Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Året som gått



Mohamed OmarDet var en stor händelse. Jag skulle få två dikter publicerade i tidskriften Allt om Böcker, som inte finns längre. De vill också ha ett porträtt. Jag rörde mig i utkanten av det så kallade Hjärnstormsgänget, till vilket fotografen Michael Normann hörde, och frågade honom.

Han antog uppdraget och det var inte en liten sak: Michael hade varit en ledande författar- och konstnärsporträttör i svensk press. Han hade plåtat Tomas Tranströmer, Bruno K Öijer och Mare Kandre. Vi promenerade upp till Domkyrkans port där jag intog en nonchalant pose. Jag ville se ut som Rimbaud hade gjort om han varit med i en Humphrey Bogart-film.
Dikterna infördes i nr 4/5 1996. Jag kallade dem ”Ekfraser av okända verk”. Jag undertecknade med namnet Eugene i stället för Mohamed. Jag hade just läst Papa Goriot och fascinerats av Eugene de Rastignac. Han hade svart hår och blå ögon, liksom jag. Han var hungrig på kvinnor och ära, liksom jag.

Det var 1900-talets fin de siècle och vi, den ironiska generationen, upplevde vår dekadenta storhetstid. Efter en kväll på Barowiak gick man hem till en lika svartklädd vän, drack rödvin och tittade Pasolinis Salò på VHS tills solen gick upp. Man fick röka på caféerna och tapeterna var gula.
Michael Norrman gick bort påsken 2013. Poeten Magnus Ringgren, som också hörde till Hjärnstormsgänget, skrev en dödsruna i Upsala Nya Tidning den 20 augusti. ”Han dog ensam”, skriver Ringgren. De två dikterna i Allt om Böcker återpublicerade jag i diktsamlingen Faraos förbannelse, som gavs ut 2007 på Ruin förlag.
Jag svärmade alltså kring denna grupp äldre konstnärer, poeter och kritiker. Michael Norrmann kallade mig för ”unge herr Rimbaud”, inte utan ironi. Jag hade en besvärlig attityd, alltför stora anspråk och alltför yviga gester. Ni som anser att jag är egocentrisk idag, ska veta att det är ingenting mot hur jag var.

Men jag har faktiskt något gemensamt med Rimbaud och det säger jag inte för att förhäva mig. Vi har båda besökt helvetet och kommit tillbaka igen. En resa till antisemitismens, vansinnets, förvirringens, den religiösa extasens och konspirationsteoriernas helvete. Inte kan det ha varit detta Rimbaud menade när han manade oss att förvirra våra sinnen och hänge oss åt galenskapen?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Rimbaud har beskrivit sin vandring genom de infernaliska landskapen i skriften Une Saison en Enfer (1873). Min tid i helvetet började årsskiftet 2008-2009 när jag bestämde mig för att bli ”islamist”. Det var ett stort misstag, som skadade både mig och andra. Men kanske var det en nödvändig del av min utveckling. Det kanske inte fanns någon lättare väg att skaffa mig de insikter jag har idag. I Une Saison en Enfer redogör Rimbaud för vilken idiot han anser sig ha varit. Jag blottar mina synder i småskriften En opieätares bekännelser i augusti 2012 och sedan i Därför lämnade jag islamismen i juni 2013.

I september 2013 gav jag efter några års uppehåll diktsamlingen Skymning öfver Upsala på Björkmans förlag. Den fick bra kritik. 2013 var året då jag hittade tillbaka till poesin, ja, till den unge mannen på fotot som stod och rökte i Domkyrkans port. Och det var året som fotografen dog. Jag ser fram emot 2014 med tillförsikt. Jag känner att jag har hittat en riktning, jag känner mig själv bättre och ser klarare. Nu arbetar jag med nästa diktsamling som heter Natt öfver Upsala.



Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.