Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | 04 januari, 2010
Övriga porträtt

Häxors flyg till Blåkulla. Myter och fakta om själsresor

I Vasabladet 11.2.2012 skrev jag i en artikel att den evangelisk luterska kyrkan i Finland har bett samerna om förlåtelse för 400 års ytterst nedvärderande behandling men att shamaner dömdes ...

Av: Nina Michael | 27 mars, 2013
Essäer

De biologiska föräldrarna. Mötet.

Jag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på ...

Av: Linda Marie Jum Soon Johansson | 01 december, 2014
Allmänna reportage

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | 13 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Året som gått



Mohamed OmarDet var en stor händelse. Jag skulle få två dikter publicerade i tidskriften Allt om Böcker, som inte finns längre. De vill också ha ett porträtt. Jag rörde mig i utkanten av det så kallade Hjärnstormsgänget, till vilket fotografen Michael Normann hörde, och frågade honom.

Han antog uppdraget och det var inte en liten sak: Michael hade varit en ledande författar- och konstnärsporträttör i svensk press. Han hade plåtat Tomas Tranströmer, Bruno K Öijer och Mare Kandre. Vi promenerade upp till Domkyrkans port där jag intog en nonchalant pose. Jag ville se ut som Rimbaud hade gjort om han varit med i en Humphrey Bogart-film.
Dikterna infördes i nr 4/5 1996. Jag kallade dem ”Ekfraser av okända verk”. Jag undertecknade med namnet Eugene i stället för Mohamed. Jag hade just läst Papa Goriot och fascinerats av Eugene de Rastignac. Han hade svart hår och blå ögon, liksom jag. Han var hungrig på kvinnor och ära, liksom jag.

Det var 1900-talets fin de siècle och vi, den ironiska generationen, upplevde vår dekadenta storhetstid. Efter en kväll på Barowiak gick man hem till en lika svartklädd vän, drack rödvin och tittade Pasolinis Salò på VHS tills solen gick upp. Man fick röka på caféerna och tapeterna var gula.
Michael Norrman gick bort påsken 2013. Poeten Magnus Ringgren, som också hörde till Hjärnstormsgänget, skrev en dödsruna i Upsala Nya Tidning den 20 augusti. ”Han dog ensam”, skriver Ringgren. De två dikterna i Allt om Böcker återpublicerade jag i diktsamlingen Faraos förbannelse, som gavs ut 2007 på Ruin förlag.
Jag svärmade alltså kring denna grupp äldre konstnärer, poeter och kritiker. Michael Norrmann kallade mig för ”unge herr Rimbaud”, inte utan ironi. Jag hade en besvärlig attityd, alltför stora anspråk och alltför yviga gester. Ni som anser att jag är egocentrisk idag, ska veta att det är ingenting mot hur jag var.

Men jag har faktiskt något gemensamt med Rimbaud och det säger jag inte för att förhäva mig. Vi har båda besökt helvetet och kommit tillbaka igen. En resa till antisemitismens, vansinnets, förvirringens, den religiösa extasens och konspirationsteoriernas helvete. Inte kan det ha varit detta Rimbaud menade när han manade oss att förvirra våra sinnen och hänge oss åt galenskapen?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Rimbaud har beskrivit sin vandring genom de infernaliska landskapen i skriften Une Saison en Enfer (1873). Min tid i helvetet började årsskiftet 2008-2009 när jag bestämde mig för att bli ”islamist”. Det var ett stort misstag, som skadade både mig och andra. Men kanske var det en nödvändig del av min utveckling. Det kanske inte fanns någon lättare väg att skaffa mig de insikter jag har idag. I Une Saison en Enfer redogör Rimbaud för vilken idiot han anser sig ha varit. Jag blottar mina synder i småskriften En opieätares bekännelser i augusti 2012 och sedan i Därför lämnade jag islamismen i juni 2013.

I september 2013 gav jag efter några års uppehåll diktsamlingen Skymning öfver Upsala på Björkmans förlag. Den fick bra kritik. 2013 var året då jag hittade tillbaka till poesin, ja, till den unge mannen på fotot som stod och rökte i Domkyrkans port. Och det var året som fotografen dog. Jag ser fram emot 2014 med tillförsikt. Jag känner att jag har hittat en riktning, jag känner mig själv bättre och ser klarare. Nu arbetar jag med nästa diktsamling som heter Natt öfver Upsala.



Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder

Det är läsaren som ger poeten ett ansikte

Eugenio De Signoribus är en av Italiens främsta poeter. Han föddes i Marche, en region i Italien i vilken än Giacomo Leopardi föddes. Han har givit ut flera diktsamlingar: Case ...

Av: guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 21 december, 2009

Frågor sprungna ur en nedsvärtning

En nedsvärtning, ett brus: Hon dansar. Eller dör hon? Kropp, vetenskap, rum. Efter föreställningen träder hon med en i krassa ordalag vanlig människas steg fram till en av Atalantes personal ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 22 mars, 2013

Inget Namn

  Hebriana H. Bebådelse   Två rader ner och början är inom synhåll kom alla armar som ska bära bära allt som stavas kall grogrund inom raden det är ryggraden som ...

Av: Författare: dikten | Utopiska geografier | 16 mars, 2009

Kulturhöjdare

Jag sitter här och grunnar på några storslagna epoker i historien…  Inte var det väl nån tillfällighet att det under den period vi brukar kalla klassisk tid (ca 400 talet f ...

Av: Bruno Franzon | Övriga porträtt | 29 juli, 2011

I begynnelsen var ordet. Om Inger Christensen

Inger Christensen (1935 – 2009) var definitivt en av nordens mest betydande poeter och essäister under nästan 50 år. I Sverige må hon mest ha varit känd som poet och ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 18 november, 2011

Om och till Tomas Tranströmer

"Hemligheten med hans popularitet är att han sätter ord på en vag känsla av andakt inför livet och naturen som många läsare känner igen hos sig själva". Det ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 11 april, 2011

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.