Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Året som gått



Mohamed OmarDet var en stor händelse. Jag skulle få två dikter publicerade i tidskriften Allt om Böcker, som inte finns längre. De vill också ha ett porträtt. Jag rörde mig i utkanten av det så kallade Hjärnstormsgänget, till vilket fotografen Michael Normann hörde, och frågade honom.

Han antog uppdraget och det var inte en liten sak: Michael hade varit en ledande författar- och konstnärsporträttör i svensk press. Han hade plåtat Tomas Tranströmer, Bruno K Öijer och Mare Kandre. Vi promenerade upp till Domkyrkans port där jag intog en nonchalant pose. Jag ville se ut som Rimbaud hade gjort om han varit med i en Humphrey Bogart-film.
Dikterna infördes i nr 4/5 1996. Jag kallade dem ”Ekfraser av okända verk”. Jag undertecknade med namnet Eugene i stället för Mohamed. Jag hade just läst Papa Goriot och fascinerats av Eugene de Rastignac. Han hade svart hår och blå ögon, liksom jag. Han var hungrig på kvinnor och ära, liksom jag.

Det var 1900-talets fin de siècle och vi, den ironiska generationen, upplevde vår dekadenta storhetstid. Efter en kväll på Barowiak gick man hem till en lika svartklädd vän, drack rödvin och tittade Pasolinis Salò på VHS tills solen gick upp. Man fick röka på caféerna och tapeterna var gula.
Michael Norrman gick bort påsken 2013. Poeten Magnus Ringgren, som också hörde till Hjärnstormsgänget, skrev en dödsruna i Upsala Nya Tidning den 20 augusti. ”Han dog ensam”, skriver Ringgren. De två dikterna i Allt om Böcker återpublicerade jag i diktsamlingen Faraos förbannelse, som gavs ut 2007 på Ruin förlag.
Jag svärmade alltså kring denna grupp äldre konstnärer, poeter och kritiker. Michael Norrmann kallade mig för ”unge herr Rimbaud”, inte utan ironi. Jag hade en besvärlig attityd, alltför stora anspråk och alltför yviga gester. Ni som anser att jag är egocentrisk idag, ska veta att det är ingenting mot hur jag var.

Men jag har faktiskt något gemensamt med Rimbaud och det säger jag inte för att förhäva mig. Vi har båda besökt helvetet och kommit tillbaka igen. En resa till antisemitismens, vansinnets, förvirringens, den religiösa extasens och konspirationsteoriernas helvete. Inte kan det ha varit detta Rimbaud menade när han manade oss att förvirra våra sinnen och hänge oss åt galenskapen?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Rimbaud har beskrivit sin vandring genom de infernaliska landskapen i skriften Une Saison en Enfer (1873). Min tid i helvetet började årsskiftet 2008-2009 när jag bestämde mig för att bli ”islamist”. Det var ett stort misstag, som skadade både mig och andra. Men kanske var det en nödvändig del av min utveckling. Det kanske inte fanns någon lättare väg att skaffa mig de insikter jag har idag. I Une Saison en Enfer redogör Rimbaud för vilken idiot han anser sig ha varit. Jag blottar mina synder i småskriften En opieätares bekännelser i augusti 2012 och sedan i Därför lämnade jag islamismen i juni 2013.

I september 2013 gav jag efter några års uppehåll diktsamlingen Skymning öfver Upsala på Björkmans förlag. Den fick bra kritik. 2013 var året då jag hittade tillbaka till poesin, ja, till den unge mannen på fotot som stod och rökte i Domkyrkans port. Och det var året som fotografen dog. Jag ser fram emot 2014 med tillförsikt. Jag känner att jag har hittat en riktning, jag känner mig själv bättre och ser klarare. Nu arbetar jag med nästa diktsamling som heter Natt öfver Upsala.



Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.