose. Jag ville se ut som Rimbaud hade gjort om han varit med i en Humphrey Bogart-film.
Dikterna infördes i nr 4/5 1996. Jag kallade dem ”Ekfraser av okända verk”. Jag undertecknade med namnet Eugene i stället för Mohamed. Jag hade just läst Papa Goriot och fascinerats av Eugene de Rastignac. Han hade svart hår och blå ögon, liksom jag. Han var hungrig på kvinnor och ära, liksom jag.

Det var 1900-talets fin de siècle och vi, den ironiska generationen, upplevde vår dekadenta storhetstid. Efter en kväll på Barowiak gick man hem till en lika svartklädd vän, drack rödvin och tittade Pasolinis Salò på VHS tills solen gick upp. Man fick röka på caféerna och tapeterna var gula.
Michael Norrman gick bort påsken 2013. Poeten Magnus Ringgren, som också hörde till Hjärnstormsgänget, skrev en dödsruna i Upsala Nya Tidning den 20 augusti. ”Han dog ensam”, skriver Ringgren. De två dikterna i Allt om Böcker återpublicerade jag i diktsamlingen Faraos förbannelse, som gavs ut 2007 på Ruin förlag.
Jag svärmade alltså kring denna grupp äldre konstnärer, poeter och kritiker. Michael Norrmann kallade mig för ”unge herr Rimbaud”, inte utan ironi. Jag hade en besvärlig attityd, alltför stora anspråk och alltför yviga gester. Ni som anser att jag är egocentrisk idag, ska veta att det är ingenting mot hur jag var.

Men jag har faktiskt något gemensamt med Rimbaud och det säger jag inte för att förhäva mig. Vi har båda besökt helvetet och kommit tillbaka igen. En resa till antisemitismens, vansinnets, förvirringens, den religiösa extasens och konspirationsteoriernas helvete. Inte kan det ha varit detta Rimbaud menade när han manade oss att förvirra våra sinnen och hänge oss åt galenskapen?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Rimbaud har beskrivit sin vandring genom de infernaliska landskapen i skriften Une Saison en Enfer (1873). Min tid i helvetet började årsskiftet 2008-2009 när jag bestämde mig för att bli ”islamist”. Det var ett stort misstag, som skadade både mig och andra. Men kanske var det en nödvändig del av min utveckling. Det kanske inte fanns någon lättare väg att skaffa mig de insikter jag har idag. I Une Saison en Enfer redogör Rimbaud för vilken idiot han anser sig ha varit. Jag blottar mina synder i småskriften En opieätares bekännelser i augusti 2012 och sedan i Därför lämnade jag islamismen i juni 2013.

I september 2013 gav jag efter några års uppehåll diktsamlingen Skymning öfver Upsala på Björkmans förlag. Den fick bra kritik. 2013 var året då jag hittade tillbaka till poesin, ja, till den unge mannen på fotot som stod och rökte i Domkyrkans port. Och det var året som fotografen dog. Jag ser fram emot 2014 med tillförsikt. Jag känner att jag har hittat en riktning, jag känner mig själv bättre och ser klarare. Nu arbetar jag med nästa diktsamling som heter Natt öfver Upsala.



Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder

Den skapande individen

Tankar om den skapande individen heter en bok av John Landquist från 1970. Landquist var professor i pedagogik och psykologi i Lund 1936-46, men det var snarast en parentes i ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2011

Sagoberättaren Astrid

Jag vågar säga att Astrid Lindgren (eller som vi så många gånger kallar henne, vår kära Astrid) är den folkvänligaste och mest populära författarinnan genom tiderna, både i Sverige och ...

Av: Therese Bergman | Essäer om litteratur & böcker | 09 december, 2011

indisk Dholak

Trumman

Trumman är ur instrumentet och symboliserar, redan från början, den absoluta kraften. Kraft som ofta inte har något med makt och dominans över den den vardagliga världen att göra., utan ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 17 maj, 2016

Magnus Göransson

Sensationen i känsla och upplevelse när idioten långsamt doppar sin armbåge i någon…

Idioten ombeds ställa fram fika till ett av avdelningens möten då ordinarie fikaframställare är upptagen på annat håll. Med en på papper utskriven lathund tar sig idioten an uppgiften och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 25 april, 2016

Möte med innu-indianerna i Rita Mestokoshos diktsamling

Den innu-indianska poetissan Rita Mestokosho är på kortbesök i Stockholm. Den första gången jag hörde talas om henne var i Jean-Marie Gustave Le Clézios nobelföreläsning år 2008, då han hyllade ...

Av: Lilian O. Montmar | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2009

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 26 maj, 2011

Å leve i forbindelsen. Del I

Slik jeg har skrevet om disse anliggender tidligere(i TK), så undersøkte såvel W. Dilthey(1833-1911) som W. Schapp(1884-1965), hver på sin måte, det de forstod som 'livssammenhengen', det vil si at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.